In the meantime, I was working on my ATR trailing stop (I've named it "Trailer") and made some improvements.  Check it out, and see how it compares to Jan Arps Trender.  I'm sure that if you saw how simple my code was you would be absolutely shocked that people actually pay $299.95 for the Arps indicator. 

OBS! bilden kommer från design Rabanne

Många har provat designade kläder i metall, bl a Perellis klänning i den svenska schlagerfestivalen, som var för besvärlig att sitta i så den fick bytas ut till en mer funktionell klänning i stora Eurovision Song Contest 2008. Metall kan vara kvinnligt vackert och manligt manligt....

In the meantime, I came up with a new ATR based trailing stop.  The indicator was inspired by a visual inspection of Jan Arps' trender.   I did a quick "breakout and trailing stop" backtest using the Nasdaq 100 and got some pretty good results.

I love it when two simple rules give such nice returns.

Idag släpptes t.ex. Twittearth, en cool webbapplikation som inte helt olikt Twingly Screensaver visar var det Twittras i världen precis just nu. Ingen unik idé, men det är riktigt snyggt gjort och har lite annan uppbyggnad än de liknande tjänsterna som bygger på Google Earth.

En annan smidig Twitter-tjänst är Twessenger som uppdaterar MSN live messenger-statusen med den senaste Twitter-postningen automatiskt. Rätt coolt. (Via Online Observations)

Intressant iakttagelse: Barack Obama har flest followers på Twitter (även om Jason Calacanis, Mahalo-grundaren, försöker komma ikapp med alla tillåtna medel) och följer även över 24 000 personer. Hillary Clinton har dock inte förstått sig på fenomenet. Över 3000 följer henne, men hon följer ingen. Dvs lite krasst så lyssnar Barack Obama på 24 000 väljare, medan Hillary Clinton inte på en enda. Hmm... vem förstår sig på mediet?

Twitlinks är förövrigt en Techmeme fast för Twitter som släpptes för ett par veckor sedan. Jonas har nu gjort en något enklare Jaiku-variant.

Fortfarande inte fattat hur mikrobloggar fungerar? Kolla in detta "Twitter in plain english"-klipp.

 Selv om du kan kjøpe Mandela-skjorter og bruke dem selv, så er det ikke så veldig ofte du møter noen som er kledd som Mandela.  De aller fleste skjønner koden: Man beundrer stilen hans, man konstanterer at kvinner (og menn) liker både ham og stilen hans, men man forsøker ikke å kopiere. Såpass mye selvinnsikt har de fleste. Eller for å si det med et legendarisk utsagn fra BBC-journalisten Fred Khumalo: Current president Thabo Mbeki is content with a Western-style suit, and has given the Madiba shirt a wide berth. But then, considering his height, a Madiba shirt would look like a dress on him.

Sånn umiddelbart tenker vel mange at det er ikke så viktig hvordan Mandela og andre ikoner kler seg - og at det kun handler om litt sånne overfladiske greier. Men så feil kan man ta - for dette er viktig.  (Jesus, Che og Ghandi får også høye score på fashion på nettet - som jo bare bekrefter at politiske og religiøse ideal alltid fanges opp av moten.) Mandela bruker altså helst batikk-skjorter i ulike mønstre, med øverste knapp igjenknappet. Veldig viktig, akkurat det. Og tolkningene er mange, alt fra at gjennom å bruke denne skjorten, så identifiserer Mandela seg med de som ikke har råd til dress -og at disse skjortene er det ypperste symbol på "ubuntu", at øverste knapp gjenknappet er veldig afrikansk og symbolsk viktig, fordi afrikansk klesstil er alt annet enn uformelt og "løs i snippen", til at han måtte undertrykke sin farge- og estetiske sans gjennom alle disse årene med fargedrakt, så nå må han ta tilbake de fargeløse år. Eller kanskje det hele er så enkelt som at mannen har på seg skjortene sine fordi han liker dem og gir litt blaffen i hva andre måtte mene? Dessuten er visstnok skjortene egentlig fra Indonesia.

 Men det er et annet Mandela-plagg som har sendt utvetydige sterke politiske signal. Under den berømte Rivonia-rettsaken i Johannesburg i 1963 - 1964, der Mandela og andre ledende ANC-medlemmer var tiltalt for høyforederi, brukte Mandela sin tradisjonelle perlebroderte xhosa-krage i stedet for slips. I det lå et budskap som ikke var til å ta feil av: identifikasjon med sin etniske tilhørighet og stolthet over sin kultur og kulturarv.

Apartheidregimet forbød offentlige bilder av Mandela helt fram til 1990.  Det var derfor kun ungdomsbilder av ham som sirkulerte i hemmelighet, og den vanlige sørafrikaner - og verden forøvrig - visste ikke noe om hvordan Mandela så ut før han ble løslatt i 1990. Et av de få bildene ANC frigjorde til hemmelig sirkulasjon i 1960-årene var av Mandela i tradisjonell xhosa-drakt, der nettopp xhosa-kragen er et blikkfang:

 I forbindelse med 90-årsjubileet til Mandela er det i disse dager en utstilling i Constitutional Court i Johannesburg, med utvalgte Madiba-symboler. Der er xhosa-kragen selvfølgelig representert. Det er den sørafrikanske smykkekunstneren Beverley Price som har laget en "icon-images" versjon av kragen, i stedet for perler bruker hun bilder av Mandela, rammet inn i aluminium.

Nå er det ikke bare enkelt å bære Beverleys Mandela-krager sånn til hverdags - så hun har også laget Mandela-smykker som er litt mer brukervennlig, men fortsatt med samme referanse til xhosa-perler. Nobels Fredssenter i Oslo har egen spesial-kolleksjon av Beverleys Mandela-smykker, og Isandi selger også hennes Mandela-smykker.  Det var dagens reklame. 

 Mandela avla en egen forfattet erklæring under Rivonia-rettsaken den 20. april 1964. Hans forsvarstale kan leses i sin fulle lengde på f.eks. nettstedet til ANC - www.anc.org.za  Talen er svært berømt og overhodet ikke kun av historisk interesse - mange av temaene Mandela snakker om er like aktuelle den dag i dag. Avslutningen ansees å være grunnlaget for det nye sørafrikanske demokratiet:

 “I have fought against white domination, and I have fought against black domination. I have cherished the ideal of a democratic and free society in which all persons live together in harmony and with equal opportunities. It is an ideal which I hope to live for, and to see realised. But my lord, if need be, it is an ideal for which I am prepared to die.”

Da han mottok sin dom stående, som ble omgjort fra dødsstraff til livstid, hadde han på seg sin xhosa-krage - og signaliserte med denne kleskoden til både rettsvesenet, styresmaktene og til verden forøvrig at den afrikanske kultur ikke lot seg knekke.

Og 30 år seinere ble han Sør-Afrikas første demokratisk valgte president.

Så varför är detta så intressant då? Jo det är kanske inte är så dumt att startups satsar allt sitt krut på Facebook-applikationer osv. Startups har, faktiskt, byggt riktigt bra affärer genom att endast erbjuda browserapplikationer vilket visar att det absolut är möjligt att leva på någon annans plattform.

Och till alla som bygger webbtjänster: ibland räcker det med en browserknapp för att det ska gå från segt till succé ;)

Och handen på hjärtat: det är någonting med dessa 'men to be' som gör mig nervös. Kanske är det deras överklassattribut som så uppenbart är en efterkonstruktion, men som ändå signalerar ett materialistiskt ideal som hur man än vrider på det alltid går stick i stäv med solidaritet och medkänsla? Eller så är det kanske deras grisiga rockstar-manér och förkärlek för krossat glas på kroggolvet? Eller, helt enkelt, bara den där medvetet ostyriga kalufsen som plötsligt blivit mainstream – frisyren där brat och uteliggare möts. För vad sjutton kan man vilja säga med en sådan frisyr? Vad vill man kommunicera till omvärlden med en frisyr som liknar backslik och samtidigt ett skatbo? Tacka vet jag postpunkarna eller blöjnassarna - där vet åtminstone omvärlden vad det är för ideologi deras stil refererar till, även om de inte alltid själva vet det.

Jag antar att jag är ensam om att ha det här problemet, men glidargrabbarna gör mig alltid en smula nervös. När kan frisyrtrenden tänkas ge sig i en småstad som min och göra det säkert för en nervös 25-åring att ge sig ut på stan igen?

 Läs även andra bloggares åsikter om brats, fördomar, trender, frisyr, humor, ungdomar, tonåringar

Google har Jaiku, Nokia Plazes... man kan undra vad det blir av dessa tjänster i framtiden! Helt klart är i alla fall att geotjänster för mobilen är hett och att det (uppenbarligen) är något som storföretagen letar efter att köpa upp.

Det saknas inte heller initiativ från svenskt håll. Tuurf kommer bli coolt säger Hjalmar och jag tvivlar inte. Förhoppningsvis går de in i någon slags betafas snart så att vi verkligen kan få se vad de håller på och bygger, även om de förstås släppt Tuurf lite. Ett annat svenskt hypat företag är annars Wayfinder som alldeles nyligen släppte en gratisvariant av deras GPS-mobilapplikation-webbcommunity-mjukvara.

Technorati har lanserat ett eget annonsnätverk. Lite förvånad över att det är cpm-baserat och att de verkar rätt så inriktade på större bloggar (även om de såklart nämner long tail). I övrigt är det såklart intressant, bloggar behöver bättre intäktsmöjligheter.

Digg-klonen Reddit blev idag open-source. Rätt intressant steg att ta för en sajt som i övrigt är helt inplastad i sig själv och sina användare.

Bloggkoll-gänget har gjort en riktigt bra reklamfilm. Snyggt, smart och viral! Bloggkoll som förövrigt från och med idag har en internationell konkurrent, nämligen precis-ur-privat-beta-stadiet fav.or.it. Jag träffade gänget bakom fav.or.it i Amsterdam tidigare i våras och de är ett duktigt gäng som fortfarande (!) till stor del bygger sin marknadsföring på att Robert Scoble gillar dem.

What's Next har vunnit podradio-priset. Kul och grattis!

Joe er eksil-zimbabwer i Cape Town, her har han bodd i snart 14 år. Vi spiste frokost sammen forrige lørdag, for å snakke om bestilling av varer til julesalget.

Vi snakker jo også om mye annet, om Zimbabwe osv. Men for tiden er et naturlig tema Sør-Afrikas fremmedhat, som har gitt groteske utslag i noen av township'ene utenfor Johannesburg og videre forplantet seg til et par township'er utenfor Cape Town. Jeg spurte Joe om han på noen måte var påvirket av opptøyene og aksjonene. "Just indirectly", svarte han. "Og det vil si?", spurte jeg. De fleste av folkene som jobber for meg, unge eksil-zimbabwere, bor i township'en. Vi fikk nyss om at det var uro på gang, og jeg ringte dem og gav beskjed om at de måtte samle sammen eiendeler og stå langs veien, og så ville jeg komme å hente dem med bakkien. Vi tok 4 bakkie-turer, og rakk å få dem ut før mobben slo til. Alt de ikke fikk med seg, ble enten stjålet eller ødelagt. Så det bor hos meg 12 stykker - vi har 2 rom, og hos onkelen min bor det 30 stykker. Men det har roet seg nå, så de flytter nok tilbake. "So I have just been indirectly involved." "But how can you call that indirectly involved? To me you seem to be very much directly involved" Joe ler. "You know, we Zims know the difference between directly and indirectly involved".

Så langt uglehuset - noe av det andre man har i Neu-Bethesda er en liten håndverksgruppe som i år for første gang skal lage julepynt til norsk hus og hjem. I filt. Vi har bedt dem om å lage "snøballer" a la Karoo, dvs. med perler og knapper, som er viktig ornamentikk i Xhosa-kulturen. Sånn ser noen av prototypene ut:

Vondeling er en annen liten landsby, der de faktisk fortsatt ikke har strøm - men der fjorårets store julepynt-suksess hos oss blir laget - strikkede engler i ståltråd. Vi var utsolgt allerede i begynnelsen av november.

"Norwegians can't get enough Christmas stuff and angels" sier jeg. "Really?? But why do you always go for so boring colours?" "Well, you see, Norwegians are true traditionalists when it comes to Christmas. One mustn't provoke them too much."

Gardi er sjefsdesigneren for gruppene i Eastern Cape - fantastisk dyktig og med en unik pasjon for hva hun driver med. Jeg mistet litt pusten da disse enorme strutsefjær-englene dukket opp av esken hennes, godt over halvmeteren høye! Slik ser en av årets strutsefjær-julenyheter fra Vondeling-gruppen ut:

Det blir jo mye bagasje etterhvert på en slik tur - og flaskehalsen er å komme inn i Namibia med alt dette. Der er det skeptiske tollere - og jeg blir alltid stoppet. Intet unntak denne gangen, heller - jeg reiste jo rundt med en anseelig kolleksjon av volumiøse strutsefjær-engler. Så i tollen i Namibia stilte jeg med 6 store kolli, for et opphold på 2 dager. Det virket lite troverdig. "I travel with angels - do you want to have a look?" Jada, det vil tollerne gjerne. Og opp av eskene kom Vondeling-englene. Intens øyebrynheving hos de namibiske tollerne. "Is there stuff like this in the other boxes, as well?" "Yes, I love angels". "I will let you go, because I cannot think of one single Namibian wanting to have stuff like this in their homes, so I don't fear that you will cheat on the Namibian tax authorities, because you will not have any buyer here for this. You folks are just crazy - travelling with angels."

Vart är världen på väg? Vad hände med skattjakt och fiskdamm?

Läs även andra bloggares åsikter om barnkalas, pedikyr, trender

MSN/Live.com har gjort en motsvarighet till Google Webmaster Tools. Jag tycker det ser ganska bra ut med några features som varken Yahoo eller Google har.

Mikael Zachrisson listar 9 trender inom e-handel. Inga direkta skrällar men ändock intressant. Och ingen säger väl emot citatet:

E-handeln är naturligtvis här för att stanna.

Suveräna Get Satisfaction blir ännu bättre med Twitter-kopplingen. Man ska lyssna på feedback varifrån den än må komma.

Tuurf har lanserat "Tuurf Lite" för att testa och för att visa hur kraftfullt geopositionering är. Läs mer hos en av grundarna Hjalmar.

Fair Trade är en bra sak tycker jag. En offlinebutik var ett bra första steg men inte nöjer sig de med det. Nejdå, en webbshop är förstås en kanonidé. (Lifefeed)

På tal om e-handel (dan.se, internetworld.se):

– Tar det 10 timmar att få svar på en fråga angående en av produkterna i din butik, så har kunden 10 timmar på sig att istället välja att handla av en av dina konkurrenter. Ingen teknisk plattform kan kompensera för det, säger Dan Nilsson.

Bloggosfären fortsätter växa, berättar Mindpark.

Fredrik, Anders och Mattias är iväg på en tripp till Stanford. Allihop bloggar mycket intressant från denna resa. Bisonblog och Digitalamediers reseblogg rekommenderas å det varmaste.

Techmeme har äntligen lagt till sök. Woho! Jag gillar't.

Noen mennesker velger å sette sin lit til det guddommelige; Jesus, Allah, nirvana eller Moder Jord. Hvis det eksisterer noen eller noe som er oss overlegent, ville vi kunne legge noe av det ansvaret vi bærer på våre skuldre over på disse høyere maktene. Vi ville kunne søke trøst, tilflukt og tilgivelse gjennom meditasjon, bønn eller offergaver. Som et barn skulle våre bekymringer løftes av oss og vår eksistens rettferdiggjøres av kjærlighet. Andre mennesker tyr til vitenskapen. Naturvitenskapen har den fordelen at den kan si mye om det evige kretsløpet fra tilblivelse, via eksistens, til død. Forskerens status erstatter i enkelte miljøer selveste Gud – ”Forskning viser at…” er blitt en vedtatt sannhet, men i hvor stor grad vi kan lite på at disse resultatene faktisk er kompatible med en universell, faktisk sannhet, er en helt annen sak.

Og ønsker vi egentlig å få servert Den Store Sannheten? Dersom vi ble presentert for hundre prosent sikker viten om meningen med livet eller livet etter døden, tror jeg at de fleste ville reagere med en følelse av å ha blitt sveket – vi ville bli fritatt muligheten til å tenke selv og trekke egne konklusjoner. Dette er også et spørsmål om trygghet. Millioner av mennesker overlever hverdagen på grunn av sin tro, sitt håp og sin kjærlighet – til noe som kanskje ikke eksisterer. Hvem ville ønske å ”fri” disse menneskene fra det som holder de oppe?

Hvis man går tilbake til for eksempel Hellas anno 1450, skilte man ikke like strengt mellom religion, vitenskap og filosofi. Det man kunne observere ble sidestilt med myter, og det man kunne tenke seg til ble sidestilt med mystikken (”Guds veier er uransakelige”). Tilværelsen var mer noe man kunne undres over og mindre noe man skulle dissekere. Dette blir jo intet annet enn en påstand med sterke sannhetsmessige moderasjoner, men vinklingen kan si noe om oppfatningen av sannhet og vår søken mot den i moderne tid.

Det vestlige idealet har på 2000-tallet vært skrevet i individualismens tegn. Popkulturens mange helter og heltinner har legitimert religionsshopping og bidratt til økt opplutning for blant annet orientalske tenkesett. Oppskriften på den vellykkede ”freden med seg selv” deles med folket gjennom glansede magasiner og glitrende nettsider som presenterer ujevne brøkdeler kabbalah-, hinduisme- og scientologi-teorier. Man mediterer før frokost, brenner røkelse og ber til jomfru Maria etter lunsj, og tar en yogatime på ettermiddagen, samtidig som man ifører seg WWJD (”What Would Jesus Do”)-armbånd og ametystsmykke rundt halsen for ekstra energi, mens man finkjemmer ukens horoskop og biorytmer. Greit å være ordentlig forsikret.

Fra overdrivelser til alvor: ”Plukk og miks”-religiøsiteten oppfyller våre ønsker om bekreftelse og trygghet i den forstand at man kan velge føre var-prinsippet. Som ei kristen venninne en gang uttrykte det: ”Dersom det ikke finnes en Gud har jeg ikke tapt noe. Men hva hvis Gud faktisk finnes?” I Woody Allens ”Crimes and misdemeanors” følger vi en samtale rundt middagsbordet i en jødisk storfamilie. De diskuterer tro. Den mest innbitte av de troende blir stilt ovenfor spørsmålet ”Vil du sette din tro over sannhet?”, og han parerer med et klart ”JA”. Disse utsagnene er aldeles ikke enestående, men de peker begge på at vitenskapens empiriske fakta ikke er tilstrekkelig for å dekke våre behov for stabilitet og tilfredshet. Det viktigste den kliniske vitenskapen ikke kan tilby oss er kjærlighet.

Naturvitenskapen og fysikken raser videre i rekordfart, nyvinninger og spennende teorier presenteres så raskt at det er umulig å opprettholde full oversikt. Det er en fascinerende verden vi lever i, menneskets intelligens er forbløffende og dette kan oppleves som særdeles skremmende. I hvor stor grad er vi, med vår egne evne til å observere, tolke og formidle, ment å ta ansvaret for verdens gang? Når skal vi definere oss som dyriske vesen og i hvilke tilfeller er ”mennesket” noe separat, noe utenfor resten av verden? Når skal vi føle samvittighet, og når er det greit å handle egoistisk? (Nietzsche hevdet at fordi Gud måtte erklæres død var det opp til mennesket å frigjøre seg fra samvittigheten for å bli en bedre utgave av seg selv og på egen hånd skape mening i tilværelsen). Finnes samvittighet eller er det noe vi har konstruert for å få samfunnet til å fungere?

Det siste spørsmålet har en klar parallell til religion; finnes religionen som noe grunnleggende uavhengig av menneskets skaperevne, eller har vi skapt den for å holde orden på samfunnet? Uavhengig av om det eksisterer en gud eller ei, har mennesket tenkt seg fram til muligheten av at det finnes en gud, og på den måten er iallfall religionen noe menneskelig, på samme måte som mennesket har skapt terminologien rundt vitenskap selv om verden fantes før mennesket oppfant vitenskapen til å utforske verden.

Det som er sikkert, er at religion har hatt, og fortsatt har, en enorm innvirkning på hvordan vi lever våre liv. Den påvirker alt fra politikk til helse og kultur. Det å hevde at religion er umoderne blir derfor fryktelig snevert; hva har skapt mest konflikter de siste femti årene? Jeg tipper at det er a) penger og b) tro. Kirken (inkludert diverse kristne og muslimske trossamfunn) har hatt en enorm makt, særlig på oss i Europa og Asia, gjennom flerfoldige sekel, både i forhold til økonomi og politikk, kunst og musikk, utdanning og medisin, og generell skikk og bruk. Kirken har rett og slett utøvd jernkontroll over store deler av verdensbefolkningen over så lang tid at den neppe vil slippe taket med det første.

Vitenskapen er på samme vis en måte å kontrollere omgivelsene på. Ved å observere hvordan naturen opptrer, kan man styre den; bruke den til sin fordel. Slik har vi temmet dyr, bygget hus og biler, produsert lys, varme og gjengivelse av lyd. Vitenskapen har utviklet seg til noe mer praktisk skapende, og er i mindre grad noe man velger med hjertet. Uansett hvor mye du ber, kommer ikke hodet ditt til å fylles av matematiske formler hvis du ikke går inn for det på annen måte. Men motsatt; du kan løse alle verdens ligninger uten å komme nærmere den store kjærligheten.

Vi kan foreløpig konkludere med at vitenskap og religion er avhengige av hverandre, og at vi er avhengige av begge deler. Både religiøse og tilhengere av vitenskap opererer med utgangspunkt i noen sannheter de tar for gitt. På denne måten kan man si at alle mennesker er troende på en eller annen måte; vår virkelighetsoppfatning bunner i (subjektivt) vedtatte sannheter. Man trenger dermed ikke å definere seg som religiøs for å tro på noe; en tro på verden eller på egen kraft er like mye et produkt av naturen som en tro på noe guddommelig er det.

Problemene med å forene religion og vitenskap dukker opp når vi søker å oppnå forståelse av hvordan alt i universet henger sammen, men samtidig vil en kristen naturvitenskapelig forsker kunne hevde at alt springer ut ifra atomenes sammensetning, og at dette mønsteret igjen er konstruert av Gud. Jo lenger vitenskapen har kommet, desto verre har det blitt for de religiøse å underbygge og forsvare sitt verdenssyn. Til syvende og sist blir det opp til hver enkelt å bedømme om skaperverket er et resultat av tilfeldigheter og ”flaks”, eller om en vennligsinnet intelligens har planlagt og konstruert tilværelsen vår.

Hvis man tolker religiøse tekster, for eksempel Bibelen, bokstavelig, er det ikke vanskelig å finne eksempler på funksjoner og hendelser som vitenskapen har motbevist. Samtidig er det allment kjent at deler av de bibelske tekstene har blitt ekskludert fra selve Bibelen fordi de ikke ”passet inn”. Dette gjelder for eksempel det kvinnevennlige Thomas-evangeliet som studeres og debatteres ivrig for tiden. Bibeltilhengerne har stadig måttet omformulere sine tolkninger ettersom naturvitenskapen, arkeologien og historikerne har avdekket nye sider ved verden slik den er og har vært. Men dette er ikke bevis nok til å si at det er de hellige skriftene som nødvendigvis er ukorrekte; vitenskapen har selv tatt feil utallige ganger. Teorier presenteres og forkastes kontinuerlig, og et endelig svar med to rette streker under skal man akte seg for å godta uten videre.

Det ser ut til at mennesket er skapt for å tro. Uten å ha noe å støtte oss til, vil vårt ansvar for verden være for tungt å bære. Men vi står fritt til å ta denne avgjørelsen selv. Det finnes så mye man kan velge å omfavne, eller velge bort, for eksempel troen på spøkelser eller UFO-er. For en person som opplever nærkontakt med engler, marsboere eller hva som helst annet, er dette uendelig mer virkelig og viktig enn hva naboen, statsministeren eller legen din måtte mene. Tro avhenger av hver enkelts lyst, vilje og ikke minst mot. Man sier om en person som holder på sin overbevisning selv når hele verden går ham/henne imot, at vedkommende er sterk i troen. Dette bør ikke være et skjellsord! Tro er riktignok en svakhet ettersom man setter seg i en sårbar posisjon hvor man ikke lenger råder over sitt liv i ensom majestet, men samtidig er det nettopp denne troen og selvvalgte tilhørigheten (eller ensomheten) som gjør den troende så sterk.

Videre kan man vurdere det slik at religion i vårt vestlige, smått ateistiske overflodssamfunn er personlig, mens vitenskapen er noe offentlig; om du velger å tro på et liv etter døden eller ikke bør ikke påvirke andre enn deg selv, men det faktum at jorda er rund og at alle ting er bygget opp av atomer og kvarker, er ikke bare allment akseptert, men i tillegg skolepensum. I det kaoset som ironisk nok hersker på jorda (som visstnok blir mindre og mindre) er det naturlig at folk ønsker noe å gripe fatt i; noe som kan forklare. Men vi tyr til de samme redningsbøyene som vi alltid har gjort. Guddommelighet, nestekjærlighet og rettferdighet på den ene siden, og forståelse, utvikling og vinning på den andre. Men disse elementene har så absolutt berøringspunkter. Norge anno 2007 er blant mye annet befolket av mennesker som håper av hele sitt hjerte at det snart kommer en sikker medisinsk kur mot aids. Andre deler av befolkningen bruker like mye (eller mer) energi på å misjonere imot sex før ekteskapet. To sider av samme sak?

Sammen med min samtalepartner og livsledsager kommer jeg fram til at hvem man er er noe så sammensatt at det vil ta timer, døgn og kanskje uker å finne frem til det. Hvem jeg er kan ikke oppsummeres i hva jeg liker å lese, spise eller høre. Det kan heller ikke beregnes ut ifra årslønn, ringetoner og bachelorgrader. Vi kom fram til det samme; man kjenner ikke et menneske som det virkelig er, under all staffasjen, uten å begi seg ut på noen skikkelige samtaler. Samtaler som tar form uavhengig av planlegging, mening eller mål, men som belyser, vekker, pirrer og gleder de involverte. Å avslutte en god samtale er som å lukke en favorittbok etter at den siste siden er lest. Man kan alltid lese den igjen, hente den fram i minnet eller videreformidle essensen av noe man lærte.

Vi snakker litt om ting i tiden. Om vårt enorme behov for å bli sett. ”Sånn er det i dag. Hvis ingen ser deg, er du ingenting”, sier han. I vårt kalde samfunn kommer et grunnleggende menneskelig behov til syne på smått grotesk-humoristiske måter: Mange gjør hva som helst for å komme på TV; spise dyretestikler, for eksempel. Man skal ha hundre-og-ørti venner (på facebook, selvfølgelig), delvis for å virke omsvermet og delvis for å vedlikeholde karrierenettverket sitt. ”Alle” har minst én blogg, og omtrent annenhver fjortenåring har som sitt høyeste ønske i livet å ”bli kjendis”. Det spesifiseres ikke engang. Fotballproff? Skuespiller? Forfatter? Nakenmodell? Det spiller visst ingen rolle. Velg og vrak. Velg og vrak hvem du vil være. Vi omgir oss med identitetsskapere som skal si noe om hvem vi er. Men jeg er jo ikke mobiltelefonen min eller meningene mine, og heller ikke yndlingsfilmen min. Jeg kan digge Gabriel Garcia Marquez eller Edvard Hagerup Grieg uten å ligne det minste på noen av de. Så hva former oss? Og hvor mye former vi oss selv?

Vi snakker videre om kjærlighet, og om samspillet mellom to mennesker som beslutter å dele hverdagen med hverandre. Hvor avgjørende den gode samtalen er for å få et samliv til å fungere på sikt. Hvor viktig det er å bli kjent med, og komfortabel med, både seg selv og den andre. Så mange lever opp til mytene de har skapt omkring seg selv. Den tause mannen. Kvinnen som aldri går tom for ord. Vi er visst eksperter på å gjøre livet vanskelig for oss selv. Hvor mange snakker egentlig sammen i dag? Det arrangeres NM i sms-tasting, og alle ser ut til å ha mange flere venner enn det som var vanlig for femten eller tjue år siden. Likevel – hvor mange kjenner deg, egentlig? Vi enes om at dette er en slags visdom som har gått tapt parallelt med den økte individualiseringen, paradoksalt nok. Alle vil bli sett, men ingen snakker sammen. Alle vil bli elsket, men ingen tør å elske. Det er rart, men mest av alt trist. Savnet etter nærhet presser folk opp i de mest utrolige situasjoner. På film har alle amerikanere en psykolog, og fra ett sted må jo slike klisjeer ha sitt opphav. Hele verden er i dag en gigantisk ansamling av varer som kan byttes. Vi har en form for reklamasjonsrett på hva som helst, til og med på selve livet. Vi sender mennesker og kjæledegger ut i verdensrommet med formål å nå en fjern planet, men hvem skal ordne opp når vi ikke engang klarer å nå oss selv?

Det å være i kontakt med seg selv har vi fått presenter som en slags alternativ vei til lykke gjennom alskens livvstilsmagasiner. Det grusomme er at dette fremstilles som noe uhyre komplisert og vanskelig, kun forbeholdt de tålmodige, de med et naturtalent for selvinnsikt og harmoni. Dette som burde være den mest grunnleggende egenskapen ved oss alle – å være i kontakt med seg selv. Jeg tenker på IKEA-reklamen med hun som alltid stiller klokka en halv time frem for å rekke over alt hun skal gjøre, og må innrømme at jeg synes denne reklamen tar det moderne mennesket litt på kornet. Det er så mye fokus på kvantitet. (”Hele familien blir like brun på én dag i solarium som på én uke på Kreta”) Vi spiller dumme og elsker å forsvare livsstilen vår med argumenter som til og med vi selv har vondt for å svelge. Ingen tør å være ærlige lenger. Hvem er det vi prøver å imponere? Hvor mange mennesker må anerkjenne deg for at du skal ha en god dag?

Jeg titter opp på klokka på veggen. Vi har snakket i drøye to timer. Den lille teen som er til overs er for lengst kald, og telysene har stivnet til to små stearinkopper. Vi smiler, innforstått og internt, reiser oss og går småpratende ut på badet for å pusse tenner.

Visst är visualiseringar, 3d, touch-skärmar á la iPhone och bättre läsbarhet på skärmar ett område där det kommer hända mycket närmaste tiden. Det har inte minst iphone, kindle och kanske framförallt Worldwide Telescope visat nyligen.

Jag kom dock att tänka på en sak:

Musikalscenerna är välbesökta som aldrig förr. Artister lever idag på sina turnéer snarare än cd-skivor och festivalerna har aldrig haft så mycket besökare tidigare. Att de tjänar mer på spelningar beror självfallet inte bara på fildelningen och Spotify utan även att vi blir allt mer intresserade av att göra saker "irl". Sitta på rummet och lyssna på sina blandband är sååå 80-tal.

Min slutsats är denna: i tider då vi kan göra allt fler saker framför datorn... t.o.m. spela kort, blir kulturen en av de få sista utflyktsposterna som faktiskt har en fördel av att vara IRL. Känslan av live går aldrig att få online.

Vänta bara... och kom ihåg var ni läste det först: Inom ett par år har teatrarna fått ett riktigt uppsving och folkparkerna återuppstått!

Nya Bloggkoll lanserades idag med helt ny design och lite annat smått och gott. Sveriges mest spridda rss-läsare försöker helt enkelt att förenkla användandet, något som kommit att bli deras signum. "Den enkla bloggläsaren för ALLA" borde vara deras tagline. Se även bloggen.

Ryanspoon.com funderar över "The Front Page Effect" och jämför Techmeme, Digg mfl. Han kommer fram till att han hellre är på Techmemes förstasida än på Diggs, trots flera hundra gånger procent mer trafik från den sistnämnda. Readwriteweb skrev förövrigt nyligen om att Yahoo! Buzz gav väldigt många "talkactive"- besökare som innebär att de kommenterar mer i jämförelse med andra trafikkällor.

Jonas har lanserat Bloggvärde.se som visar hur mycket sin blogg är värd. Priset är förstås en väldigt grav uppskattning och har ingenting med verkligheten att göra men sådana här saker är kul och Jonas ska ha cred för att ha gjort en riktigt skön tjänst!

Google Friend Connect är gigantens senaste påfund. Ett sätt att göra hela webben mer social, även vanliga hemsnickrade html-sajter. Bra idé och ganska naturligt. Google vill inte bara indexera sajter, de vill interagera med dem. Läs även Google Blog, Epicenter och Batelle som har en skön jämförelse med tre stora släpp senaste tiden: Google Friend Connect, Facebook Connect och Myspace Dataportability.

Mikroblogg.se har tittat på CSI och såg att de minsann använder Twitter!

Vassa eggen funderar inspirerande över hur man mäter en bloggs framgång. Ett intressant inlägg som vi ska fundera vidare över på Twingly, helt klart.

Readwriteweb skriver om varför filtrering är nästa steg för social media. Usingit har även ett intressant inlägg i hur man tar till sig information på nätet. Jag tror filtrering och ett smidigare informationsflöde kommer bli the big thing 2008. Att söka räcker inte längre, inte att läsa rss-feeds heller. Nu måste vi få informationen färdigfiltrerad och hittad av någon annan redan från början. Annars läser vi inte ens rubrikerna.

Christer på Eniro skriver om USA-valets marknadsföringsaktiviteter på nätet. Obama är den klara vinnaren även på internet, där han varit duktigast på effektiv lokal internetmarknadsföring. Tyvärr tror jag inte som Christer att de svenska partierna kommer ha fattat internet vid nästa val.

Lifefeed förklarar på ett pedagogiskt sätt varför 99% uptime egentligen är en katastrof.

Vad kommer Google TV Ads att innebära, egentligen? Det undrar Åkestam Holst, som fortsätter spekulera i hela tv-reklammediets framtid.

13 bra tips för att bygga en framgångsrik produkt eller tjänst på webben. Läsvärt. Länken tipsades av Agiley.

Precis som Dan kan jag tycka att Internetworlds lista på årets entreprenörer är missvisande och faktiskt lite halvkonstig (om än helt ok. Jag är medveten om att det inte är lätt att göra en sådan lista!). Nog för att det är coolt att försöka bräcka monopol men borde inte innovation och världsdominans vara betydligt viktigare att titta på? Nästa år kan jag tycka att entreprenörslistan ska baseras på enskilda personer som lyckats synas och som gjort något extraordinärt. Så kan den listan kompletteras med en startup-lista på de 25 mest intressanta webbföretagen, istället.

Självklart rodnar vi när Dan tyckte att Twingly skulle passat på listan :)

DN har en artikel om bloggannonseringens omsättning, som uppges vara 30-50 miljoner kronor här i Sverige i år. Och precis som det nämns i artikeln kommer "smygannonsering" att dö ut i den form den finns idag. Blogvertiser-konceptet och Blondinbella är dömda att misslyckas in the long run, även om textreklam är och förblir något som kommer finns i bloggosfären. Något stort hot mot bloggosfären? Nepp.

Beta Alfa skriver förövrigt om att H&M har en hel "takeover" på kenzas blogg. Vilket påminner mig om att H&M faktiskt haft ett par fräscha annonslösningar på bloggar tidigare, men då på modefeber.

Similarr har ett coolt koncept. I varje sökresultat finns ett diskussionsforum. Att sök kommer bli socialare i framtiden är ingen nyhet och ett diskussionsforum kan mycket väl vara den sociala touch som behövs för att kvalitén ska öka. Jag tror på den här idén. Faktiskt mycket mer än på t.ex. Mahalo. (Via Readwriteweb)

Det här måste vara en av de grymmaste hackattackerna någonsin. Hackare har hackat en epilepsi-organisations hemsida och lagt in snabbt blinkande bilder i syfte att besökarna skulle få epilepsi-anfall.

Facebook ska redesigna profilen. Ska bli intressant att se hur det går. Jag som precis börjat gilla den.

Det här inlägget om framtidens nyheter, nyhetskonsumtion osv är väldigt läsvärt. Både konkret och inspirerande.

Bloggaren Rudolf/disruptive.nu har lanserat mjukvara.se som han igår fick en del uppmärksamhet för. Jag önskar honom lycka till! Marknaden finns nog där, helt klart, även om jag inte är helt övertygad om att den finns där inom fem år. Jag menar, vem använder mjukvara i framtiden när allt finns i snabba webbapplikationer?

DN har en lite lagom smörig intervju med Google-Stina. Om jag ska vara helt ärlig har jag svårt att tro att hon är rätt person för jobbet, har jag kommit fram till. Det behövs internetmänniskor på ett internetbolag, inte mediamänniskor.

Joacim Ståhl har testat Google App Engine och byggt en av de cleanaste men också skönaste todo-listtjänsterna jag sett på länge. Varför krångla till det? En möjlig vidareutveckling som faktiskt skulle göra tjänsten mer värdefull är att, i sann Twitter-anda, skala bort och se vad man kan vidareutveckla med enkelheten. T.ex. rensa listan 00.00 varje kväll. Då blir det den "idag"-todolist jag saknar.

Niklas har gjort en cool färg-hemsida som visar vilka färger som är "hippast". Smart, enkelt och roligt.

Erik har lovat sig själv att blogga minst 5 inlägg/dag under maj månad. Ska bli skoj att se hur det går för en av sveriges äldsta och bästa bloggar (samma bloggare, dock lite förändrad adress sedan ett tag tillbaka).

Tags eller "taggar" på svenska har varit hett ganska länge nu, inte minst tag clouds. Blogspotting visar dock på ett väldigt effektivt alternativ som IBM använder sig av för att få ut mer ur sina användare - listor.

One of the popular features, which entices people to share data, is a “top-five” list. People can list top-five of anything: dinners in Paris, R&B songs, favorite books, software projects at IBM. The open-ended aspect of it draws people in, which is what IBM wants. More participation = more connections and more data.

Hur gamla är egentligen entreprenörer, undrar Rudolf på Disruptive. Uppenbarligen lite äldre än vad jag trodde och hoppades.

Lenovo har gjort en rolig reklamfilm som trycker på Macbook Airs brister. "Lenovo- utan kompromisser".

Bellasuger.se är faktiskt humor. Och den här är "top notch".

Har du också saknat veckonummer i Google Calendar? Nu finns en superenkel lösning som både är snygg, snabb och precis det jag saknat! Check it out!

Urban skriver om att tyska Wikipedia ska släppas i bokform. Compete har förövrigt en del intressant statistik att bjuda på om Wikipedia, som visar hur vårt beteende gentemot det öppna uppslagsverket är på riktigt.

Vad är nackdelarna med open source? Lifefeed funderar.

Jag har börjat få spam på Facebook. Någon annan som märkt av detta?

Vad är väl en måndag utan Google, som annonserar i sitt eget sökresultat på "Brand advertising" strax över Facebooks liknande annons. Youtube når förövrigt nya målgrupper uppåt i åldrarna. Mainstream är ordet för tjänsten som lanserades för bara tre år sedan.

Loic Le Meurs Seesmic har lanserat en Wordpressplugin för videokommentarer. Det blev mycket hyllningar och rabalder när Techcrunch började använda detta plugin och jag kan bara instämma i hyllningskören: det är jäkligt coolt! Det låter säkert jobbigt med videokommentarer men i takt med att allt fler har inbyggda webcams så är det inget problem. Och Seesmic har verkligen lyckats göra det enklare än vanliga textkommentarer.