Jobben gikk fint i dag, tiltross for litt angst etter helgen. Litt pinlig, men samtidig helt greit, uten at jeg trenger å forklare det noe videre.

Forresten, var innom Tistasenteret i dag. Siri i uniform *pent*. Jeg har en ting for damer i uniform. På vegen plukket jeg med meg et nytt par sko (SJOKK!). De var hvite med borrelås. Jeg har titta på de en stund, så når de var på salg, måtte jeg jo bare slå til! Kjøpte også gave til søsteren min, litt scrappeting og et par cder :) Ny musikk er alltid gøy.

Kom hjem, og skulle rydde litt her. Men det ble med å være verktøysettet bort fra en stol til en annen, fordi den ene hammeren fant ut at den ikke ville ligge der, men heller falle ned og mose stortåa mi. Så den har kutt i seg, og så begynner den å få en kledelig blåfarge. *Sympati taes i mot med takk*

Takk!

Jag klarar inte av tröga, trångsynta människor, och det finns en bloggerska i detta avlånga land som representerar båda dessa egenskaper allt för väl. Jag finner helt enkelt inte hennes blogg läsvärd längre i och med hennes stora svårigheter att förstå andra människor, we're talking no mercy baby och det är inte okej. Förståelse är ytterst viktigt i denna värld, så tro mig, jag har försökt använda de mest välvalda ord för att få denna människa att inse att det alltid finns två sidor av saken, för att få denna person att bredda sina kunskaper, men personen i fråga verkar inte ha lust att lyssna på mig eller försöka förstå mig och sådant måste således leda till bojkott från min sida. Jag kan absolut inte fortsätta stödja människor som saknar vett och sympati, och även då jag annars är ett fan av att försöka bekanta sig med sina olikar fungerar inte detta då X ändå aldrig kommer släppa sitt trångsynta synsätt.

Människan saknar förmåga att debattera, förjävligt att sådana ska få betalt för sitt bloggande medan andra, ytterst välformulerade bloggskriverskor, som dessutom innehar sympatiska och förstående förmågor och inser vikten av att väga åsikter mot varandra, inte får det.

Men sedan kan man ju fortsätta debattera sakens vikt kontra cash.

All denna press har tryckt ihop mig likt en rostig fjäder, redo att expandera och flyga all världens väg. Stackars den arma sate som råkar komma i vägen för den kula denna fjäder skjuter iväg! Fast på senare tid har jag faktiskt lugnat ned mig avsevärt, till och med när pressen ökat har jag bara slappnat av. Jag orkar helt enkelt inte bry mig längre… fjädringen i sig har gått sönder.

De inre säkringar som människor kallas sympati, samvete och omtanke har slagit ifrån inom mig. Jag vet att jag borde må dåligt över vissa saker. Jag är bara så maktlös att förbättra dem, och ändå förväntas jag göra det, att jag bara lägger mig platt ned och det maskineri som är jag orkar inte gå framåt alls. Snarare rulla baklänges ned för backen!

Nu ska vi inte säga att allt hopp om min mänsklighet är ute enbart för den här sakens skull. Det har varit väldigt mycket nu och jag behöver en paus rent ut sagt. Tyvärr vägrar folk uppenbarligen ge mig det välbehövliga utrymmet… men det är inte mer att göra åt saken än att kämpa på. Till vardags tar det för mycket energi att ta tag i de konflikter jag lever i, men för den sakens skull inte sagt att jag inte bryr mig. Maskineriet har kanske inte alls bränt sina säkringar, de har bara fått reducerade arbetstider på grund av överhettning.

Till er som känner sig träffade: Jag tänker alltid på er, även om ni inte kan höra det.

Men det är en känsla som är lätt att känna och jag skulle vilja förmå mig att visa den oftare. Förmedla en förståelse, visa det. Ord är inte alltid lätta att finna och ibland är det bättre att bara le; kanske. Jag vet inte.

Jag funderar i alla fall på att leta fram mina solglasögon, för oj! så stark solen var idag och mina närsynta ögon blev ju lite extra rinnande av det starka ljuset. Det är tur att det finns näsdukar att lite diskret torka ögonvrårna med. Undrar bara vad andra flanörer tror... Jag har fullt upp att le. Som vanligt.

Har tittat på ett par avsnitt av Gossip Girl idag också. Egentligen tycker jag kanske inte att det är så vansinnigt intressant, men jag tror att jag måste öva mig i att se lite TV ibland. Det går ju inte att bara sitta framför en dator kvällarna i ända.

I övrigt skulle det kännas fint att kunna sända små, värmande solstrålar som lyser upp lite, till olika håll och kanter.

Det skulle vara riktigt bra att kunna göra så...  :)

Helt klart är att barnflickan blev våldtagen och eftersom som Tito Beltran fanns i samma rum så kan det bara vara han som har gjort det, för hon har ju knappast våldtagit sig själv!

Sedan kan man ju tycka att det är konstigt att hon väntade i 8 år innan hon anmälde våldtäkten, men det är inte konstigt. Hon trodde säkert inte att det skulle bli rättsak utav det hela och att hon hade någon chans eftersom Tito är en världsartist. Men det har hon verkligen, bara för att han är en världsartist så står han inte över den svenska lagen vilket han tycks tro.

Det är heller inte första gången som Beltran har varit misstänkt för både våldtäkter och andra avskyvärda brott, de gångerna har det dock inte funnits tillräckliga bevis för att han ska bli fälld men den här gången finns det det.

Sedan kan han förklara sig oskyldig och försöka söka sympati hos det svenska folket hur mycket han vill, men det lär inte fungera. Han kan ju förresten inte förvänta sig att få sympati utav ett folk som han har anklagat för att vara det mest rasistiska i hela världen, vilket betyder att han har en väldigt konstig och snedvriden verklighetsuppfattning. Det innebär också att han aldrig har varit i USA och Ryssland.

Följande artikel stod i alla fall i eftermiddag på Kanal 5:s text-tv:

Jenny Beltran: "En enorm press"

Rättegången mot Tito Beltran, som står anklagad för våldtäkt, avslutades för tre veckor sedan.

Väntan fram till domen i morgon klockan 14 har varit svår, berättar Jenny Beltran för Aftonbladet.se.

-Det klart att det har varit en enorm press. Jag tror ingen som inte varit i den här situationen kan förstå. Tito mår inte bra, säger Jenny Beltran.

Sååå, han mår inte bra? Bra det, för då innebär det i alla fall att han har ett samvete och att han ångrar vad han har gjort.

De enda människor som jag tycker det är synd om i det här fallet är hans fru och hans barn, för det kan inte vara trevligt att bo tillsammans med en våldtäktsman. Det är också synd om barnflickan, men Tito Beltran är det däremot inte ett dugg synd om.

Idag merket jeg at min empatiske evne er tilstede med hver celle i kroppen.

Min kjære, kjære kollega har idag måttet ta den tunge veien til veterinæren med sin venn gjennom 12 år.

Jeg har grått i hele kveld.

Det er såmænd ikke fordi, at jeg i forvejen havde stor sympati for de nuværende beboere af Ungdomshuset i forbindelse med den aktuelle sag. Jeg synes, at den private ejendomsret skal respekteres, når den omtalte hushandel nu engang er gennemført efter gældende lovgivning. Omvendt har jeg et eller andet sted godt kunne forstå deres frustrationer over, at Københavns Kommune ikke har fundet et andet værested til dem.

Men efter de voldelige angreb i går aftes på politifolk, lokale beboeres ejendom, butikker, biler m.m., må jeg indrømme, at den tilbageværende sympati for de unges sag er helt væk. Fredelige demonstrationer, som den Ungdomshuset gennemførte i torsdags, er naturligvis helt i orden. Men begynder man at bruge vold som en del af en demonstration, siger jeg helt og aldeles fra - det er ganske enkelt uacceptabelt!

Jeg tror også, at den smule sympati, der måtte have været rundt omkring i samfundet, er mere eller mindre forsvundet efter de voldelige demonstrationer i går. Den positive "credit" som Ungdomshuset fik efter torsdagens fredelige demonstration, er i bogstaveligste forstand blevet banket ud af Nørrebros gader i går aftes. Og ud fra, hvad man kan læse i pressen i dag, lader det også til, at der ikke er mere at komme efter, fra størstedelen af de politiske partier.

Uanset, hvor uretfærdigt de unge mennesker må føle sig behandlet og desuagtet, at kommunen måske burde have gjort en større indsats for at finde et nyt værested til dem, er der ingen undskyldning for, at man tyr til vold og hærværk. I min verden diskvalificerer man sig et eller andet sted til få andel i de økonomiske midler, som kommunen stiller til rådighed til den slags projekter, når man vælger at bruge vold som argumentationsform.

Jeg ved selvfølgelig godt, at vi ikke ender der, men hvis man skal følge tankegangen bag de voldelige unges metoder, så svarer det jo til, at vi alle skal begynde at kaste brosten efter politiet, brænde bildæk af og smadre butiksvinduer i den gade, hvor man bor, hvis en eller anden offentlig afgørelse går en imod.

Jeg håber, at politikerne vil tage den holdning, at Ungdomshuset nu ryger bagerst i køen af organisationer og personer, der ønsker at få andel i kommunens og skatteydernes støttemidler, hvis volden ikke stopper øjeblikkelig. Hvis man aktivt bruger vold, hærværk og ødelæggelse i sin retorik, skal man efter min mening helt udelukkes fra at få offentlige støttemidler. Kan man til gengæld som gruppe eller individ kæmpe og argumentere på fredelig og demokratisk vis, skal man selvfølgelig have forholdsmæssig adgang til disse midler, på lige vilkår med alle andre grupper og individer.

Jeg håber derfor, at beboerne i Ungdomshuset nu erkender, at den voldelige kamp er tabt og, at det nu drejer sig om at holde fast i en dialog om en fredelig løsning på den ene eller anden måde - også selv om, at det betyder, at de unge må finde et andet sted at samles.