Jeg har ikke funnet ut nøyaktig hvor og når punkthusene ble bygget for første gang, men met er trolig en nord-europeisk oppfinnelse. Ordet finnes på tysk som Punkthaus, på svensk som punkthus. Den engelske tekniske termen "point house" eksisterer, men er lite kjent.

Hvor: Jeg hadde ikke hørt om punkthus før jeg flyttet for noen uker siden, men nå har jeg hørt det mange, mange ganger. Når jeg beskriver hvor jeg bor til noen som er over 50 nikker de og sier: "Å ja, punkthusene, ja!" Når jeg forklarer det til noen under 50 synes "Åja, melkekartongblokkene!" å være et vanligere svar.

Men nå vet dere det. Jeg bor i et punkthus. På eh, den siden som vender mot Løvstakken.

For eksempel trodde jeg i mange år at The Beatles prekte naturismens sak, da de Living is easy without clothes. Og jeg er ikke den eneste som har problemer med den teksten. Nettstedet Am I right har lister hvor folk kan komme med mondegreen'er - for eksempel fra Strawberry Fields Forever. The Beatles er for øvrig bandet med flest misoppfattete tekster.

Mondegreen'er finnes på norsk også, Her kommer dine armer små er vel en klassiker, selv om det i de nye utgavene av Norsk Salmebok heter Her kommer, Jesus, dine små. Hvilken hensikt denne revisjonen har, utover å utarme norske barns ordforråd, og bryte opp melodien i sangen, er noe jeg ikke har forstått. Spesielt siden de bare har revidert de første par versene. Dem om det.

Opprinnelse: Ordet mondegreen er skapt av den amerikanske forfatteren Sylvia Wright i en artikkel i 1954, hun beskriver hvordan hun misoppfattet de siste linjene i en ballande fra 1700-tallet;

They hae slain the Earl Amurray, [sic]
And Lady Mondegreen.

Originalen har "And laid him on the green." i den siste linjen. Wright sier at hun heretter skal kalle dette Mondegreen'er, siden ingen har funnet på et ord for dem.

Grunnen til at jeg har kommet over dette ordet er at den amerikanske ordboken Merriam-Webster inkluderer dette ordet blant de over hundre nyoppføringene i ordboken i år.

En avart av mondegreen'er er når en sangtekst på et språk blir oppfattet som noe helt annet på et annet språk. Wikipedia oppgir det japanske ordet Soramimi for dette fenomenet. Og legger du video (eller i alle fall bevegelige bilder) til disse misoppfattete tekstene på et fremmed språk har du animutation, som for eksempel Hatten är din.

Betydning: Når du strekker deg over den eller de som sitter ved siden av deg ved bordet, for å ta noe du vil ha har du pensjonatarmer. Det som er høflig i dannet selskap er selvsagt å be pent om at naboen sender deg smøret, eller nå hva det var du ville ha.

Hvor: Dette er et ord vi stadig vekk bruker i familien min. Når hele familien min (alle sju) samles ved store høytider og sånn kommer alltid vi velutstyrt med pensjonatarmer. Jada, det er høfligere å be noen sende laksen, men det er jo mye lettere å strekke seg over sin kusine å hente laksen selv, alle kan jo se at hun er opptatt med å smøre skiven sin.
Pensjonatarmer står faktisk oppført i Norsk ordbok:

( spøkef.) lange armer: takk, jeg rekker smøret selv, jeg har pensjonatarmer

Nordmenn liker jo ikke å trenge seg på andre mennesker ved å be dem sende melken, det er mye bedre å la dem holde på med sitt og strekke ut armen og gripe fatt i smøret selv. I følge ubekreftete rykter (ovenfor omtalte kusine) har man på engelsk uttrykket Norwegian grip eller Norwegian hands som betyr det samme som pensjonatarmer.  Noen som vet noe om dette?

Betydning: Lisøs er et svensk ord for det vi på norsk kaller en sengehygge. Sengehygge er, ved siden av den hyggen du måtte ha i sengen, også et lite strikkeplagg som damer i gamle dager kunne ha over skuldrene og armene utenpå nattøyet. Det var ofte strikket eller heklet i lett og fin ull i lyse farger. Sengehygger minner ganske mye om boleroene som man kan kjøpe i butikkene for tiden, som dekker skuldrene og overarmene.

Hvor:Det fine ordet lisøs har jeg har lært hos My, som skriver om språk, svensk og finlandssvensk. Dette ordet er jo et enda rarere ord enn det ganske forståelige norske ordet sengehygge. Lisøs kommer fra det franske ordet liseuse, som betyr leser(inne). Jeg spurte min (noe eldre) franske kollega om hun hadde hørt om liseuses, og det hadde hun absolutt, både hun og hennes mor hadde brukt sengehygger da hun var yngre, når de - som navnet tilsier - leste på sengen.

Sengehyggens storhetstid er for lengst over, kollegaen min antok at det var fordi vi er ikke avhengige av å kle på oss noe varmt når vi er inne, vi kan bare skru opp varmen. Men hun gav med noen lenker med oppskrifter på sengehygge om jeg skulle få lyst til å begynne å strikke meg lisøs eller to. (En liseuse, og en til - på fransk, en sengehygge - på norsk).

Betydning: Kortevare er brukes mest i flertall, kortevarer, eller i sammensetningen kortevarehandel, en butikk som selger disse kortevarene. Koretvarer er en fellesbetegnelse for en mengde varer som ikke blir veid eller målt, men selges i stykke- eller dusinvis. Knapper, og annet sytilbehør, er et godt eksempel på kortevarer.  isenkram og galanterivarer som det står i etymolgisk ordbok

Kortevarer har kommet til norsk via det tyske Kurzware. På tysk har de (eller hadde de, siden de tyskerne jeg konfronterte med ordet så dumt på meg) også det motsatte av kortevarer, nemlig Schnittwaren, varer som ble målt og klippet. Men kurz på tysk betyr jo akkuratt det samme som kort på norsk, og hvordan dette blir til noe tellelig, i kontrast tile den utellelige snitt varen er en annen sak. Kort (og kurz) kommer fra latin curtus avklippet eller kort. At varene er korte må da bety at de er allerede avklipte?

Hvor: Jeg ble minnet på ordet kortevare av kollega Ole, som hadde det i forbindelsen koretvareforretning. Kortevareforretninger finnes det den dag i dag, gjerne som en del av en papir- og kortevarehandel eller det jeg pleier å kalle dingsebutikker.

Emil irriterar sig på sådana som säger en cv, och hänvisar till Catharina Grünbaums svar på frågan om en/ett cv. Hon hävdar att det ska vara ett, eftersom cv är en förkortning för curriculum vitae, och det betyder 'levnadslopp' (ett levnadslopp). Ordet curriculum är också ett neutrumord, enligt Grünbaum.

Oj då, får jag säga då. Jag har tidigare noterat att både en och ett cv förekommer ganska allmänt bland folk, och själv har jag använt en cv. Jag tror att jag kopplat det till att det heter en meritförteckning. Jag har alltså gått enligt genuset på en synonym snarare än enligt genuset på ordets ordagranna översättning, kan man säga.

I SAOL finns båda varianterna med, men ett cv är den som anges först, och alltså därmed borde vara den rekommenderade. På Arbetsförmedlingens sidor är det också ett cv som används.

Så jag får nog böja mig för Grünbaum och försöka börja använda ett cv istället.

En liten miniundersökning: använder ni en eller ett cv?

Varför pratas det i bygg/renoveringssammanhang om golv och väggar m.m i obestämd form. Man säger tex. dikt mot vägg eller det ska vara jäms med golv. Varför inte dikt mot väggen eller jäms med golvet?
Man hör det jätteofta i inredningsprogrammen när hantverkarna förklarar hur man ska göra. Hantverkarspråk?

Jag har inget enkelt och färdigt svar på frågan, men här kommer några funderingar... :)

Bestämd och obestämd form av substantiv i svenskan är komplicerat. Dels för att det helt enkelt är ganska svårt att förklara när man ska ha bestämd och när man ska ha obestämd form, dels för att vi i svenskan faktiskt dessutom har en tredje variant, nämligen artikellös form.

Vi använder artikellös form exempelvis när vi anger vad någon har för yrke: han är lärare, han är journalist, han är busschaufför. Vi säger inte han är en lärare o.s.v. som man exempelvis gör på engelska (he's a teacher). Samma fenomen finns även vid nationaliteter: hon är norska, han är fransman.

Den artikellösa formen används även i uttryck som de har hund, vi har skaffat husvagn, jag har bil. Det handlar liksom om att man när man har dessa "saker" hamnar i en särskild kategori av människor - hundägare, husvagnsägare, bilägare.

Och det är här någonstans som jag tänker mig att uttryck som dikt mot vägg kommer in. Samma fenomen finns ju även i uttrycket rätsida mot rätsida, för att ta ett exempel från en annan bransch. Kanske är det artikellös form för att det är begrepp på något vis... Jag har lite svårt att exakt sätta fingret på vad det är, men kanske det är för att det liksom inte är någon bestämd vägg det handlar om, utan mer väggar i allmänhet...? Jag vet inte, någon annan som har någon tanke kring detta?

Om man vill fördjupa sig i användningen av obestämd/bestämd/artikellös form i svenskan kan man försöka få tag på "En flicka gråter inte" - om svenskans artikelbruk av Berth Henriksson, Birgitta Hene och Maria Bolander (utgiven 1983). Den tar upp detta ämne mycket utförligt... Just nu ligger mitt exemplar nerpackat i någon flyttlåda, så jag kan tyvärr inte kolla i det om det finns någon förklaring till dikt mot vägg...

Men vad tror ni om dikt mot vägg?

Ihr lernt etwas zu Verb, Substantiv, Adjektiv - etwas fürs Leben. Von mir! :P

Betydning: Både marsjandiser og marktenter betyr egentlig en som driver handel, men hva de handler med er forskjellig:
Marsjandisere handlet med brukte ting, især klær og møbler.

Marketentere solgte mat- og drikkevarer, tobakk og andre ting til soldatene. Dette var ting som ikke inngikk i soldatenes forpleining. Marktenterene fulgte også soldatene i felten, og utsalgsstedet hans/hennes ble kalt et marktenteri. Marketenter ble også brukt i Kristiania i første del av 1800-tellet om en person med borgerskap som vertshusholder.

Grunnen til at det er to for ett, er at begge disse ordene har samme opphav, men har kommet til oss gjennom to ulike språk. Marsjandiser kommer fra det franske marchandise handelsvare, som er avledet av marchand kjøpmann.
Marketenter kommer - via tysk - fra det italienske ordet for handlende, nemlig mercatante.
Begge disse kommer fra det latinske mercari, handle, som også finens i ord som marked og merkantil.

Hvor: Marketenterske oppdaget jeg første gang i Donald Duck-gjenfortellingen av Tolstoljs Krig og fred, hvor Dolly opptrer som marketenterske. Gjenfortellingen finnes i en av Donaldpocketene, men jeg husker ikke hvilken.
Marsjandiser traff jeg først på nylig, mens jeg leste om jødenes vilkår i København på Holbergs tid, og hvor de ofte var nettopp - marsjandisere.

Jeg synes det er morsomt når to ord som har samme opphav kommer inn i språket og betyr nesten, men ikke helt, det samme. Begge har noe med handel å gjøre, men ulik type handel. Og da er det jo artig å trekke forhastete slutninger som at franskmenn handler med gamle møbler, mens italienerne selger mat (og sprit) til soldatene. Hva det nå måtte si om italienere og franskmenn.

Betydning: Demonym betyr navn på folk som bor på et sted. For eksempel nordmann og bergenser
Demonym er sammesatt av to greske ord; demos - folk, et ord også finner i demokrati. Den andre delen er -onym. Dette kommer fra det greske suffikset -ωνυμος (-ōnymos), som er avledet av ονομα (onoma) "navn" som også er beslektet med vårt ord "navn" Dette suffikset finner vi også igjen i ord mer kjente ord som anonym og synonym. Setter vi dem sammen får vi folkenavn eller navn på folk. Demonym brukes når man navngir folket på et sted, "nordmenn" for eksempel.

Demonym skal være konstruert av ordbokredaktøren Paul Dickson. og jeg synes det er et ganske praktisk ord. På norsk heter det innbyggernavn, noe som også brukes av Språkrådet.

Hvor: De bruker ordet demonym ganske gjennomført i den engelske utgaven av wikipedia.org, og det er der jeg kom over ordet for første gang, i artikkelen om republikken Moldova for å være nøyaktig (som forøvrig har verdens kuleste motto: Vårt språk, vår skatt.)

Ett hjärta, hjärtat, hjärtan, ?

Vad heter hjärta i bestämd form plural? Rent spontant skulle jag säga hjärtanen, men det stämmer inte alls överens med reglerna. Hjärta är ett ett-ord som slutar på vokal, och därför borde ändelsen i bestämd form plural bli -a, alltså hjärtana... Det lät främmande för mig, så jag kollade SAOL och visst - där står det hjärtana.

Jag har aldrig hört hjärtana förr!! Konstigt!! När jag googlar hjärtana får det knappt 1000 träffar, medan hjärtanen får drygt 3000. Oj då, fler som tänker lika som jag...

Vad gör man? Vad ska jag säga till mina vilsna elever att det heter?

Jag slog en signal till Språkrådets telefonrådgivning, och fick svaret att det definitivt är hjärtana som gäller. Personen som svarade hade aldrig hört formen hjärtanen...

Så nu vet vi det. Hjärtana är det som gäller... Och det ska jag förmedla till mina elever imorgon också... Hur konstigt det än känns...

Vad tycker ni om hjärtana/hjärtanen?

Ei bine, in fine, am hotarat sa va spun cum ma cheama. Stiu ca sunt unii care cunosc acest amanunt, totusi, pentru ceilalti imi dezvalui identitatea. Numele meu este:

L-am scris intr-o limba de circulatie (la vremea ei)

Säger ni en eller ett loppis?

-----------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 3.10.2007 11:42:22

Oj då. För mig är loppis=loppmarknad. Så finlandssvensk jag är... Ett loppis... Logiskt? Nej...

Aurora

Svar:
:) Kul att höra!! :) Ja det är säkert olika från person till person vad man tänker på när man hör "loppis".

Inkommet 3.10.2007 11:56:47

Ett

Johan
http://nicaea.wordpress.com

Svar:
Hm, intressant! Påverkad av mig kanske??? :)

Inkommet 3.10.2007 12:07:51

Ett loppis, fast sedan använder jag också både loppmarknad och lopptorg. Fast lopptorg används nog mera sällan...

Ika
http://cassiopeia81.wordpress.com/

Svar:
Det här var intressant. Kanske har "loppis" blivit så självständigt att man inte längre väljer genus beroende på om man tänker på "loppmarknad" eller "lopptorg"? Kollade i SAOL igår och där var det "en loppis"... Hm, googlade nyss och "en loppis" fick ca 18000 träffar medan "ett loppis" bara fick ca 1000... Men alla här verkar då säga "ett"...

Inkommet 3.10.2007 18:23:10

en loppis = en loppmarknad i mitt sinne.

kicki

Svar:
Aha, intressant. Så verkar de flesta i Sverige tänka också.

Inkommet 3.10.2007 19:22:38

EN loppis, helt klart. Ett loppis låter... konstigt. ;)

Elisabeth
http://funderingarochtankar.blogspot.com/

Svar:
Tycker du det? :) Ja vi är kanske lite konstiga där borta i Svenskfinland... :)

Inkommet 3.10.2007 21:23:58

Ett loppis skulle jag säga, absolut. Men lopptorg tror jag inte jag skulle tala om. Ungefär som ika alltså...

Mia
miajohanna.blogspot.com

Svar:
Intresant! :) Jag säger ju oftast "loppis" men om jag säger nåt annat så blir det nog "lopptorg", fast om det är tal om Juthbackamarknaden så säger jag nog "Finlands största loppmarknad"...

Inkommet 4.10.2007 11:00:00

Ett loppis säger jag också. Och så skulle jag säga lopptorg, inte loppmarknad...

ia

Svar:
Ha, då tänker vi lika! :) Kanske inte så konstigt... :)

Inkommet 4.10.2007 15:19:43

Ett loppis. Loppiset. Loppisen låter väldigt märkligt i mina öron. :)

Heidi

Svar:
Ja i mina också... Men det handlar väl bara om vad man är van vid att höra... :) (jfr Elisabeth här nedan (från Sverige) som tycker att ETT loppis låter fruktansvärt konstigt...)

Inkommet 6.10.2007 14:32:08

I bestämd form skulle jag nog föredra lopptorget/loppmarknaden i stället för loppiset/loppisen som ju inte knappt blir kortare heller.

kicki

Svar:
Aha, det var ju intressant! :)

Inkommet 9.10.2007 17:19:31

Enligt österbottnisk grammatik så blir det ett loppis. Böjer man ordet enligt folkmål där utrum inte existerar så får man hittje/hede/heti/iti/hitt loppise (beroende på dialekt, men alla böjer det nog i neutrum). Våra dialekter påverkar oss mera än vi tror, det behöver inte alls vara finskan som är boven. Jag hade aldrig stött på ordet lopptorg innan jag såg det på en skylt i Vasa för kanske 10 år sedan. Men så kommer jag ju från landet. Konstiga felöversättningar tycks samlas runt städerna. Det borde vara straffbelagt med felskrivna skyltar! Tyvärr så slinker många grodor så småningom in i talspråket. Ett annat exempel är ordet "mätningspunkt" på en skylt utanför Vasa. Det heter faktiskt "mätpunkt" på svenska.

jukk

Svar:
:) Jag har också sett "lopptorg"-skyltar i Vasa, och "mätningspunkt" - ja det har jag ju också sett :) Men jag tror inte att jag riktigt förstod varför "loppis" blir "ett" på dialekten...? Kan du förklara det lite mer? Är nyfiken :)

Inkommet 10.10.2007 15:27:33

Nu är det ju så att jag är född och uppvuxen med tregenussystemet så det är enkelt för mig att avgöra vilket genus ett ord har på min egen dialekt. Men alla ord får ju inte exakt samma genus på alla dialekter. Loppis är ju ett "nytt" ord och då försöker man ju genast medvetet eller omedvetet (som folkmålstalare) att placera det i ett genusfack. Jag själv som är hemma från norra Österbotten hörde direkt att "loppis" är neutrum. Jag var lite osäker på hur en sydösterbottning skulle böja det, så jag frågade en kompis från Närpes och han sa direkt "hittje loppis" (neutrum). Vilket genus ett "nytt" ord antar har nog att göra med böjningsmönstret och hur ett ord är uppbyggt (i ordet loppis tror jag att det är i:et på slutet som har stor inverkan). Jag är inte så insatt i den vetenskapsgrenen utan går nog mest efter "gehör". En loppmarknad är förstås maskulinum: hin/hisin/hisa/tan/hande/hate/ate loppmarkna(di(n)) (beroende på dialekt).

jukk

Svar:
Ja, när man hör ett ord så jämför man väl det med andra liknande ord som man känner till och bestämmer genus utifrån det. Undrar om ändelsen -is har nåt att göra med att "loppis" i Svenskfinland blir neutrum - tänk på "ett eftis", "ett dagis"... Fast ja - "godis" kan väl vara både en och ett... och "en fräckis", "en snabbis" finns ju också (fast då är det ju bildat från ett adjektiv och inte från ett substantiv som de andra... ). Ja, spännande saker :)

Man brukar ju säga att alla substantiv har ett genus - de är antingen en-ord eller ett-ord. Detta trots att man inte kan sätta en eller ett framför alla substantiv - man kan ju inte säga en musik och en mjölk, men genuset märks när man böjer orden i bestämd form, musiken och mjölken, och dessutom när man kombinerar substantiven med adjektiv (den musiken är trevlig att lyssna på, mjölken börjar bli gul nu).

Nu har jag dock upptäckt att det finns substantiv som helt enkelt inte har något genus, eftersom de alltid förekommer i pluralis och aldrig i singularis, och då behövs inget genus (eftersom ju adjektiven också pluralböjs). Hittills har jag stött på ett sådant substantiv, och det är shorts. Det går inte att säga en eller ett shorts (däremot kan man säga ett par shorts, men då är det par som bestämmer genuset), och sätter man ett adjektiv efteråt pluralböjs det - de här shortsen är bruna, även om det handlar bara om ett enda par shorts. Jag misstänker starkt att det finns fler substantiv som uppför sig på samma sätt. Kan ni komma på några?

Va spännande det är att upptäcka mer om språket, och försöka se system i det - och upptäcka luckor i systemet, regler och undantag från reglerna. Fascinerande! :)

-------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 28.9.2007 16:56:12

jag har alltid fascinerats av svenska språket. Det finns mängder med lustigheter. Men just biten med genus är mycket trevlig. Framför allt om ens modersmål är dialekt. I den använder vi för det mesta genus. Som i stället för den där så blir det antingen "onde" femininum eller "ande" maskulinum! fast det är ju bestämd form förstås, men intressant är det minsann.

Anja
http://bloggen.fi/anjasblogg

Svar:
JA det är så fascinerande med genus i dialekterna :) Mina elever har ju frågat om svenskan har maskulinum och femininum och jag har sagt typ nej, för det finns ju inte kvar i standardspråket. Men så igår dök det upp nåt intressant i läroboken: "Vad är klockan?" - "hon är tolv", och då kom vi in på detta med att det funnits maskulinum och femininum i svenskan förr, men att det är nästan helt borta ur standardsrpåket nu (men att man ibland ser rester av det, som klockan - "hon e tolv"), och jag berättade förstås att mask-fem-genusen är VÄLDIGT levande i min dialekt, och de tyckte de var fascinerande :)

Inkommet 28.9.2007 17:15:19

Shorts är ju pluralform så det kan ju omöjligen vara en eller ett. Lika som byxor. Där har vi visserligen börjat använda singularformen en byxa, men det går ju inte med låneordet shorts - eller knickers för den delen.

kicki

Svar:
Ja, det var min poäng - att det GÅR INTE att använda ordet i singularis... Kom på att det är ju likadant med "jeans". Tack för "knickers"-tipset förresten, det hade jag inte tänkt på... :)

Inkommet 28.9.2007 19:14:44

Han spelar en musik som är svår att placera. Kon ger en mjölk som har speciella egenskaper.

hsg

Svar:
Jo det har du ju rätt i, men det är endast vid såna mycket speciella tillfällen som man sätter ut "en" framför såna ord.

Inkommet 29.9.2007 12:17:27

Även om shorts är pluralform så kan man väl ändå se att genuset är ett? Detta på grund av pluralböjningen: shortsen. Det är väl bara ett-ord som kan få böjningssuffixet -en i slutet när det gäller plurar. Ett hus - huset - hus - husen. Eller?

Haydee
http://littleheidiofthemountains.blogspirit.com

Svar:
TACK för det, det hade jag ju inte tänkt på!! :) Du har ju helt rätt! Fascinerande! Alla substantiv HAR alltså genus... :) Har inte riktigt lärt mig deklinationerna ännu (borde göra det MYCKET SNART eftersom jag ska berätta för mina elever om dem nu i veckan... :))

Inkommet 29.9.2007 16:32:55

Hur är det med data då? Finns det överhuvudtaget i någon annan form?

Mia
miajohanna.blogspot.com

Svar:
Bra fråga... :)

Inkommet 29.9.2007 17:04:58

Mia: Datan?

Haydee
http://littleheidiofthemountains.blogspirit.com

Svar:
I bestämd form, eller i pluralis? Tror inte att jag hört den formen...

Inkommet 30.9.2007 17:26:39

Data är också pluralform.

kicki

Svar:
Ja, det märker man om man sätter ett adjektiv framför, "vetenskapliga data", t.ex.. Men frågan är då vilket genus det har...

Inkommet 30.9.2007 18:44:04

Jo, men är data singularis? Finns det i singularis? Jag funderade på om det fungerade med "datan", men vad skulle det bli, bestämd singularis kanske? Blev så nyfiken nu när ni kommenterade det att jag kollade i SAOL, enligt den är data pluralis... Men det behöver ju inte betyda att det bara används som pluralis förstås!

Mia
miajohanna.blogspot.com

Svar:
Hm, borde kolla i min fantastiska Natur och kulturs stora svenska ordbok som ska vara så bra på att ange böjning och sånt, det kanske står i den... Men den är på jobbet just nu, får kolla imorgon. Ordet måste väl ha ett genus??

Igår fick jag en krånglig fråga av mina studenter - heter det ett eller en kaffe? Ja... Komplicerat. För man kan ju säga en kaffe, men då är det ju som att man tänker sig en kopp kaffe men lämnar bort kopp, men böjer man kaffe i bestämd form så blir det ju kaffet, så man måste nog säga att kaffe är ett ett-ord. Komplicerat. Och inte direkt något jag kunde börja förklara för dem igår (på deras andra lektion i svenska). Alla substantiv är ju antingen en-ord eller ett-ord, även om man inte kan räkna alla substantiv, för de böjs ju olika i bestämd form beroende på om de är en- eller ett-ord. Hm, jag får nog ta och förklara det här för dem igen.

Språk är spännande, och det är spännande att försöka upptäcka system i språket! Men inte alltid så lätt att förklara systemen för andra... :)

-------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 14.9.2007 14:08:38

En rädd människa, en rätt fågel, men...när det handlar om neutrum? Ett rätt rådjur? En rädd rådjur? Ett rätt barn? (vad menas egentligen med "Rädda barnen" ?) Brukar försöka komma undan med formuleringen: "ett räddhågset barn" fast det låter så ällmänt, som om barnet ALLTID vore....eh...rädd...? av sig....

Enkla Z
http.//enklabloggen.blogspot.com

Svar:
:) Fredrik Lindström skrev om detta i Språktidningen, se http://www.spraktidningen.se/art.lasso?id=07122 . Det handlar om att de flesta neutrum-ord är typ saker och alltså inte såna som kan bli rädda (ett bord, ett träd, ett skåp, ett arbete, ett fönster). Därför har vi inte haft något behov av att kunna använda "rädd" i samband med neutrum-ord. MEN det finns ju några undantag och där är ju "barn" ett mycket bra exempel... Ja, man får försöka skriva om helt enkelt, säga det på något annat sätt än "ett rätt barn". Just detta är ju också ett bra exempel på att det helt enkelt finns luckor i det språkliga systemet... :)

Inkommet 14.9.2007 14:09:42

Förlåt, jag mendade "en räDD" fågel på översta raden

Enkla Z
http.//enklabloggen.blogspot.com

Svar:
:) Jag förstod det :)

Inkommet 14.9.2007 15:43:18

Ett gott kaffe. Ett kaffe som är gott är Pauligs ..., Det gäller att rädda barnen undan nöden. Kort historik: Startskott i England och Sverige 1919 Rädda Barnens historia börjar i England 1919. Första världskriget var slut. England och de allierade genomförde en handelsblockad mot fienden. Nyheterna om tre miljoner svältande barn var alarmerande.

hsg

Svar:
Tack.

Inkommet 14.9.2007 18:40:26

Ett kaffe i betydelsen kaffesort och en kaffe i betydelsen en kopp kaffe. Ganska enkelt egentligen.

kicki

Svar:
Ja, när du förklarar det så där så låter det ju enkelt :) Tack! :)

------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 27.2.2007 08:25:32

Jag trivs nog bättre med att säga vitser...hur nu det kommer sig! Kram.

Anja
http://bloggen.fi/anjasblogg

Svar:
Ja, jag tror att jag använder "vitsar" eller "vitser" ungefär lika ofta... Undrar hur det kommer sig att vi trivs så bra med "vitser"...

Inkommet 27.2.2007 10:17:24

Att böja vitsar fel i plural är en klassisk finlandism (se Finlandssvensk ordbok). Samma gäller felet sits, sitser som åxå förekommer i Svenskfinland. Däremot tror jag knappast någon böjer slits, sprits eller brits fel :) Men varför vi gör det kan jag inte svara på. Orden är alla ursprungligen maskuliner och de böjs med -ar i plural. Om jag hittar nån orsak lovar jag att jag återkommer :)

Carola
http://bloggen.fi/ordklyv

Svar:
Ja det förklarar saken! Att jag inte tänkte på det... När jag googlade "vitser" så kom det ju faktiskt upp nån finlandssvensk sida... Det blir spännande att se om du lyckas luska ut varför vi böjer med -er...

Jag har hört att eskimåerna har många olika ord för snö, eftersom snö är en så viktig del i deras liv. I höst har jag hört att invandrare lär förundras över att svenskan har så extremt många ord för vattensamlingar av olika slag - tänk bara på ocean, hav, sjö, älv, å, bäck, fors, pöl, tjärn, göl, insjö, ström... Och tar man med regionala varianter blir det ju ännu fler. Varför? Ja helt enkelt för att det finns mycket vatten i Sverige (och Finland). Vi skapar ord som vi har behov av, så enkelt är det.

Praktiskt eller hur :)

-------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentarer från bloggen.fi/my

Inkommet 19.12.2006 22:51:22

Elder vatupått heilt enkelt!

Tåm

Svar:
ja precis :)