Vatikanet mottok beskjeden om at den engelske kirke sa ja til kvinnelig biskoper med beklagelse 

Vi er fremdeles inne i agurk tiden og derfor rapporterer jeg fra Vårt Land igjen.
Debatten rundt kvinnelige prester og biskoper har i dag blitt vedtatt og her kan dere lese hva VL har skrevet om saken.

" Den engelske kirkens styrende organer møtes fredag for å avgjøre om kirkens lovgiving skal endres, slik at også kvinner kan vigsles som biskoper.
I den forbindelse har 1.300 personer underskrevet et brev der de alle som én truer med å melde seg ut av kirken, skulle loven bli endret, ifølge den britiske avisen The Times' nettsider.
Elleve engelske biskoper er blant dem som har underskrevet protestbrevet som er sendt til erkebiskopene av Canterbury og York. Disse biskopene er kjent som tilhengere av kvinnelige biskoper.
Det anglikanske kirkesamfunnet, der Den engelske kirken inngår, sliter fra før med en opprivende homofilidebatt. "

Dette skrev avisen for noen dager siden, etterfulgt av dette:

"Den engelske kirke anses som moderkirken i den verdensvide anglikanske kirken, og har lenge levd med store spenninger mellom økende liberale engelske menigheter og mer konservative forsamlinger i resten av verden.
Det mest brennbare spørsmålet er akkurat nå hvorvidt kvinner kan bli biskoper. Generalsynoden har samlet seg i York, den nest viktigste byen i Den anglikanske kirke etter Canterbury, og skal stemme over spørsmålet i kveld.
I forrige uke truet 1300 prester med å forlate kirken hvis kvinner kan bli ordinert til biskoper. De krever alternativt tilsyn fra tre «superbiskoper» som deler deres syn, på samme måte som Carissimi-nettverket i Norge har truet med å forlate Den norske kirke hvis de ikke får en homokonservativ tilsynsbiskop.
Et ja under kveldens valg kan føre til en dyp kløft i Den anglikanske kirke, som allerede er tynnslitt etter flere års krangel om homofile prester.
Erkebiskop Rowan Williams er overhodet både i Den engelske kirke og Den anglikanske kirke.
- Jesus kjenner vår smerte i dette spørsmålet, sa Williams i en tale søndag.
Resultatet fra valget i generalsynoden må godkjennes av det britiske parlamentet. "

"Etter at den engelske kirke sa ja til kvinnelige biskoper, er det kommet enda en hindring til forsoning mellom den katolske og engelske kirke, skriver Catholic World News ifølge Kristeligt Dagblad.
Vatikanets Råd for Kristen Enhet sier i sin erklæring at den engelske kirke bryter med den apostoliske tradisjon. Kardinal Walter Kasper er leder av rådet. Han har tidligere advart anglikanske ledere, om at utnevnelsen av kvinnelige biskoper vil skade en til nå fruktbar dialog.
Da den engelske kirke godkjente kvinnelige biskoper, sa de også nei til et kompromiss med en egen hierarkistruktur for mer konservativt troende.
Mer enn 1000 prester har truet med å forlate den anglikanske kirke, om de blir truet til å godta kvinnelige biskoper. Flere anglikanske biskoper skal ha vært i kontakt med Vatikanet om å gå inn i den katolske kirke."

Dette kan jo være en god ting for oss katolikker og i-ferd-med-å-bli-katolikker , men er prester som går over til den katolske kirke bare fordi de er uenige om en ting det som gagner? Eller blir dette som prester vi tidligere har omtalt her?

Till saken hör att fader Magnus fortfarande jobbar som professor. Han har alltså både jobb och familj utöver prästkallelsen. Snacka om fullspäckat schema!

Från och med i höst så kommer fader Magnus att leda kättarkursen här i Uppsala. Det skall bli kul att stifta bekantskap med honom då!

I en full Ris kirke i går, fikk vi to nye prester.
P. Pål og p. Phu. En stor dag, der alt gikk som smurt. Det så i alle fall slik ut for oss utenfor. Hvor mage liter som ble svettet og hvor mange nerver som kortsluttet vet vi lite om. Det var ca 1000 stykker tilstede ved vigslingen.
Det er sjeldent at det kommer nye prester og at to ble ordinert på en gang har ikke skjedd på noen år.
I dag ble vi oppfordret til å be for dem og de vi allerede har.

Se bilder her: http://galleri.katolsk.no/thumbnails.php?album=31

Men bryter ikke presten noen løfter til Kirken når han ikke underordner seg biskopen? Og hvilken konsekvenser får det?

I Vårt Land står det:

Prest anmelder sin egen biskop

Av Jan Arild Holbek

Är era präster/diakoner/pastorer lika bra?

Det har vært en diskusjon på katolsk forum (http://aomoi.net/forum/) angående kvinnelige ministranter. Kirken har jo og gjennom tidene fått kritikk fra utenforstående, men også innenfra, fordi den ikke har kvinnelige prester. Det påståes og at Kirken har et nedlatende syn på oss kvinner.

Jeg er litt interessert i å høre deres synspunkter og argumentasjon på dette (begge sider).

Med politikförbudet i bakhuvudet så har gårdagens presidentval i Paraguay satt lite griller i skallen på mig. Medierna rapporterade nämligen att en biskop, Fernando Lugo, ställde upp i presidentvalet. När denne Lugo sedan gick och vann hela konkarongen så var jag tvungen att kolla upp vad reglerna egentligen tillåter en präst att göra.

Här är lite info om vad jag kom fram till. Rätta mig gärna om jag har fel.

1. Medierna har fel när de säger att Lugo är biskop. Han var tvungen att avgå från biskopsstolen år 2005 för att kunna ställa upp i presidentvalet.
2. Lite mer märkligt är det med prästämbetet. Kyrkan kan inte ta tillbaka en prästvigning, så Lugo är fortfarande präst. Han är dock förbjuden av Kyrkan att utöva prästämbetet. Rent tekniskt kan han alltså fortfarande fira mässan och göra vin till blod osv (**magic**). Men om han gör det så begår han ett brott mot kyrkolagen.

Det man kan lura på är vad som händer om Fernando Lugo av ren elakhet ändå firar mässan. Blir han exkommunicerad då? Och vad händer med prästämbetet om han blir exkommunicerad? Kyrkan lär ju att prästämbetet inte kan tas tillbaka - innebär det att en exkommunicerad präst kan fortsätta att fira mässan tills döden skiljer honom från ämbetet?

Men da pateren vår var på ferie var det en vikar der for han. Og vikaren opplyste om at vår pater var på ferie og hvilket sogn han tilhørte. Men han sa ikke navnet sitt! Og det syns jeg er veldig bra! For det viser så tydelig at prestens oppgave er å være en tjener for Gud, og til og med navnet deres er uviktig. Det gjør at de setter Jesus i sentrum.

Hvorfor jeg skriver om det er fordi jeg har negative opplevelser fra den tiden jeg gikk på andre møter når det gjelder predikanter. De elsket å prate om seg selv og mange av de ble tilbedt som guder. Spesielt om de kom fra USA . Og da mener jeg ikke æret slik katolikker ærer Maria, men slik katolikker tilber Gud.