Saken er at man lærer av å kopiere. Man kan kun klare å lage nye ting etter å ha kopiert. Før Da Vinci malte mesterverker studerte han mennesket og mesterne. Han lærte seg å lage streker. Og så å få dem til å bli noe. På samme måte må et firma først lære seg å bygge. Så må det lære seg å bygge ut fra et ferdig produkt. Så lærer de seg å forbedre andres nyvinninger. Så lærer de seg å finne sine egne. Slik går det, og slik vil vi at Kineserne skal lære seg å lage sine egene ting. F.eks telefoner.

Att affärsintressena inom förlagsbranschen har egna ekonomiska incitament till att utmåla situationen som att ett domedagsscenario står för dörren ter sig tämligen uppenbart. Nackdelarna beskrivs som att bokförsäljningen minskar vilket leder till att förlagen drar ner utgivningen. Författarna blir utan ersättning, vilket leder att det saknas ekonomiska incitament till att producera ny kurslitteratur. I förlängningen innebär detta död och förintelse för förlagsbranschen och en ohållbar situation för universiteten. Men behöver det verkligen vara på det här viset?

En av orsakerna till den ökade graden av kopiering av kurslitteratur är troligen studenternas ekonomiska situation. En rapport från Socialstyrelsen har visat att var femte student är fattig (DN, Aftonbladet). Att då få tag i kurslitteraturen på annat sätt kan vara ett sätt att spara in en betydande del av studiestödet, då det inte är ovanligt att studenter lägger ut närmare en tusenlapp på litteruren vid varje delkurs. Anna Troberg skriver hur ökningen av studiestödet inte motsvarat de faktiska ökningarna av omkostnader som hyra och livsmedel.

Något annat som har med diskussionen att göra är att fildelning är omöjligt att stoppa. Det går att spärra in och utdela böter för upphovsrättsbrott, men när allt kommer till kritan har det hela ändå en väldigt begränsad betydelse för all den fildelning som pågår på både publika och slutna nätverk. Att stänga ner enskilda nätverk eller hemsidor eller ta fast någon individ i någon releasegrupp är något som ger så ytterst marginell effekt på mängden fildelning att det är totalt onödiga tilltagelser. Att istället satsa resurserna på att utveckla mer genomtänkta alternativ förefaller desto mer rationellt, än den enorma repression och övervakning det skulle innebära att verkligen stoppa piratkopiering.

Men även om förlagsbranschen ser att försäljningssiffrorna går ner så innebär det inte att branschen är död eller ens ligger i dödsryckningar än. Det finns åtgärder som kanske kan hjälpa till att hålla förlagen vid liv ett tag till framöver. Copyriot pekar på problemen med undermålig litteratur och likriktning av litteraturlistorna som något förlagsbranschen och universiteten kan tänka på. Böckerna är så fula att det gör ont i ögonen och man har ingen önskan om att ställa något dylikt i bokhyllan. Att även satsa mer på att använda orginalforskning kan vara ett alternativ till fula och dåliga böcker.

Men det går inte att undkomma att samhället blir alltmer digitaliserat, och med det kommer även hårdvaror och mjukvaror som man kan tänka sig i framtiden alltmer utkonkurrerar boken som pedagogiskt hjälpmedel. Man kanske inte bör ropa hej riktigt än, men att utvecklingen går framåt är det inget tvivel om. För några år sedan sa Bill Gates att det inte skulle vara länge innan boken var helt utkonkurrerad som medium av digitala textläsare, men riktigt så gick det som bekant inte. Men det kommer hela tiden nya och bättre läsplattor på marknaden.

Det finns behov av att reformera hela systemet med införing av helt digital kurslitteratur. Institutionerna borde få anslag för att producera kurslitteratur som sedan finns tillgänglig gratis för studenterna och andra intresserade. Ett sätt att göra detta på är att universiteten i Sverige skapar en gemensam wiki, där lärare och forskare skriver in forskningsresultat och allt som studenterna behöver kunna. Numera presenteras forskning i speciella akademiska journaler som inte särskilt många läser. Ett universitetens wikipedia skulle föra ut forskningen till allmänheten samtidigt som diskussionen mellan forskarna kan föras mycket snabbare och enklare, både för forskare, studenter och allmänhet.

Detta är en riktning som säger sig alltmer oundviklig i vår digitala ålder i vilket fall som helst. Nackdelarna är kanske arbetslösheten då en bransch sakta går mot graven efter intåget av ny teknik, men som så många gånger tidigare så finns det inget att sörja över då andra fort tar deras plats. Att anpassa sig till den rådande situationen innebär att inte vara teknikfientlig, utan att söka nya sätt att profitera på samtidigt som man använder skattepengar till förnuftiga ändamål. Vilket att garantera tillgången till studielitteratur för alla verkligen är.

Andra bloggar om: studier, studentlitteratur, kurslitteratur, student bay, fildelning, piratkopiering

I dag fandt jeg dette yderst velskrevne blogindlæg.

Tjek det ud. Den gode Jesper Sommer serverer nogle virkelig gode og velovervejede pointer.

Interessant læsning hvis du følger med i diskussionerne vedr. piratkopiering og musikindustriens tuderi (her repræsenteret ved Jesper Bay igen igen).
Jesper Sommer refererer blandt andet til denne artikel:

God fornøjelse med læsningen.

Forlagene er selv en del af problemet. Flere og flere værker digitaliseres og lægges på forlagenes hjemmesider som lydbøger eller pdf-filer. Et dugfrisk eksempel er den danske forfatter Kirsten Hammans nye roman, "En dråbe i havet", der udkommer senere på måneden. De første 3000 købere af bogen modtager en gratis lydbog fra forlaget Gyldendal, der også lægger bogens første kapitel ud på hjemmesiden og tilbyder andre medier at gøre det samme.

Dette er en fuldstændig fejlagtig diagnose. At gøre første kapitel af en bog tilgængelig som en appetitvækker er ikke det samme som at lægge en hel bog ud. Og da ejeren af et kopicenter i Århus blev arresteret, var det ikke fordi han forsynede de studerende med ulovligt kopierede lydbånd, men med ulovligt kopierede bøger af godt, gammeldags papir.

I stedet for at begræde, at tyverierne griber om sig i takt med digitaliseringen, bør man benytte anledningen til at kigge på hele copyrightsystemet, der tydeligvis ikke tager højde for de nye tider på mediemarkedet. Det virker for eksempel urimeligt, at arvinger efter forlængst afdøde kunstnere skal have honorar, hver gang en kopi af kunstnerens værker gengives i et dagblad. Og hvorfor skal en journalist have honorar, når en gammel artikel fra hans eller hendes hånd genoptrykkes i en lærebog?

Lederskribentens reformforslag er i og for sig udemærkede, men med hensyn til den aktuelle sag, forslår de altså ikke. Det er ikke fordi pensum på landets universiteter er fyldt med 70 år gamle lærebøger, at de studerende står i kø ved kopicentrene. Og de høje bogpriser skyldes heller ikke grådige journalister, hvilket enhver kan forvisse sig om ved at tjekke de skyhøje priser på f.eks. naturvidenskabelige lærebøger, der er klinisk renset for journalistisk stof.

Når studerende i så høj grad føler sig presset på pengepungen, skyldes det to ting:

For det første, at der med jævne mellemrum kommer en ny udgave af en lærebog. Dette gør alle ældre udgaver værdiløse og indskrænker markedet for billige, brugte bøger.

For det andet, at lærebøgerne er så store. Undervisere har forskellige holdninger til, hvad en lærebog skal indeholde, og der er altid nogle med en forkærlighed for et eller andet obskurt emne. Forlæggerne vil gerne kunne sælge til så mange som muligt, og inkluderer derfor alt mellem himmel og jord. Sammenholdt med det faktum, at dem, der udvælger bøgerne (underviserne), ikke er de samme som dem, der betaler dem (de studerende), og der er ikke noget at sige til, at udgifterne til papir og trykning skyder i vejret.

At gå efter kopieringscentrene, som Forlæggerforeningen gør, giver kun en stakket frist. Fremtiden for piratkopiering ligger på internettet, og forlagsgiganterne vil ikke have mere held med at forhindre online-deling af scannede lærebøger, end musikbranchen har haft med at lukke det sorte musikmarked.

I stedet for at se internettet som en fjende, burde forlagsbranchen hellere se nettet som en resource. F.eks. gennem online-salg af elektroniske lærebøger, som de studerende helt lovligt kunne printe ud på det lokale kopicenter. Hermed er det muligt at skære alle udgifter til trykning, transport og husleje til butikker væk, hvilket vil reducere prisen til en brøkdel af den nuværende. Hvis den lavere pris ikke er nok til at afholde de studerende fra at dele filerne med hinanden, kunne man udlevere en individuel kode sammen med bogfilen og tilbyde ekstramateriale online.

Idéen kan vederlagsfrit kopieres.

Hvis vi for bare et øjeblik ser bort fra hele problematikken om ophavsret, så er der vel intet forgjort i, at musikbranchen forsøger at beskytte deres medarbejderes arbejde. Ifølge gældende lov i det meste af den vestlige verden, er deling af bl.a. musik ulovligt. Og lovovertrædere skal retsforfølges - det er sådan vi har valgt, at vores system skal fungere.

Når det så er sagt, synes jeg at hele musikbranchens korstog mod deres egne forbrugere er misforstået. I et hvilket som helst spil, træffer vi valg ud fra en mængde kriterier. Det er aldrig kun for eller kun imod. Der pros og cons, som de siger derovre. I Ludo (og mange andre spil) vælger man om den ene eller anden brik skal frem. Det valg man træffer gøres ud fra, at man har overvejet hvad der er af fordele og ulemper med de forskellige valg. Så vælger man som regel den mulighed, der giver det mest positive udfald for en, såfremt man kan forestille sig eller rationalisere sig til, hvilken mulighed der giver dette mest positive udfald.

Musikbranchen har, i min mening, ikke valgt det rationelt mest positive udfald. Deres valg baserer sig på stolthed, manddom, stædighed (dumstædighed vil nogen sige) og andre faktorer der som oftest tåger vores dømmekraft. Og det er faktisk paradoksalt, hvor længe branchen, med stor ihærdighed og iver, har trådt denne formørkede skovsti, denne blinde vej, dette månelandskab og andre mere eller mindre virksomme metaforer, uden at det har givet positivt afkast. Paradoksalt, fordi der er tale om en branche, hvor der ikke er langt fra toppen af poppen til den karrieremæssige guillotine. Hoveder skal nu en gang rulle, når det går skidt.

Hvad med at lade nogle stolte princippers hoveder rulle, for en gangs skyld? Hvad med at imødekomme det som langt de fleste musikforbrugere mener, de har ret til? Slug den bitre vindrue, citron, valnød eller fa'en det nu er og giv folket det, folket vil have. Brug energien positivt i stedet for negativt, skab muligheder i stedet for at lukke netforbindelser.

Jeg kunne blive ved, men ak. Bare rolig, jeg tager den op igen.

Som politiken skriver her, er 800 engelske musikpirater blevet advaret om at stoppe deres piratkopiering, ellers mister de netforbindelsen. Positivt er det, at musikindustrien fortsat kæmper for det, de tror på. Knap så positivt, til gengæld ironisk, at de der vil tage folks netforbindelse, for længst har mistet jordforbindelsen.

Det er ingen statshemmelighed, hvor mange musikfiler der deles gratis og ulovligt på nettet - og heller ingen hemmelighed, at i hvert fald halvdelen af disse filer deles igennem kanaler, som ikke lader sig kontrollere eller overvåge, fx. over email. Dem som deler mange filer er få, i sammenligning med dem som deler få filer.

Når jeg foroven spørger, om det er ihærdigt eller stædigt, Sisyfosarbejde eller med mål for øje, er det fordi at medieindustrierne på sigt risikerer at knække nakken på denne uoverkommelige opgave, det er, at kontrollere Internettet. Det er som at prøve at holde en håndfuld sand, som siver og siver, til man indser, at det ikke kan betale sig, at forsøge at holde det tilbage.

Med TDC Play og (forhåbentligt) kommende, videreudviklende initiativer, imødekommes forbrugerens behov, som imidlertid er ligeså stædige som musikindustrien. Det er første, håndfaste tegn på, at branchen forstår deres kunder, omend det til evig tid vil blive diskuteret, hvem der har ret.

Köpenhamn, Reboot 15.30

JP Rangaswami är en av Reboots återkommande gurus. Föreläsningssalen var packad när han under eftermiddagen talade om prissättning på nätet. Vad är människor villiga att betala för och varför?

Tiden när man kunde sälja autenticitet eller omedelbarhet (exempelvis cd:s, nyheter) är över. Genom nätet och den digitala distributionen av tjänster, information och underhållning uplöses själva grundidén med original och kopia. Jakten på piratkopieringen är därmed både ignorant och lönlös, upprepade Rangaswami.

Däremot finns det en enorm (kommersiell) potential i att erbjuda folk att (gratis) utbyta känslomässiga och intellektuella värden över nätet, i sociala forum, argumenterar Ragaswami.

Hur kommer det sig exempelvis att kidsen betalar några tior för att ladda ner en ringsignal, men aldrig skulle komma på tanken att betala för en cd?

Tricket, menar Rangaswami, är att sluta försöka tvinga folk att betala när de inte vill. Och börja förstå och utnyttja de tillfällen då de faktiskt är villiga att göra det.

Det har længe været et kendt faktum, at piratkopiering er et problem. Det har også vist sig, at halvdelen af al piratkopiering sker over email, blog, brændte CD'er, m.m, hvorfor det i sagens natur ikke lader sig kontrollere.

Det kan heller ikke undre, når der er solgt 5 milliarder tracks på iTunes (se Apple.com) og i retning af 150 millioner iPods. Det giver ca. 33 iTunes-tracks per iPod, der som bekendt rummer op til 160 GB. Do the math. Selvfølgelig skal man lægge sin egen CD-samling til, men selv en samling på 500 CD'er fylder ikke over 20 GB (500 CD'er à 12 tracks à 3 MB). Do the math.

Det jeg forsøger at påpege er, at industrien selv lægger op til ulovlighederne, lige meget hvordan man vender og drejer det. Jeg siger ikke, at det er i orden, men at det er sådan, det nu engang er. Se det ud fra en 'mor-far-barn'-metafor: Far giver barnet en is, mor siger nej og prøver at tage den tilbage igen. Do the math.

Musikbranchen må lære at forstå den moderne forbrugers tankegang og forbrugsværdier. Forbrugsvaner er ikke svære, det er bare at se på salgstallene og så ved man hvad der sker. Tankegang og værdier er noget ganske andet og (åbenbart) sværere at forstå.

Ak ja, det lægger op til en større debat. Lad os bare få lidt gang i den. Dixi!

Se bl.a. Britiske unge har ulovlig musik i ørerne på Berlingske og undertegnedes afhandling Musikindustriens (af)magt for yderligere læsning.

Justitiedepartementet är engagerade i att skydda USAs värdefulla rättigheter över intellektuell egendom, sade Mukasey, som befordrade vice justitieministern som även är departementets "nummer två", Mark Filip, till huvudman över deras IP Task Force som trappat upp insatserna för ett världsomspännande samarbete. “Internationella gränser utgör inget hinder för kriminella, så vi har arbetat för att se till att dessa gränser inte heller är ett hinder för ett effektivt upprätthållande” sade han.

Man kan ställa sig frågan varför de lägger ned så ofantligt mycket tid och resurser på att jaga fildelare. Visst är det så att majoriteten av alla fildelare är piratkopierare, men om man ser enbart till de som tjänar pengar på piratkopiering, de fula fiskarna, så är dem en droppe i havet. Min goda insikt i den här "branschen" säger mig att dessa inte är vanliga fildelare, alltså användare av s.k. torrents, som är det lättaste sättet att fildela på idag, och som IP Task Force i första hand jagar via. Fildelning och piratkopiering pågick redan långt innan Internet fanns, så det är inte precis ett nytt påfund. Det som har hänt är att nya tekniker har tagits fram som gör att en vanlig svensson kan fildela (t.ex. bittorrent).

Fildelning som sådan kommer aldrig att kunna stoppas, och därför inte heller piratkopiering. Jag förstår helt klart de personer och företag som blir utsatta och förlorar pengar för att deras produkter piratkopieras, men att lobba fula knep som dessa är verkligen inte rätt sätt. Det är att gå bakom ryggen på folket! Jag blir verkligen förbannad när de säger så korkade saker som att piratkopiering finansierar terrorism. För det första, vad i helvete är egentligen definitionen av terrorism, och för det andra, hur skulle jag som piratkopierare finansiera terrorism om jag tjänar några som helst pengar på det.

Jag kan lova er, att majoriteten av de som piratkopierar säljer inte vidare det material som de tankat hem, utan använder det enbart för eget bruk. Jag kan dessutom, med stor säkerhet, säga att de flesta piratkopierare inte heller delar med sig av det dem tankat hem, utan är bara s.k. "leechers". Men min huvudsakliga fråga lyder: Vad finansierar inte terrorism, eftersom terrorism i sig är en definitionsfråga?

Jag är en stolt pirat, fildelare och ... i USAs ögon ... terrorist! Det är mina rättigheter...

Internet Piracy
Don' t make it! Don' t watch it!!
Don't download it!!!

Skulle man fråga mig, så skulle jag självklart säga att man inte borde får ladda hem, det är olagligt och det förstör för dem som faktiskt ger oss denna fantastiska konstform. Men, nu är fallet så att jag tidigare faktiskt har laddat ner Anime, anledningen tror jag var pengar, och tid. Medans avsnitt 314 av One Piece sänds i japan, får vi i västvärlden leva med den 49 DVD volymen (ex avsnitt 120-124) för 299 kr med 3 eller 4 avsnitt på, och i min mening är det inte rätt. Det blir en sjujävla summa pengar, plus att man inte ens får ta del av serien i den takt man vill. Om serien LOST går i USA, så tar det inte så lång tid innan den hamnar på tv i Sverige, eller att boxen dyker upp i närmaste butik, där får man kanske hela första säsongen med 25 avsnitt för 399:-. Varför ska det vara en sådan skillnad då det kommer till anime?

Fansubs är inget jag tar del av längre då jag försöker främja dem som gör Anime, och faktiskt förgyller många av mina dagar med sina fantastiska arbeten. Men jag önskar bara att det var annorlunda då det kom till releasen av anime, jag vill ta del av serierna snabbare, i större boxar och till rimliga priser. Fast, nu är det såhär det är upplagt, och jag är faktiskt villig att betala, även om jag är väldigt frustrerad över att serier som jag verkligen vill följa tar flera år innan man får ta del av dem, medans dem med två knapptryck kan ligga i säkert förvar på den hårddisk som förut innehöll en hel hög av anime.

Vad tycker ni? Borde det vara lagligt med fansubs? Eller hur vill ni att det skall vara upplagt, för att vi i västvärlden skulle kunna ta del av serierna snabbare?

Artikeln hittar ni här:

Källa: ANN

Andra åsikter om Anime, Piratkopiering, Lagligt, Olagligt, Internet, Fusk, Illegal

Idag framstår det däremot som självklart att såväl musiker som DJ’s – om gränsdragningen ens längre existerar – inte bara levererar ljud utan även en performance. En tids- och platsspecifik insats, som visserligen kan spelas in, kopieras och återuppspelas, men inte utan att det performativa inslaget går förlorat.

- Rasmus

Jeg har netop læst, at Apple forhandler med musikbranchen om muligheden for ubegrænset download af musik via Apple’s iTunes musikportal. Idéen er, at man som bruger betaler et fast månedligt eller årligt abonnement til Apple. Til gengæld får man adgang til al den musik, der findes på iTunes musikportalen (p.t. er der over seks millioner sange på den amerikanske udgave af iTunes).

I mine ører lyder det som en rigtig god idé, faktisk så god, at jeg i hvert fald gerne tilmelde mig denne ordning på forhånd :o) Jeg tror virkelig, at abonnementsmodellen er vejen frem for musikbranchen i kampen mod piratkopieret musik, hvis ellers at prisen bliver attraktiv nok. Hvis man kan få adgang til hundredtusindvis eller millioner af sangen for eksempelvis 40-75 kroner om måneden, tror jeg virkelig det bliver helt uinteressant for de fleste at downloade piratkopieret musik (det er næppe muligt helt at undgå piratkopiering af musik og film).

Så held og lykke fra mig til Apple i forhandlingerne med musikbranchen. Jeg krydser fingre for det lykkes og at vi også her i Danmark kan få ubegrænset download af musik via iTunes :o)

Alternativ 1. Att köpa orginal från tillverkaren. The real deal. (Ledsen att göra er besvikna men den sålde slut för några dagar sedan.)

Alternativ 2. Tillverka själv. Bilden på produkten fungerar som instruktion för hur plastbitarna ska placeras. Därefter är det bara att minnas tillbaka till hur det gick till på lekis(?) - dvs fråga en vuxen om hjälp att med hjälp av ett strykjärn fixera.

Vi överslagsräknar lite på det ekonomiska. I grova drag kan här sägas att priset för att köpa produkten vägs mot kostnaden för material och värdet av tidsåtgången att tillverka den själv. Tidsåtgång för införskaffandet av vara/materiell och eventuell fraktkostnad antas vara den samma för båda fallen och kan bortses från i jämförelsen.

Ordlek. För att tillverka/bränna plattan själv går det åt plastbitar. Ja, jag försöker mig på en liknelse till att kopiera skivor. Förhoppningsvis ska ovanstående exempel ge lite hjälpa på traven för att följa med i följande tankegångar.

Att lägga en straffavgift på plastbitar för att ge pengar åt mönsterskapare drabbar även de lekisbarn som vill trä plastbitar på snöre och göra färgglada halsband. Säkerligen finns det någon som har gjort samma sekvens av plastbitar på ett snöre. Det är därför orättvist och orimligt att enbart de som skapar tvådimentionella mönster ska få del av plastbitsavgiften. Upphovsrätt på mönster borde ju inte rimligen skilja sig nämnvärt mellan endimensionella och tvådimensionella mönster/sekvenser.

Nej, det är inte stöld om jag tillverkar ett likadant föremål. Ingen annan blir av med sitt exemplar för att jag gör en kopia. Den som gjorde de första underläggen kan möjligen hävda upphovsrätt. Den hindrar mig inte att tillverka ett eget exemplar men säger att jag inte får apa efter någon och därefter hävda att det är efter eget mönster.

Skapande berättigar inte per automatik till avkastning. Som utvik vågar jag påstå att de idéskapare som inte klarat att förvalta sitt skapande på ett affärsmässigt sätt är många. Rent allmänt är det ju sällan uppfinnaren utan snarare den som marknadsför hans alster som genererar de stora pengarna. Så även i detta fall då ett underbart vackert mönster av Pac-man inte är någon garanti för att man ska dra hem storkovan. Det gäller helt enkelt för företaget att göra produkten så attraktiv (alternativt kundens tid så värdeful eller plastbitarna så dyra) att man väljer orginalet framför att tillverka den själv. Samt att mönstrets egenvärde ska vara så attraktivt att man vill ha en öht.

Att hävda ägande på en idé fungerar inte om idéen är för trivial. Om andra med enkelhet kan replikera den utan din assistans kommer du inte inte att kunna hindra dem med mindre än total kontroll.

Sammanfattningsvis är det min uppfattning att bra artister alltid kommer att kunna finna vägar att försörja sig. Däremot tror jag att skrivbranschen kommer att fortsätta dala. Dö helt kommer den inte att göra än på lång tid. För egen del beställer jag lite då och då skivor av artister jag hittat via last.fm - en helt underbar community kring en personlig musiklogg och online-radio. Musik som finns tillgängligt kostnadsfritt och resulterar i skivköp. Helst skulle jag lägga mina pengar på konsertbesök men tyvärr är det inte alltid som artisterna har några spelningar inom rimligt avstånd, om de öht spelar live.

Uppdatering.  Bläddrade bland stjärnmärkta objekt och råkade hitta en post som jag hade tänkt referera till i min slutkläm. Bättre sent än aldrig.

Man kan förstås diskutera det moraliska och legala i att människor piratkopierar, men det självklara distributionssättet för musik och film i klimatproblematikens spår är via internet. Sen är det upp till musik- och filmindustrin att hitta fungerande affärsmodeller som accepteras av konsumenterna. Ny teknik har alltid slagit ut företag, produkter och yrkeskategorier, och så måste det få vara för att utvecklingen ska gå framåt. Man kan inte låsa sig fast i ineffektiva, resursförbrukande och miljöpåverkande system för att ett fåtal tjänar på det. Fråga bara kolskyfflarnas fackförbund.

Enligt Ryoichi Yamamoto vid Tokyo University är den ökade ecoeffektiviteten för musik via internet jämfört med vanliga cd-skivor faktor 20. Med andra ord så är miljöpåverkan av att ladda ner ett musikalbum endast 5 % av den miljöpåverkan en traditionell skiva har. Naturligtvis är detta ett teoretiskt avgränsat resonemang, men det ger en fingervisning om storleken i minskningen av miljöpåverkan. Så ladda ner nästa skiva istället för att köpa en plastbit, då slår du samtidigt ett slag för klimatet.

Läs mer:

• Nu är dödsmarchen inledd för film på skiva. IDG
• Ask: Fildelning allvarligt problem SvD
• Ask: Fildelning allvarligt problem DN
• Ask: Fildelning allvarligt problem Sydsvenskan
• Svenskar hyr allt färre DVD-filmer SvD
• Uppgången över för digital musik SvD
• Utsläppen ska ned med 40 % DN
• Varannan svensk vill köpa rättvisa it-prylar IDG
• Internet bra för klimatet Miljö Blogg Aktuellt
• Viktig vecka för fildelarna SvD

/Daniel Eriksson & Markus Paulsson

Det sammanfattar på ett kort och bra sätt varför internetleverantörer inte ska tvingas övervaka allt vad deras användare använder deras tjänst till. Notera gärna att alla myndigheter som skickat tillbaka remissvar sågar förslaget i fotknölarna, och att de enda som anser att förslaget är bra, och rentav vill ha ännu mer övervakning och ännu hårdare tag, är just representanter för upphovsrättsindustrin.

I dagens udgave af Berlingske Tidende er der en interessant artikel om de enorme forandringer som musikindustrien gennemgår i disse år. Det sker blandt andet som følge de muligheder og ikke mindst trusler, der er opstået i forlængelse af digitaliseringen af musik og film. Efter at MP3-afspillere og hurtige internetforbindelser er blevet hvermandseje og man nu kan downloade et helt album i løbet af et minut eller to, er den gamle distributionsmodel med salg af CD'er og DVD'er fra butikker sat under et voldsomt pres - måske endda så meget, at pladebranchen som vi kender den, er på vej til at uddø.

I hvert fald er det et faktum, at pladesalget alene i Danmark er blevet halveret på syv år. I 2006 blev der solgt ca. 10 millioner CD'er mod ca. 20 millioner eksemplarer i 2000. Problemet - for musikindustrien - er, at salget af downloadet musik slet ikke har kunne kompensere for faldet i salget af fysiske medier (det bør nu ikke være den store overraskelse for branchen, efter som prisen for et downloadet album er lavere end når man køber en CD). Samtidigt har piratkopiering også en indflydelse på nedgangen. Og endelig - for at gøre ondt værre - er der også opbrud blandt en del kunstnere, der er blevet trætte af de gamle pladeselskabers måde at gøre tingene på.

Ergo ser det ret dystert ud for musikindustrien og specielt de detailbutikker, der sælger CD'er og DVD'er. Men selv om det lyder hårdt, mener jeg branchen ligger som den selv har redt. Musikindustrien burde allerede for 2-3 år siden have erkendt, at den gamle model med salg af CD'er via butikker til 130 kroner stykket, ikke ville holde i længden. Se blot, hvor stor succes Apple har haft med salget af downloadet musik via deres iTunes musikportal, som har solgt over tre milliarder sange på bare fire år! For mit eget vedkommende kan jeg såmænd ikke engang huske, hvornår jeg sidst købte en CD i en butik. Hvorfor overhovedet spilde tid på at bevæge mig hen til en Fona eller lignende og stå i kø, når jeg nemt og bekvemt kan købes musikken via iTunes eller en af de mange andre online musikportaler? Og så sparer jeg endda både penge og tid!

Hvor vi ender henne i forhold til distributionen af musik og film i fremtiden, skal jeg ikke gøre mig klog på. En ting er dog sikker: Hvis den "gammeldags" musikindustri ikke omstiller sig til de nye tider og teknologier og ikke mindst kravene fra kunderne om billig og ubesværet adgang til musik og film, vil branchen lide en sikker og smertefuld død. Og der står masser af potentielle afløsere klar i kulissen til at overtage markedet, for der vil altid være efterspørgsel efter underholdning, film og musik.

Jag personligen är väldigt intresserad av pirater, att läsa om dom, att se filmer om dom osv. Pirater var väldigt intressant grupp med människor som tillbringa största delen av sina liv ute till havs...

Finns det några "pirater" i dagens läge? Troligen inte på samma sätt som förr, men finns det 2000-talets pirater? Och i såna fall vad gör en modern pirat för att kunna kalla sig själv pirat?

Nu kanske många tänker på dessa människor som har med piratkopiering av filmer å musik... Är det dessa människor som är dagens "pirater"?

Ja jag vet inte...

Nä nu har jag inte tid att pladdra på om detta, nu ska jag ut på rövarstråk, se om jag stöter på nån rikeman jag kan röva alla skatter ifrån ;) hehe, aj aj ut till havs nu mina vänner ... Arrrrgh!!! :P

//Mumintrollet -The Pirat

Självklart är det helt absurt att Antipiratbyrån, en privat intresseorganisation och part i målet, ska få göra polisens arbete och utreda bevismaterial på detta sätt. Som tur är har detta inte gått obemärkt förbi och Viklund är redan JO-anmäld.

Hur går det med fallet? Christian Engström (pp) har skrivit om rättegången och det ser onekligen ut som att åklagaren fått sig en ordentlig käftsmäll och kommer att släppa åtalspunkten om att den svarande skulle ha delat ut 23 000 låtar. Åklagaren klänger sig dock fast vid punkten om att mannen skulle ha delat ut 30 filmer och yrkar på villkorlig dom samt dagsböter.

Jag hoppas verkligen att mannen blir frikänd och att vi aldrig igen ska behöva se ett fall där anmälaren får utreda bevismaterialet på egen hand.