The first big challenge is to log in the on-line system. You can do this ones you got your smart card and the little code generator machine. The first question I was dealing with was, if I have to connect the little machine to my computer via the USB cable, which was also in the box of the machine. As it turns out, the machine got an autonomous power supply and one should not try to connect the little machine to the computer. It works perfectly fine if you just put your smart card into it - otherwise it shows some strange symbols on its display. However, once you made this you have to face the next problem.

So as the instructions tell you, you should try to find the log in form. The problem here is that the English instructions are obviously older than the system and they do not fit to each other. So one just has to find the little link "e-kod" somewhere on the homepage of Nordea.

I figured out that the translation function of Google quite good to manage the rest of the procedures. The only thing, which is quite confusing is that one has to "Sign" some actions and sometimes you have to "Login". So I realy do not get the point of those security procedures - althogh I am quite interested in user friendly and secure computer systems. So what I want to say is, I would not consider myself a dummy concerning computer systems and all this, however I had a realy hard time to find out how to use this system. This is probably not only because of bad usabilty of the system but also because of my swedish skills, which are not as fabulous as I whish they were.

So to make a little conclusion: if you are planing to get an bank account in Sweden then it might be a good idea to find somebody how knows how it works first. Or go to bank which got an online bank system in English.

Cheers

http://kakafoni.wordpress.com/2008/08/31/plusgirot-ar-ondsint/

Jag är 100% övertygad om att PlusGirot är satt på denna jord för att göra mitt liv BESVÄRLIGT och jag ser aldrig så där avspänd ut som hon på bilden gör när jag har med Nordeas Internettjänster att göra. Framförallt ler jag inte så där!

Jag har använt PlusGiro eller som det förut hette, PostGiro sedan 1989 och jag borde vid det här laget anses vara en mycket trogen kund. Jag har ssått ut med alla deras försämrigar, förändringar och framför allt, fördyrningar i tjänsten utan att klaga men det senaste helvetet de hittat på... Jag har inte kunnat komma in till mitt PG eller Internetbank via nätet sedan i maj.

Hur det hela började.

Jag skulle loggain till mitt PG som vanligt men fick kastat i ansiktet på mej att jag angav fel kod vid försök 1. Då provade jag igen med samma resultat på försök 2. Nu vet jag att vid tre felaktiga försök så låses inloggen och man måste få nytt skrapkort så jag gjorde inget försök nummer 3.

Går över till Internetbanken i stället och tar upp skrapkortet och koden för det kontot och hämtar nu min gube. Han får 1. kontrollera att jag har rätt skrapkort så jag inte har förväxlat de två, jag har rätt kort, han för kontrolelra koden, det är rätt ko. Jag försöker logga in, felaktig kod. Nu svär jag tyst. Vid försök numemr 2 så ber jag guben läsa upp alla siffrorna långsamt och vi för noga in dom, felaktid kod. Nu är jag ARG.

Ringer upp Nordea och ber dom förklara för mej varför i h-e jag inte kommer in på mitt PG.

Svar: Du har jort tre felaktiga inloggningsförsök.

JAG HAR BARA GJORT TVÅ

Svar: Nej du har gjort tre

TVÅ!

Går över till att fråga om Internetbanken.

Svar: Du har gjort tre felaktiga inloggningsförsök.

Jag har gjort två!

Svar: Du har gjort tre

JAG HAR VITTNE PÅ ATT JAG GJORT TVÅ OCH ATT ALLA KODER VAR RÄTT.

Svar: Du har gjort tre felaktiga inloggningsförsök och nu är du utelåst, jag skickar dej nya kort.

Jag vill inte ha några nya j-a kort, nu vill jag ha en dosa, ochjag har gjort enbart två försök det är fel på ert system.

Svar: Jag skickar dosa och kod till dej. Du har gjort tre felaktiga försök.

Efter ett par, tre dagar så får jag min dosa och sen min kod och jag tar fram mitt kort, stoppar det i dosan och ska logga in.... Felaktig kod.

Jag ringer med rök vällande ut ur mina öron. Varför kan jag inte logga in nuuuuu då?

Svar: Du kan inte använda ditt vanliga bankkort utan du måste ha ett speciellt kort till din dosa.

Och varför sa ni inte det från början och skickade mej ett kort direkt.

Svar: Jag skickar dej nu ett kort och en ny kod.

En vecka gick och jag fick ett nytt SKRAPKORT och inte ett inloggningskort till dosan. En vecka senare, ytetrligare ett nytt SKRAPKORT och inte ett kort till dosan och idag fick jag ett nytt rek med ett... skrapkort... och en ny kod i brevlådan. självfallet fungerar inget av skrapkorten för när man beställt en dosa så är inloggningen låst för skrapkort...

Jag har inte kunnat loggain till PlusGiro eller Internetbank sedan i maj...

Som en parantes i detta... Jag ville ha en dosa till jobbet iom att jag sköter en del av PG tjänsterna.

Svar: Du kan inte få en dosa

Nähä?

Svar: Nej ni måste vara minst tre stycken annars måste du använda skrapkort.

Okej... då beställer jag tre, Egon, jag och Inga!

Det enda bra i det här är att jag har två oöppnade dosor i fall den jag har skulle pajja.

Kan man annat än älska Nordea? ;O)

Hittils så har jag kört en finsk man till Bandhagen, mannen var sönderslagen och vad jag uppfattade det som så var han med i en bilolycka igår. Han kunde inte svenska och med tanke på att min finska inte är vad den en gång har varit så hade vi vissa kommunikationsproblem. Efter att jag hade lämnat honom så hörde jag en kund till Nordeabanken i Västberga som, enligt kunden, blev rånad tidigare idag. Efter en snabb tur till Tenstas grill där jag lämnade en annan kund är jag tillbaka vid utgångspunkten.

Jag börjar vänja mig lite smått vid den lilla tangentbordet på min nya laptop så nu vet ni det. Intresseklubben antecknar, right?

Posten har rationaliserade bort pengahanteringen, för de tyckte antagligen att de inte var tillräkligt vinstgivande. Då uppstod kassaservice, som för oss fungerade utmärkt. Nu har de stängt även Kassaservice. Och tydligen Nordea som tar över med vanlig banktid. Idag skulle jag ha satt in veckans intäkter. Brukade gå till Centralen för de hade de bästa öppettider året om. Vilket jag tycker är en nödvändig service på en CentralStation i en storstad. Den är stängd ingen anvisning när den heller öppnas. Sen går jag till ett annat ställe vid Fridhemsplan, den är stängd också och där står det åtminstone att de försöker få dit en annan aktör och förhandlingar pågår. Hur länge vet förstås ingen.

Till slut går jag till Dalagatan. Ju den är inte stängd, men har banktider, med andra ord stängt på lördagar. Så jag måste ta ledigt för de inte heller öppnar förre 10.

Undrar hur de som fattar beslut tänker. Om de överhuvudtaget tänker, vill säga. Vi stänger Kassaservice och alla får klara sig bäst de kan. Ett informationsblad kunde ha varit bra i brevlådan.

Problemet kanske inte drabbar så många, människor med vanlig lön förstår antagligen inte ens vad mitt problem är. Och säkert många tycker också men ta kort då, ja- jag gör det med alla dessa jävla kostnader som tillkommer för oss handlare, men det finns faktiskt folk om fortfarande använder cash.

Fast å andra sidan kanske är det bara jag som är upprörd över situationen.

Jag kanske borde sälla mig till de som rånar banker, verkar vara mer lönsamt än att arbeta hederligt för små summor.

Kritiken mot den kinesiska regimen som rensar ut oliktänkande genom övervakning, fängslanden och tortyr är stark. I Sverige riktas kritiken framför allt mot den internationella och den svenska olympiska kommittén, IOK respektive SOK, för deras passivitet. Även svenska elitidrottare har ställts inför skranket. Men få eller ingen ifrågasätter de sponsrande företagens ansvar.

SOK:s generalsekreterare tillika IOK:s första vice ordförande Gunilla Lindberg har med all rätta fått ta emot horder av kritik för sin undfallenhet inför Peking-OS. Trots larm om övergrepp, fängslanden och tortyr mot oliktänkande från den kinesiska regimen, som också bekräftas i färska rapporter från Amnesty och Human Rights Watch, vägrar SOK respektive IOK att ta i frågan. Det i sig är anmärkningsvärt.

Även svenska elitidrottare har under året stått i skottgluggen för kritik. Bland annat har Liberala ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso krävt att höjdhopparen Stefan Holm bojkottar OS.  Måndagen den 4augusti uppmanade hon på Aftonbladets debattsida svenska OS-deltagare att använda gnuggtatueringar med budskap under OS. Visserligen är Stefan Holm en stor idrottsman men att tro att han eller så hela svenska OS-landslaget skulle kunna påverka den kinesiska regimen känns naivt.

Sommar-OS är det största idrottsevenemang som existerar. Miljarder och åter miljarder kronor omsätts. Utan stora feta sponsorkontrakt skulle ett OS, så som vi är vana vid, aldrig kunna genomföras. Multinationella bolag pumpar in pengar och kalkylerar sedan att kamma hem de satsade pengarna – och mer därtill – genom stärkta varumärken och ökad försäljning.

Frågan är om företagens varumärken stärks och om det leder till ökad försäljning i samband med detta OS. Tänk dig scenariot att demonstrationer utbryter på eller i anslutning till en OS-arena, att ett lag eller en enskild idrottare gör någon form av protestaktion eller att kravaller utbryter i Peking. Eller att fortlöpande avslöjanden om missförhållanden drar ljuset från det sportliga och bilder med sponsrade idrottsmän blandas med tortyrbilder. Eller att det utbryter en diskussion om företagens ansvar för att påverka den kinesiska regimen. Vilket företag vill skylta med sitt varumärke då?

Det är alltså här nyckeln till att påverka Kinas ledning finns. Företagen. För utan pengar blir det inget OS. Och hur ädelt man än vill att ett olympiskt spel, sprunget ur den grekiska antiken, ska vara är det när allt kommer till kritan ”money talks” som gäller.

Se bara när Tyskland halkade ur A-gruppen i ishockey-VM. Vad hände då? Jo, eftersom huvudsponsorn var tysk gjordes systemet om så att fler lag fick vara med i A-gruppen – och huxflux var Tyskland med igen.

Ser man till den svenska OS-truppen så sponsras den bland annat av ATG, Nordea, Vattenfall och Ericsson. I ljuset av de protester som följde när OS-facklan fördes världen över i våras var företagens ansvar uppe för diskussion. Då var det bara Vattenfall som öppet tog avstånd från kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och som genom ett samarbete med Amnesty International ska arbeta för att deras kunder och personal får ta del av situationen i Kina.

Det är dock få som ropat på att få ställa företagen – svenska och utländska – till svars. Det är förvånande. I tider då corporate social responsibility, CSR, det vill säga företagens samhällsansvar debatteras flitigt är det få röster som har riktats mot sponsorerna av OS. Vad har de multinationella bolagen för ansvar att påverka förhållandena i Kina inför OS? Det är ju trots allt de som sitter med trumf i hand – pengarna.

Så svenska sponsorer jag riktar frågan till er; vad har ni gjort för att påverka den kinesiska regimen? Har ni tagit några initiativ till att påverka IOK och SOK, till ett eget eller gemensamt utspel tillsammans med er sponsorer, att uppvakta Kina eller andra globala företag och stora sponsorer av OS?

Mattias Josefsson

Diplomerad kommunikationsstrateg vid Berghs i Stockholm

Jag har tidigare uppmärksammat just denna aspekt på bloggen, riskfaktorn lär vara hög när det kommer till frågan om ansvar och profit. Det är märkligt att i tider då Corporate social responsibility, csr, får stor uppmärksamhet att inte en bredare diskussion kring företagens ansvar i samband med OS har blossat upp.

Jesper Falkheimer säger till Sydsvenskan.
– Det finns en risk med att ge sig in på politiskt område där de inte längre har någon kontroll. Det har varit känt i många år att OS skulle gå i Kina och jag är lite överraskad över att inget av de svenska företagen har hoppat av, säger han.

Sydsvenskan skriver att huvudfinansiären ATG har sponsrat SOK i 30 år och kommer att fortsätta.
– Vi stoppar inte huvudet i sanden för vad som händer i Kina men det vi sponsrar är de svenska förberedelserna till OS och inte själva tävlingarna på plats, säger VD Remy Larsson.

På liknande sätt resonerar Andrew Oldfield, varumärkesansvarig på Nordea.

– Vi sponsrar svenska talanger för framtiden. Det är mer problematiskt för de företag som sponsrar själva eventet i Peking än för oss, säger han.

\\Lars

Hjemmesiden fungerer som et link exchange site, hvor at webmastere kan købe billig trafik til deres hjemmeside.

Fordelene ved siden er at du kun skal se annoncørens side i kort tid, og så skal du ikke tjene ret meget for at få udbetaling.

De har en udbetalings grænse med et minimum på $10.00 som du skal have optjent før du kan få dine penge udbetalt, men det skal du skam også nok hurtigt have tjent ind.

Det gode er at du kan tjene penge på at henvise andre brugere til siden og så tjener du også penge hver gang at de besøger en annoncørs hjemmeside.

Fordelene ved deres annoncering må være, at du kan skaffe billige referrals til dine andre tjen penge programmer.

Det eneste du skal gøre er:

1. Opret en profil på www.xeni.dk
2. Log ind og vælg advertise i top menuen
3. Vælg det antal besøgende du ønsker til din side eller dit referral link.
4. Betal for trafiken via Paypal som understøtter alle større betalingskort som Mastercard, Visa, Visa Electron.
5. Vent på at din trafik bliver leveret til dig dag for dag.

Det er gratis at oprette en profil på www.xeni.dk så vi anbefaler klart at du tager et kig på siden!

Mi ejemplo hoy es de una insignificancia total, sin embargo es justamente eso lo que siento que ilustra tan bien esta situación.

Estoy construyendo una caja para mandar las pocas pertenencias que me quedan a Miami. Una experiencia muy educacional, pues no se nada en el campo de transporte maritimo mundial, pero tengo curiosidad de aprender. Pues se que es una industria de billones de dolares y que es uno de los pilares que sostienen nuestra sociedad moderna de consumismo (con la cual no estoy completamente de acuerdo). En todo caso, el mundo mercadiario ha creado algunos estandares y unas soluciones muy praticas. El concepto el cual la mayoria de nosotros conocemos es el de palé. Basicamente una base de madera diseñada de tal forma que es facil levantarla con una carretilla elevadora. Lo que no sabia es que a esa base se le podia agregar lados encajables. Que es la forma en que estoy armando mi caja. Los lados encajables son basicamente cuatro tablas juntadas por bisagras de metal. El tamaño mas comun de palé es de 120 cm x 80 cm y los lados encajables son de 20 cm de alto cada uno.

Entonces uno puede poner uno encima del otro y gracias a unas alitas que tienen las cuatro esquinas, queda todo muy estable y es simple de armar.
 

Mi caja mide 160 cm de alto lo cual me da casi dos metros cuadrados de espacio. Pero voy a llevar un teclado que con su estuche mide exactamente 160 cm. No estoy seguro si sea peligroso tenerlo tan exacto pues la tapa que se pone me da la impresion necesita dos centimetros de espacio. Y no quiero dañar el teclado o el estuche, entonces tal vez sería mejor agregar un lado encajable mas, para tener espacio libre en la parte de arriba de la caja. Aunque tal vez es mejor al transportarla, que todo quede empacado bien exacto y con tal de que no se le ponga nada de mucho peso ensima, estaria bien. ¿No se realmente? Entonces decidi llamar a la companía en donde compre la caja para pedir consejos.
Lo llame y le conte mi situación y las dos opciones que estaba considerando. El no me pudo dar un buen consejo pues no sabe bien como se transportan las cajas. Entonces le pregunte que si podia comprar un lado encajable mas (que vale aproximadamente 8 dolares) para llevar conmigo el dia que voy a enviar la caja. Si en el mueye, los que saben del tema, me aconsejan que deje un poco de espacio arriba, pues bien, agrego el lado encajable extra. Y si no, le pregunte que si lo podria devolver, ya que no me serviria de nada. Lógico, pense yo. Este es le punto en donde pensamos de manera diferente.

El se puso enojado de que yo me atreviera a pedir tal cosa. Para ser exactos dijo lo siguiente en un tono de voz desagradable, "Lo siento señor pero asi no hago yo mis negocios. Lo que usted esta sugeriendo insinua que yo le preste a usted un lado encajable. Usted no puede llamar y pedirme tal cosa."Si puedo llamar a pedirle tal cosa, lo acabo de hacer."

Si, de cierta manera tiene razón. Si yo voy al puerto y resulta que no necesito el lado encajable extra que compre, en principio me lo presto. Pero si lo nesecitara, el se hubiera ganado un cliente. Después de su respuesta desagradable no solo ha perdido un cliente, sino a todos los clientes que yo mandara con mis recomendaciones. ¿Acaso no es el mismo concepto el conducir un auto de prueba? Me prestan el auto para que yo lo saque a dar una vuelta. Si me gusta y siento que lo necesito, lo compro, si no me voy sin compromiso alguno. Es mas, estaria dispuesto a apostar que si uno sacara un auto para darle un prueba y uno se estrellara, aun ahi no estarias obligado a comprarlo (pues me imagino que los autos de prueba estan asegurados de tal manera, claro que preguntaría antes de hacerlo).

He escuchado de albumes musicales que se han grabado completamente con equipos prestados. Basicamente una banda va a una tienda de equipos de música, compra todo lo que necesita, guardan el recibo y todos los empaques y con tal de tratar las cosas para que esten como nuevas y no tardarse mas de un mes, pueden devolver todo y recibir su dinero de vuelta. ¿Y por que no, a quien le importa? Rico poder promober la cultura y estoy seguro que si a la banda le iría bien, volverian para comprar todos los equipos que usaron y mas. Eso esta mas en linea con mis opiniones sobre el consumismo moderno. La mayoria de nosotros tenemos demasiado entonces para que comprar algo que no se va usar mas de una vez. Para mi el prestar es una idea maravillosa, incluso a nivel de negocios.

Yo trabajo para cubrir mis necesidades básicas y para sentirme útil y pleno como persona. No para ganar millones. Mi papá me regalo una vez un aviso con cinco pasos para el éxito en los negocios (que aun cuelga junto a mi escritorio) y uno de ellos es, "Hagase amigos, no clientes." Mi lugar de trabajo es, como adulto, uno de los principales circulos sociales que tengo. Yo quiero conocer gente, quiero hacerme amigos! Es obvio que quiero hacerle favores a la gente, que quiero prestarle a alguien una cosa que no saben si nesesiten o no. ¿Estoy loco, piensa alguien mas asi?

Antes de acabar quiero dar un consejo. Nunca abran una cuenta en un banco Sueco, almenos que sea absolutamente necesario. Aun no entiendo como logran mantener la filosofía de "Entregueme su dinero para que se lo guarde, y a la vez lo usare para ganar mas dinero, y ademas le voy a cobrar por el favor." ¿No hay nadie que haya oido del concepto de "Cuenta bancaria gratuita"? El único banco que si recomiendo en Suecia es JAK Banco de Miembros que es una organización sin animo de lucro en donde los miembros son los mismos dueños del banco y se prestan dinero sin intereses. Muy interesante, mirenlo!

Ah, y por último quiero hacerle propaganda y recomendar a una empresa que me ha ayudado mucho en este proceso de aprendizaje. El señor atraz de quien estoy mandando la caja a Miami es un hombre amable, efectivo, honesto y con mucho conocimiento de la industria de transporte marítimo y lo recomiendo con gusto. Si algun dia necesitas mandar algo de Gotenburgo a cualquier parte del mundo contacta a Lorenzo Urquiaga. No me sorprende ver que lo primero que aparece en su página web es su lema: 35 años sirviendo con exelencia. Entonces creo que me equivoque, son 3, IKEA, Clas Ohlson y Lorenzo Shipping.

Tienes alguna experiencia que quicieras compartir, me encantaría oirla (escibe un comentario). Sabes de otras companias de exelencia en Suecia? Espero que el mercado Sueco aprenda pronto sobre servicio al cliente. Aparte de eso es un lugar maravilloso en donde vivir y trabajar y con gusto he pagado muchos impuestos para mantener una sociedad que se preocupa de los menos afortunados. Yo me considero muy afortunado.

My example today is of absolutely no significance, but it is just its minuteness that I think illustrates the situation so well.

I am building a box to ship the few belongings I have left to the US. It is a very educational experience, as I have no knowledge about how shipping things around the world works, but am curious to learn. As I know it is a multi billion dollar industry and one of the corner stones of western consumer society (which I have very alternative thoughts about). In any case, merchants have standardized certain things and of course come up with very simple and practical solutions. There is a concept most of us are familiar with, the pallet. Basically a wooden base designed in such a way that it can easily be lifted with a fork lift. What I didn't know is that these pallets can have collars. Which is exactly how I am building my box. A collar is basically four wooden sides held together by metal hinges. The most common standard for a pallet I have learned is 120 cm x 80 cm and each collar is 20 cm high.

So you can stack one collar on top of another, thanks to small holders which overlap on each of the 4 corners, making it all very stable and simple to do.
 

My box is 160 cm high, giving me almost 2 square meters of packing space. But I am taking a keyboard which, when in its case is exactly 160 cm. I'm not sure how dangerous it will be to have it so exact as the lid you put on top of the box seems to go into the packing area 2 cm. Of course I don't want to damage my keyboard, so maybe I should add another 20 cm and leave some empty room on top. But maybe it is better for the packing to be tight and if nothing terribly heavy will be put on top of my box it would be fine, I don't know. So I decided to call the company where I bought the box for some friendly advice.
I called and told him my situation and the two options I was considering. He didn't really have any advice as he is not sure how things are packed or shipped on the boat. So I asked him if I could buy an extra collar (which costs roughly 8 dollars) to take with me to the harbor the day I will be shipping it. If at the harbor they advise me to add some extra room, then great I will use it be a happy camper. If I don't use it, I was wondering if I could return it, as I will have no use for it. Logical, I thought. This is were we differ.

He was shocked that I could have the nerve to call and suggest such a thing. To quote him exactly, "I'm sorry Mr. but that is not how I do business. What you are requesting would basically mean I am lending you a pallet collar. You can't call and ask such a thing." I thought to myself, "I just did call and ask such a thing."

Yes, to some extent he is right. If I were to go to the docks with the extra collar and it turned out I didn't need it, he would have just leant it to me. If I did need it, he would have made a happy customer. As of now, he's lost a customer and all the other people I was going to recommend to him. Isn't that the idea with test driving a car? I lend it to you, if you like and need it, buy it, no strings attached. I bet you could crash during your test drive and still walk away without buying it (I'm sure the test car is insured for that, though I would definitely ask, before trying it). I've heard of music albums which have been recorded entirely on borrowed studio equipment. A band goes to a pro-audio store. buys everything they need, keeps the receipts and packaging and as long as they keep the stuff in new condition and are done within a month, return it all for a full money back refund. Who cares, why not promote culture, and I'm sure if that band ever makes it big, they will be back to buy everything they used and more. That fits my view of modern consumer society. We all collect to much stuff, don't buy what you don't need in the long run. Borrowing is a great idea, even in the business world.

I work primarily to survive and feel fulfilled. Not to make cash. My dad once gave me a sign with 5 steps to success in business and one of them was, "Make friends, not customers." My work place, in my adult life, is probably one of my main sources for socializing. I want to meet people, make friends! Of course I want to do favors, of course I want to lend out something that someone else maybe or maybe doesn't need. Am I crazy? Somebody pinch me!

My last 5 cents. Never open an account in a Swedish bank unless you absolutely have to. I still don't understand how they get away with the concept of "I give you my money for safe keeping, so that you can use it to make more money and charge me for that privilege." Has nobody here heard of "Free banking"? The only bank I do recommend is JAK Member Owned Bank an interest free banking cooperative, which I am happy to be a member of. Very interesting, check it out!

Oh and finally, free advertising and a recommendation to an excellent business partner during this learning experience of mine. The guy who I am sending the box through is a wonderful, caring, effective and knowledgeable man in the shipping industry, whom I highly recommend if you ever need to ship anything anywhere from Gothenburg, Lorenzo Urquiaga. I'm not surprised to see the first thing you see on his website is his motto: 35 years of service excellence. So I guess I was wrong, there were 3, IKEA, Clas Ohlson and Lorenzo Shipping.

Have any experiences you'd like to share, I would love to hear them (write a comment!). Are there any other examples of business excellence in Sweden I should know about? Hopefully they will catch on soon. Otherwise it is a great place to live and work and I've gladly paid a lot of taxes to help sustain a society that cares for the less fortunate. I am very blessed.

Kirsten Damgaard, kulturpsykolog

Kassörskan säger nåt men jag hör inte det för jag lyssnar på musik. Till slut uppmärksammar jag att hon pratar med mig, och då frågar jag vad är det som hon säger:

K: 75 kr
Jag: 75 kr? Varför? Det brukar inte kosta nåt. Varför vill du ha 75 kr idag?
K.: det är för många sedlar.
Jag: ?
K: 75 kr, tack.
Jag: du får väl dra ifrån de pengarna, för jag har inte 75 kr. Du borde väl ha sagt det innan isåfall.
K: det går inte att dra ifrån jag har redan slagit in summan.
Jag : ?
K: Jag makulerar det hela och så får du tillbaka dina pengar. Jag tar inte emot.

Jag blev pissförbannad, tog hennes namn för att prata med hennes chef. Inte för att jag trodde att det skulle hjälpa, men jag var tvungen att avreagera och markera att saker kunde göras på bättre sätt också. Och det gjorde jag ringde till hennes chef.. Förklarade att för ett tag sen var man tvungen att betala 75 kr om man hade mer än 70 sedlar. Men jag hade bara 60 sedlar. Då säger hon att det är 50 sedlar är gränsen. Och hur ska man veta om det.

Och varför ska man betala 75 kr. 25 kr vore rimligare. Vad är det som kostar så mycket. Vad är det som är så kostsam med 10 sedlar? Arbete? Tid? Eller vad?

Jag kan säga att i fortsättningen kommer de inte heller få ett endaste extra öre från mig. Hellre gör jag 2 insättningar, och det kommer jag göra på samma gång.

Jag är egen företagare, soloföretagare. Och det är inte lätt. Med alla kostnader som lags på oss både vad det gäller kortterminaler och för övrigt, samtidigt får man aldrig något i gengäld. Aldrig. Inte får jag ränta för mina – MINA pengar som står på banken. NORDEA. Men ni kan ta hur mycket som helst betalt för vad som helst. Medan jag och andra får 0 procent i ränta. Just det 0 jävla procent.

Några Latinamerikafonder jag tittar närmare på är:

Fidelity Latin America Fund

Handelsbanken Latinamerikafond (Tror inte jag köper dock)

Och Nordea Fonder Latinamerika

Vanligtvis brukar jag ju inte gilla storbankernas fonder men Nordea ser ganska lovande ut, någon som har invändningar?

Jag var på banken idag.

Jag var där en minut över tio. En minut efter att dörrarna slagits upp. Vad hjälpte det? Kontoret var redan välfyllt av kunder.

Jag anade snabbt att mitt korta ärende skulle tvinga mig köa obehagligt länge samtidigt som solen var på sitt allra bästa humör utanför. Fan..

Jag klev missnöjt fram till nummerlappsautomaten och tog ett djupt andetag för att förbereda mig innan jag skulle få veta exakt hur lång kön framför mig var. Väl framme tvingades jag välja. Antingen att trycka på knappen och få ett nummer tilldelat eller att sätta in mitt Nordea VISA och hamna i en annan kö. En kö med någon slags förtur påstods det.

Jag fnös till lätt för att markera att jag inte ens det minsta litade till det där om förtur. Ändå valde jag det senare alternativet. Bara ett par kassor av sex, sju var bemannade. Det nu betjänade numret var 002. Jag hade 301. Mycket mer hann jag inte notera innan just mitt nummer började blinka. Jag hade svårt att tro det. Som ännu ett avsnitt ur Arkiv X. Fan, de börjar bli många nu...

Jag hann bara ta nummerlappen och inse att det säkert var drygt tjugo kunder före mig innan jag faktiskt behandlades med utlovad förtur. Det var nästan så att jag hann skämmas lite när jag från bakersta delen av det ganska stora kontoret skyndade mig fram till kassan samtidigt som jag passerade ett stort antal som faktiskt var där före mig...

Det är inte ofta. Men idag är jag det. Jag är VIP. Och jag älskar det.

Andra bloggar om bank, bankkontor, nummerlapp, kö, vip, nordea, arkiv x, hyllning, solskenshistoria

I studentpaketet ingick det ett års "personlig service". Tanken är att man ska kunna ringa ett nummer med liten kötid och kunna göra alla bankärenden i princip. Jag ringde dit angående mitt gamla Visa Electron kort och kom fram mycket snabbt. Men Nordeaarbetaren undrade bara vad jag hette och kopplade mig sedan vidare till kortservice efter att bara vagt anat mitt ärende. Personlig service? Jo, jag tackar! Jag fick dessutom stå i telefonkö ett tag innan jag kom fram till en mycket trevligare och mer professionell säljare. Det vara bara att uppge det gamla kortets fyra sista siffror (som även står på hemsidan när man loggar in) och så var det klart. De kronor som de ändå hade dragit för kortet skulle jag förhoppningsvis få igen vid nästa månadsslut.

Inte någonstans på Nordeas hemsida eller på talongen man fick i brevlådan står det att man måste avregistrera det gamla kortet. Hur ska man då kunna veta att man måste göra det för att slippa betala för det? Man antar naturligtvis att om man "uppgraderar" sitt konto och alla tjänster att även det gamla kortet ska "uppgraderas".

Dålig stil? Kanske, men är man vaken så upptäcker man sånt här. Men, en student, kanske en fattig sådan dessutom, kanske inte har tid eller ork till att ögna igenom alla papper från banken?