Dette er en ny side av egoismen. En slags moderne egoisme. Sin egen kropp og følelser betyr så lite, bare man oppnår noe selv. Betalingen blir ansett som liten.

Dette jeg skal skrive om har hendt meg - og det er en stund siden. Jeg har tenkt lenge og vel om jeg skulle skrive noe om det, men bestemte meg etter helgens sommerfest, hvor jeg igjen ble minnet om denne "moderne egoismen". Igjen så handler det om et menneske jeg bryr meg om og som er i en slags omgangskrets - og derfor synes jeg det er ekstra trist. Igjen handler det om en homofil, men problemet vet vi gjelder mange unge i dag, også heterofile unge gutter og jenter.

Jeg forteller ikke alt i denne historien, men jeg forteller essensen. Dette er også en historie som kanskje ikke setter meg selv i det beste lyset. Folk kan tro at det ikke var slik jeg reagerte. Folk får tro hva de vil. Det utsetter jeg meg selv gjerne for, for å få belyst dette. Historien er kanskje ikke for sarte sjeler.

Jeg var på en fest og jeg møter en ung gutt som drikker mye og er full. Han er lei seg over problemer hjemme, noe jeg forsøker å snakke med han om. Jeg prøver dog å få han litt på andre tanker og spøke og le. Han spør om å få en pils - og jeg tuller med at da må han jo ligge med meg. Dette er bare ment som en tullete sjargong. Derfor ble jeg ganske matt når vedkommende sier at hvis jeg kjøper to øl så kan vi ligge sammen. Jeg trodde først at han tullet tilbake - men det viser seg at han mener det. Hans kamerater rundt han sier at han mener det. Jeg sier til vedkommende. Hvor? Han foreslår toalettet og jeg sier ok!

Jeg setter meg på toalettet og han står rett over meg og han drar uten videre ned buksene sine og starter å onanere. Jeg sier til han at; "strengt talt er det vel jeg som kjøper en prostituert som skal "få den opp". Han slår ut med armene og sier, Værsågod!

Jeg ser på han og spør: Er du ikke verdt mer enn dette? Er du virkelig villig til å selge kroppen din for to pils? Er to pils så virkelige for deg?

Jeg reiser meg og drar på han buksa igjen og jeg sier til han. NO Way, at jeg vil kjøpe kroppen din. Jeg gir han en klem og han gråter. Han forteller om problemene hjemme og han vil bare bli drita. Han forteller at dette er noe han har gjort før også i Oslo.

Jeg gjør meg sint til vedkommende. Egentlig er jeg ikke så sint men jeg forklarer han at jeg er dypt fornærmet. Jeg forklarer han at jeg er en venn, og vil han ha øl så får han øl uten å måtte selge kroppen sin. Jeg sier også at jeg blir fornærmet over at han kommer til meg som er over 40 og tjukk og regner med at jeg vil automatisk ta tilbudet. (Jeg vet at mange ville gjort det - garantert!) Det er vel egentlig også dette han vet. Jeg spør om han e g e n t l i g vil ha sex med meg og han svarer: Helt ærlig ...NEI. Jeg svarer han at det forstår jeg også. Du er ung og du skal bare ha sex med de du liker og er forelsket i. Du skal ikke selge kroppen din.

Det merkelige med denne historien er at den slutter ikke med dette. Like før stengetid spør han om enda en øl. Jeg tester han og spør om jeg får noe tilbake. Vi ender på toalettet igjen og samme rituale skjer enda en gang. Jeg har fortsatt ikke rørt han.

Når vi skal hjem og vi skal sitte på i samme bil spør han om å få sigaretter - og jeg tar testen enda en gang. Bare at denne gang sier jeg at han må overnatte hjemme hos meg. Han får sigarettene, men når sjåføren stopper hos meg vil han ikke allikevel. Jeg gjør meg selv brutal overfor vedkommende. Så brutal at han bare sitter med bøyd hode og gråter. Jeg hevder at han må kjøre løpet ut. Jeg har kjøpt en vare og han må gi meg den eller pengene tilbake. Selvfølgelig ville jeg aldri tillatt han å overnatte hos meg.

Og jeg forlater han der i bilen - etter å ha kastet sigarettene inn til han med ordene; jævla prostituert! Etterpå gikk jeg inn og gråt.

Jeg gråt av to grunner;

- jeg synes det er trist at mennesker tror om meg at fordi jeg er tjukk og over 40, er jeg automatisk en "gammel gris" som er en enkel horekunde.

- jeg blir trist over at et menneske som ikke har fyllt 20 ikke ser på sin egen kropp og sine egne følelser for mer verdifulle enn at han er villig til å selge seg selv for to øl og en pakke sigaretter.

Jeg husker han da han satt med bøyd hode i bilen og gråt og nærmest ba om å få komme hjem til mamma. Det gjorde fryktelig vondt å se det. Det gjorde fryktelig vondt å oppføre seg slik jeg gjorde overfor han også. Jeg vet ikke engang om det i det hele tatt hjalp. Jeg vet ikke om han lærte av det slik jeg ønsket at han skulle. Jeg har prøvd å komme i kontakt med vedkommende for å snakke med han, men har ikke klart det. Jeg vet folk snakker om dette i miljøet og jeg vet at kanskje noen tror at jeg benyttet meg av tilbudene hans. Jeg kunne gjort det - men jeg gjorde det ikke. Jeg vet at mange ville gjort det - kanskje både unge og eldre.

Jeg er bekymret for mange unge i dag. Ja for er ikke dette et nytt fenomen? Jeg vet at prostitusjon - for det er det det er - har eksistert i alle år. Men det har da tross alt vært i helt andre miljøer og med helt andre årsaker enn at man trenger noen øl eller sigaretter?

Det handler om respekt - igjen.

Det handler om respekten for seg selv og respekten for andre. Det handler om selvet, kroppen sin, følelsene sine, og hva man er villig til å ofre for veldig lite. Noen ganger føler jeg at det er startet en trend om å være verst mulig - og jo verre du er jo bedre og mer ettertraktet er du. Forøvrig velkjent fra en viss Reality-kultur. Taperen stemmes ut. Den kjedelige og vanlige stemmes ut.

jeg tenker også på om dette er følger av en virituell teknologisk verden - der man kan ikle seg et nick, være hvem man vil, svare hvem man vil, slippe å se folk i øynene, alt som er fjernt fra den virkelige verden, der loven øye for øye, tann for tann gjelder. I dag gjemmer vi oss bak en mobiltelefon, en datamaskin, cyberworld`en.

Eller så må jeg spørre igjen - er det bare jeg som er gammeldags?

Til dere unge som gjør dette og som trenger noen å snakke med; Pro Senteret kan kanskje hjelpe.

se også:

NRK: 16-åringer selger sex på nett

TA.no: Selger sex for å finansiere kleskjøp

Sexhandel.no: Mannlig prostitusjon

Hver sommer har jeg hatt en tradisjon å arrangere sommerfest for skeive i Grenland. Jeg har en svær terrasse og en stor hage og jeg har alltid synes det har vært hyggelig å arrangere et sommerarrangement når det ellers ikke skjer så mye for homser og lesber i lille Grenland. Som regel kommer det en 30 - 40 stk på disse festene og vi har mang en morsom hendelse eller sitat å referere til fra disse festene som vi har tatt frem igjen ellers i året, og ledd av det, og hatt det gøy med. Det har alltid gått rolig for seg og har vært veldig hyggelig. Selvfølgelig har folk vært fulle - men aldri har det vært noe stort problem. Det er mye jobb med en slik fest - men det synes jeg har vært bare hyggelig. Selv det å rydde etter en slik fest har jeg gjort med glede så lenge jeg vet at folk har hatt det bra og kost seg. Heller har det aldri blitt ødelagt mye - selv om litt svinn må man jo selvfølgelig regne med.

Det er kanskje en feil dag å sitte å reflektere rundt en fest når man sitter litt halvt fyllesyk og smådeppa og med nerver, dagen etter. Det har vel skjedd før at man har sagt at: Aldri mer fest - aldri mer alkohol!

Jeg drikker ikke mye. Jeg vil vel gå inn under normalbåsen på dette feltet - kanskje dirkker jeg mindre enn det "normale" også. Det har jo noe med alder å gjøre selvfølgelig. Jeg drakk nok mer før når jeg var yngre - og før drakk jeg mer for å bli full. Nå drikker jeg mer for å komme i god stemning.

Jeg skal ikke romantisere alkoholdrikking - for veldig mange er dette et alvorlig problem, og dessverre er det for veldig mange et problem selv om de ikke selv drikker. Dette problemet er vel mest der når alkoholen er blitt en avhengighet. Jeg er av dem som har et "naturlig" forhold til alkohol. Jeg kan vel si at jeg har respekt for alkoholen. Jeg føler at jeg har alkoholdrikking under kontroll. Dvs at jeg drikker meg sjelden eller aldri sanseløs og jeg tror ikke jeg er av dem som skifter personlighet eller drikker for å glemme et problem eller for å bli mer utadvendt.

Jeg kommer fra bygda og er vant med at alkohol er en naturlig del av en fest. Jeg er også vant med at man ofte må dra langt av sted for å komme til en pub eller et diskotek. Da har det alltid vært en selvfølge å ha en sjåfør som har kjørt oss. Taxi er ikke alltid et alternativ når man bor på bygda. Jeg har også sett mang en gang at alkohol kan føre til slagsmål og uvennskap. Men jeg er ikke vant med å leve opp med at alkohol er et problem rundt meg. Heller ikke dop. Joda jeg har prøvd hasj selv. Jeg syntes til og med at det "ikke gjorde så mye" å prøve det. Det var til og med en bra rus og man slapp jo å være fyllesyk for eksempel. Allikevel tar jeg ikke hasj. For meg er det nok med alkohol. Kanskje vil mange kalle mitt forhold til alkohol for gammeldags. Man drikker - noen ganger blir det for mye - man kan gjøre dumme ting - men man har ikke gjort dummere ting enn at man saktens kan le litt av det etterpå.

Tilbake til sommerfesten som var i går.

Homser er nydelige mennesker. Jeg kjenner særlig homser som fredelige "ufarlige" mennesker som har en stor evne til å le av seg selv og som hjertelig kan le av andre. Når skrullefaktoren er stor og de særegne personlighetene - alt fra traktorlesba til lærhomsen til homsedesigneren - til homsen som synes selv han er helt "normal" og egentlig ikke er det ;-) - samles. Da storkoser jeg meg! Det er rom for alle og det er som regel kjempehøyt under taket og det er et fellesskap og en glede over å få lov å være den man er. Det er ikke bare lesber og homser som kommer på homsefestene - men de heterofile som kommer er mennesker som gleder seg sammen med oss, de er der på våre vilkår. Er du redd for å bli sjekket opp og blir lett agressiv av "innpåslitne" lesber og homser - så ikke gå på en homsefest. Det er dessverre ikke slik i dag at vi kan være oss selv i alle situasjoner. Heterogutten som bruker kvelden til å prøve seg på dame etter dame, ikke alltid like høflig og respektfullt, og som til stadighet får nei - er gjerne den som selv ikke takler å bli sjekket opp av andre. I stedet for å si nei når han blir sjekket opp av en av samme kjønn, så slår han kanskje heller. Vel, dere ser vel tegningen..

Jeg har mye på hjertet i dag kjenner jeg - jeg har enda ikke kommet helt til den berømte sommerfesten...

Dop. Rus. Piller. Alkohol. Hver for seg eller i verste fall i en blanding, er et stadig økende problem. Jeg er kanskje ikke den rette til å snakke om å ruse seg så lenge jeg selv drikker meg full på alkohol. Som sagt før så kan alkohol være like ille som mye annet man ruser seg på. Det er vel ikke helt vanlig å bruke begrepet "ruse seg" om alkohol. Å ruse seg er likesom myntet på den narkomane, tiggeren på gata, den knebøyde skikkelsen du ser i parken. Like fullt er det det er snakk om når man drikker alkohol også. Man ruser seg. Man fjerner seg fra virkeligheten. Man går inn i et rom som er annerledes enn dagligdagsrommet. Man blir en annen - gladere, tristere, voldeligere, snillere, kåt, mindre kåt, osv osv.. Rus kan forresten være så mangt. Jeg kjenner jo til - meget godt - mennesker som ruser seg på en Jesus, snakker i tungetale og som "lever i sin egen lille Gudeverden". Det er nok også en rus. Selv datamaskinen, spilleautomatene, bingoen, trening og kosthold, kroppsfiksering er moderne "ruser" som fjerner folk fra virkeligheter. Vel, man kan si at dette er ruser som er blitt nye virkeligheter, men ofte en virkelighet som blir et økende problem. Som vokser over hodet på deg og som gjør at du fungerer dårlig i den virkelighet som er den "brutale virkelighet". Det som heter jobb, økonomi, familie, venner, fritid.

I går kveld på sommerfesten ble det delt ut piller. Sobril eller noe lignende. Det ble kalt rester av et mennske - en av mine beste venner forøvrig - som tidligere "hadde" dette som et problem. Han blandet piller med alkohol - før. Men han hadde "rester" igjen. Og dette tok han med fordi han ville gi det som gave til noen han visste trengte det. En annen en som han visste hadde litt problemer. Altså gjort i en slags medlidenhet. Han lekte doktor, vil jeg kalle det. Ja, for jeg ville anta at vi alle andre ville gå til en doktor hvis vi hadde problemer så store at vi ville tro medikamenter ville løse noe av problemet vårt.

Jeg overhørte samtalen over hvor fantastisk pillene virket. Vi fikk senere se hvor fantastiske de var.

Alkohol og bilkjøring har aldri hørt sammen. Ofte når du drikker eller ruser deg så fjerner du deg fra virkeligheten, du skifter gjerne personlighet og du blir ofte verdensmester. Når du blander alkohol med piller så blir denne virkeligheten bare enda fjernere. Jeg vil gå så langt som å si at de som ser det som nødvendig å blande alkohol med piller er så tapere. De er så ynkelige. De er så redde. De er så små.

De tør bare ikke vise det. Så redde er de. De er så redde å vise hvor små de er. Når de så blander piller og alkohol så blir de kjempestore. Kanskje kjempehøye er et bedre uttrykk. De blir uovervinnelige. De er verdensmestere. Det er de du hører best stemmen til. De roper om oppmerksomhet. De er de rikeste. De har best biler. De har mest venner.

Og de kjører mye bedre bil når de har blandet piller og alkohol.

Når bilnøklene blir tatt fra de så blir de agressive. Vi tar fra dem deres eiendom. Det har vi ingen rett til. At vi egentlig hindrer dem i å ta sitt eget liv er ikke et argument. Så stort er egentlig det EGENTLIGE problemet. Grunnen til at de blander alkohol og piller. Om de selv dør så ville kanskje dette bare løse problemet? Vel, jeg kan heller ikke hindre at noen tar sitt eget liv, eller ødelegger sitt eget liv. Jeg ville vel forsøkt å hindre det - men jeg kunne neppe avverget akkurat det. Det som verre er, er at de også kan ødelegge andres liv. De kan bli mordere overfor helt ukjente mennesker som er på veien akkurat da når de kjører på veien og leker verdensmestere.

At man truer med å ringe politi hvis de førsøker å kjøre i ruspåvirket tilstand, viser hvor dårlig venn man er. Ok. Da vil jeg heller ha det ryktet på meg at jeg er en dårlig venn.

Det endte med at "en dårlig venn" ble lagt i bakken og tatt kvelertak på. Denne dårlige vennen var også en x og "bestevenn". Men blandingen piller og alkohol tar ikke slike hensyn.

Det hører med noe til historien her. Han som tok fra fyllekjøreren bilnøklene var samme person som ga bort pillene til vedkommende. Jeg har respekt for at vedkommende klarer å skille rus fra bilkjøring. Men jeg har overhode ikke respekt for pilleutdelingen. Jeg har 0-null-zero toleranse for blanding av piller og alkohol.

Jeg har stor toleranse for at alkohol og fest hører sammen. Jeg tolerer at folk blir fulle, morsomme og rare. Jeg skal med glede arrangere fester der det er rom for både å le og gråte av for mye alkohol. Jeg vet det kanskje er umulig å styre. Man kan vel egentlig bare styre det når man kjenner motivene til sine gjesters alkoholvaner.

Dette var min siste sommerfest hvor det er åpent for alle skeive å komme. Jeg vil poengtere at dette ikke har noe med homser og lesber å gjøre. Rusproblematikk er like stort overalt, enten man er homo eller hetero, rik eller fattig, norsk eller utlending.

Men jeg kan jo si til slutt at jeg blir oppriktig lei meg og bekymret over å se hva "den moderne drikkekulturen" gjør - også i det homofile miljøet. Som sagt har jeg vært vant med at homofile er fredelige mennesker. Jeg er kjent med at alkoholbruk er et større problem i homofile miljøer enn i andre miljøer. Det har vel kanskje noe med at homofile står friere, har ikke det samme familieansvaret som gjerne heterofile voksne har. Det kan jo hende at det har noe med min alder å gjøre også. Jeg er ikke vokst opp med at det er morsomt å ødelegge en hagebenk med vilje fordi man er full. Jeg er vokst opp med at alkohol skal være en medvirkning til å ha det gøy sammen - uten å ødelegge, uten å skade ting eller personer.

Dopbruken gjør ikke forskjell på heterofil eller homofil. Den skaper voldsmennesker, ufred, respektløshet og ødelegger menneskeliv.

Kall meg gjerne gammeldags. Kall meg gjerne en dårlig venn. Jeg prøvde iallefall å lage en fest som var ment å være hyggelig for alle. Det var den også - det meste av den. Det er bare så synd at den moderne drikkekulturen ødela for helhetsinntrykket, selv om den moderne drikkekulturen gjorde seg kanskje bare mest gjeldende de siste to timene. Jeg har nå lært meg hva partydop er.

artikler om partydop:

Dagbladet

NRK - PULS

Oslo Kommune - Rusmiddeletatet

Jeg har alltid sagt: Man velger ikke å være alene, men man velger om man vil være to eller flere.

Selvfølgelig er det noen også som velger å være alene. Å være alene er ikke det samme som å være ensom. Noen liker seg best alene rett og slett. Og jeg er litt der også. Jeg synes mange ganger det er deilig å være alene. Men ofte skulle jeg ønske "jeg var to".

Det er deilig å være alene når livet går som planlagt og det ikke er større problemer i livet enn at man klarer å takle det selv. Men det er perioder i livet man lengter etter å ha en hånd å holde i, en annen å snakke med, eller en til som kan holde planken, stigen eller ta bort "møkka".

Jeg husker godt når min far døde. Med unntak av min mor - som ble alene, brått og brutalt, hadde mine søsken noen å dele sorgen med. Vel, det hadde jo også min mor, for alle tok seg jo selvfølgelig spesiellt av henne. Jeg tror det var første gang jeg alvorlig tenkte over hvor "heldige" mine søsken var som hadde noen å lene seg mot, snakke med og dele sorgen med. Joda, det var folk som tenkte på meg også, men gjerne var de ikke der akkurat da når jeg trengte det som mest. Ikke å klandre noen, for slik er det bare.

I sorg og smerte, og det opplever man jo nå og da hadde det vært deilig å være to.

Ofte drar jeg på ferier alene. Dette er jeg vel strengt tatt ikke nødt til. Det er mange som vil ha meg med. Men det er rart med det. Man føler seg ofte som femte hjul på vogna og det kan mange ganger være sårt å være på ferie og ha den følelsen. Det er nok ikke så mange som tenker over at det kan være sånn. De som har invitert deg med har jo gjort en god gjerning. Bare at de tenker det, kan være litt sårt.

Når man da drar mye alene på ferier så hadde det vært fint å kunne ha noen å dele inntrykk med. Da hadde det vært deilig å være to.

Jeg tenker masse. Det er kanskje en uvane man drar på seg det når man er mye alene. Dog har jeg ikke begynt enda å snakke med meg selv... Ikke alle tanker man har vil man dele med "hvermansen". Det kan være tanker om liv og død, de store og små spørsmål, ting man har inni seg og som føles for privat til å dele. Sånne innisegselvtanker - tanker man har om noe man frykter, sørger over, skulle ønske var annerledes med seg selv, om man er bra nok, hvordan man oppfattes, osv osv.. Når man er mye alene blir tanker som små fetisjer. Man tenker at man sikkert er den eneste som tenker sånn. Selvfølgelig kan man bruke venner til sånt. Men venner har ikke samme forhold til en som kjenner "alt" ved deg.

Det er i mørke kvelder, over et tent lys foran et peisbål, at man godt kunne tenke seg å være to.

Det er tøfft å klare seg økonomisk når man er alene. Det pleier å gå bedre når man har klart å lage seg en beredskapskonto som man kan ta av og bruke når toppene kommer, eller uventede ting skjer. Det er bare at denne kontoen synes aldri å bli stor nok og den tømmes ustanselig. Som alene må man gjerne ofre mer for å få denne kontoen opp og gå igjen. Man må gjerne droppe en ferie - som forresten alltid er dyrere for oss som reiser alene - eller man må droppe en luksusting. Feks så må man holde seg til First-price produktene i butikken. Det smaker puke, og man får eksem av såpen - men det er billig.

Noen ganger ser jeg med skjevt blikk på naboens søppeldunk når denne renner over av søppel fra hele hans 10 medlemmersfamilie, og jeg vet vi betaler akkurat den samme avgiften - der jeg går med mine ukentlige to poser søppel. Og når jeg samtidig vet at alle de dusjer, bruker EN tv, EN husforsikring - og betaler akkurat de samme avgiftene som meg;- Jo da skulle jeg ønske at jeg var to.

(PS: Det rare er at min nabo ikke kjøper first-price produkter.)

Jeg som aleneboer blir sjelden eller aldri tatt med som gruppe i samfunnsdebatter. Dette til tross for at stadig flere blir som meg. Alene. Joda, noen som er alene er stadig med i debatten. De gamle alene og alenemødre og fedre. Jeg sitter ikke å misunner disse. Det er fortjent at disse er tatt med. De sliter og de sliter kanskje mer enn meg. Men vi er også en stor gruppe som er ALENE om alt. Vi får tross alt ikke noen støtte fra staten. Eller vi har ikke kanskje hatt en ektefelle FØR i livet som har vært med å betale på hus eller leilighet eller som har bidratt med sin lønn. Vi har ikke noen alenepensjon.

Det er noen mennesker som ikke har valgt å være alene.

Tanker om dette?

Ps: Dette kan lett forstås som et "synessyndpåsegselvinnlegg". Det er ikke meningen. Jeg har ikke SÅ mye å klage på. Men man skal jo ikke bare se på seg selv, og jeg kjenner mange som sliter ille. Det er liksom ikke rom for å gjøre feil når man er alene om alt. Har man gjort en bommert så har man ingen å tå til. Man må ordne opp selv. Ofte har det vist seg å innebære at man må gå fra alt det man allerede har klart å skaffe seg.

Jag har en enorm glädje av min dator och uppskattar tveklöst min mp3 spelare. På det hela taget har jag svårt att tänka mig en tillvaro utan dem.

Det som brukar vålla mig problem är själva inköpet.

Ta det här med datorer t.ex.

Idag stod jag i begrepp att köpa en stationär dator till hemmet. Tanken var att den skulle fungera som kombinerad speldator/skoldator till barnen.

Det enda jag med säkerhet visste var att den inte skulle kosta en förmögenhet. Utöver det var bladet, så att säga, helt blankt.

Så vad gör jag? Joo, jag går ut för en kort rundvandring på nätet.

Jag hittar massor av olika datorer.

Vad jag funderar över är väl snarare vad man ska välja.

Nu är jag i sig flerspråkig men termer som processor, ramminne, Ghz, Mhz, duel int, grafikkort osv. säger mig absolut ingenting, Nada, zipp, zero

Kort sagt, ifråga om alla datatermer och eventuella datainköp kände jag mig helt, för att inte säga totalt, nollställd.

I all kurslitteratur jag än så länge plöjt igenom har jag dock lärt mig en sak. Kommunikation ses som den bästa lösningen i all problemhantering. Jag drog slutsatsen till att det borde funka även här varpå jag ringde grannen för konsultation.

Han kom glatt över. Väl här går han igenom sortimentet och väger för och nackdelar mot varandra i en fascinerande monolog.

Han mumlar något om processorer. ”Hon måste ha två.”

”Jaha”, inflikar jag nyfiket och lite spänt. ”Varför?”

Varpå grannen svarar: ”Den går snabbare”.

Någonstans just här försvann det som, med lite god vilja, kunde klassas som intelligens.

Utan närmare eftertanke replikerar jag: ”Det är så mycket spring i huset som det är. Jag skulle helst vilja ha datorn på ett och samma ställe, dvs. under skrivbordet. Kan jag programmera den till att stanna där eller ska jag kanske välja en dator med bara en processor?”

Tja, även solen har sina fläckar.

Och jag?! tja, jag jagar fortfarande dator. Jag antar att det är en med två processorer jag jagar, jag verkar nämligen aldrig hinna ifatt.

När jag väl lyckats slå lovarna om en så är den tydligen omodern.

Efter många reflektioner, vägande möjligheter för och emot har jag slutligen kommit fram till två olika sätt jag kan presentera mitt levnadslopp.

Det första måste ses som objektiv fakta, helt enkelt en sanning bortom all tvivel.

Den andra får jag väl helt enkelt beskriva som en subjektiv upplevelse. En sanning inom rimlig tvivel, som ändå ger en fullgod beskrivning utifrån en upplevelsebaserad situation.

Objektiva fakta.

Förvirrad kvinna, 34 år.

Jag är gift och har lyckats med konststycket att få fyra underbara barn.

Bor på en större gård i en mindre ort med vissa moderna inslag så som elektricitet, vattenklosett och telefon.

Tillvaron berikas av hundar, katter, hästar och en papegoja

1. Utbildad usk/skötare.
2. Tävlingsdansat
3. Arbetat som skötare till människor med svåra psykiska problem
4. Hemmafru till fyra barn och en man (läs fem barn)
5. Strutsuppfödare
6. Bedrivit ett inackorderingsstall för avelsston
7. Studerat på komvux
8. Pågående studier till beteendevetare

Det förekommer att jag spelar minigolf tillsammans med barnen och jag överväger att, med livet som insats, gå i skidskola med dem till vintern.

Fritiden ägnas inte sällan åt barnen och deras kompisar.

Vi åker gärna på charter (hm, jag vet men Bamseklubben är guld värd!) och bilar gärna i Sverige.

Pratar sjörövarspråket flytande och sjunger ofta svordomsvisan

Subjektiva fakta

Flexibel kvinna med rörligt intellekt, 34 år

Jag är gift och lever ett utmanande och stimulerande familjeliv. Upplever att jag har funnit en bra balans i det postmoderna teknokratiska samhälle vi lever i tack vare vårt boende.  

Lever i utkanten av staden, nära naturen i ett anrikt residens med familjens husdjur.

1. Utbildad usk/skötare
2. Elitdansare
3. Varit verksam i många år som gruppledare
4. Coachar i personlig utveckling med en specialistkompetens inom psykoanalys
5. Innovativ föregångare för livsmedelsbranschen
6. Bedrivit stuteri med fokus på kvalitet och efterfrågan
7. Community college
8. Pågående studier till beteendevetare

Spelar gärna golf och uppskattar utförsåkning i alperna. Föredrar fri off-pist åkning i främmande terräng.

Familjelivet kombineras med nya möten som stimulerar och utvecklar. Vårt sociala nätverk är oerhört viktigt.

Att utforska nya kulturer i främmande omgivningar där nya möten ger möjlighet till eftertanke ser jag som nödvändigt och berikande.

Har ett uttalat intresse av gruppdynamik under press. Något jag gärna studerar när möjlighet ges.

Talar flera språk flytande och uppskattar bra musik

Vad mer kan jag säga?

Inte mycket mer än att begreppet CV lämnar en hel del att önska.

De mest läsvärda delarna av den var de tre Prolegomena, som i sig inte är särskilt speciella (mycket av det han skriver har redan längre yttrats mot moderniteten), men hans värdefullaste insikter är att man i moderniteten har ersatt ontologi med eudemonism/hedonism och även reducerat metafysik till fysik (då delvis i Aristoteles mening -- alltså naturvetenskap; gr. fysis = natur. Allmänt så går en del grekiska ordlekar förlorade i översättningen).

Sedan finns det två paranteser där den första är någotlunda läsvärd (rörande slumpen), men den andra gärna kan förbigås. Av hans teser så är det inkonsekvent att han har kritiserat att man använder naturvetenskapliga teorier som metafysiska principer (darwinism), när han sedan själv argumenterar (såsom många andra postmodernister) utifrån kvantfysik, fast hans argument utifrån kvantfysik går ut på att metafysik har en egen plats och inte kan reduceras till fysik, fast han skriver alldeles för mycket om kvantfysik och för litet om metafysik, för en som menar att man inte skall låta naturvetenskapliga teorier upphöjas till metafysiska principer.

Den insikt han tar till sig från kvantfysiken är att man genom att undersöka och beskåda objektet då även påverkar objektet, varför positivistisk objektivitet är en fysisk och filosofisk omöjlighet just därför att den som undersökter (subjektet) står i relation till objektet och objektet uppfattas olika beroende på vilken relation subjektet som beaktar objektet står i (min sammanfattning). Alltså vänder sig Giannars och argumenterar utifrån kvantfysiken mot modernitetens positivistiska objektivitetsmyts falska ontologiska dikotomi mellan subjekt och objekt, vilket gör subjektet till en åskådare från subjektets verklighet ontologiskt avskild (min formulering och sammanfattning).

Sedan när han skall gå in på att i sin tredje tes redogöra för en postmodern metafysik så tar han då fasta på tillvaron som relation och personbegreppet, för att sedan de ispo facto skriva något som närmar sig det metropolit Ioannis Zizioulas skriver i allmänhet, fast utan att grunda det i teologin och mycket mindre holositiskt än Zizioulas gör.

Som sammanfattning så är det värt att skumma den boken och i varje fall snabbt läsa igenom prolegomena, och kanske thesis 1 och thesis 3 (thesis 2 är inte speciellt läsvärd då han argumenterar allt för mycket från kvantfysik, vilket är farligt eftersom det ofrånkomligt blir en lekmmannafysiker som argumenterar utifrån vad som kanske inte längre är gångbart inom fysiken), och sedan istället läsa Zizioulas.

Ur andra mailet:

Vad jag menar är att man ser det åskådande subjektet som en verklighet skild från objektet som ses som en annan verklighet, detta var något jag reagerade på när jag läste religionsfilosofi och vi gick igenom epistemologiska och ontologiska modeller, eftersom alla mer eller mindre gjorde subjektet till en egen verklighet skild från den övriga verkligheten och därför kunde man ställa så absurda frågor som "finns verkligheten", "kan vi få kunskap om verkligheten", "är verkligheten endast en språklig konstruktion" etc. etc. frågor man aldrig skulle ställa om man ser subjektet och objektet som deltagare av en gemensam verklighet, där varat ju blir delaktighet och inte något individuellt (vilket är Giannaras poäng).

Vi kan se detta i synen på den mänskliga kroppen. Trots att många påstår sig vara materialister, så framkommer det tydligt att de inte ser sig själva som sin kropp (vilket en sann materialist skulle göra), utan istället talar och beter sig som om kroppen i bästa fall vore ett verktyg och i värsta fall ett fängelse.

Denna instrumentella syn på kroppen tycks vara framför allt kopplat till njutning och lidande. Kroppen ses som ett verktyg i den mån den används för att uppleva njutning, men ses som ett fängelse i den mån vi upplever (framför allt fysiskt) lidande. Jaget tycks uppfattas på lösa grunder som något skilt från kroppen, vilket används för att motivera dels en ganska vårdslöst kroppsbeteende (eftersom kroppen inte ses som en essentiell del av vårt Jag, utan endast som en instrumentell del av vår person), och dels för att paradoxalt motivera en individualistisk isolering av "Jaget".

Dessa påstådda materialister tycks uppenbarligen ha icke-materiella gränser med vilka de bevarar sina jag -- de är inget annat än modernitets naiva gnostiker! Men dessa "gränser" kring det egna jaget är blott en fiktion -- en chimär! Jag är min kropp! Utan mitt kropp har jag inget beteende och inga handlingar! Utan min kropp är jag inget jag! Min kropp står i ett essentiellt förhållande till mitt Jag och inte i ett instrumentellt förhållande!

Jag tycker det är mycket oroande att människan inte längre tillskrivs något egenvärde, utan endast ett instrumentellt värde i förhållande till hennes förmåga (potentia) att undvika fysiskt lidande och uppleva njutning. Detta framkommer med oroväckande tydlighet när man betänker fostervattensdiagnostik, där man för att kunna diagnostisera foster med Downs syndrom (när började man egentligen acceptera att ställa diagnoser för att avsluta liv?) utsätter sig för en undersökning som, om jag förstått saken rätt, statistiskt lär medföra en större risk för missfall, än att hitta Downs syndrom hos fostret. Men uppenbarligen anser man det vara värt att offra några "normala" foster för att kunna bespara samhället några få "onormala" människor.

And fourth (but this would be a long-term project, which would take generations of totalitarian control to bring to a successful conclusion), a foolproof system of eugenics, designed to standardize the human product and so to facilitate the task of the managers. In Brave New World this stanardization of the human product has been pushed to fantastic, though not perhaps impossible, extrems. Techincally and ideologically we are still along way from bottled babies and Bokanovsky groups of semimorons. But by A.F. 600, who knows what may not be happening? Meanwhile the other characteristic features of that happier and more stable world -- the equivalents of soma and hypopaedia and the scientific caste system -- are probably not more than three or four generations away.
(Aldous Huxley: Brave New World).

Kan moderna människor skulle kunna lära sig att acceptera att deras kropp inte är ett ringaktat verktyg för deras Jag, liksom även att lidande och njutning är båda delar av detta livet, och i den mån man skall tillskriva något egenvärde så är det själva den mänskliga personen (med kropp och allt) i allt sitt elände och all sin glädje i den här tillvaron? Man kan inte vara kristen utan att vara hylemorfist och realist! (Däremot kan man vara kristen utan att vara kreationist...)

En av jentene stillte et spørsmål til Oprah som lyder omtrent sånn:

Når du ser jeg sitter her og ser meg sånn jeg er - synes du jeg er bra nok? 

Dette spørsmålet gjorde at jeg hadde problemer med å sove i natt. Jeg tenker at dette er et spørsmål som veldig mange i dag stiller seg. Den fattige jenta hvis store drøm er å få lov å gå på en skole tenker det. Vi i Norge som ser på det å gå på en skole som en selvfølgelighet - og "uffer" oss ofte over hvor forferdelig det er, tenker nok også det samme. Men det er noen vesentlige forskjeller i tankegangen...

For de fattige små jentene er det å gå på en skole en drøm. For dem er selv en myk seng å sove i en drøm. For dem er drømmer en del av overlevelsen. Det er nok drømmen om det som kan synes uoppnåelig som er drivkraften til å kjempe for overlevelsen - til tross for at familiemedlemmer dør av aids, eller blir myrdet kaldblodig utenfor døren til hjemmet, et hjem som er uten vann, uten mat - et blikkskur som ikke tåler engang et regnskyll. Det disse barna lærer seg er ydmykhet. INGENTING er en selvfølge. Det er deres egen innsats som avgjør hvor de lander. Det er ydmykhet å spørre - synes du jeg er bra nok?

Barn og unge - vel, voksne også - i Norge spør seg nok ofte det samme. ER JEG BRA NOK? Jeg spør meg selv dette hele tiden. Men det er en vesentlig forskjell her.

Vi i Norge vet knapt nok hva fattigdom er. Vi lever trygt og stort sett alle våre behov er dekket. Ja MER enn dekket. Vi lever i et overflodssamfunn. Mange ville ikke bøyd seg ned for å plukke opp en tier engang. Vi gidder ikke. Når vi synes vi er fattige så er det fordi vi ikke har råd til å kjøpe oss den dyreste mobiltelefonen, eller ha mulighet til å kjøpe flatskjermtv. I Norge har vi en fattigdomsgrense og går vi under den blir vi plukket opp og sørget for. At dette systemet mange ganger føles urettferdig er vel egentlig også et luksusproblem...

Når vi i Norge spør oss selv, er vi bra nok? - så handler det om vi er bra nok i forhold til naboen, i gjengen, i familien, på skolen, på jobben. Overflodsamfunnet har gjort oss hensynsløse i kampen om å bli best, rikest, ha best karriære, ha de fineste og dyreste moteklær, de fineste kroppene. I den hensynsløse klatringen på suksessstigen blir vi blindet for de andre rundt oss. De som prøver å klatre sammen med oss men som ikke makter farten, "bråket" og jaget, blir liggende rundt oss som ensomme, syke, redde enkeltindivider. Vi klatrer hensynsløst alene og vi detter ned igjen alene og blir ofte liggende igjen alene. Individualismen står sterkt i Norge. Vi skiller oss når ekteskapet blir kjedelig - det er lett. Vi dytter barna våre imellom oss og snakker dritt om x-mannen/kona til barna våre - det er lett. Vi sender mor og far på gamlehjem - det er lett. Vi skyver alle andre som ikke har samme karriæremål som oss vekk fra oss og tråkker over dem på vår vei - det er lett.

Vi er iferd med å skape et suksessskillesamfunn. Mange er bra nok - veldig mange er ikke bra nok. Definisjonen på suksess er penger og makt - OG mangel på ydmykhet.

Slik tenker jeg...

Jeg er klar over at jeg kanskje overdriver veldig i det jeg skriver ovenfor. Kanskje gjelder dette bare noen få - noen få hensynsløse. Vi kan jo heller ikke tenke oss hvordan denne jenta i Sør-Afrika egentlig har det. Vi ser henne på vår flatskjermtv, gråter litt og tenker så trist - for mange av oss er dette underholdning. Vi skifter kanal og ser "Vil du bli millionær" i stedet. Selv Oprah Winfrey lager underholdning av dette og ikke bare det - hun tjener masse penger på det.

Jeg vet ikke hva jeg vil med det jeg skriver. Jeg vet bare at jeg vet at jeg ofte stiller meg dette spørsmålet selv; ER JEG BRA NOK? Jeg spør meg dette fordi jeg er tykk og nærmest konstant går og tenker på at jeg burde være slankere. Jeg spør meg dette fordi jeg er homofil og går hver dag og hører at jeg ikke er like bra menneske som andre. Jeg spør meg det fordi jeg ofte går og føler meg blakk og har ikke råd til å kjøpe meg dette drivhuset som jeg VIRKELIG drømmer om og som jeg tenker er det som er igjen for at jeg virkelig skal føle meg lykkelig. Jeg spør meg om det fordi jeg ofte sliter med nerveproblemer, panikkangst og depresjoner - hvorfor har jeg det når jeg går og føler at jeg ikke egentlig har noen grunn til å ha angst eller depresjon.. Jeg spør meg det fordi jeg vet at til høsten må jeg ut i jobb igjen etter å ha vært syk i mange år. ER JEG BRA NOK? VIL JEG KLARE DET?

Jeg føler at jeg er ydmyk. Men jeg vet at noen vil si at jeg ikke er det. Det føler jeg er fordi noen mener at jeg ikke er bra nok.. Det gjør meg syk.

Ni kan naturligtvis undra ifall det verklgien är nödvändigt att hänvisa till "helgon". Räcker det inte att tala om anständiga människor? Det är sant att de [helgonen] utgör en minoritet. Ja, de kommer alltid att vara en minoritet. Men för mig är detta faktum den stora utmaningen för oss att ansluta oss till minoriteten. Världen befinner sig i ett bedrövligt tillstånd. Men allt kommer bli ännu värre, om inte var och en av oss gör sitt bästa.
(Viktor Frankl: Livet måste ha mening).

Är det egentligen något annat vi vill – är det frihet? Det är förståeligt att vi med våra erfarenheter av religiösa, politiska och andra gemenskaper revolterar mot underkastelsen. Modernitetens politiska, liksom tidigare religiösa, försök att i vårat namn skapa paradiset har slutat med tyranni. Att mot totalitarismen kräva frihet. ”Friheten” är dock ofrånkomligen avhängig makten. Frihet är bara ett ord, ett abstrakt ideal, som inte betyder någonting om det inte kan backas upp med makt, det vill säga våld. Friheten som sådan är en dröm. På samma sätt som för deras politiska antagonister kommer ”frihetens” fotsoldater i slutändan ge oss våld och tyranni. (Vi kan redan se den formas framför våra ögon, mer skrämmande än vi någonsin kunnat ana.) Även om ”frihet” kan tyckas ha ett värde i sig så är den alltid tvetydig. Vi kan i alla friheter finna en andra sida som undertrycks. På samma sätt som kollektiven utvecklade sina mekanismer för exkludering av dem som inte anpassar sig gör också friheten det. Friheten är aldrig gemensam; de exkluderade finns alltid i bakgrunden, i marginalen, bland skuggorna.

I novellen Redogörelse framlagd för en akademi formulerar Franz Kafka en kritik av frihetsbegreppet när han beskriver hur en apa, fängslad ombord ett skepp och på väg att säljas till en cirkus, genomgår en omvandling och blir människa. Apans människoblivande är en utväg; något helt annat än frihet. I apans fall finns det bara en utgång om frihetsidealet skulle följas: att hoppa överbord och in i säker död.

I fear that perhaps you do not quite understand what I mean by 'way out'. I use the expression in its fullest and most popular sense. I deliberately do not use the word 'freedom'. I do not mean the spacious feeling of freedom on all sides . . . 'self-controlled movement'. What a mockery of holy Mother Nature! Were the apes to see such a spectacle, no theatre walls could stand the shock of their laughter. (Citerat i Thoburn, Deleuze, Marx and politics)

Är det här också en dröm: den icke-kollektiva gemenskapen med utvägar på alla sidor (fast utvägarna finns aldrig redan där; de skapas)? Oavsett om det är en dröm eller inte så är en sak säkert: vi kan inte överge den. Problematiken med gemenskap förföljer oss. De historiska försöken – och inte minst de moderna katastroferna – är inpräntade i våra minnen. De gör sig ständigt påminda och tjänar på en och samma gång som outtömlig källa till nya ansatser och hinder för den kollektiva urspårningen. Nu står vi bland ruinerna och har ingenstans att ta vägen. Så vi vänder oss inåt; det blir vår utväg. I stillhet, men med oerhörd intensitet.

Människans revolt i sin strävan efter frihet och gemenskap har vänts emot oss och raderat ut den väsentliga ensamheten och den andres irreducibilitet, först när vi gjorde oss till skapare av oss själva och allt annat (”immanentismen” som Jean-Luc Nancy kallar det), och sedan när skapelsen lösgjorde sig från oss (”kapitalets kommunism” som exempelvis Paolo Virno undersökt). Historien har upprepat sig: först som tragedi och sedan som fars.

Så, varför gemenskap? Georges Bataille säger: Vi är i grunden alla ofullkomliga (ofullkomlighetsprincipen). Som Blanchot påpekat innebär det här inte ett fundamentalt behov eller begär som vill tillfredsställas. Då en människa bara är ensam eller vet av sig att vara ensam när hon i själva verket inte är ensam – total ensamhet är inte självmedveten – alltså först när en annan ifrågasätter mig, ger själva medvetandet om varat upphov till en slags kedjereaktion som åkallar andra. Att vara är att vara-tillsammans. Det är avgörande att vi här talar om det singulära varat, det ändliga varat. Gemenskapen måste hålla sig vid ”the height of death” eftersom det bara är det singulära varat som kan existera i samvaro med andra, i en gemenskap. Den moderna fria Individen stänger ute den andre när den i fusion eller projekt (ett producerande, arbete) försöker bli fullkomlig – oändlig, odödlig. Kommunikation, å andra sidan, är när singulariteter exponerar och jämför sin ändlighet. Singulariteterna behåller sin singularitet i den mån de lyckas hindra eller blockera immanensen (den föreställda egna fullkomligheten, eller strävan efter detsamma), eller med andra ord, i den mån den befinner sig vid tröskeln till en utsida. (Men är det rätt att tala om hinder, blockering, motstånd? Handlar det inte om en slags passivitet, inte passivitet rätt och slätt utan en särskild sorts passivitet? För den andre är alltid, eller har ett element av, en intrus, en inkräktare.) – Den här mänskliga revoltandan som vägrar makten (immanensen, ”styrkan”) har uttryckts främst av anarkisterna, men också av andra, exempelvis Albert Camus som formulerade det: "Jag revolterar; därför existerar vi." Men vi bör nog snarare hävda: Du revolterar; därför existerar vi.

(Men: om det inte är samma princip som ger upphov åt tendensen av vara-tillsammans att bli vara-tillsammans, alltså gemenskapens fusion till en enhet – vad är det då? Det är en alldeles för komplex problematik för att tas upp här. Till att börja med misstänker jag att det är nödvändigt att sätta varat i relation till tid.)

Vi frågar än en gång: varför gemenskap? För att vi behöver skillnad. För att vi kvävs av detSamma, i det eviga reproducerandet av ett vardagsliv reducerat till överlevnad. Filosoferna har sagt: de andra är inte (längre?) andra, utan Samma. Och man har visat hur vi alla blivit Samma, framför allt sedan moderniteten accelererade nihilismen och immanentismen. Gemenskap för att vi till slut ska få möjligheten att verkligen leva. Kallet efter gemenskap: ett kall efter den andre. ”We are so sick and tired of our Selves!”

I försöken att bryta upp med detSamma, att introducera skillnad och annanhet – som lett till så många suicidala politiska projekt – kan man skönja en förskjutning i förhållningssätt (till politiken, konsten, etc.) som följt ett liknande mönster: från det oppositionella till det radikala till det insurrektionella. Varifrån den instinktiva viljan att inta motsatt position i en binär uppdelning kommer ifrån – huruvida den är ”naturlig” eller historisk – vågar jag inte uttala mig om, men den verkar vara just instinktiv hos flertalet. I avsky för det rådande vill man röra sig åt det motsatta. Att den oppositionella hållningen snabbt leder in i återvändsgränder ger stundom upphov till en radikal hållning där man oavbrutet bryter upp med den oppositionella hållningens alla koder i jakt på det rena, det inte blott motsatta utan totalt annorlunda. Den radikala hållningen är ett första (hälso)tecken på att man inte fullständigt förslavats av den oppositionella hållningens slavmoral. Den radikala hållningen dragen till sin spets, alltså till den punkt då kritiken på ett sätt vänder sig mot sig själv och blir ”levande”, endast existerande i nuet, i rörelse (”på gatan”), då har den slagit över i det insurrektionella (mångfaldigad, okontrollerbar). Här återvänder rörelsen inte till ett kodifierande; medlen lösgörs från ändamålet. I det insurrektionella ögonblickets samvaro glöms det individuella subjektets bort i genomströmningen av affekter och där kan inte heller någon kollektivitet sägas grundas eftersom de (ansamlingarna) sammansätts och upplöses från ett ögonblick till ett annat, utan att räknas (majrevolten i Paris 1968 har blivit dess emblem).

Om vi vill lämna den politiska (oppositionella, radikala) gemenskapen (läs: kollektiviteten) bakom oss och röra oss mot den subversiva gemenskapen räcker det emellertid inte med att utstaka några principer för en insurrektionell hållning, och klänga sig fast vid dessa (även om minsta spår av formalism kastas av undkommer man inte babblets och skitsnackets återkodade av positioner: en återgång till det radikala). Det insurrektionella är till sin natur ambivalent. Det är ögonblick av instabilitet, ovisshet, som öppnar sig över en spricka i nuet. Vad som är avgörande är hur man i sin tur förhåller sig till denna ambivalens. Sprickan öppnar sig – mitt i intensiteternas och okontroller-barhetens orkan – över en avgrund, en utsida, och frågan är om vi vänder tillbaka i jakt på det inre Historiska Subjektet eller om vi trotsar rädslan och väntar på det yttres ankomst (den Andre). Att trotsa rädslan handlar inte om någon heroism; tvärtom, det handlar om utblottelse, att exponera sina svagheter, sin bräcklighet, om passiviteten och ansvaret inför den Andre.

Det finns därför ingen anledning att romantisera det brinnande upproret – även om det är stunder av glädje, eufori, erotism som vi aldrig kommer att fördöma – men det tycks vara just sorgen över det förlorade upproret och viljan att konservera dess krafter som är precis det som dödar upproret (det ständigt återkommande upproret som pågår i vår flykt från detSamma). När elden i barrikaderna slocknat får vi inte frukta ensamheten; den kallar tillbaka oss när upproret återigen bryter ut.

Kan det därför vara så att vi måste gå längre med ensamheten för att äntligen kunna möta den Andre? Att skapa en distans, öppna upp ett tomrum som med sin frånvaro avbryter detSammas reterritorialisering (det ständiga, överallt närvarande, kallet på delaktighet i skådespelet); att hålla fast vid denna ensamhet för att inte låta fusionen ta plats. Att gå i ensamhet: en externalisering som låter den andre tränga in utifrån eftersom den andre måste få förbli annan och inte bli vår Samma. Väntan måste bli intensiv, bli ett anropande eftersom vi inte nöjer oss med den här världen; en intensiv väntan som anropar en ständigt kommande gemenskap.

Denna kommande gemenskap är således alltid befäst med en sorts omöjlighet, eller två: omöjligheten att vara ensam och omöjligheten av utsidan. Vi möts av omöjlighet på båda sidor. Gemenskapen blir en vandring, en linje mellan omöjligheter. Det finns ingen stabilitet, ingen utopi, i den här gemenskapen. Inifrån detSamma ses det som främmande, obenämnbart, eller helt enkelt bara märkligt; utifrån det politiska som anti-politiskt; utifrån kollektiven liksom individualiteterna som upplösande, frånvaro. Men allt det i själva verket är, vill ”vi” hävda, är kommunikation, livs-form, gemenskap…

Ett gammalt situationistcitat gör sig påmint: ”Dem kommer kalla oss varuvärldens förstörare när allt vi gör är att skapa oss själva.”

Begreppet ”homosexualitet” myntades år 1870 av Westphal i Archiv für Neurologie, och först då blev det en sexualitet (från början sedd som en mentalsjukdom). Själva ”sexualiteten” som föreställning uppkommer först på 1700-talet i Västeuropa och slår först igenom på bred front på 1800-talet i västvärlden, och detta är endast en del av den allmänna tendensen att på 1700-talet reducera folk och undersåtar till befolkning -- en naturresurs som den vid den tiden ganska unga moderna staten förfogade över för sitt eget väl, och därmed också behövde undersöka och kategorisera (därav uppkomsten av sexualitetsföreställningen) för att kunna kontrollera den och ha förnuftig nytta av den.

Det är fullkomligt absurt och höjden av dålig exegetik att läsa in sådana moderna föreställningar i Bibeln, eller för den delen i traditionell förmodern kristen teologi och etik! Att tala om ”homosexualitet” och ”heterosexualitet” när man behandlar biblisk och kristen moralteologi och sexualetik är höjden av anakronistiska och akontextuella feltolkningar!

I stor utsträckning så tycks ju alla moderna befolkningsanalysbegrepp (sexualitet, etnicitet, klass etc. etc.) syfta till att låta staten och samhället kontrollera människorna genom att reducera dem från att vara verkliga personer med vissa rättigheter och plikter, just i egenskap av att vara en person till att endast bli en individ som förkroppsligar olika kategorier (som istället för personen tillskrivs rättigheterna och plikterna i samhällets rättsgemenskap) som sedan kan spelas ut mot varandra enligt Caesars gamla devis: Divide et impera! (Söndra och härska!).

FÖRNYAT MÅLERI
Tänkt för en bred publik. Kan läsas utan besvär.

Var moderna,
samlare, museer.
Har Du några gamla målningar,
förtvivla inte.
Behåll gärna minnena av dem,
men förnya dem
så de passar tiden.
Varför förkasta det gamla,
när man kan modernisera det
med några penseldrag?
Det aktualiserar
Er gamla kultur.
Var samtida
och högdragen på samma gång.
Måleriet är förbi.
Ge det nådastöten.
Förnya det.
Leve måleriet.
Fritt översatt till svenska.

Asger Jorn: ››Paris by night›› ur utställningen ››Modifications›› visad på Galerie Rive Gauche, Paris, 6/5 till 28/5, 1959.

[…]

Jag trevar mig fram. Söker intryck och inspiration utan att egentligen reflektera över dess positionering i tid och rum. Coolness är ändå alltid en faktor som leder sökandet, en känsla som kanske inte korresponderar med det fria utforskandets rena önskan men är ändå väl integrerat i inspirationens objekt. Som en Swiftsk skattletare läser jag av det jag finner och bedömer dess värde för mitt själv. Är detta värt att ägna tid åt? Finner jag en tillfredställelse i att lägga beslag på detta och kan jag använda mig av det i mötet med den yttre verkligheten?

Coolness [ko´l näs`]
• som kommunicerar ett svalt, samlat och lugnt intryck som bryter mot allmänt beteende [vard.]: cigaretten i mungipan på Camus var verkligen ~; utställningen bars upp av en tydlig ~; ~ var vad han sökte efter i sin entré
HIST.: sedan 1950-talet; av eng. cool 'sval; kylig'; besl. med kall, kylig.

Det avståndstagande från konventionerna som coolness kommunicerar finns inte bara i hur en person eller en tanke formuleras, det finns även i själva upplevelsen av situationen. Där rörelsen fortplantar sig utanför det egna rummet blir också coolness ett begrepp som berättar något om omgivningen ur en vidare bemärkelse än den egna personliga upplevelsen. Den är ett redskap som går att använda för att synliggöra den nervositet som genomsyrar samtiden; men är på samma gång det som avslöjar de posörer som valt att iklä sig coolness som kommersiell stil - vilket i sig är ett uttryck för den samtida nervositeten.

En äkta coolness finner jag i Asger Jorns texter och måleri - om det så handlar om att förnya måleriet eller att skapa en international för fantasifull Bauhaus, men också i Albert Camus närvaro då han blickar in i kameran med en cigarett i mungipan eller hos omslaget till Miles Davis platta ››Birth of the Cool›› från 1950.

Coolness är under the skin medan allt annat blott är yta.

______________________________
Andra bloggar om: kultur, asger jorn, måleri, situationism, modernitet, coolness, yta och reception.

Bland oss som tillhör generationerna i sköljvattnet efter kärnfamiljens död, separationernas och kringflyttandets rotlöshet, som är fast i allmän osäkerhet och utsiktslöshet är det rimligt att fråga om den existentiella krisen är allmängiltig. Om det är sant – vilket allt pekar på – är behovet av utvägar oerhört, om inte vilsna och brutna själar ska förledas ner i det ofrivilliga självmordet, som i extrema situationer har kombinerats med hämnd i proportionen massmord.

I media går det inflation i olika program och böcker osv. som ska vara till för att hjälpa oss. Det finns otaliga exempel. Mia Törnblom är i böcker som Självkänsla nu! och tv-program som Nyberg och Törnblom ett svenskt skräckexempel. Det får mig verkligen att må dåligt, inte bara för att olyckliga människor exploateras men främst för att bristen helt åläggs hos personen som likt en idrottsmänniska ska ”coachas” till en fulländad, perfekt individ. Det är en ytlig form av psykologi som på sin höjd kan hjälpa allmänt nedstämda personer som annars är välmående, men kan vara direkt skadlig för den som är bruten i själen. ”Lite vilja, planering och pepptalk” är ”livscoachernas” recept på en lycklig och välordnad plats i samhället.

Träffande parodi av Nyberg & Törnblom, från Fredag hela veckan.

I artikeln Välj rätt liv – annars… visar Ira Mallik hur den här dolda kontrollmentaliteten genomsyrar inte bara media utan också politiken. Det handlar inte längre om en patriarkal makt som säger till oss vad som är rätt och fel, utan en mer diffus supernanny som säger till oss hur vi ska må. Den opererar på nivån av känslor och affekter. De här människans ”undermedvetna”, irrationella begär var makteliten medvetna om redan på 1920-talet då psykoanalytiska metoder började användas för att upprätthålla ordningen. Adam Curtis visar i sin dokumentärserie The Century of the Self hur Sigmund Freuds brorsson Edward Bernays – fadern av Public relations – använder sig av psykoanalysen i marknadsföringen, och senare i politiken. När psykoanalysen som kraftigast ifrågasattes och människans begär inte längre betraktades som något som skulle återhållas med disciplin hade marknadskrafterna redan underkastat makten och politiken sin logik. Att hjälpa människor att må bra – med alla möjliga medel från antidepressiva piller till självhjälp – är de senaste i raden av mjuka teknologier för att snabbt ”läka” individen så den återigen blir funktionsduglig för samma samhälle som tidigare brutit ner den.

Snabba fixar och ständig förhalning är alltså två kännetecken för vad vi kallar kontrollsamhället. Det rör sig om ett gasformat maskineri; ”en självdeformerande formering i ständig förändring från ett ögonblick till nästa, eller som ett såll vars genomsläpplighet hela tiden förändras.” Den universella modulation som är kontrollsamhällets kärnmekanism gäller inte bara övervakning utan också – och viktigast av allt – våra sätt att leva och våra relationer till varandra. Det är därför olyckligt att så många ensidigt fokuserar på övervakningen när dem läser Deleuzes teser om kontrollsamhället och glömmer bort produktionen av subjektivitet på arbetsförmedlingar, i managementsteoriernas dolda kontroll på arbetsplatserna, i media, i det offentliga samhället, osv. Deleuze skriver insiktsfullt:

"Många ungdomar kräver i dag egenartat nog att bli »motiverade«, de kräver återigen praktiktjänstgöring och permanent utbildning; det är deras sak att upptäcka vilka syften de därmed underkastas, liksom den äldre generationen en gång, inte utan smärta, upptäckte vad disciplinerna syftade till."

Apati och likgiltighet är utan tvekan naturliga reaktioner. Saktfärdighet och passivitet blir vapen och sätt att dra sig undan de ultrasnabba formerna av kontroll. Att inte leta efter den senaste, snabbaste metoden utan att sakta ner, det är både det lättaste och det svåraste att göra. Att avskärma sig från yttre distraktioner är inte lätt men man kommer att märka av hur stillheten mer och mer fyller upp oss med ett lugn. Därför finns det en slags själavårdande verkan i filmer som exempelvis A Love Song For Bobby Long och Garden State. Det är filmer om att finna sin historia men framför allt om att släppa taget. Wes Anderson är mästare på det här. Alla hans filmer är om vilsna, deprimerade personer som i vemod ser tillbaka på en förlorad karriär eller familjesituation. The Royal Tenenbaums är en varm och stillsam film, perfekt ner till minsta detalj, om en splittrad familj av arga och vilsna människor som aldrig medvetet når fram till något harmoniskt tillstånd men som i samma stund de släpper taget hamnar i händerna på den andre, eller som i Richies (Luke Wilson) fall efter den hjärtskärande scenen då han skär upp handlederna helt och fullt är i Margots (Gwyneth Paltrow). Tenenbaumsfamiljen når försoning, men återfår inte vad dem en gång förlorat.

Att aldrig nå fram, att aldrig vara hemma är en brist bara om man vill övervinna vår ändlighet. Frånvaron hör till det mänskliga tillståndet. I L’expérience intérieure hävdar Georges Bataille att detta är det enda vi kan vara säkra på; begäret att överskrida våra begränsningar och att vi kommer att dö. Vad som möjligen särskiljer Batailles studie är att han tar avstamp efter Guds död (boken är den första i serien La Somme athéologique, och följs av Le Coupable och avslutas med Sur Nietzsche). Vad Bataille här betecknar som Gud är ett ”transcendent bortom”. Han står alltså närmare en negativ teologi (han skriver t ex under på Mäster Eckharts ”Gud är Intet”) och vill med sin a-teologi vända sig bort från positiv teologi och istället utstacka en inre rymd som – paradoxen trogen som han är – inte är egentligt inre.

Man skulle kunna kallar Bataille för en slags ateistisk mystiker. Nihilismens avmystifiering är i grunden god och något vi måste dra konsekvenserna av. Han följer Nietzsche i den här meningen, som skrev: ”Ni kallar det för Guds självupplösande: det är emellertid blott hans skinnömsning – han drar av sig sitt moraliska skinn! Och ni ska snart återse honom, bortom gott och ont.”

Vad Bataille menar kommer av den oundvikliga ångesten – som den nyktra insikten om vad vi är ger upphov till – är offrandet av oss själva; i extasen, transgressionen. Detta är ett offrande av de ändamålsenliga projekt (arbete) den moderna människan sysselsätter sig med för att så att säga skjuta upp ångesten, att göra sig odödlig (”vara en del av något större”). Det heliga, enligt Bataille, ”tjänar” man genom måttlöst förslösande och inte genom underkastelse.

”From that moment begins a singular experience. The mind moves in a strange world where anguish and ecstasy coexists.” (Inner Experience, s. xxxii)

I förslösandet finns en särskild sorts kommunikation. Jaget är ”utom sig”, så kommunikationen tillhör inte mig, och den är heller inte riktad till någon, bara utåt utsidan. Den inre erfarenheten förgör subjektet, framkallar en gemenskap som offrandet, förslösandet i den mån det fortgår, dvs inte gör sig till projekt, ett arbete, hindrar från att i en fusion bli en enhet. Begäret att bli gudar hotar alltid och kan alltså bara hållas stången genom fortsatt förslösande.

Inga gudar, inga hjältar. Bara vi. Men ett vi som inte låter sig knytas till sig själv utan alltid är beredd att överge, fly. Begäret att överskrida våra begränsningar, att bli allt, att ta Guds plats och själva utropa oss till gudar – det är den ofullkomlighet inom oss som också vill gemenskap. Som Bataille, liksom Jean-Luc Nancy och Maurice Blanchot, bland andra, visat är det nödvändigt för gemenskapen att hålla sig vid ”the height of death”; att inlemma döden i sitt ethos, eller med andra ord: livet som livs-form.

Maurice Blanchot använde désoeuvrement som beteckning på den stillhet och passivitet som vägrar projekten, arbetet – men ändå är något annat (eller mer) än enkel arbetsvägran – som vi finner i kärnan av denna gemenskap. Horace Engdahl, som är en av Blanchots svenska översättare, har översatt det som verklöshet. På engelska har det översatts som worklessness och unworking. Den senare är kanske den mest trogna översättningen då den inte bortser från den passivt-aktiva aspekten av le désoeuvrement. Ett förslag på en svensk översättning skulle kunna vara avskapelse. Nu, hur kan man förstå en gemenskap som passivt-aktivit avskapar, inte bara allt den kommer i kontakt med utan även sig själv, utan att upphöja, klassificera, ja göra till arbete? Omöjligt. Och det är det gränsland i vilket vi vandrar. En gemenskap som rymmer en frånvaro, som lever av frånvaron, är en gemenskap som alltid är beredd att bli en frånvaro av gemenskap.

”Like a flock chased by an infinite shepard, we, the bleating wave, would flee, endlessly flee from the horror of reducing being to totality.” (Bataille)

Jeg tror følelsen av ensomhet ikke har noe med følelsen av å være enslig om noe å gjøre. Jeg tror tvert i mot at enslige kan ha lettere å takle ensomhet og stiller ofte sterkere enn de som normalt ikke har noen grunn til å tenke at de kan være ensomme.  Enslige er på en måte ofte bedre rustet fordi de er klar over og forberedt på at det å være enslig også handler om ensomhet. De har lettere for å tilvenne seg tanken. En som er omgitt av mennesker rundt seg og som lever i den vanlige gjenge og som allikevel opplever å føle seg ensom blir mer overrasket over følelsene. De skal jo normalt ikke ha noen grunn til å føle det de føler, men føler det allikevel!

Ensomhetsbakterien som lever i meg - altså min ensomhetsfølelse - er kronisk! Jeg har levd stort sett alene hele mitt liv. Jeg har kjent det ensomheten på kroppen mange ganger og har lært meg at når anfall av ensomhet kommer så er det bare meg som kan gjøre noe med det. Da må jeg gå ut til steder det er mennesker og oppsøke dem og sørge for at "anfallet" går over. Dette er jeg vant til og jeg har tilvendt meg og godtatt "diagnosen". Hos meg har diagnosen ensom OG enslig vart så lenge at jeg til og med kan klare å nyte ensomheten. Noen kaller dette egoisme og jo - man blir vel ganske egoistisk når man er mye alene. Man lager seg rutiner og levemåter som hvis noen kom og rokket ved disse ville møtt motstand. Egoistisk ja men kall det positiv egoisme! Men jeg vil forsvare andre holdninger mange har om enslige og ensomme og det er at vi er sære, sure og bitre! Det tror jeg ikke. Jeg tror enslige og ensomme er nysgjerrige på andres levemåter! Det er ikke så lett å innrømme at man er ensom så veldig mange vil kanskje holde sine kort tett inntil seg og derfor kan også noen virke hemmelighetsfulle om sitt eget. Det betyr ikke at man ikke er nysgjerrig på andre.

Så hva kommer først? Følelsen av ensomhet og så blir konsekvensen de andre følelsene, eller er det de andre følelsene som fører til ensomhet? Jeg tror det er forskjell på disse to. En fare med ensomhet er at man kan bli FOR egoistisk - og i egoismens kjølvann så får man medlidenthet med seg selv og denne medlidenheten fører så til at man opptrer passivt og likegyldig. Konsekvensen av dette igjen kan være at man kjeder seg, mister mål og mening med livet osv..  Dette er en fare som det går an å gjøre noe med og som kanskje er letter å forklare og å gi en forklaring. Jeg ble ensom fordi..... og det førte til at jeg.... osv...

Verre er det kanskje den andre veien. At man går i sin vanlige gange i livet, gifter seg som normalt får barn som normalt, hus og bil, drar til syden, ALT er tilsynelatende normalt og vanedannende at du ikke tenker så mye over det. SÅ detter bomben ned i deg. DU ER ALLIKEVEL ENSOM! Dette er den følelsen som ofte kan føre v e l d i g galt avsted. Den som kanskje gjør at luften går så fullstendig ut av ballongen - der du så totalt møter veggen og mister så fullstendig meningen med alt. Vi vet at dette ofte skjer i sånne overgangstider som har med overgangsaldre å gjøre. Plutselig flytter barna ut av "redet", plutselig ser vi at vi begynner å bli gamle. Vi føler at vi har levd i blinde. Hvor ble alle årene av? Hvor ble det av alle planene vi hadde og som ikke ble noe av? Noen føler at de har ofret alt og ikke fått igjen som forventet. Du sitter der og føler deg som en utvasket bordfille, oppvridd og slengt fra seg med noe fettflekker som ikke går å få fjernet - egentlig klar for søppla.

Datamaskinen er en av mine beste venner. Datamskinen er også en av mine verste fiender. På datamskinen møter jeg mennesker og jeg oppsøker sider som jeg føler gir meg noe. Er det ikke noe på tv som underholder meg så har jeg alltids datamaskinen som kan gi meg underholdning. Det er ofte der jeg møter mennesker. Det er ofte der jeg møter vennene mine også. Til og med naboen snakker jeg med der - ikke over gjerdet mellom husene våre. Jeg kunne ikke klart meg uten tv, datamaskinen OG for ikke å snakke om mobiltelefonen. De er ;-) smileansiktene ;-) mine som forteller andre om tilstanden min. Folk tenker at så lenge man har tv, datamaskin og mobiltelefon er man ikke ensom. Man trenger ikke være ensom i dag. Tror mange. Jeg tror det noen ganger selv også.

Det er fordi man blir blind.

Det er fordi vanen er ensomhetens største fiende. Dagene går og så går også tv-programmene. Når big brother er slutt så starter Robinson etterpå og vinter blir til vår og slik går dagene. Hotel Cæsar er høydepunktet på dagen og da vet folk at de ikke må ringe meg for da tar jeg ikke engang telefonen. Ikke rart jeg er ensom tenker nok mange nå. Vel, er jeg ensom om å ha det sånn ? - svarer jeg da.

Alkohol er bra mot ensomhet. Men selvfølgelig ikke å anbefale. Men dop og alkohol er vår lille flukt fra virkeligheten. Rus er mange ensommes venn akkurat som røyken er det. Røykeloven skapte enda flere ensomme. Vi som gikk ut før og som gikk ut for å kose oss med både røyk og øl sitter nå heller hjemme og gjør det. Bare at nå sitter vi mer alene da. Det er ikke sytete å si dette. Jeg tror det er en sannhet og det er en sannhet som kanskje ikke så ofte kommer frem i røykelovdebatter for ensomme har det ikke med å si ifra. Det er de vellykkede som sier mest fra. Vi ensomme føler oss ikke alltid så vellykkede. Vi er jo ikke det fordi mange av oss ensomme røyker. Og noen drikker også. Det er forskjell på å drikke seg full pga at man er ensom og å drikke seg full fordi det er fest med venner. Å drikke seg full alene er ensomt det!

Det er et økende problem at barn føler seg ensomme. Barn er offer for foreldres karriære. Data og tv er blitt de nye barnevaktene. De får en nøkkel i hendene kanskje allerede når de begynner på barneskolen og kommer alene hjem til tomt hus. De har alt de trenger og mer til av de dyreste leker som foreldrene kan kjøpe til dem fordi de tjener penger på sin karriære. Det er overflod av leker - men det gleder ikke barn i dag. I allefall ikke slik det gjorde før. Datamaskinen er også et leketøy for barn. Det er viktig for barns utvikling sies det av barneforskere. De kan likegodt lære seg det først som sist. Alt på datamaskinen er tilrettelagt. Barna trenger nesten ikke å tenke for det gjør datamaskinen for dem. Der lærer de gjennom spill at å drepe er helt ok. Det er bare måten å drepe på som fasinerer og inspirerer. Er det med skytevåpen eller med kniv og detter hodet av eller ikke? Ikke minst; hvor mange klarer de å drepe? Satt på spissen kanskje? Men heller ikke så utrolig beskrevet tror jeg. Det er ganske patetisk at vi satser alt på at på å lære barn at det er feil å mobbe på skolen men synes det er helt ok at de dreper på datamaskinen.

Vår verden er fyllt opp av materielle ting og goder. Vi har alle grunner til å føle oss lykkelige og fornøyde. Alles store drøm er milliongevinsten i lotto for da skal det virkelig skje. Det er toppen av lykke. Jeg tror ikke millioner av kroner hindrer folk i å føle seg ensomme. Penger er ikke noen kur på ensomhetsbakterien. Livet blir ikke nødvendigvis mer meningsfyllt fordi om vi får bedre hus, bedre bil, bedre råd.

En mer rettferdig verden ville løst mer av dagens problemer. Mindre skiller på mennesker. Og jeg tror det går begge veier. De rike har ikke alltid godt av å være rike men de fattige har heller ikke godt av å være fattige. De fattige takler nok lettere å bli rikere enn de rike takler å bli mer fattige.

Hva har rikdom og bedre velferd med ensomhet å gjøre? Jo det finnes rike ensomme også. Men jeg tror mange rike ensomme godt ville delt med seg hvis det førte til at de ikke ble så ensomme. Å være ensom er så fryktelig følelse! Man er aldri så ensom og alene som når man føler seg ensom! Å være ensom er som å rope ut det høyeste du kan og du ikke kan høre ditt eget ekko engang! Det er som å sitte alene i en gymsal som er ribbet av alt inventar - bare et tomt, kjempestort rom. Det er som å se en masse mennesker gå forbi som ikke har stemmer og som ikke har lyd. En stumfilm uten musikk!

Det er liksom ikke helt lov å si det at man er ensom i dag. Jeg tror det er fordi vi er blitt for bortskjemte. Det er ikke den ensomme som er egoistisk men den som tror han har alt men som egentlig bare har tomme ting! Den som tror han har alt er så opptatt av dette at han ikke ser til siden og ser om andre har det bra. Han vil bare ha mer og mer! Dette er han som kanskje har størst mulighet til en dag møte veggen og ende opp som ensom. For han vil ensomhetsbakterien slå han fullstendig ut. Flat, nedtråkket, trampet på. Lykke kan ikke kjøpes den kan bare fortjenes. Lykken er å være en venn og å kjenne en venn. Lykken ligger i å gjøre ting sammen og bry seg om hverandre. Lykken ligger i å høre stemmen og se et ansikt bli glad for at du er til. Lykken er å se til siden og å bry seg om sine medmennesker. Passe på at ingen kjenner seg ensom eller tilsidesatt. Ikke tro på det som er tilsynelatende - vær sikker. Begynn å bry deg i dag!

"The modern world is full of objects, which the human subject confronts and acts upon from its unique position of conscious autonomy. By contrast, the primal mind engages the world more as a subject embedded in a world of subjects, with no absolute boundaries between or among them --- The primal cosmos was universally experienced, for countless millennia, as tangibly and self-evidently alive and awake."

- Richard Tarnas, Cosmos and Psyche.

----------------
Listening to: Achyutananda Swami - Yashomati Nandana
via FoxyTunes

Eli Rygg, som er forfatter, sanger og underholder og kjent for å være særlig opptatt av barnevern og barns interesser, sa noe jeg merket meg og som jeg har gått og tenkt på i dag. Hun sa blant annet: Det er mangfoldet som er det perfekte!

Vi mennesker er mer enn noen gang opptatt av hvordan folk oppfatter oss. I dette ligger det veldig mye hvordan vi skal se ut - mer enn hvordan vi skal oppføre oss. Vi lever i et samfunn hvor krav til utseende blir bare viktigere og viktigere. I frokost-tv i dag snakket Eli spesiellt om barna, men jeg tror dette gjelder alle i et moderne vestlig samfunn. Det er jo vi voksne som gjerne overfører denne ideologien over på barna. Vi går foran som dårlige eksempler.

Penger er viktig. Rikdom gir makt og det gir muligheter til å vise omverden at vi har det tilsynelatende godt. Høy materiell standard er blitt et slags bevis på at vi har det bra. Vi kan kjøpe det vi vil. Vi konkurrerer med venner og vi sloss med naboer om å ha det beste - eller om det ikke er det beste så er det iallefall det dyreste. Men vi konkurrerer ikke tilsynelatende. Nei, vi har gode begrunnelser for at vi BARE MÅ HA DET..

Vi lager oss statussymboler og vi ER statussymboler. Selv barna våre gjør vi til statussymboler. Midjemål, struttende ubevegelige unaturlige dd-cup-bryster og hårforlengelser og anabole solariumbrune muskler og konebil og flatskjerm-tv viser andre hvor vellykkede vi er. Vi har råd til det. Vi bare Må HA DET og vi er lykkeligst sånn. Eller?

Proposjonalt med all "lykken" og velferden og de STORE musklene og puppene vokser også de psykiske problemene. Vi vet ikke lenger om vi er lykkelige pga all luksus vi skaffer oss, "den sunne livsstilen" og kroppsbyggingen vår - eller om det er lykkepillene vi måtte begynne med. Kroppsbygging og sunnhetsidealer går proposjonalt med økt selvskadingstilfeller, stadig større psykiske problemer, anorektiske problemer og kriminialitetsproblemer. Tross all velstand og lykke og tross at tilbudene hagler over oss av kultur og idrett og kjøpesentre, kjeder vi oss. Noen går og slår ned noen eller raner noen i stedet.

Kravene er store. Mange faller utenfor. Stadig flere faller utenfor.

Noen mennesker går det rett og slett ikke å gjøre "bedre". De blir ikke så mye verre heller. Noen mennesker klarer å godta seg selv som de er. De synes det er deilig å sitte utenfor og bare se og registrere andres kamp for tilværelsen - om å være best, vakrest, størst, minst, slankest, sunnest... osv... osv... Noen mennesker liker godt å ha realiteten bare på realityshow på tv og å vite at "det er bare på tv" - "det er ikke noe jeg vil trakte etter...". De ser mennesker som ved bruk av nær sagt alle midler vil bli kjent. Jo verre jo bedre - og jo mer blir man kjent - og jo mer nærmer man seg selve klimakset av all lykke - kjendisstatusen. Det er godt å sitte utenfor å kunne slå av når man blir lei..

Jeg kjenner at det er godt noen ganger å kjenne på at man er 40 år. Jeg synes det er godt å vite at reality`en ikke har vært slik realiteten er i dag i alle år. Dette er et nytt fenomen. Det er et fenomen som har kommet de senere år. Det er et fenomen som kom etter tiden med søndagsturer i folkevogn med bagasjen på taket, eller kveldene med kortspill og ludo. Det er kommet etter at nærbutikken ble lagt ned og vi ikke trengte ringe på forhånd når vi skulle besøke noen. Det var før,  "før i tiden" når vi hadde tid og vi ikke hadde datamaskiner og mobiltelefon og realityprogrammer og kroppshysteri.

I dag burde alle være like. Staten prøver å fortelle oss det hele tiden. De advarer alle mot røyking, sukker, karbohydrater, overvekt, alkohol, ikke bli for tykk, ikke bli for tynn, ikke gå alene, ikke gå hjem for sent og ikke gå alle på en gang, ta taxi - nei helst bussen, iallefall ikke kjøre bil. Man kan faktisk dø av å leve. Staten advarer oss mot det hele tiden. Moteindustrien sier vi skal være syltynne. Legene sier vi må ikke dø - det kan være farlig.

I dag har en innsatt på fengsel alenerom, dusj og toalett og luftes hver dag- mens gamlingene som vi egentlig ikke trenger mer, setter vi på dobbeltrom eller på gangen - eller toalettet om det ikke er flere rom igjen på gamlehjemmet. De gamle fratas retten til frie valg, frisk luft, rene bleier og en god klem.

V I  H A R  I K K E  T I D!!!!

Det kan synes som om at samfunnet krever at vi skal alle være like. Vi skal være slanke, være sunne, aktiv innen idrett, dusje flere ganger pr dag, følge moter, være velstående, være perfekt... Men ER det dette som er perfekt? Er det et mål at alle skal strebe etter det vi tror er det perfekte? Hva ER perfekt? Det som er perfekt for meg - burde jeg kreve at det også skal være perfekt for deg- eller omvendt?

Dette fenomenet har konsekvenser. Jeg tror det fører til en individualisme som igjen fører til at vi føler oss mer ensomme. Vi bryter opp hele tiden. Skifter miljøer. Oppbrudd. Blir mindre rotfaste. Mister identiteter. Mister samhold. I  vår sunnhet blir vi syke. Vi er stadig på leting etter det perfekte men blir aldri fornøyd. Vi er hele tiden i bevegelse. Vi vil fremover men føler at vi hele tiden står stille. Vi blir egoistiske. Vi blir kalde. Vi bryr oss ikke.

I verste fall er det, eller blir det sånn. I beste fall innser vi at det er mangfoldet og ulikhetene alle besitter som gjør oss rike og velstående og at det er å følge den gyldne middelvei som er det perfekte.

Passe tykk, passe tynn, passe sunn, passe rik, passe fattig, passe egoistisk.

Det er jo bare en ting som vi aldri kan overdrive og det er kjærlighet og det å bry oss. Elske og bry oss om våre medmennesker.

I dag er kanskje ikke det godt nok det eller?

På denne bloggen min deler jeg tanker jeg har. Ikke til å komme utenom at mange av temaene har dreid seg om homofili. Homofili er ikke hele livet mitt, men det er jo en stor del av det. Kanskje mer enn jeg egentlig vil.  Men det er det stort sett andre som sørger for. I bunn og grunn er jeg jo bare en enkel sjel - en enkel homo - som egentlig bare vil være i fred og leve livet mitt så godt som mulig. For mange er homofili et ømtålig tema. Et tema mange har masse meninger om,  men også et tema mange ikke mener så mye om - for det angår dem ikke. Tror dem. 

Man kan jo ha meninger om ting selv om det ikke angår en direkte. Selv enkle sjeler har jo meninger. Ikke alle enkle sjeler har interesse av å dele dem med andre. Man går og tror gjerne at man er ubetydelig - at man ikke påvirker - hva skal noen andre lære av mine meninger,  tenker nok mange.

Jeg er en enkel sjel som tenker. Tankene min er ikke fasiter. Tankene mine er tro, håp og bevisst virkelighet. Jeg prøver å si at jeg TROR det er sånn og sånn.. Noen ganger HÅPER jeg det jeg tenker er sånn eller jeg håper jeg tar feil. Virkeligheten er der. Men selv en virkelighet oppfattes jo så forskjellig. Det som jeg tenker er en virkelighet for meg.

Tankene mine kan jeg ikke slå andre i hodet med. Jeg hverken kan eller vil at mine tanker skal være gjeldende for andre - andre enn de som kan kjenne seg igjen eller som tenker det samme som meg. Min misjon er ikke å forandre mennesker. Jeg er jo ikke bedre enn andre så hvorfor skulle jeg forsøke å gjøre andre om til meg selv?

Alle mennesker er i utgangspunktet enkle sjeler. Men mennesker har motiver. Noen motiver er mer egoistiske enn andre. For noen er motivene bare å hjelpe andre - gi av seg selv - hele tiden.

Man bruker kanskje ikke vanligvis ordene enkle sjeler om mennesker som er egoistiske. Jeg synes ofte egoistiske mennesker er vanskelige sjeler. Jeg ser dem, jeg hører dem, jeg observerer dem og jeg ser ofte bare egoisme. En slags negativ egoisme som kanskje ofte må føre til løgner, bedrag og overtalelse. Jeg tenker at det må være slitsomt - uekte og gå å opptre falskt for å vinne noe. Enten det nå er lykke eller penger, eller bedre hverdager. Selvfølgelig vinner ofte sånne mennesker. Det er store sjangser for at vanskelige sjeler når sine mål. Ja for det er jo ofte enkle sjeler som blir offer. Som er lette å bruke.

Vanskelige sjeler bruker ikke andre vanskeligere sjeler for å oppnå noe. Det blir for vanskelig. Sånn sett er de enkle.

I dagens moderne virkelighet er det blitt stadig lettere for vanskelige sjeler å oppnå sine mål - som, som regel gjelder dem selv. I dag slipper vi å måtte stå ansikt til ansikt med mennesker. I dag er det lett å skjule vår dårlige samvittighet. Vi kan bare la vær å ta telefonen. La vær å svare på mail. Vi trenger så absolutt ikke møte noen. Vi er ikke hjemme. Døren er låst.

Enkle sjeler klarer ikke dette på samme måte. Men vår enkle sjel er truet. Vi er jo også moderne. Vi ser også fordelene. Vi har jo alltid vært litt mer anonyme enn andre. Vi stikker oss ikke frem.

Vel, de aller fleste gjør ikke det.

Jeg stikker meg jo frem. Jeg har begynt å si ifra. Jeg forteller nå tankene mine.

Jeg er en enkel sjel som mener at det å bry seg, det å blande seg, det å stå opp for seg selv og andre enkle sjeler og kreve å bli hørt på, respektert og likebehandlet, er en rettighet - selv om man ikke bruker vanskelige ord, vanskelige metaforer eller at man har en tykk bok skrevet for tusener av år siden som sitt våpen.

Jeg er ærlig. Jeg tåler å se mennesker i øynene. Jeg har ikke så mye å skjule. Jeg er hjemme når noen vil komme. Døren er åpen.

Jeg sitter ikke med fasiter. Men jeg sitter med erfaringer. Jeg har lært av livet. Ikke mer enn andre, men heller ikke mindre enn andre.

Jeg VIL være en enkel sjel. Jeg er stolt av å være en enkel sjel. Tror ikke man kan gjøre så mye galt mot seg selv eller andre når man er og lever enkelt.

Derav også navnet på denne bloggen: STØRST AV ALT ER KJÆRLIGHETEN.

Kjærlighet kan aldri bli galt. Selv overflod av kjærlighet kan ikke bli galt. Vi bør elske hverandre mer. Bry oss mer. Blande oss mer. Det er IKKE vanskelig!!

Positiv egoisme kaller jeg det. Enkle sjeler er lykkeligst når alle rundt oss har det like bra som oss.

Å være en enkel sjel betyr ikke at man er dum. Heller tvert imot.

Er du ensom gullet mitt?

Min beste venn skrev dette til meg på en sms i går..
Jeg skrev tilbake: "Ensomhet er så mye. Er ensom, men er ikke ensom liksom. Klarer meg jeg vet du vennen!"

Hva er ensom?
Alene? Singel? bare èn - ikke to? eller ENSLIG..

Ifølge wikipedia betyr enslig:
Enslig er en sivilstand der personen er ugift og lever alene. En enslig mann kalles gjerne ungkar, mens en enslig kvinne kalles ungkarskvinne. En enslig mann over 30 år kalles peppersvenn, mens en tilsvarende kvinne kalles peppermø.

Enslige forsørgere omfatter ugifte mødre, enker, enkemenn, separerte, fraskilte og enkelte andre som har ansvaret for barn under 18 år.

Ensomhet kan forekomme blant enslige som ikke finner en livsledsager.

MERK:

Denne artikkelen er dessverre kort eller mangelfull. Om du vet mer om temaet kan du hjelpe Wikipedia ved å utvide den.

Ja jeg vet en del mer om temaet - uten at jeg skal ta meg bryet verdt å dele mine tanker om hva enslig er på Wikipedia. Dessuten tror jeg at enslig sier seg selv - da er man jo alene. Ensomhet derimot, tror jeg mange kan oppleve, også de som ikke er enslige.

Har dere noen gang tenkt over hva oppositen til ensomhet er?
IKKE ensom? Og hva er man når man IKKE er ensom?
Vel, mange tenker vel at det er selvfølgelig. Jeg synes kanskje ikke at det er så selvfølgelig. Jeg tror alle mennesker innerst inne kjenner på ensomheten i og med at det faktisk er bare ÈN av deg. Du er alltid alene - egentlig mot alle. Du må alltid sørge for deg selv. Alt fra den dagen du begynner på skolen i 6 årsalder, kommer du inn i et liv der du alltid må kjempe for deg selv, ditt eget liv, dine egne valg, dine egne avgjørelser. Konsekvenser for deg selv gjelder bare 100 % deg selv. Om du har kone, mann, barn, foreldre, søsken, venner så vil konsekvensene for dem bare være prosentvis under 100 % - aldri helt 100 %. Høres ikke dette i seg selv ganske ensomt ut?

Har dere noen gang tenkt på at den dagen du ligger for døden så er det bare DU som kjenner deg selv, livet ditt, sannheten og løgnene?

Jeg vil påstå at alle mennesker er født inn i en ensomhet og også går bort i ensomhet.

Dette høres jo fryktelig trist ut da..

Mennesker man møter gjennom livet kommer og går. Dette merkes nok enda bedre i dag enn det gjorde for bare 200 år siden. På den tiden man var født inn i en stand - en slags forutbestemt skjebne, som neppe forandret seg om ikke du selv tråkket godt utenfor tradisjonelle mønster. Hvis du gjorde dette var du sær, selvopptatt eller "stor på det". Livsløpet ditt var stort sett lagt avhengig om du var født som gutt eller jente og hvor i rekkefølgen du var født. Den førstefødte gutten var sikret mye bedre enn de søskene som kom etter. Han hadde odelsrett og hadde makten og æren - men også ansvaret - ikke bare for seg selv og etterhvert sin egen familie, men også for foreldres alderdom og søskenenes fremtid. Skam var noe alle var opptatt av. Ikke bare skam man kanskje sto for selv men man var også opptatt av å ikke bringe skam over slekten og familien. Slektssamholdet sto sterkt. Likeså dugnadsånd. Folk hjalp hverandre, slekter imellom, naboer imellom og grender imellom. Hvis det var mennesker som "fallt utenfor" ble de tatt vare på og sørget for.

I går så jeg på programmet "der ingen skulle tru at nokon kunne bu". Jeg fasineres av forskjellene i VERDIENE mennesker hadde før. Til tross for at all jobb tok mange ganger så lang tid som det gjør i dag, virket det som folk hadde bedre tid. Ikke minst tid til hverandre.

Jeg tror ensomhet i "gamle dager" nærmest var et fremmedord. I gamle dager kunne man nesten ikke dø uten at man hadde tenkt på å snekre sin egen kiste først. Man kunne ikke dø uten å ha sørget for sine og seg selv. Selv livet man hadde levd var alvorlig for hvor man skulle havne når man "fòr". Jeg elsker ordene folk før i tiden brukte om det å dø. Døden var noe man ikke snakket om. Det var en vanlig gjest og noe man hadde respekt for. Når noen "reiste" var menneskene forberedt. Det kunne skje av så mange uforutsette grunner og det skjedde hvem som helst.

I dag leser vi i begravelsesannonsene: "Sørgehøytidligheten avsluttes ved graven, vennligst ingen blomster". Før i tiden ble mennesket som døde hedret etter jordpåkastelsen. Derav navnet gravøl. Den døde ble minnet med glede og det var ikke uvanlig med flere dagers gravøl med fyll og fest. Dette var tegnet på at livet gikk videre med minnet om den avdøde. En fantastisk skikk, spør du meg!

Jeg har vært i begravelser hvor kisten ikke blir senket ned i graven og "gjemt". Når begravelsesfølget går fra kisten er det som det er vi som forlater den døde og ikke omvendt.

Vel, dette ble kanskje litt på siden av temaet ENSOMHET.

Joda, jeg er ensom. Jeg også! Slik jeg tror de aller fleste mennesker er i den moderne verden i dag. I dag har vi ikke tid til å se til siden - se på våre medmennesker og om de har det bra. Jeg har det jo ikke selv helt bra!!!
Min karriære, mine penger, mitt hus, min bil, mitt, mitt, mitt!! Ikke engang familien min sitt, barna mine sitt, vennene mine sitt - bare mitt sitt.

Ektefellen skiller jeg meg fra, foreldrene sender jeg på gamlehjem, barna er mange ganger en byrde for min karriære, vennene og naboene konkurrerer jeg med. Jeg vil ha mest penger, best jobb, best utdannelse, best hus, best bil, størst tv,.. Ja jeg vil gjerne også ha fremgangsrike barn, men er det for deres skyld eller for min egen? Ja kona mi er fin, men det finnes da bedre også! Joda gresset er grønt her men er det ikke litt grønnere hos naboen?

Overdrevet? ja og nei.

Jeg har ikke et svar på dette engang. Ingen fasit.

Jeg synes bare det er synd at det KANSKJE er sånn.

Og så er det viktig å stoppe opp å tenke over det noen ganger, slik jeg har gjort i dag...

Definisjonen, alene sett, kan nesten minne om dommedagsprofeti. Men det Bermann gjør, er å se moderniteten i relasjon til det førmoderne. Vår verden har vært gjennom en enorm utvikling. Vi kan ikke stoppe utviklingen, uten at vår verden blir rasert. Et resultat av utviklingen er at mange føler seg ensomme. Ikke en ensomhet i den forstand at det er en trist særhet, men heller en utilfredshet med livets innhold og mening. Jaget etter suksess og fremgang gir oss ikke alltid den lykken vi forventet. Modernitetens ensomhet oppleves nok verre enn det vi tradisjonelt tenker om ensomhet. Samfunnet i dag forventer fart og bevegelse, engasjement og suksess og det kreves at du er en del av dette.

Vi lever så absolutt i et miljø som utøver eventyr. Kulturer utveksles og avstander minskes. Vi har makt og posisjoner. Vi utdanner og utvikler oss, og teknologi og industri fører oss fremover og oppover. Vi finner glede ved å kunne reise jorden rundt og ha økonomisk trygghet. Fremgangen nytes, fjernt fra realiteter som krig og terror. Utryggheten påvirker oss kun i den grad at kanskje våre reisemål forandres, – og det er synd, tenker vi. Vi finner ikke lenger samme trygghet i tro og kristent livssyn. Vi har ikke tid!

Internet og mobilnett har revolusjonert våre kommunikasjonsmåter i jobb, skole og fritid.
Det er ikke uvanlig i dag at man finner kjæresten eller sexpartneren gjennom internett. Problemet tror jeg, ligger i at vi sitter alene foran datamaskinen. Vi møtes sjeldnere fysisk.
Psykologer og forskere strides om hvorvidt barn er blitt skadelidende av internett, dataspill og tv-titting. En avhengighet av veldig høyt tempo på opplevelser, kan skape vanskeligheter hos barn i vanlige sosiale relasjoner med andre, og føre til ensomhet. Multimediene er blitt den moderne tids barnevakter og kan sees som et resultat av foreldrenes tidsklemme.

Før i tiden, levde vi i storfamilien og jobbet sammen for føde og overlevelse. Dugnadsånden og familiebåndene var sterke. Så kom kjernefamilien med mor, far og 2,4 barn. Når du giftet deg hadde du ingenting. Mannen jobbet for å skaffe inntekter, mens mor var hjemme og passet barn. Skilsmisse unngikk man, - og når barna var store, hadde du akkurat råd til å få bygget på huset. I dag er det slik at samlivspartnere kommer og går. Statistikkene viser at mellom 40 og 45 prosent av inngåtte ekteskap kan forventes å bli oppløst ved skilsmisse. Det har funnet sted en funksjonstapping av familien i de siste hundre års moderniseringsprosess, og offentlige institusjoner har overtatt mange av dens roller, sier professor Thomas Hylland Eriksen. I dette ligger det at det offentlige har overtatt mye av oppdragerrollen gjennom skolefritidsordning, barnehage og skole. Stadig flere velger å bo alene (750.000), og statistikk viser at hver 3. husstand består av én person. (Ensliges Landsforbund)

Identitet og livsstil som ideal
Kropp og livsstil er blitt viktigere enn før for å skape identitet. Dette skyldes nok i stor grad den moderne mangfoldighet og oppløsningen av gamle normer. Før kunne en stor kropp være et symbol på velstand. I moderne tid viser kroppen om du er attraktiv eller sunn. 50 000 kvinner lider av spiseforstyrrelser. I jakten på idealet havner mange i et tomrom av ensomhet fordi kravene til idealer, blir for store.

Minoritetsgrupper utsatt
Innvandrere og homofile sliter ofte med minoritetsstress, fordommer og diskriminering. Dette fører ofte til en identitetskrise og man får følelsen av å havne utenfor ”normalen”.
Resultatet blir en slags statusfrustrasjon som igjen kan føre til ensomhet. Undersøkelser har blant annet vist at en av fire unge lesbiske/homofile, har forsøkt å ta sitt eget liv.

Nytenkning
Modernitetens ensomhet er en del av en utvikling som er vanskelig å stoppe, men jeg mener det er viktig å ta hensyn til den, særlig kanskje i en dagsaktuell debatt som psykisk helse. Det kreves nytenkning! Politikere snakker om økende sykefravær og spør seg lite om årsak til problemet. Politikere i Regjering og Storting er selv pådrivere til utviklingen og kravene som stilles til menig mann. Kortere arbeidsdager eller hjemmekontor er ikke nødvendigvis svaret. Men større valgfrihet, mindre forskjeller på ”høy og lav” og innkludere flere og gi større innflytelse, tror jeg er løsninger man kan være tjent med. Dette trenger ikke gå utover høye ambisjoner og høy inntjening! Vi presterer langt mer når vi føler oss inkludert og likeverdige.

I seg selv har moderniteten også har brakt oss mye positivt fordi verden er blitt mer global, økt toleransen vår og flerkulturell forståelse. Ensomhet er vanskelig å måle og det finnes nok store mørketall. Et svar til påstanden til Marshall Berman, er at ensomhet kan også være noe det moderne menneske i dag trenger, lengter og søker etter. Ensomhet i dag kan også bety en positiv selvstendighet.

Ny epoke – ny idealisme
Stadig flere hopper av karusellen og tar avstand fra modernitetens ideologi og den ensomheten moderniteten skaper. Helsefanatikere, motebransjer og andre ”forståsegpåere”, forteller oss hele tiden hva som er det ideelle. Hva hjelper det når kravene ligger så høyt og uoppnåelig, at det faktisk gjør mange ulykkelige, syke og ensomme? Hyllen vi setter ”suksesspokalene” på kan fort rase sammen når det viser seg at hyllen mangler skruer. og er dårlig festet til veggen. Suksessen kan bli tung å bære, og kan hende innser vi for sent at vi også har betalt en altfor høy pris. Holdepunktene våre er kanskje blitt borte på veien. Hvem skal vi vise frem pokalene til hvis vi står der ensomme tilbake? Jeg tror vi må begynne med oss selv og ta ansvar for egne ideal. Vi må styrke og utvikle det vi synes vi er gode på. Litt egoistisk i seg selv, men jeg kaller det for positiv egoisme. Kravene må senkes. På livets vei må vi ikke kun se fremover og oppover men også stoppe opp litt og se til siden. Jeg mener det handler om å godta oss selv og hverandre som vi er. Alle