Ok. Jeg skal gi dere litt mannsforskning. Slik mannsforskning skal gjøres hvis den først absolutt skal gjøres. Det skal ikke koste meg en kallori.

Hva skal vi kalle ham? Den nye mannen. Jeg har studert dette nøye et par uker. Jeg mener jeg har lagt merke til et skifte. Et skifte både i meg selv om mine omgivelser. Hva sier dere til dette:

90-tallet

På 90-tallet lot vi koppehåndkledet skli ut av hendende, skuldrene senket seg og vi fikk ro i hjertet da vi så dette: Den myke mannen. Det var noe nytt. Verden hadde funnet sine gjenger. Vi var på rett vei. Jeg hører fortsatt den dag i dag menn som tror det er et sjekketriks å ta med seg unge og barnevogn på en trilletur i parken, he, he.♥♥♥♥

2001-tallet

Også, vet jeg ikke helt hva som skjedde. Det hele er litt diffust og lukter litt Tuborg. Vi fallt for denne mannen: Guttungen. Han var mye hjemme og hans gutteaktige sjarm var endeløs. Gadgets og brettsport var et tydelig kjennetegn. ♥

2003-tallet

Tror vi er kommet inn i 2000-tallet nå. Endel begynte å være mottakelige for menn som kunne åpne noen dører. Vi snakker om bouncer'n selvsagt. En uskreven regel: Bare én jente i gjengen dater en slik om gangen. Det må nemlig et helt kobbel til av jenter til for å tyde SMS'er av typen: 'Bare jaloux og komplekser bak en tepper have'. Og det er ikke så mye å bygge et forhold på når eneste felles kjente ord er 'baguette?' Men av en eller annen grunn klarer denne mannen å kommunisere krystallklart at han er klar for familie. Hvor mange barn? 'Et fotballlag, selvsagt'. ♥♥

2004-tallet

Så var han hot igjen, guttungen. Gjerne i en litt mer verdensvandt og rebelsk versjon. Denne guttungen er alltid irritabel eller rastløs fordi han ikke er 100% sikker på om han er i verdens navle. Vi ble aldri heller sikre på om han brydde seg om verden eller om han ga faen. Han snakket like varmt for begge deler. Han var feminist i alle fall. Feministstempelet er alltid en manns beste sjekketriks uansett hva slags selskap en er i. Denne mannen har et par historier på lager for å legitimere sin status som feminist. Han har vokst opp med alenemor, han har tagget på H&M plakater i sin barndom og faktisk talt er han litt mer belest på feministisk teori, enn deg selv. (It's funny because it's true) Tattoveringer er ofte, men ikke alltid, et kjennetegn her. ♥♥♥

2008 og til evigheten

Low and behold: Det er en ny dag i Harlem og Kvinnekongen skal nå avsløre hvem som holder orden på nummerne: Den nye mannen har nydelige skjeggstubber. Han har litt for mange omsorgsobjekter og derfor er han i stand til å glemme seg selv litt. Jeg skal gi dere bilder i multicolors: Tom Scavo, Brad Pit, Konprins Haakon, Johnny Depp. Navnet på dagens heiteste mannsideal: Mr. Mom!

Min bydel er full av mr. moms. De har barnevogner på trange fortau, en bikkje som vil tilbake til Sofienbergsparken og ikke mot Kaffebrenneriet hvor far har en avtale med en kompis med tvillinger og den noe eldre stesønnen for femten minutter siden. Vi snakker altså allerede en tydelig observerbar trickle down effekt i min egen bydel. Blomster (host) handler A (host)ersen for eksempel. Som Haakon og Brad Pit illustrerer: En mann optimaliserer sin maskuline status ved å kunne gi av sin omsorg til barn som ikke er av hans eget fabelaktige biologiske urspring. Full pott: ♥♥♥♥♥♥

Ode til mr. mom. Dagens kvinnekonge.

Jeg er godt tatt vare på. En kjær venninne har besørget at jeg allerede har alle episodene på DVD. De fungerer som backup, er det noe jeg misser ut på, kan jeg gå tilbake å glatte ut minnet. Men jeg har ikke smugtittet og gårsdagen var en bonefide TV-kveld og jeg vil si den innfridde til forventningene.

Selvsagt var jeg spent på om noen kunne tråkke inn i Linda Hamiltons sko. Hun ble tross alt kåret til en av verdens femti mest vakre mennesker, selv om hun revolusjonerte det visuelle bildet av en kvinne ved å være så veldefinert og überbuff. Se på de bisepsene! Nå til dags kan alt fra Madonna til kassadama i nærbutikken glimte til med liknende velbygdhet. Back in the days, var dette unseen. Linda Hamilton fulgte et sinnsykt treningsopplegg med tre treningsøkter per dag. En av mine ekser trente åtte timer hver dag. Det var det han gjorde. Jobbet med kroppen, fysiske prestasjoner, hele tida. Ganske imponerende. Og Godeste Hamilton. Da hun kjørte på med dette opplegget hadde hun akkurat fått barn. Men som sagt, vi ser jo disse fruktbare superkvinnene annenhver dag i dagens mediebilde. Sarah Connor anno 1984 representerte altså en liten kvinnelig visuell revolusjon i Linda Hamiltons figur. Hamilton har uttalt at den maskuliniseringen av kvinnekroppen hun fremmet i terminatorperioden, var en tøff utfordring å takle fordi den var oppsiktsvekkene og paradoksal i forhold til rådende kvinneideal.

Lena Heady som har fått rollen som Sarah i 'the chronicles' sprenger ingen visuelle grenser hva kommer til krysningspunkter mellom det feminine og maskuline. Ikke i det hele tatt. Men hun er en tøffing av en mamma og rett skal være rett, i full gang med å redde verden gjennom å beskytte sin sønn. Det er hot nok.

Ingrid Brekke (Aftenposten) kommenterte serien søndag 24. august, at serien har sitt utspring i eldgamle klassiske narrativer: Historien om Golem i jødisk tradisjon, et vesen skapt av leire, Frankenstein, Babels tårn. Menneskelig overmot og ringeakt for Guds skaperverk som slår tilbake i full kraft. Et annet poeng er at vi bergtaes av tidsreisefantasien, hvor vi blandt annet blir konfrontert med bestefarparadokset: Hvis du reiser tilbake i tid og dreper din bestefar, hvordan kan du bli født, reise tilbake i tid og drepe din bestefar?

Vel, jeg tiltrekkes av en beinhard mor, det dyriske morsinnstinktet og slemme roboter. Bonus med en snill robot også! John kommer til å forelske seg, I love it. Men må den slemme roboten, være så sint?

Neste mandag må jeg invitere noen. Noen som kan himle litt med øya når jeg har en ut av kroppen opplevelse og rister av spenning. Linda Hamilton og Sarah Connor er dagens kvinnekonger.

Tips: Andrew Sullivan.

Du trenger ikke automatisk tenke at det handler om din sosialisering til å ta plass og å være dominerende, noen ting kan rett og slett bare være tilfeldigheter. Men før du stopper opp og følger med, kan du aldri vite hva som faktisk ligger bak dine handlinger.

Legg merke til hvor du fester blikket, følg med på hva du sier og hvilke ord du bruker, uttrykkene dine, hva hensiktene din er, og hvordan du rettferdigjør handlingene dine.

Når du går på et fortau og ei jente går mot deg, tenker du automatisk at hun kommer til å flytte seg? Hvorfor?

Det er rett og slett for mange forskjellige situasjoner, som er riktige for noen men ikke for alle, til at jeg kan lage en liste over dem her. Så regelen er temmelig enkel: Legg merke til alt. Det burde ikke være så vanskelig, eller? Jeg mener, du har kontroll over din egen kropp og hjerne. Det tar vel ikke så lang tid før du skjønner at blikket ditt har festet seg på ei fremmed jentes pupper eller rompe? Men av en eller annen grunn (og du skal få tre sjanser til å gjette hvorfor), gidder di aller fleste menn ikke å bry seg om dette. Det finnes millioner av unnskyldninger, og alle disse koker ned til to: ”Det er for vanskelig” eller ”Hvorfor skal jeg gjør det?” Begge disse to unnskyldningene koker igjen ned til noe så enkelt som ”Det gjør meg ukomfertabel å legge merke til hvor dårlig jeg behandler/tenker om/føler om andre mennesker, spesielt jenter.”

En annen viktig ting er empati. Prøv å faktisk tenke på hvordan du ville følt det, som ei jente, hvis fremmede menn stirret på deg mens du sto på en tom parkeringsplass? Hele tida? Spesielt siden du nettopp hadde lest og hørt alle de store nyhetsmediene snakk om ”VOLDTEKTSBØLGE!” og om hvordan menn igjen og igjen dreper og mishandler kvinner.

Sagt veldig enkelt, ville din oppførsel, uansett hvor uskyldig den er fra din side, skremme ei jente som var i nærheten? Ja, jeg vet, jeg vet. DU er annerledes. DU er sjarmerende og søt; de andre mennene er bare pervoer og syke mennesker. Selvfølgelig, DERES oppførsler skremmer kanskje den søte og pene jenta bak kassaapparatet, men DIN oppførsel vil trekke henne til deg og du får kanskje gå ut med henne en gang. Samme faen. Pervoen som nettopp gjorde en ubetydelig forskjellig versjon av det du gjør tenkte akkurat det samme som deg, og pervoen bak deg i køa tenker akkurat det samme.

Dette er grunnen til at empati er viktig. Ikke tenk på hvordan ei jente BURDE føle eller hvordan hun BURDE oppfatte en situasjon, i følge deg. Du er ikke en ekspert på jenters følelsesliv, og du har heller ikke noen autoritet til å bestemme Godkjente Følelser for Jenter®.

En god tommelfingerregel er: When in doubt, just don’t. Eller på godt norsk: Er du i tvil, så drit i det.

Ikke helt sikker på at jenta bak kassaapparatet vil føle seg smigret av kommentaren din om hvor bra puppene hennes ser ut i den trange uniformen? Just don’t.

I tvil om hva det sier om din tankemåte, og om deg, at du stirrer på forsiden av FHM når du går forbi? Just don’t.

Lurer du på om hva du tenker på når du onanerer ville skremt, plaget eller bekymret kjæresten din eller jentevennene dine? Just don’t.

Før eller senere, mens du går nedover denne veien, vil du legge merke til at alle tingene du har følt at du må forsvare, rettferdigjøre, eller rett og slett bare si ”Jeg visste ikke!” til, handler om en kvinnehatende og/eller kvinneundertrykkende tenkemåte.

Les historiene til jenter som har overlevd voldtekt. Les historiene til kvinner som har kommet seg ut av og overlevd porno- og prostitusjonsindustrien. Om kvinner som har kommet seg ut av fysisisk og psykisk voldelige forhold. Kvinner og jenter som faktisk kan være naboen din, medarbeideren din eller venninnen din. Les det de har kjempet seg i gjennom, uten å diskutere, og uten å forsvare eller rettferdigjøre noe som helst ovenfor deg selv.

Unngå selvmedlidenhet. Dette er forferdelig vanskelig; det er en felle det er veldig, veldig lett å falle i. Men selvmedlidenhet er ikke noe annet enn å ta fokuset bort fra den smerten og den skaden du har påført andre, for så å føre fokuset over på din egen smerte. ”Å, det er SÅ vanskelig å ikke være en drittsekk...” Husker du den gode tommelfingerregelen? Bruk den om selvmedlidenhet også. Just don’t.

Hele grunnen til at du prøver å forandre deg, bortsett fra hvis du kun gjør det for å få oppmerksomhet, i viss tilfelle du kan stikke av helt til du er klar til å bry deg, handler om at du har såret andre mennesker og at du ikke liker den du er. Å fokusere på den skaden du har påført andre, å undersøke den, og å lære av den, er noe av det absolutt viktigste. Så lenge du fokuserer på den smerten du påfører deg selv, kommer du ingen vei.

Hvordan skal du så kunne forandre deg selv? Det finnes ingen fasit på det spørsmålet. Du må rett og slett finne din egen vei. Men jeg skal gi deg noen tankevekkere før du forhåpentligvis legger ut på den veien. Du kommer aldri til å komme i mål. Det virker kanskje deprimerende, og i bunn og grunn er det muligens det, men jeg skal prøve å ikke legge noe i mellom. Det kommer ikke til å være noen slutt.

Du kommer ikke til et punkt hvor du har lagt bak deg alt det mange, mange år med sosialisering og indoktrinering har gitt deg av oppførsel og ubevist tenkemåte. Du vil komme til å trenge å lære og vokse og legge merke til handlingene dine i lang, lang tid før det faller deg naturlig. Det er det kjipe med å ha gjort god nytte av de privilegiene samfunnet har gitt deg i så lang tid uten å stille spørsmål ved det.

Men det er verdt det. Det lover jeg deg. Det finnes øyeblikk hvor man virkelig føler seg stolt over sin egen oppførsel, uten å føle at man må rope det fra hustakene, og det er noen av de fredeligste og mest fantastiske øyeblikkene du kan oppleve.

Ditt liv er ditt eget, dine valg er dine egne, og når du tilslutt ikke trenger å kontrollere og dominere alle andre, føler du kanskje at du endelig har litt kontroll over deg selv, og ditt eget liv.

Enligt en artikel i SvD (s. 8) är manlig vaxning en växande trend i New York:

"Manliga cyklister, löpare och simmare kommer hit och vaxar hela kroppen för att minska friktion och vinddrag. Tävlande bodybuilders gör det för att få fram musklerna ... Men väldigt många vanliga killar bokar tid av samma anledning som tjejer. De gillar helt enkelt inte hår. Vissa även för de extra centimetrarna, säger Jennifer och skrattar."

Annars finns Philips Bodygroom, som jag kan rekommendera som ett mindre plågsamt alternativ. Få personer du möter torde i vilket fall uppskatta en helt oansad kropp.

Se ett tidigare inlägg om släta simmare.

Nicolas Sarkozy agerar för fred i Mellanöstern. Ett tecken på feminin mjukhet? Som Carla Bruni-Sarkozy, presidentens hustru, uttrycker det i en intervju i The Times:

"Carla, who has said that all the men she has loved had a strong feminine side, didn’t hesitate to say that Sarkozy was no exception. 'My husband, who is so, so man in a certain sense, has a very feminine sensitivity. A man can have feminine values, he can be super-sensitive, without being feminine. Nicolas is very sentimental. That’s rare for a man in his position. Feelings are the most important thing in his life'."

Min egen favorit-Sarkozy på den manliga sidan heter dock Pierre.

"... [L]earn how to landscape with a machete. Instead of firing up the chainsaw and using gas to trim the branches, use the machete to hack a path. ... [S]hower less frequently. You can tell your wife that you’re saving the earth. ... [C]onserve water by drinking your whiskey straight."

Denne personen virker ganske stereotypt macho, maskoten til bloggen er f.eks Homer Simpson. Det sier kanskje ikke så lite. Nå ja.

Les andres blogger om machokultur, bloggosfären, wordpress, maskulinitet, mansideal

Häromdagen såg jag ett Seinfeld-avsnitt i vilket George och Elaine gick till Jerrys sjukgymnast för att få massage. När de kom dit visade det sig dock att hon enbart hade tid för Elaine, så George fick en manlig massör. Han kände sig mycket obekväm inför detta:

George: I can't get a massage from a man.
Elaine: Why not?
George: What, are you crazy? I can't have a man touching me. Switch with me.
Elaine: No, I don't want the man either.
George: What's the difference, you're a woman. They're supposed to be touching you.
Elaine: He'd just be touching your back.
George: He'd just be touching your back too.
Elaine: No, it could get sexual.
George: I know. That's the point. If it's gonna get sexual, it should get sexual with you.
Elaine: I wouldn't be comfortable.
George: I would? What if something happens?
Elaine: What could happen?
George: What if it felt good?
Elaine: It's supposed to feel good.
George: I don't want it to feel good."

Så olika man kan se på saker och ting. Historien påminner mig om en resa till Indien 2004, där jag beställde massage på hotellet. Det stod i broschyren att män enbart erbjöds massage av andra män, pga. "Indian values". Jag tyckte om dessa indiska värderingar! Tyvärr visade sig massören vara ful.

Regeringen ska låta utreda sexköpslagen — men ett avskaffande är från början märkligt nog uteslutet! Jag misstänker att Beatrice Ask, och andra förbudsförsvarare, inte har läst professor Martha Nussbaums utmärkta analys av prostitution:

In general we should be worried about poverty and lack of education. We should be worried that women have too few decent employment options and too little health and safety regulation in those that they do have. And we should be worried if men force women to do things sexually that they do not want to do. All these things are worth worrying about, and it is these things that sensible nations do worry about. But the idea that we ought to penalize women with few choices by removing one of the ones they do have is grotesque."

Dvs. Nussbaum förnekar inte att det finns många kvinnor som lever ett tufft liv, vilket också gäller många prostituerade, och att det finns inslag i deras tillvaro som behöver uppmärksammas och förbättras. Men att logiskt separera detta från prostitutionshandlingen som sådan tycks de flesta oförmögna till. Denna handling borde vara helt laglig.

Bonustips: Martha Nussbaum går i "The Professor of Parody" till hårt angrepp mot den feministiska teoretikern Judith Butler.

Uppdatering: Se även Jakob Heidbrinks resonemang i frågan.

Den dominerende oppfatningen av maskulinitet i Norge i dag er lett å oppsummere: Menn er forventet å være naturlig konkurrerende og aggresive, og det å være en ekte mann er derfor merket med en kamp for kontrol, erobring og dominans. Selv om vår kultur erkjenner at menn i enkelte situasjoner har trekk tradisjonelt forbundet med kvinner (omsorg, følsomhet, medfølelse), er det i bunn og grunn menns styrke-uttrykt-som-tøffhet som definerer oss. De aspektene av maskulinitet må bevares for at en mann kan være en ”ekte mann”.

Her mener jeg selvfølgelig ikke at hver eneste mann har dette synet på maskulinitet. Men dette synet er framhevet i institusjoner og aktiviteter – best lagt merke til i næringslivet, millitæret og idretten – og blir enda kraftigere gjennom massemedia. Det kommer spesielt til syne i måten menn snakker om sex og oppfører seg seksuelt. Og vår kulturs mannlige helter reflekterer disse egenskapene: De er som oftest menn som tar kontroll i stedet for å komme fram til enighet, tar makt i stedet for å samarbeide og som er villige til å være voldelige for å oppnå sine mål.

Den oppfatningen av maskulinitet er farlig for kvinner. Den fører til at menn prøver å kontrollere ”sine” kvinner og til å definere sin egen nytelse i den kontrollen, som fører til katastrofale nivå av voldtekt og mishandling. Men denne oppfatningen av maskulinitet er giftig for menn også.

Hvis maskulinitet er oppfattet som erobring, betyr det at menn alltid vil kjempe mot hverandre om dominans. I et sosialt system basert på hierarki og makt, kan det bare være en konge på haugen. Hver eneste mann må på en eller annen måte være underlagt kongen, samtidig som kongen alltid må være nervøs for hvem som vil komme opp på haugen og kaste ham av.

Ingen mann skapte dette systemet, og kanskje vil ingen av oss, hvis vi fikk valget, velge det. Men vi lever våre liv i dette systemet, og det deformerer menn, krymper vår emosjonelle bredde og dybde. Det holder oss borte fra gode forhold med andre mennesker – ikke bare kvinner og barn – men med andre menn også.

Dette betyr ikke at de negative konsekvensene av denne giftige maskuliniteten er like farlig for menn som for kvinner. Som feminister lenge har poengtert; det er en stor forskjell på at mange kvinner lever med muligheten for å bli voldtatt, slått og drept av mennene i sine liv, og at menn ikke klarer å gråte. Men vi kan se at de kortsiktige fordelene menn oppnår ikke er tilstrekkelig for det menn mister på lengre sikt – nemlig en del av vår menneskelighet.

Kulturen vår er besatt av kjønnsforskjeller. ”Se hvor forskjellig menn og kvinner oppfører seg; det må være på grunn av at menn og kvinner er fundamentalt forskjellig.” Dette er ikke akkurat et overbevisende argument når et sosialt og politisk system har skapt forskjeller mellom menn og kvinner i lang, lang tid.

Herfra skulle det jo ikke være så vanskelig å innse at maskulinitet i sin helhet burde kastes på søppeldynga. Likevel er det mange som argumenterer med at vi bare trenger å omdefinere hva maskuline egenskaper er. At maskulinitet kan omfatte verdier som følsomhet, omtanke, omsorg. Men er ikke disse egenskapene i bunn og grunn menneskelige egenskaper?

Vi identifiserer maskuline trekk som konkurranse, dominans og vold fordi vi ser mønstre i sosiale adtferd; menn har i større grad denne oppførselen. Vi kan fortsette ved å observere og analysere måtene menn blir sosialisert til å oppføre seg på disse måtene, for å så kunne forandre denne destruktive atdferden. Den analysen er forskjelllig fra å si at gode egenskaper som er tilstede blant både menn og kvinner på en eller annen måte primært tilhører et av kjønnene. Å tildele dem til et kjønn er misvisende og nedverdigende for det andre kjønnet som da er forventet å ikke ha denne egenskapen i like stor grad. Med en gang vi begynner å si at styrke og beslutsomhet er maskuline trekk, fører det til den konklusjonen at kvinner ikke er like sterke og beslutsomme.

Selvfølgelig, hvis vi skal kaste maskulinitet på dynga, må vi kaste femininitet i samme slengen. Vi må stoppe å prøve å definere hva menn og kvinner skal være i verden ut i fra en utrolig overdimensjonering av viktigheten av fysiske forskjeller mellom kjønnene. Det betyr ikke at vi ignorerer de små forskjellene når de betyr noe, men at vi slutter å tro at de betyr noe uansett og når som helst.

Jeg tror ikke denne planeten kan overleve på lengre sikt hvis den nåværende oppfatningen av maskulinitet fortsetter. Vi står foran politiske og økologiske utfordringer som ikke kan bli møtt med den gamle modellen av hva det er å være mann. På et mer intimt nivå, er viktigheten for forandring like stor. For de av oss som er biologisk mann, vi har et vanskelig valg; Vi kan nøye oss med å være menn, eller vi kan strekke oss etter å bli mennesker.

Min gode vän Karl skrev en gång:

Bögar som odlar skägg hatar sig själva."

Idén är att skägg är ett attribut som hjälper den man som bär det att framstå som mer manlig. Att detta anses önskvärt har att göra med att manlighet premieras och att mindre manliga drag hos en man föraktas, såväl av andra män som av mannen själv. Det ligger nog en del i detta, men även heterosexuella män kan väl vilja förstärka sina manliga drag genom ansiktsbehåring? Ty har inte alla män vissa "feminina" sidor? (Har man dålig skäggväxt kan man testa denna finska produkt.)

Selv om gruppen gang på gang erklærer at de ikke er eksklusive, at alle kan være med, så lenge de har interesse i gruppens fokus, så blir de kritisert for å være lukket for alle andre enn hvite, heterofile menn. De blir også kritisert for å verne om mannen som overgriper, og bidrar til undertrykkelsen av kvinner. Sist, men ikke minst, blir de også kritisert for å være useriøse, og at gruppen er til bare for at folk skal drikke og feste på skolens regning.

Bortsett fra det siste punktet, så tar de helt feil. Jeg har sett på videomaterialet på deres sider, og det er ingenting som støtter opp om at gruppen er diskriminerende på noen måter (jeg har ikke orket å lese gjennom all teksten). De ønsker fokus på drikking, festing og ballspill, ikke fordi det er en del av stereotypen med det å være mann, men fordi det er en ting de ønsker å gjøre som menn, og at det er en måte å promotere deres maskulinitet.

En annen kritikk de har fått er at de ikke ønsker å sette fokus på problemer som homoseksuelle opplever. Til det sier de at de ikke har noe imot å ta opp problemstillingene, men at det finnes grupper på campus som tar for seg dette.

Jeg syns gruppen er interessant på den måten at de representerer et fenomen, oppstått i en kultur hvor den mannlige stereotypen er sterkt negativt. Det er interessant på den måten at argumentene som oppstår mot gruppen, er holdninger som i større og større grad befester seg andre steder, og som på mange måter kan ses på som rutinert diskriminering av menn. Jeg vil ikke kalle meg maskulinist (eller feminist for den saks skyld), men jeg syns det er viktig at alles rettigheter blir tatt vare på, og at man ikke ofrer noens rettigheter for å "gjøre godt" for utsatte grupper.

Detta är inte första gången som företag försökt ändra sina produkters könskodning för att kunna vidga marknaden för produkten, även vespan har varit med om att byta könsidentitet en gång i tiden. Jag måste dock säga att jag känner mig litet smått förolämpad av den manlighet som Coca Cola försöker sälja sin nya lättprodukt med: fast sex lär ju sälja.

Jag finner det dock vara en ganska tråkig maskulinitet som Coca Cola har tillgripit: mannens som njutningslysten, velig, handlingsförlamad och obehärskad, och därtill kvinnoförtryckande!

Budskapet i Coca Colas nya reklamer tycks vara att män är svaga och njutningslystna, men samhället tillåter dem inte att leva ut detta då det får negativa konsekvenser, varför de istället skall dricka Coca Cola Zero, vilken låter dem njuta utan ångesten, eftersom det inte finns något socker i produkten.

Såsom man känner jag mig aningen förolämpad, fast det kanske beror på att de egenskaper jag beundrar hos människor (oavsett kön faktiskt) är viljestyrka, handslingskraft och självbehärskning; egenskaper som står i strid med den maskulinitet som Coca Cola använder sig av för att saluföra sin nya ”manliga” lättprodukt.

 

Göran Skytte går till storms mot finansministern, som i Sydsvenskan pekar på att vissa könsspecifika traditioner kan inverka menligt på flickors möjligheter i det svenska samhället. Anders Borg skriver:

Redan små barn möts av olika förväntningar och tilldelas olika roller. Det allvarliga i detta ligger inte i att flickrummen målas rosa och pojkarna får riddarrustningar, utan i allt annat som följer med på köpet. Det bekymmersamma med könsrollerna visar sig i att kvinnor har svårt att få de högavlönade jobben och i den ojämna resurs- och förmögenhetsfördelningen. De kulturella, sociala och strukturella mönster vi vant oss vid är betydligt svårare att ändra än skattesatser och budgetposter. Det ställer våra trygga traditioner på ända och tvingar oss att tänka om. Det ansvaret går inte att delegera till vare sig politiker eller näringslivstoppar utan måste tas av var och en."

Skytte upprörs av detta och skriver:

Det låter ju som i vilket velourkollektiv som helst på 60- och 70-talet. Barn är viljelösa offer för det gammalmodiga könssamhällets förtryckare. Vad väntar härnäst? Lag om momsbefriade dockor till pojkar? Skattesubventionering av leksaksbrandbilar till flickor? Hela vänsterstolleriet i repris? ... Förlåt en borgare. När blev det till exempel fel med 'trygga traditioner'? När blev det 'tvingande' för borgerlig politik att ställa just 'trygga traditioner' på ända? När blev det en borgerlig politisk livsuppgift att störta till exempel 'kulturella… mönster vi vant oss vid' i gruset?"

Själv tycker jag att finansministern hamnar ganska rätt mellan å ena sidan radikalfeminister, som vill omdana hela samhället i enlighet med abstrakta och syntetiska modeller, och å andra sidan konservativa, som motsätter sig allt ifrågasättande av traditioner. Problemet med de förra är att de helt negligerar att det kan finnas genuina individuella preferenser för en livsform som avviker från "matematisk" jämställdhet. Problemet med de senare är att de negligerar att kultur och sociala strukturer kan förhindra att genuina individuella preferenser realiseras genom (omedveten) inlärning och genom upprätthållande av olika sociala sanktioner.

Det är bra och viktigt att vissa traditioner ifrågasätts, och enligt min mening gäller detta också könsrollstänkandet. För att ta exemplet dockor. Medan en radikalfeminist kanske vill pådyvla pojkar dockor, och medan en konservativ kanske vill pådyvla pojkar brandbilar, menar jag att en pojke bör få välja själv. Det ska inte problematiseras på något vis om han väljer det ena eller det andra.

Se ett tidigare inlägg på liknande tema.

Efter en lovande början på Motown (Berry Gordy skrev första hiten Reet Petite åt Wilson) hamnade han på maffiainsyltade bolaget Brunswick. Där kämpade han i åratal mot överlastade arrangemang, stråkmattor och hopplösa låtar. Ibland lyckas han, mot alla odds, skapa något trots de fasansfulla omgivningarna. Rätt ofta blir det pannkaka.

Men rösten finns där förstås, med sin hisnande räckvidd och perfekta tonträff. Enligt legenden ville Jackie Wilson bort från Brunswick, men fick ge sig sedan maffiabossarna bakom bolaget låtit hålla ut honom genom ett fönster, dinglande i fötterna. Mot den argumentationen fick han ge sig - och stannade på skräpbolaget.

Wilsons genombrott kom i början av 1950-talet, då han som drygt 20-årig ersatte stjärnan Clyde MacPhatter i en av 1950-talets största vokalgrupper, The Dominoes. Han fuskade också med boxning - kanske en av anledningarna till hans enligt legenden makalösa scenshow.

En enda gång under sin knappt tjugoåriga karriär fick Jackie Wilson allt att stämma. 1967 spelade han in (Your Love Keeps Lifting Me) Higher and Higher. Det är fortfarande - efter tvåhundra lyssningar eller så - en av de låtar som gör mig allra gladast.

Dansa kunde han också, Jackie. Förmodligen var det något sådant han höll på med när han den 25 september 1975, på scen i ett kasino i New Jersey, drabbades av en massiv stroke. Efter drygt åtta år i koma avled Jackie Wilson den 21 januari 1984. Han blev 49 år gammal.

Här kommer han, i samma omaka blandning av kalkon, dåligt omdöme och sagolik coolness som kännetecknade hela hans karriär. Men rösten. Mamma mia.

Bodybuilding ...ja, det är intressant, det. Hur strävan att se ut som hulken gör att personer förvandlas till hyperkänsliga dietmaniker, hur strävan efter en (åtminstone i de egna ögonen) vacker kropp gör att man fullständigt havererar sin egen fysik med droger och vätskeutdrivning.

Nå, så här snyggt kan det bli om man ligger i tillräckligt länge. Är detta inte perverst, så vet inte jag vad som skulle vara det.

Om man någon gång tvekar över att människans kropp formas och presenteras av sociala konventioner, så ska man nog ta och kolla in lite bodybuilding.

Fast det otäckaste i det hela är nog vare sig musklerna, brunoljan eller stringkalsongerna. Nej, det är publiken. Byggaren går ner i ännu en fjantig pose till tonerna av någon oboemuzak - och så kommer jublet. Wooooa ...snyggt spänt! Vilken deffning! De har alltså betalat för att få se det här.

Nej, vissa stunder är det helt obegripligt hur människor en gång kunde välja att bosätta sig i det här landet. Fanns det verkligen ingen liten plätt kvar i tempererat klimat, där någon gång på stenåldern?

Jag har också kommit till slutsatsen att föräldraskapet, i all sin underbarhet, faktiskt innehåller några saker som bara är allt igenom jobbiga. Overallhelvetet i hallen är ett. Bajsblöjor som läckt en annan, särskilt under förkylningstider då innehållet består till hälften av svalt snor. Lukten av våtservetter, lukten av barnmatsburkar, ligga platt under sängen och leta efter dammiga nappar på natten. Att fiska upp toapappersrullar, tandborstar och legobitar ur toalettstolen. För att inte tala om vällingflaskor som stått för länge och börjat jäsa. Luktar värre än du kan tänka dig.

Att kalla musiken primitiv är naturligtvis helt fel. Försök själv få din blues att låta så här, så ska du se hur lätt eller svårt det är. Det handlar om drivet, lättheten och tyngden, attityden, språket, glädjen. De är inte den tiotusende bluestolvan de spelar, det är den tiomiljonte. Och det gör nog någon slags skillnad.

Det finns väl två miljoner gitarrister i världen som kan spela mer och snabbare än Hound Dog Taylor - men få som kommunicerar mer och som roar mer.

Sen är det förstås den makabra historien med fingret. Precis som flera andra i sin släkt föddes Hound Dog Taylor med sex fingrar på varje hand, något han skämdes ordentligt över. En blöt natt i vuxen ålder beslöt han sig för att göra något åt saken - och amputerade egenhändigt sitt sjätte finger med ett rakblad. Aj.

Som Edmund White så träffande skriver i My Lives:

Maybe women allow themselves to cry, though many feminists resent their own susceptibility to cruelty or rejection or sadness; they'd like to be tougher. Imagine how a man feels. When he cries, he's a sissy, and no man, straight or gay, looking at him is touched or persuaded by the lovely sight of his face bathed in tears. He looks ridiculous. That's all. When women cry they sometimes win arguments with their tears; when a man cries he's unbalanced or a pain in the ass and people turn away in disgust."

Endelig ser jeg lysere på framtida. Jeg har funnet en slags fred i det jeg innrømte for meg selv at jeg er transkjønna og ønsker behandling, og lot alle forbehold fare. Fortsatt er jeg bevisst på at et "kjønnsskifte" ikke vil løse alle mine problemer, men jeg vil bli et helere og bedre menneske. Det er jeg rimelig sikker på.
Totalt tre ganger har jeg vist meg som mann ute blant folk. Nå har jeg til og med slutta å bruke veske ;) Det begynner å bli på tide å informere folk, spesielt dem jeg kan møte på når jeg framstår som mann. Ja, jeg håper jo at jeg framstår som mann, men gutt er nok nærmere. Erfaringene hittil får meg til å tro at jeg passerer sånn noenlunde, i alle fall på avstand. Jeg har stor tro på kroppsspråkets betydning.

I dag lånte jeg "Transekjønn og diagnoser" av Esben Esther Pirelli Benestad på UB. Derfra vil jeg sitere en liten påminnelse til meg selv: "Det er bedre å kjenne kroppen som sin egen enn å framstå vakker for andre i en kropp som er fremmed for en selv." Ikke at jeg er spesielt vakker som kvinne, men jeg kjenner en del triks for å framstå sånn. Som mann vil jeg nok være blant de mindre pene. Likevel er det mann jeg vil være og jeg er overbevist om at jeg vil føle meg mer vel med mannskropp. Så får vi se om systemet tillater det...

Jeg var i tvil om dette burde foreviges for ettertida, for deler av det føles pinlig naivt nå. Men samtidig er det veldig treffende for hvor jeg var på begynnelsen av 2006. Jeg hadde en sånn voldsom tro på systemet, mine medmennesker og min egen evne til å forandre kjønnsuttrykk. Nå føler jeg meg gammel og desillusjonert i forhold. Og litt klokere.

Redigert september 2008

Sminke for menn... Hmmm... Ellers takk. Hvor faen er verden på tur? Håndvesker for menn, sminke, ørepynt(ok, aksepterer en enkel ring e.l.), etc. Hva faen blir det neste? "Tampax-LeMale"? Nei menn skal være menn:
1. Null sminke
2. Null handveske eller noe som ligner
3. Null skjørt, med mindre du faktisk er et EKTE medlem av en skotsk klan.
4. Null string truse
5. Null barbering av lår, legger og brystkasse.
6. Skal like øl,nakne damer og vold på tv/video

Menn skal tradisjonelt være småskitne forfyllete svin med masse tatoveringer overalt og ha minst 5 kjønnssykdommer...vent, var det kanskje sjømenn? husker ikke helt. De 6 punktene er ihvertfall rett.