Autenticitet
Familie, historie, samfund, hjem, nærhed, kys, venskab, kærlighed, jord, blod, sansning, orgasme, død, onani, lidelse i ethvert selvoffer (fødslens æstetiseringer), maskulinitet og kvindelighed, barnet, dyret, humanisme, logistikken, de(t) svage.

Finalårsager
Gud (ethvert pantemonium), det ene, i sidste ende, årsag, følgelig, masse, strukturer, mønstre (overhovedet enhver formatering), katalog, fødsel, begær, spejlet, miljø og arv, instinkter, vilje, grammatikken, logikken, narrativitet, samundet, naivitet, ind- og forsnævringer.

Det er ikke bare Bind som har eget leksikon, det har Ettbind også!

Ontologi (fra græsk ὄν der er participium af εἶναι: at være) er den gren af metafysikken, der beskæftiger sig med væren og det værende og virkelighedsbetingelserne for disse; den er således den mest basale form for metafysik. Dens forestillinger, som al metafysik, påkalder sig overhistorisk gyldighed.

Ontologien i det 20. århundrede skulle retteligt kaldes einæologi i stedet, da væren er blevet fuldstændig sammenkoblet med verbet 'at være'; dette er blevet den qualitas occulta ved sproget (grammatikken), hvorigennem enhver analyse kan tage sit udgangspunkt. Det kan (i mødet med en einæolog) være umådeligt svært at argumentere imod, at man netop har brugt en eller anden bøjning af verbet 'at være'.

Bind må visst være en populær kar, som har et helt leksikon for seg selv!

Men etter et lite søk på nettet fant jeg raskt ut av det. De som er interessert kan titte innom bloggen min.

"Dansk Folkepartis uddannelsesordfører Martin Henriksen vil have undervisningsminister Bertel Haarder til at gribe ind over for fagkonsulenter i Undervisningsministeriet, der anbefaler anvendelsen af den stærkt venstreorienterede leksikonhjemmeside leksikon.org, som bl.a. hylder Rote Armee Fraktion og betegner Danmark som en bananrepublik"

I forgårs kom MF og uddannelsesordfører(!) Martin Henriksen (DF) med en øjenåbner for undervisningsministeriet om det skandaleombruste "leksikon" der formår at kalde Danmark en "bananrepublik", Israel en "racistisk, imperialistisk apartheid slyngelstat", Ehud Olmert og Amir Peretz for "krigsforbrydere" og sådan kunne man fortsætte, også med mere harmløse usandheder: I rubrikken om begivenheder der fandt sted i dag (22. marts) nævnes Exxon Valdez olieudslippet, selvom Exxon Valdez først forlod havnen den 23. marts og forliste den 24.

Det kan være der er noget om det, når de skriver "Tvivl på alt!" på forsiden...

Jeg hylder Henriksens krav og ønsker al propagandistisk "information" fjernet hvis den danske ungdom skal kunne bruge siden som en reel kilde.

Det er dog omvendt også interessant hvordan Martin Henriksen kan være uddannelsesordfører for Danmarks tredjestørste parti, hvis man tager et kig på hans CV:

"Uddannelse: Aftjent værnepligt hos kamptropperne/Gardehusarregimentet, HF eksamen."

Derefter har han så holdt sig beskæftiget ved at være pædagogmedhjælper, postbud, arbejdsmand/tømrer og lagerarbejder. Nu er han lastbilchauffør i Kødbyen.

Først og fremmest vil jeg gerne påpege, at der bestemt intet er i vejen med en HF eksamen eller nogle af de erhverv Martin Henriksen har beskæftiget sig med, men mine tanker om teknokrati bliver vækket til live, når jeg kan se hvem der beslutter hvordan uddannelsessystemet skal drives.

Og at manden støtter tvungen kirkegang og udtaler sig om sine våde drømme om at bombe iranerne gør bestemt ikke hans stjerne i min bog bedre.

Morale er godt; dobbeltmorale er dobbelt så godt.

UPDATE: Jeg skrev en kort email til Leksikon.org angående løgnen om Exxon Valdez, og de har tilsyneladende tid til at svare på sådanne emails... Måske de skulle bruge tiden på at redigere propagandaartiklerne. På den anden side er det nok et ret uoverskueligt arbejde! Her er emailen: Email fra leksikon.org
Desuden har min færøske ven gjort mig opmærksom på masser af fejl i artiklen om Færøerne - som efter en kort research ser ud til at være oversat fra spansk (?!), ligesom alle andre landeartikler.

Ifølge Niels Westy Munch-Holbek drives den pågældende hjemmeside af Venstresocialisterne, der er medstifter af Enhedslisten. Uddannelsesforstanderen påpeger, at det påståede leksikon er "en stor gang politisk propaganda...  fyldt med historieforvanskning".

"Leksikonets" bidragydere består i vid udstrækning af (ofte gammelkendte)  venstreorienterede akademikere, men også af nuværende og tidligere medlemmer af ekstremistiske grupper såsom Autonomi Kollektivet/Autonomt Infoservice, Blekingegadebanden, Internationalt Forum og Foreningen Demos.

Sidens ankermand, Albert Jensen, er også webmaster i firmaet Fighters+Lovers, der økonomisk støtter terrororganisationerne PFLP og FARC. Udover Venstresocialisterne er Albert Jensen, sammen med hovedmanden bag Fighters+Lovers Michael Schølardt, aktiv i Internationalt Forum, hvor man arbejder tæt sammen med Torkil Lauesen fra Blekingegadebanden.

Venstrefløjens "Leksikon for det 21. århundrede" er ubestrideligt et historieforfalskende projekt. F.eks. hævder man om afslutningen på Vietnamkrigen, at "Den 30. april 1975 drog Vietcong sejrrigt ind i Saigon", og "Saigon-regimet overgav sig til befrielsesfronten." Disse udsagn er lodret løgn: Saigon blev indtaget af pansertropper fra det kommunistiske diktatur i Nordvietnam. Viet Cong - "befrielsesbevægelsen" - ophørte efter Tet-offensiven i 1968 som militær faktor i Vietnamkrigen. Iøvrigt fortier venstrefløjens "leksikon" også, at den kommunistiske Tet-offensiv blev indledt under en våbenhvile, aftalt på initiativ af kommunisterne.

Et andet hurtigt eksempel på venstrefløjsforfalskning: Om præsident Salvador Allende fra Chile skriver man, at han blev "Dræbt ved militærkuppet 11. september 1973." Også dette er usandt: I stedet for at modtage et tilbud om frit lejde fra de oprørske militærenheder skød marxisten Allende sig i præsidentens kontor, angiveligt med en sovjettisk fremstillet AK-47 - en personlig gave fra Cuba diktator, Fidel Castro.

Og sådan kunne man blive ved...

Opdatering
I en tidligere artikel på 180grader.dk bliver der anført endnu mere absurde eksempler på venstrefløjens historieforfalskning end vi her på Junikredsen har peget på. Historien om offentlige myndigheders delagtighed i udbredelsen af venstrefløjens historieforfalskning blev oprindeligt lanceret af Weekendavisen, men artiklen er desværre ikke lagt på nettet.

... og i mellemtiden hvidvasker det venstreorienterede dagblad Information sig selv for beskyldninger om såkaldt venstre-fascisme

Mere på 180Grader

Vi kan da kun opfordre elever til at være kritiske, forældre til at undersøge deres børns undervisningsmaterialer og at støtte initiativet 'Meld din lærer'.

Detta kan hända med en reaktion som brukar uppstå i den vardagliga interaktionen,
då man betraktas, beaktas, värderas och placeras i ett fack i den sociala hierarkin, där en oklar och odefinierad norm råder, en odefinition som innebär att man inte avviker alldeles för mycket, att man visat sin goda vilja mot de andra, slätat över alla taggar och andra egenheter,
speciellt om man nu råkar vara född utomlands eller ser ut att vara det,
och med viss flexibel tolerans beroende av avvikelsens natur.

Varje gång jag känner på mig en blick eller hör repliken och frågan kommer jag på mig själv att ha gått vilse till en främmande ö: var kommer du ifrån? du är ok! du är nästan svensk ju! Med en välmenande blick och ett dolt godkännande leende.

Sverige är för mig ett land med många små öar. Hemma på vissa, främmande på andra. Göteborg är hemma. Så också Stockholm. Fast öarna finns även där.
Jag känner mig hemma i Göteborg, bott här länge och i olika delar av stan. Här har jag gått i skolan och har mina närmaste vänner. Har bott i Angered, i Kortedala och Bergsjön, i Gårda, på Masthugget, Hisingen, och Johanneberg mm.

På Johanneberg bodde jag i några månader i början av 90-talet. Hade en mysig etta högt upp i ett av de gamla mysiga husen högst upp på kullen, fem minuter springavstånd till plugget och lika långt cykelavstånd till Avenyn (längre och jobbigare hem dock med tanke på backen).

Jag fick min lägenhet när två av mina vänner flyttade ihop. Jag var samtidigt på väg att bli bostadslös så jag tog tillfället i akt och flyttade dit.

Redan första dagen, när vi lastade av möblerna från lastbilen fick jag min första välkomsthälsning, från ett ungt par som inte kunde dölja sin förvåning och hejda sig från frågan: ska ni flytta in hit?
Min vän svarade med en irritation och ironi i rösten att det bara var jag som flyttade in och att de enbart var här för att hjälpa mig med flytten.
Andra dagen fick vi ett andra möte med grannarna. Jag och min vän städade och dammsög min lägenhet och hade musiken på hög volym.
En upprörd medelåldersdam knackade på dörren och sa att musiken var alldeles för hög. Min vän sänkte och jag bad om ursäkt och förklarade att det var för att vi höll på att dammsuga, och försäkrade henne om att vi ska tänka på ljudnivån och inte spela högt.
Hon var inte nöjd och fortsatte med att förklara att det fanns barn i huset som sov så här dags (klockan var fyra på eftermiddagen) och att vi måste förstå bättre. Och så fortsatte det: jag bad om ursäkt och hon fortsatte sitt upprörda föredrag om hur man beter sig här i Sverige.
Till slut stängde jag dörren framför näsan på henne.

Några dagar senare hade värden skickat ett brev till min vän som hade lägenheten, om att de hade fått reda på att hon hade hyrt ut lägenheten i andra hand och att hon inte fick göra det. De hade fått ett klagomål om att tre iranier bodde i den lilla lägenheten och att de hela tiden bråkade med varandra.
Min vän svarade att så inte var fallet, att det bara var en person som bodde där, och att hon visst fick hyra ut sin lägenhet i kortare perioder eftersom hon var studerande och inte ville gå miste om utlandsstudier.

Vi kunde inte övertyga värden men vi kunde ta bort mitt namn från dörren och låtsas att jag inte bodde där längre. Det där var en jobbig period för mig. Det var inte kul att gå ut från lägenheten och jag fortfarande minns känslan.
Ibland hände det att jag råkade träffa min sura granne, när vi oundvikligen gick mot varandra, eftersom det bara fanns en utgång ur gatan, samlade ihop all min kraft för att hålla mig lugn, och hälsade lugnt och trevligt. Hon svarade mig aldrig.

Det finns många öar i Sverige, hemmaöar och andra.
Johanneberg är för mig bilden för en av de isolerade öarna,
en av de öar som jag ibland känner passerat in utan att ha märkt det själv,
känner den värderande blicken på mig från sidan eller på nacken,
i väntan på en ögonkontakt för att förmedla den välvilliga, godkännande blicken, det dolda men ändå synliga leendet,
för att säga att du har skött dig bra, har klarat dig bra här hos oss,

att du är ok så länge vi inte behöver dela samma trappuppgång.

(En text jag läste upp igår på vis- och poesiklubben Kra Kra på Underjorden i Göteborg)

_______________

Andra bloggar om: Göteborg, Johanneberg, integration, segregation, rasism, dikter, poesi
___________________________________________________

Man räknar exakt vid vilken tid våren börjar och det blir olika tidpunkter varje år. Den här gången var det alltså sju minuter över ett, tre och trettiosju på natten i Iran. Det här gjorde att inte alla kunde hålla sig vakna när det nya året började (vårdagsjämningen borde vara ungefär vid samma tid här också, eller??).

Jag fick lära mig när jag var liten att det var viktigt vad man gjorde då det gamla och det nya året bytte plats. Vad man gjorde just vid den stunden skulle man göra ofta under det kommande året. Därför var det viktigt att hålla sig vaken och vara glad och trevlig osv.

Nåroz (det låter faktiskt så på persiska) betyder ny dag (nå = ny, roz = dag) och kallas den första dagen i det nya året.

_______________

Andra bloggar om: vår, nyår, Iran
__________________________________________________

För att kunna leva behöver man mat, vatten, kärlek och konflikter. Konflikt är inte detsamma som våld.

Fredsforskningen handlar egentligen om en krigsforskning. Krig är inte en konflikt utan de inblandades medel för att påverka konflikten.
Fred är förmågan att hantera konflikter utan användning av våld.

Det tål att tänkas på, som min gamla filosofilärare brukade säga

Att ordet skit för inte länge sedan ersattes med punkter i böckerna var inte av moraliska skäl skriver Kundera, utan av metafysiska skäl (jag tänker spontant på MTV som idag censurerar ett visst f-ord i sina sändningar och även om det förekommer i låtarna). Det kategoriska bejakandet av varat definierar han som det estetiska idealet av en värld där skiten förnekas, och där alla uppför sig som om den inte existerade. Detta estetiska ideal kallar han för kitsch.
Han tar ett exempel, när en farfar kisar mot några barn som springer och leker på gräsmattan (jag citerar rakt av):

Kitschen lockar fram två tårar av rörelse i snabb följd. Den första tåren säger: Vad det är vackert med barn som springer på en gräsmatta!
Den andra tåren säger: Vad det är vackert att tillsammans med hela mänskligheten röras av barn, som springer på en gräsmatta!
Bara den andra tåren gör kitschen till kitsch. Människornas broderskap på jorden kan bara ha kitschen som bas.
...
"Kitsch" är ett tyskt ord, som uppträdde i mitten av det sentimentala 1800-talet och som sedan upptagits i de flesta andra europeiska språk. Men för att ordet använts ofta har dess ursprungliga metafysiska innebörd suddats ut: kitsch är skitens förnekande; både i bokstavlig och i figurlig bemärkelse: kitsch utesluter allt i den mänskliga tillvaron som till sitt väsen är oacceptabelt.
...
Från denna synpunkt kan det man kallar för gulag kanske ses som en latrinbrunn, där den totalitära kitschen slänger sitt avfall.

Och så mot slutet av boken:

Kitsch är en skärm som satts upp för att skymma döden.
...
Innan vi glöms bort kommer vi att förvandlas till kitsch. Kitschen är hållplatsen mellan varat och glömskan.

_______________
Andra bloggar om: Milan Kundera, teodicé, kitsch, varat, döden, litteratur, böcker ______________________________________________________

I Skrattets och glömskans bok skriver Milan Kundera bl a om Tamina från Tjeckoslovakien som har emigrerat till England. Hon har sina brev och dagboksanteckningar kvar hos svärmodern i Tjeckoslovakien. Hennes man är död sedan tre år tillbaka och hon känner nu ett behov av att läsa dagboksanteckningarna för att kunna bevara sin mans minne och sitt eget förflutna. Hon är samtidigt rädd för att svärmodern eller andra ska komma åt breven (eller kanske redan har gjort det) och det stör henne väldigt mycket. Kundera passar på och problematiserar skrivandet:

… En kvinna som skriver fyra brev om dagen till sin älskade är inte grafoman utan en förälskad kvinna. Men min vän som låter göra fotokopior av sin kärlekskorrespondens för att en gång kunna ge ut den, han är grafoman. Grafomani är inte en längtan efter att skriva brev, dagböcker, familjekrönikor (alltså att skriva för sig själv eller sina närmaste) utan att skriva böcker (alltså att ha en publik av okända läsare). I den meningen är taxichaufförens [som förekommer tidigare i berättelsen, och som efter en sjukdom hade svårt för att sova om nätterna och började skriva istället, min anm.] och Goethes lidelse densamma. Det som skiljer Goethe från taxichauffören är inte en annan lidelse, utan ett annat resultat av lidelsen.
Grafomani (besattheten att skriva böcker) blir oundgängligen en massepidemi, om samhällsutvecklingen uppnår tre grundvillkor:

1. en hög grad av allmän välfärd som möjliggör för människorna att ägna sig åt onyttiga sysselsättningar,
2. ett högt mått av atomisering av samhällslivet och därav följande individens allmänna isolering,
3. en radikal brist på stora samhälleliga förändringar i nationens inre liv.

Femton sidor framåt i berättelsen fortsätter han:

Massgrafomaniens oemotståndliga tillväxt bland politiker, taxichaufförer, barnaföderskor, älskarinnor, mördare, tjuvar, prostituerade, prefekter, läkare och patienter bevisar för mig att varje människa utan undantag bär inom sig en författare som sin möjlighet, så att mänskligheten med rätta skulle dra ut på gatorna och skrika: vi är alla författare!
Var och en lider nämligen av att gå under ohörd och obemärkt i det likgiltiga kosmos och vill därför i tid förvandla sig själv till ordens kosmos.
När en gång (och det blir snart) författaren vaknar i alla människor, då blir det den allmänna dövhetens och oförståelsens dagar.

Boken är utgiven 1978.

_______________
Andra bloggar om: Milan Kundera, blogga, skriva, skrivande, grafomani, litteratur, böcker

utan att egentligen vilja se
eller ta emot
något bortom det förväntade