Vilket brott, att vara "homovänlig". Så förolämpad jag blir, verkligen. Jag menar... homosexuella är ju så obehagliga, man kan ju bara tänka sig vad som händer i deras sängkammare om nätterna! Dessutom är det helt och hållet emot Guds ord att idka homosexualitet, vilken tur att man kan bota det med förbön (för ingen har väl glömt bort Carolas uttalande i kvällspressen för några år sedan?).

Ack ve, vilken värld vi lever i. En värld där man förföljs, döms, och hatas för den man är. För sin läggning. För sin hudfärg. För den man är född att vara. Om vi promt ska hata varandra (hat är dumt, älska istället), kan vi inte basera det hatet på vem personen valt att vara? Fast, som jag tidigare sa, älska istället. För det är så mycket större och mer levande än hatet.

(Vidare vill jag tillägga att jag skrev det här inatt, innan jag gick till sängen. Av någon anledning glömde jag att publicera det hela, vilken tur att wp sparar

Häromdagen öppnade jag en av burkarna.

Efter massakering och provsmakning kunde jag bara glatt konstatera att det fungerade!

Endast mer salt och mer örter kan rekommenderas, annars bara följa receptet.

Som jag tidigare nämn har jag otroligt mycket tomatplantor, och jag ser verkligen fram emot att få skörda massor, så jag kan lägga in dessa goda blandningar.

Gjorde en smarrig köttfärssås med pasta, och "spadet" som fanns i tomatburken åkte självklart i. Där kryllade det av smaker från örterna.

Bilden är tagen på de tomatplantor som INTE fick plats i växthuset. ca 25 st tror jag.

Har inte planterat tomater på friland förrut, så det ska bli spännande.

Frånvaro av bilden är märklig, men något hände med min dator när jag slängde en massa filer.

Ska försöka återställa ordningen. För övrigt har jag hört talas om att Kerstin Dellert smyger omkring i mitt växthus, letandes efter Jonas Gardell.

Men det är nog bara rykten, Jag har inte sett till honom på ett tag....

LiZa

En del av argumenten för att inte kvotera in kvinnor på arbetsplatser dominerade av män kan jag förstå, som att kvinnan inte är fysiskt byggd för arbetet. Men jag köper det inte, jag förstår argumentet, men jag köper det inte. Det hela handlar om könsroller, att kvinnan redan från det att hon är liten flicka blir misshandlad med propaganda och annan skit som talar om för henne vad hon kan och inte kan göra. Pojkar lär sig att vara tuffa och härda smärtan och skaffa muskler, medan flickan behandlas som en ömtålig porslinsfigur som inte under några som helst omständigheter får falla isär. Men vet ni vad, flickor och kvinnor? Ni är inga porslinsfigurer, ni är varelser av kött och blod, precis som vi män. Ni ska inte kräla för någon, ni ska inte låta er fösas omkring, ni ska inte låta era möjligheter begränsas av socialt konservativa män utan förnuft. Ni kan göra precis vad ni vill, tro mig.

Jag vet inte om jag kan uttrycka mig bättre än vad Jonas Gardell gör i låten I'm Gonna Fuck You (Until You Stay Fucked), så jag kniper igen, och låter er pressa igång klippet nedan...

Sen kan jag ju passa på att lägga in ett klipp med Magnus Betnér, som är inne på precis det ämne jag babblade om nyss.

Nu kanske ni tror att jag är för inkompetent för att sammanfatta vad jag tycker i ämnet, men det är jag inte. Jag är bara frustrerad, och alldeles för ofokuserad för att kunna fokusera och prestera, om ni förstår?

9 nuvarande
humör: Deppad
smak: Ingen smak just nu...?
kläder: Jag erkänner sitter här i röd T-shirt och kalsonger, byxorna ligger slängda på golvet, så förbannat varmt!
skrivbordsunderlägg: Vitt
nagel-färg: Naturlig, om man får välja den...?
tid: 23:20
omgivning: Tapeter? Bokhyllor? Skrivbord?
irritationsmoment: Bara välja å vraka....
tankar: För många

8 första
bästisen: T... fuckin' backstabber!
internet-nick: Minns ej
husdjuret: Ein hund...
piercingen: Inget för mig
kärleken: M... fast jag förstår inte hur jag kunde
musiken: Fragglarna?
bilen: Leksaksbilar?
kyssen: Never been kissed

7 senaste
cigaretten: Rökning dödar
drycken: Mjölk
bilturen: Till basketen med C, tror jag...
kyssen: ....
cd-skivan: En skiva som ännu inte släppts, men som släpps i augusti (Hur jag fick tag på den kan ni ju grubbla över, men jag har den, på riktigt alltså, inte nå Mp3skit!)
teve-programmet: Simpsons

6 har-du-någonsin
varit kär i en kompis: Niet
brutit mot lagen: Hoppat över något stängsel till rasriskområde har man ju gjort, och gått mot röd gubbe har man ju också gjort...
blivit arresterad: Nej
nakenbadat: Nix
varit med på teve: Nej
kysst en främling: Nej

5 vem
pratade du med senast: Far min
saknar du nu: Nån att prata med?
gick du på bio med sist: Bio... jävlar, det var ett tag sen, tror ni verkligen att jag kommer ihåg?
ringde du senast: En bekant... för tio dagar sedan, tragiskt
ska du träffa imorgon: Förmodligen ingen, eventuellt nån som sitter i kassan på köpcentret, då jag måste handla

4 saker (en på varje)
du gjorde igår kväll: Såg Sunshine
du kan höra just nu: Denis Leary - Asshole
du inte kan leva utan: Vatten, luft, mat?
du gör när du är uttråkad: Hushållsarbete

3 människor (en på varje)
som du kan berätta allt för: Har nog ingen sådan
som du hatar: X
som du tycker är snygg: Ingen, vad jag kan komma på

2 antingen-eller
svart eller vitt: Svart
varmt eller kallt: Kallt

1 önskning: Kärlek...?

Jag brukar inte missa den typen av program, men det går som sagt en otrolig trend just nu med snickeri, styling och mat.

Nåväl. Programledaren, visade hur man smidigt kunde konservera tomater i ugnen.

Jag som har en vanlig hederlig konserveringsgryta, tyckte att detta såg spännande ut, så självklart har jag nu gjort en omgång.

Jag vet ännu inte hur och om det fungerar, jag vill se att det håller och inte möglar. Jag gjorde två burkar för att ha "testrum". Alltså den ena burken ska in i kylskåpet, och den andra ska in i ett utrymme där jag brukar förvara konserverna. För att se tåligheten.

Men, för den som vill pröva innan jag kan redovisa resultatet, kommer här recept och arbetsordning.

Rengjorda glasburkar med lock. Mina rymde ca 7dl, och receptet räknat på det.

Hela tomater packas ned i burken.

När den är nästan full, häll på i tsk hela svartpepparkort.

1,5 tsk salt.

Färska örter efter smak. Jag tog rosmarin som jag har fin i trädgården.

Jag repade av bladen, och det blev ca 3 tsk.

Häll över olivolja, eller rapsolja. 3-4 msk.

Tryck därefter i fler tomater om det går så det blir riktigt fullt.

Sätt på locket och skruva fast. Lätta sedan locket försiktigt igen. Så att det tryckutjämnar om det behövs.

Ställ in i ugnen och sätt på 110-130 grader. (Då tog jag förstås 120 ;=) )

När det bubblar ordentligt i burken ska det då vara färdigt. Det tog ganska långt tid. Minst en timme.

Tag ut burkarna och känn på locken.

Min ena burk var locket lite löst på, vilket får mig att tro att den inte blev konserverad. Jag förväntar mig att skåda mögel i den om några dagar. Vi får se.

Den andra burken var fast i locket, men jag drog till ytterligare.

Nu är det bara vänta och se på resultatet. Härliga burkar kan det bli med tomatsalsa. Gott i gryta och variation med olika örter.

Jo, Jonas Gardell smög in här, han ville hemskt gärna vara fågelskrämma i mitt växthus. Han trivdes inte på Stjärnornas slott sägs det.

Jag avlägger rapport, när resultatet känns säkert.

Du kanske har prövat? Hör av dig i så fall.

Liza

PS. kolla inlägg om konserverade tomater del 2 där jag redovisar resultatet.

Själv brukar jag gå in och kika på några stycken, kan vara roligt ibland att få en liten inblick i deras vardag och läsa vad de gör när de inte är "kändisar" så att säga.

Några av känidsarbloggarna jag brukar vara inne på:

Eva Nazemson - Tjejen som blev rikskändis efter att ha spytt i direktsänd teve
Linda Rosing - Den omtalade Big Brother tjejen, modell och mamma till två barn
Pernilla Wahlgren - Artist/sångerska som är 4 barns mamma
Jonas Gardell - Komiker/skådespelare och lite allt i allo som skriver riktigt bra
Timo Räisänen - Sångare som skriver om sin vardag med familj och sonen Vinton

Jag menar alltså politiker och högre tjänstemän, människor som rimligtvis bör ha passerat ett antal nålsögon innan de sitter där de nu sitter.

Jag vet, jag är naiv.

Men utan den goda tron blir det svårt att leva i längden.

Risken att man blir cynisk eller. än värre, bitter, är överhängande.

Eller, som jag sa till Jonas Gardell häromåret, när jag intervjuade honom: "Försoning är ett bättre sätt att röra sig framåt".

Jonas skrek högt: "Det citatet snor jag till min nästa bok". Och så blev det. I sista boken i Komiker-trilogin, "Jenny", finns det med.

Nåväl. Jag är alltså en sådan som tror. Till motsatsen bevisas. Därför har jag gång på gång tvingats häpna över hur den svenska hållningen när det gäller Klimatfrågan vs Bensinpriset.

Senast här, en myndighet som heter SIKA - Statens Institut för Kommunikationsanalys. Där sitter, gissar jag, ett gäng sossar, kommunister och miljöpartister, som samtliga bor i fina lägenheter i Stockholms innerstad, och föreslår på fullt allvar att det enda sättet att uppnå EU:s kolodioxidmål är att dubbla bensinpriset.

27 kronor och 50 jävla öre, tycker SIKA verkar vara en vettig nivå.

Jättebra tänkt, hörnini. Ungefär som att höja bostadsräntorna till 15 %. Folk som bor på landet kommer att tvingas paniksälja sina hus och flytta in till staden, där det inte finns några lägenheter. Priset på centrala bostadsrätter kommer att skjuta i höjden, medan priserna på vanliga hus på landet kommer att sjunka som en sten.

Allt som allt kommer det att gynna de välbeställda. Det finns en större samhällsklass som utan vidare klarar av att betala 27 och 50 för en liter bensin. Inte minst alla de som inte betalar sin bensin själva.

Att köra bil kommer alltså att bli en klassfråga. Lika begåvat som biltullarna i Stockholm. Vi sätter underklassen på bussen, så överklassen kan få det lite lättare i ytterfilen in till stan.

Lyckligtvis går den oftast väldigt kloke Anders Carlgren emot SIKA:s sinnesslöa förslag. Vad han säger är så klart det mest demokratiska - och enda rätta. Att det är genom forskning (och snabbt måste det gå, hör någon det!) på miljövänliga och bränslesnåla bilar, som vi ska nå EU:s mål.

Tvångsförflytta hela SIKA ut till Alby och Brandbergen. Tvinga på dem ett särskilt bensinkort där varje liter kostar 30 spänn. Låt dem ha det så i ett år. Så kan vi snacka sen.

Inledning

Jonas Gardell utkom 2003 med en bok som heter ”Om Gud”. Denna bok skulle klargöra hur Gud kunde både vara ond och god i Gamla Testamentet. Boken handlar dock snarare om Gardells olika gudsbilder än om Gud. När man läser Gardells bok inser man ganska snart att den har gnostiska och marcionitiska influenser. Den röda tråden genom hela boken är synkretism av de stora religionerna och tankar hämtade speciellt från österlandet, såsom babylonisk astrologi, persisk dualism, orientalisk mystik etc. Gardell plockar ihop sin bild av Gud på ett sätt som passar hans teologi bäst, vilket var väldigt vanligt under 100-talet efter Kristus. Gnosticismen förnekar den mänskliga sidan av Jesus och hävdar att Kristi mänskliga kropp bara var en illusion. Jesu död menas heller inte kan ha inträffat. Marcion påstår följande om judarnas Gud; han älskar krig, gör ont och är oförutsägbar med straff. Han fortsätter med att säga att Jesus kom från Fadern som är över-Guden som gjorde världen. Marcionism är inte detsamma som gnosticism även om dessa två ofta blandas ihop. Men det skall tilläggas att Marcion använde mycket av gnostiskt tankemönster i sin teologi. Marcion trodde grundläggande att den gud som regerar över denna värld är samme gud som vi ser i det Gamla Testamentet. Men det finns en annan gud som är över den onde guden och denna gud kännetecknas av kärlek. Denna gud kallas ”den okände guden”. Han relaterar inte till den här världen och därför är han okänd och går inte att lära känna. Marcion accepterade de Paulinska breven som, enligt honom, inte hade det Gamla Testamentets budskap samt vissa delar av Lukas evangelium. Marcion trodde att han kom med ett budskap av nåd som utmanade den lagiska kyrkan som han upplevde det.

Om Gud

Med den bakgrund som har beskrivits i inledningen så ska vi nu se hur Gardell använder sig av dessa tankar i sin bok “Om Gud”. Gardell inleder boken med att berätta att Gud inte älskade honom utan givna vilkor; det var den guden han presenterades för i kyrkan vilket han tycker är en helt felaktig bild av Gud. Han fortsätter med att säga att Gud finns hos alla, och att alla har sitt namn skrivet i Guds händer. Detta är hämtat från humanism och gnosticism; det finns något gott i varje människa, något gudomlig gott nedlagt hos var och en. Den syndiga naturen och att människan är född i synd förnekas helt och fullt av Gardell. Han fortsätter med att berätta att Bibelns personer inte känner till varandra; alla har en egen personlig bild av Gud. Det är lite temat av inledningen av boken, att vi alla har en bild av Gud och att det gäller att få tag på den rätta bilden. Detta är något som Erlandsson bekräftar i sin bok “Gardell's Gud, Da Vinci Koden och Bibeln”. Han menar att Gardell hämtar sina tankar från människor som ser Gud som en tankeprodukt, en kombination av olika gudsbilder från olika tider och miljöer. Gardells bok handlar därför inte om Gud utan mer om hur Gud blir Gud. Erlandsson förklarar att Gud inte är människogjord utan att han är Herren. “Gardell radar upp en rad påståenden som inte kan styrkas med de textvittnesbörd som föreligger... människan ges myndighet att välja och vraka, att upphöja det som passar henne och kalla det för Gud.”

Gud uppenbarade sig för Abraham som Guden som väljer människan till sin. Han ställde inga moraliska eller etiska krav, utan den etiska Guden kom med Mose som distanserat sig till människan, enligt Gardell. El är Abrahams Gud, den mäktigaste av alla gudar. Sen kom guden vid Sinai som enligt Gardell framträdde som en krigsgud söder om Palestina; han gick som en molnstod om dagen och en eldstod om natten. Jahve kallas denna nya gudom enligt Gardell. Efter denna händelse gick inte gemenskapen med Gud att rädda, för nu kom Jahve som krävde fullständig lydnad och helighet. Denna Gud kan inte Gardell få ihop med sin Gud som är kärlek. Jahveh är för honom en blodtörstig gud som vill ha blodspill och mördande, främst då genom Josua när israeliterna intog landet. Att Israels folk tillber tjuren, när de väntar på Mose, ser Gardell som att judarna återvände till sin gamla gud El. Gud tar mänsklig gestalt när han besöker Abraham; han äter och dricker och umgås med Abraham och Sara, och det är tecknet på en kärleksfull gud enligt Gardell. Jahve går det bara att hålla sig på avstånd från. Edsinger anser att det grundläggande problemet med Gardell's teologi är att han dömer ut alla domstexter ur GT, för i och med det dömer han ut vikten av omvändelse. Han tar därför syndarens parti mot Gud.

Ett annat grovt påstående från Gardell är att “varje ord i Bibeln är inte Guds heliga ord”. Detta uttalande tar bort själva grunden för en kristen tro, nämligen att kunna lita på att det Gud säger i Bibeln är sant. Edsinger påpekar att när Gardell går igenom texter i GT så ställer han sig alltid frågan om det är av mänskligt, demoniskt eller gudomligt ursprung. Därför, med Gardells synsätt på Bibeln blir det omöjligt att lita på Bibeln som sann, för hur ska vi veta att det är Gud som faktiskt talar till oss när det lika gärna kan vara människors tankar om Gud eller rentav en demons? Gardell får därför även problem med Jesus. Han menar att Jesus utväljs till Guds son, snarare än att han föds till det. Jesus kan heller inte ha fötts av en jungfru. Dessa tankar är direkt hämtade från gnosticismen som förnekar jungfrufödelsen.

Gardell kan inte få ihop att Gud är rakt igenom god enligt Biblen. Som främsta exempel ger han krigen Josua utförde på Jahvehs befallningar. I och med att Gud inte är god rakt igenom drar Gardell följande slutsats: “satan är från början inte en person utan en egenskap hos Gud. Satan är inte en varelse utan en kraft som Gud har”. I GT hade gud kontroll över demonerna; nu när Jesus går som exorcist är demonerna under djävulens auktoritet. Jesus var trollkarl och exorcist. Jesus höll på med svart och vit magi. Jesus trodde att ett rike skulle upprättas på jorden, där hans anhängare skulle regera. Alla dessa påståenden finns inga som helst belägg för vare sig i Bibeln eller andra källor; de är bara tankar från Gardell med vilka han krampaktigt försöker få ihop den “onda sidan” av Gud.

Sammanfattning

Olof Edsinger lyfter fram tre grundläggande saker som Gardell faller på i sin teologi. För det första är Gud helig, vilket omnäms ca 600 ggr i Bibeln. Därför får Gardell problem med hur Gud handlar genom sitt folk Israel. För det andra är Gud genom heligheten unik - vi kan inte kontrollera honom. Gud är ibland svår att förstå; han gör saker annorlunda och vi människor som är fallna i synd ser inte alltid helheten. För det tredje existerar enligt Bibeln objektiv sanning. Allt detta får Gardell problem med i sin bok om Gud. Erlandsson visar också att på grund av att Gardell anser att dom och frälsning inte kan komma från samme Gud, måste vi enligt honom själva välja vägen som vi tror leder till Gud. Gardell väljer bort lagen, men när han gör det tar han ju samtidigt bort det glada budskapet som frälser syndare. Vad som är intressant med Gardell's syn på Gud är att han fritt använder material från var som helst för att skapa den. Då inser man behovet av en konsensus-bekännelse från kyrkan genom alla tider. Detta lyfter Hasselgren fram i “Katolskt Magasin nr 2 2001” där den Niceanska trosbekännelsen citeras. Detta kan ses med bakgrund mot gnosticismen som växt sig stark då som nu, bl.a. genom Gardell. Därför citeras trosbekännelsen gång på gång i och genom kyrkan för att föhindra att nya läror antas. Det är detta som är utmaningen för framtiden; att på rätt sätt förvalta Guds ord genom traditionen som ett filter.

Litteraturhänvisningar

Bettenson, Henry. Documents of the Christian Church. Oxford: Oxford University Press, 1999.
Brobryggarna. www.crossnet.se/kyrkor/brobyggarna/paradiset.html. 2008-03-04.
Edsinger, Olof. www.credoakademin.nu. 2008-03-25.
Erlandsson, Seth. Gardell's Gud, Da Vinci Koden och Bibeln. Stockholm: XP Media, 2005.
Gardell, Jonas. www.jonasgardell.se 2008-03-04.
________. Om Gud. Stockholm: Norstedts, 2003.
Gonzalez, Justo L. A History of Christian Thought: From the Beginnings to the Council of
Chalcedon. Nashville: Abingdon Press, 1970.
Hasselgren, Maria. www.katolik.nu/html/km_gnost.htm. Kristendomen och gnosticismen. 2008-03-04.

Om Johan Winbo
Har tagit en BA in Theology, NT Major and OT Minor på Livets Ord University. Läser för närvaranade på Oral Roberts University till en MA, Church History and Theology, graduerar 2009.

Magnus Uggla

Magnus och Brasse

Dansk/Jonas Gardell

1. Roxette - It must have been love

2. Lars Winnerbäck & Miss Li - Om du lämnade mig nu

3. Tommy Nilsson & Tone Norum - Allt som jag känner

4. Tommy Nilsson - Öppna din dörr

5. Cajsa-Stina Åkerström & Åsa Jinder - Av längtan till dig

6. Cecilia Vennerström - Det vackraste

7. Eruope - Open your heart

8. Europe - Carrie

9. Sofia Källgren & Uffe Persson - Phantom of the opera (kanske ingen riktig ballad, men jag tar med den i alla fall för den är grym!)

10. Shirley Clamp - Jag fick låna en ängel

Och några till då :-)

Björn Afzelius - Sång till Friheten

Vilka är era 10 bästa?

Inte för att jag har någonting emot den. Nej, inte alls. Missförstå mig rätt nu, jag bara undrar varför? (Vart vill jag komma med det här nu då? Ingenstans alls antar jag)

Jag har i alla fall kommit en liten bit på väg i min utmaning, hittills har jag läst, förutom Åke Edwardssons Segel av sten:

Jonas Gardell, Ett UFO gör entré - Varför har jag aldrig läst Gardell tidigare, jag älskar ju faktiskt honom som komiker. Ett UFO gör entré var helt enkelt underbar. Roande och oroande. En självbiografisk (?) berättelse om tonåringar, boken utspelar sig på 70-talet och bjuder på mycket igenkännande "historik", även om Gardell är några år äldre minns jag skillnaden mellan Gul&Blå och Bergis. Jag har rekommenderat boken till mina tonåringar, bra läsning om grupptryck och konsten att våga vara sig själv.

Torey L Hayden, Burpojken - Hayden är barnpsykolog skriver romaner om sina fall, hon har självvald mutism som specialitet. Jag misstänkte att jag kanske läst något av T L Hayden tidigare, och visst var det så, dock en annan historia. Burpojken var en fängslande och underhållande (rätt ord?) om en 16-årig rädd pojke som inte talat på många år. Hayden lyckas skapa en relation till pojken, en relation som blir allt djupare och mer komplicerad ju närmare pojkens innersta Hayden kommer. Berättelser som är sanna har alltid en extra dimension.

Jack Vance, Stygge Ronald - skrämmande, underhållande och fängslande historia om en annan pojke med en mycket komplicerad bakgrund och dess följder. Bra läsning.

Läsarutmaningen 2008

”Kristen vänster” handlar ofta om att i Jesu gärning och i Guds Ord endast se ett allmänt kärleksbudskap. Ofta finns en stor dos sentimentalitet i botten, i kombination med en romantisering av ”fattiga” och deras levnadsvillkor. Att vara ”kristen” och vänster betyder att älska alla som de är. Det ”radikala” för en kristen socialist tycks främst bestå i att vara för enkönade äktenskap och om att med näbbar och klor försvara enprocentmålet i biståndet. Och naturligtvis är man för fri abort. I den kristna vänsterns ögon blir även fri abort till kärlek och omtanke, en omtanke som i vänsterns tappning handlar om en större stat - för kärlekens skull. Medkänsla för utsatta stavas gigantisk välfärdsstat och obligatorisk jämlikhet. Under ytan menar så klart den ”kristna vänstern” att liberala, konservativa och kristdemokratiska kristna bryr sig mindre om världens lidande. Detta för att vi inte delar den ”kristna vänsterns” politiska övertygelse om hur välfärdssamhället bör byggas. Men det står inget i Bibeln om nivåerna på a-kassa och sjukersättning. Det står inte att ”solidaritet” med utsatta och svaga handlar om en stor stat som samlar in över 50 % av medborgarnas inkomster för att sedan dela ut dem efter eget gottfinnande.

Och på universiteten drar trendkänsliga teologer med hjärtat till vänster sitt strå till stacken för att signalera att man står stadigt till vänster i tro och tradition. När Lunds universitet promoverade Jonas Gardell till doktor teologi förra året valde man att promovera en person som ägnat större delen av sin offentliga gärning till att driva homofrågor inom kristenheten, utifrån tydliga ideologiska perspektiv. Denna grova ideologisering av tro och liv som Gardell fört till torgs ska tydligen belönas, menar Lunds universitet.

Fredrik Lindström, som är dekan vid teologen i Lund, menade att valet av Jonas Gardell inte gäller hans ”vetenskapliga bedrifter”, utan hans insatser kring folkbildning. Det handlar inte bara om Gardells bok ”Om Gud” utan om hela hans litterära produktion och alla hans pjäser, där han tar upp mänsklig identitet, ansvar, människorätt, existentiella frågor och gudsbilder, menar Lindström. Tja, några ”vetenskapliga bedrifter” finns det väl inte att bedöma, så man får gripa efter de halmstrån som ges, där av ”folkbildning”.

Sedan när blev ett ideologiskt baserat hävdandet av rätten för samkönade par att få gifta sig i Svenska kyrkan ”folkbildning”? Jonas Gardell talar dessutom helt i egen sak, och det kan väl knappast betraktas som ”folkbildning”. Men det är alldeles säkert just kristet i den ”kristna vänsterns” ögon.

Frågan som den kristna vänstern sorgfälligt undviker att svara på är om det finns något i Bibeln som förpliktigar och som därmed går utanför våra egna tidsbundna referensramar? Om Bibeln är Guds Ord så är det mycket möjligt att detta Ord innehåller saker och ting som vi som enskilda personer inte tycker om och inte vill “ställa upp på” för att det inte passar det liv vi valt att leva här och nu. Då låter man sina egna känslor och uppfattningar styra sin läsning, och går då miste om Ordets förändrande kraft. Man står kvar med samma uppfattningar i slutet av sin läsning, som man hade i början. Det enda man har gjort är att spegla dem i Ordet. Så uppfattar jag till exempel Jonas Gardells ”kristna” vänsterteologi, och Helle Kleins regimtrogna tro. Man närmar sig inte Ordet utifrån dess egna förutsättningar utan väljer bort det som inte passar bilden av Jesus revolutionären. Och frågan är vad ”kärleken” finns i orden ” God damn America!”?

Efter succén med utställningen ”In Hate We Trust” där Ohlson Wallin återigen svartmålar och provocerar kristna genom sitt val av tema är det alltså dags för henne och ta plats i rutan en gång i veckan under våren 2008. Med tanke på hennes porträttering av Kristdemokraterna och Göran Hägglund i utställningen, som lyfts fram som ondskan på jorden, kan det bli några riktiga högtidsstunder. I utställningen ”In Hate we Trust” är Hägglund den enda allmänt kända personen som avbildas, och det bredvid blod, våldtäkter och avhuggna huvuden. Mitt i denna sörja dyker Göran Hägglund upp i en TV-skärm. Ohlson Wallin har sannerligen ingen gräns för vad som är rimligt att associera meningsmotståndare med. Hägglund får personifiera ondskan, katolska kyrkan våldet och frikyrkligheten nazismen. Så målar Ohlson Wallin fram en starkt känslomässig bild av oss som inte tycker som hon och RFSL – vi är nazister, våldsamma, och hycklare. Inga argument, ingen diskussion, bara ett primitivt svartmålande och demoniserande av meningsmotståndare. Nu ska hon alltså göra TV. Låter kul! Lika skoj som ”Sex med Viktor” och ”Skild”, och de andra normupplösande programsatsningarna som SVT drabbat oss med under året som gått.

Låt mig gissa att vi har några härliga timmar framför oss av radikala attacker på allt vad tradition och tro heter, och minst en intervju med Jonas Gardell att se fram emot, varvat med ett och annat författarporträtt, till exempel av Maja Lundgren. Flankerad av Mustafa Can kan Beckman och Ohlson tillsammans täcka in varje politiskt korrekt åsikt som finns och därmed helgardera sig. Kulturen står Eva Beckman för, journalistiska fördjupningar Mustafa Can och opinionsbildning lär falla på Ohlson Wallins lott. Var det någon som sade ”Television fri från politisk och kommersiell påverkan”? Tänkte väl inte det!

Minst två slutsatser kan man dra av detta. För det första måste tevelicensen avskaffas PRONTO! Den uppmuntrar till fusk och den slår som bekant orättvist. Och inte får vi television fri från kommersiell och politisk påverkan, som om det nu har något egenvärde. Istället får vi television styrd av kulturradikaler med en tydlig politisk agenda. Det har jag sannerligen ingen lust att finansiera med mina surt förvärvade slantar.

Den andra slutsatsen är att kristdemokratsikt-konservativt borgerliga krafter måste arbeta på att skapa en slags ”motoffentlighet”. Som läget är idag kommer det bara att bli än mer omöjligt att driva opinion i samlevnadsfrågor inom ramen för till exempel SVT. För att bli agendasättande måste det till ”alternativa” kanaler. Den konservativa rörelsen i USA, som jag inte i alla avseenden sympatiserar med, började sin långa marsch mot toppen via en massa campustidskrifter och privat finansierade tankesmedjor som sakta, sakta kunde vända cementerade opinioner i flera avgörande frågor. Ser man på Timbros utgivning kan man konstatera att familjerelaterade publikationer idag inte har någon plats, trots att man tidigare publicerat två strålande böcker på temat svensk familjepolitik. Det är tråkigt, för idag håller Timbros övriga publikationer mycket hög klass. Det enda som saknas där är att spegla borgerligheten i hela dess bredd, och då borde man åter igen erbjuda till exempel Lars F Eklund möjlighet att fördjupa sig i något ämne. Det har man gjort tidigare, men lyckat resultat.

Konservativt sinnade intellektuella kan som bekant inte heller kan räkna med att ges utrymme på de tongivande kultursidorna i detta land. Jonssonaffären har med all önskvärd tydlighet gjort klart att DN kultur är ett internt forum för kulturradikalism och borgerligt sinnade vänner av kultur göra sig icke besvär. Där står vi idag!

GRATULERER kjære Jonas Gardell!

Du har vært et positivt forbilde for så mange og jeg tror du har reddet menneskeliv! Iallefall har du trenet lattermuskler til mange, mange mennesker. Folk kjenner seg igjen i deg og du er uhøytidelig og menneskelig - et nydelig menneske. Du er mobbeofferet som får folk til å le - du lar ikke mobberne vinne! Du får oss ikke bare til å le men du forandrer virkelig menneskeliv - alt til det positive. Så klart er utnevnelsen av deg som Æresdoktor i teologi det eneste riktige!

SÅ FORTJENT!

Hipp hipp HUUURRAAA!

Fredrik Lindström, som är dekan vid teologen i Lund, menar att valet av Jonas Gardell inte gäller hans ”vetenskapliga bedrifter”, utan hans insatser kring folkbildning. Det handlar inte bara om Gardells bok ”Om Gud” utan om hela hans litterära produktion och alla hans pjäser, där han tar upp mänsklig identitet, ansvar, människorätt, existentiella frågor och gudsbilder, menar Lindström. Tja, några ”vetenskapliga bedrifter” finns det väl inte att bedöma, så man får gripa efter de halmstrån som ges, där av ”folkbildning”.

Sedan när blev ett ideologiskt baserat hävdandet av rätten för samkönade par att få gifta sig i Svenska kyrkan ”folkbildning”? Jonas Gardell talar dessutom helt i egen sak, och det kan väl knappast betraktas som ”folkbildning”.

Och inte kan man bara gå runt Gardells lilla bok ”Om Gud”, som har stora teologiska ambitioner. Visst är Gardell mycket ambitiös, men han undviker att ställa de stora och viktiga frågorna. Finns det något i Bibeln som förpliktigar och som därmed går utanför den läsande personens egna tidsbundna referensramar? Om Bibeln är Guds Ord så är det mycket möjligt att detta Ord innehåller saker och ting som vi som enskilda personer inte tycker om och inte vill “ställa upp på” för att det inte passar det liv vi valt att leva här och nu. Då låter man sina egna känslor och uppfattningar styra sin läsning, och går då miste om Ordets förändrande kraft. Man står kvar med samma uppfattningar i slutet av sin läsning, som man hade i början. Det enda man har gjort är att spegla dem i Ordet. Så uppfattar jag Jonas Gardells ”teologi”. Man närmar sig inte Ordet utifrån dess egna förutsättningar. Jonas Gardell väljer bort det som inte passar honom i Guds Ord. Han bestämmer själv hur hans Gud eller gudsbild ska se ut. Det tråkiga med Gardells förhållningssätt är inte dess uppenbara “postmodernitet” i bemärkelsen “jag bestämmer vad som är sant för mig, och jag bygger min sanning på lösryckta delar av större sammanhang”, utan att han och många andra missar chansen att låta Guds Ord förändra dem. I Romarbrevet 1:25 lär vi “De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka det skapade istället för skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.” Gardells förhållningssätt till Bibeln byter Guds sanning till Gardells sanning. Det trista är att han är den största förloraren, ty han går miste om den evige Gudens omvälvande kraft i sitt liv. Det blir just “Gardells Gud” och ingen annan man möter hos honom och det är synd, i dubbel bemärkelse.

Det är upprörande att Jonas Gardell blir hedersdoktor i just teologi, och det är skrämmande att hedersdoktorat idag används av lärosäten för att positionera sig i den offentliga debatten. Jag undrar om en nybakad student vid teologen i Lund som hyser traditionella åsikter fråga om äktenskapet vågar prata om detta offentligt? Om en institution så tydligt har tagit ställning för ett visst perspektiv i dessa frågor så hotar det att tysta kritiker och de som har en avvikande åsikt. Men det är kanske precis vad de vill, för hedersdoktorat används idag för att tillfredställa tillfälliga opinioner. Det har skapat en rejäl titelinflation i den akademiska världen, och hotar den akademiska friheten!

För en stund sedan var det samtal i studion och jag fick några funderingar.

Det talades om mobbarna som offer. Mobbarna är själva rädda, har dålig självkänsla och slår först för att slippa slagna. Typ.

Jag träffade en kurator i våras, som jobbar på en högstadieskola. Mycket mobbning. Hennes erfarenhet var inte sådan. Hon sa att när hon pratade med mobbarna, särskilt tjejerna, så visade de på en attityd som gjorde mig livrädd.

De ansåg helt enkelt att de var förmer. Att de faktiskt var bättre, snyggare, att det fanns andra som var mindre värda och som därmed förtjänade att bli utstötta/nergjorda/ifrågasatta.

Detta bekräftades i den enkät som gjordes bland alla niondeklassare i min kommun. En påfallande hög andel av dem som svarade ansåg att det finns människor som är mer/mindre värda än andra.

Är det bara jag som tycker att det är otäckt?

En annan fundering jag har är denna: Ska alla få vara med?

Jag har försökt lära mina barn det. Särskilt när de var små. Alla får vara med och leka. Man får inte stänga ute någon.

Å andra sidan. Hur skulle jag som vuxen reagera om jag tvingades umgås med människor jag inte gillar/har något gemensamt med på min fritid? Om jag tvingades gå och äta lunch med den där personen på jobbet som ger mig kalla kårar så fort h*n öppnar munnen?

Är ensamhet detsamma som att vara mobbad?

Passar alla in? Ska man till varje pris försöka få in en utstött i gruppen eller ska man stötta de ensamma i sin ensamhet?

Så en tredje aspekt. För drygt ett år sedan tog jag del av en undersökning som Skolverket gjort. Den visade att fler skolbarn anser sig vara mobbade av lärare än av andra elever...

Utifrån det kanske insatserna mot mobbning läggs på fel ställe?

Lösryckta funderingar.

Inga svar.

Har ni några svar?

Andra bloggar om: mobbning, svt, jonas gardell, en komikers uppväxt, skolverket, ensamhet, lärare, elev, studiodebatt,

 Jeg kan ikke klare å slutte å sitere min store helt, Jonas Gardell - alt blir liksom så forståelig når han sier noe. Jeg har liksom ikke fler spørsmål etter å lest det han skriver.  Alt faller på plass og alt blir så enkelt. Sånn er verden - og sånn er virkeligheten.. Basta!

Fra Jonas Gardells dagbok 05. november. http://jonasgardell.se/doc/diary.jsp?id=382

Brukar inte lägga mig i dagsdebatten. Men ska idag tillåta mig några kommentarer apropå den pågående tunnelbanekampanjen om rätten att hata judar som Evangelistiska fosterlandstiftelsen finansierat och som det råder delade meningar om hur demokratiskt det är.
Eller om det var bögar. Nåt av det var det. Bögar eller judar. Ja ja, same same.
Här och där läser jag på ledarsidor och debattsidor om att vi måste vara toleranta mot de som hatar homosexuella. Eller om det var judar. Ett liberalt krav!
Alltid det där märkliga kravet att den mobbade måste respektera sina mobbare!
Mobbare har också rätt att finnas till.
Idiotiskt argument. ”Tycka synd om Hitler-argumentet”. Ett av de enfaldigare.
Varför ska vi tycka synd om fiskaren för att fisken sprattlar och spjärnar emot. Låt bli att fiska, pucko! Är allt vad jag har att säga.

Jag har egentligen inget emot att mänskor kan ha svårt att tänka sig två killar gifta. Är man inte så van kan det kanske kännas underligt.
Liksom första gången man ser en svart kille eller en asiatisk kvinna. Vad konstiga han och hon ser ut! Så kan man ju tycka. Men när man stirrat ett tag och häpnat ett tag, och kanske i hemlighet dragit in med näsan för att se om de luktade annorlunda också, de där som inte är som man själv, får man ju gilla läget.
Hitta ett sätt att leva med det också, att de finns de där andra, som inte är som man själv - och upptäcka att det var ju inte så hirskans farligt med en svart eller en asiat.
På nåt underligt vis kan man samexistera, tro det eller ej.

Om man inte upptäcker det är man kanske lite korkad.

Sen kan man kanske också tänka tanken att den svarta killen eller den asiatiska tjejen inte ens visste att de måste be om lov för att få vara svart eller från asiatisk?
Lite så är det med mig.
Jag har aldrig någonsin bett nån acceptera mig.
Allt jag nånsin sagt är: Vänj er!
När riksdagen så småningom klubbar igenom homoäktenskap justerar de egentligen bara lagen efter hur världen redan ser ut.
En anpassning till verkligheten helt enkelt.
Jag har varit gift i över 20 år.
Det enda som retar mig är att de homomotståndare som använder Gud som gisslan. Sluta med det! Sluta skyll ert eget privata hat på Gud!
Stå för er inskränkthet istället för att påstå att ni utläser Guds vilja, för ni har inte en susning när det kommer till henne.
Gud är kärlek. Var inte rädd.
Vad än låtsaskristna tunnelbanekampanjer säger.