I en liten stuga på landet är det uppror bland de elektriska hushållsapparaterna. Deras älskade ägare har försvunnit under mystiska omständigheter.
Den modiga lilla brödrosten samlar genast ihop en räddningsexpedition: Den helvilda dammsugaren, den elektriska filten, den glada läslampan och den pratsamma radion. Och tillsammans ger de sig av mot den stora, stygga staden.
Det blir en lång och äventyrsfylld resa där deras vänskap och mod sätts på hårda prov. Speciellt när de möter sina värsta fiender: den enorma elektromagneten och den hungriga skrotkrossen. Men bara man samarbetar så ordnar sig det mesta!

” En av årets fem bästa filmer!” Steve Rhodes

” Varm och charmig. Det syns att filmteamet tidigare jobbat med Disney!” Washington Post

Denna prisbelönta biofilm har blivit en stor favorit hos massvis av familjer och ledde vidare till två uppföljare. Bakom filmen står flera stora namn inom animerad barnfilm, däribland Joe Ranft som Oscar-nominerades för "Toy Story" och även skrev "Ett småkryps liv" samt David Newman som Oscarnominerades för musiken till "Anastasia".

Men jag bryr mig inte så mycket om det. Det brukar bli roligt. Här är lite bilder från kvällen.

Brorsan, våra käre kusin Jocke (i mitten) och Fredrik Jonsson som fyllde 25 år idag (Måndag)

Jag har absolut ingen aning om vilka de här två är. Men de fanns med på festen i alla fall.

Vissa tycker om öl, vissa inte. Så är livet.

Två medlemmar av "The Nordbergs".

Vet inte vad jag ska säga om den här bilden.

Dijana och Carro är så fina så.

Men snooozzisar

Nordberg/Balkefors börjar fyllna till lite.

Dijana

Jag och Sunee. Kan jag se tröttare ut? Nej. Men framförallt, jag är blek. Trots att jag använde mig av "Tan Can" den morgonen. ( Där ser du då, Goggles. Jag ogillar inte asiater. In your Face :) )

Freddan jobbar på Systembolaget, och måste därför prova olika sorters öl för att på så sätt kunna hjälpa kunderna på bästa möjliga sätt.

Avslutar med "våran" patenterade gest, V-tecknet. Vi gör den förvånandsvärt ofta faktiskt. Det är lite udda kanske.. men va fan.

Sen gick vi ut på krogen och jag smutsade ner mina nya vita skor. The End.

-Henka

Hans, Patrik och David fixar lite käk. Det blev det klassiska. Sill och potatis.

Andreas var också på plats. Han bjöd på hembränd "nubbe".

Dags att äta.

Skriver inlägg på bloggen. Försöker stava rätt, men det går inte.

Grabbarna smälter maten.

Fler bilder kommer snart..

Ni tänker säkert: "Bryheten"

Men det skiter vi i.

/20initiativet

Plötsligt är det noga med vad man ska göra. Så noga att det blir irriterande.

Fredag. Det är fan ingen som frågar annars vad jag ska göra på fredag. Men nu är det midsommar. Och då är det viktigt. Som ett mått på hur bra man är. Helst ska man vara ute i skärgården.

Så jag har sagt att jag ska fira midsommar på någon ö. Det hade jag fått för mig. Det var fel. Det kan väl kvitta. Det lät säkert så mycket bättre än jag vet inte. För jag vet faktiskt inte helt säkert. Jag bara följer med.

Midsommar. Femkamp, fylla och förbannat regn. Femkamp är ett absolut måste. Femkamp. Lekar. På midsommar ska man leka. Annars verkar det inte så jävla kul att leka. Det är sällan man hör om en femkamp i trädgården en annan dag än just midsommarafton. Varför?

Lekar är förbannat kul. Helst ska man ta det ett steg längre. Tll det smått dumdristiga. Som en omgång sumobrottning i det regnvåta gräset. Gärna lite senare på kvällen när promillehalten börjat spela ut sin roll. Ja, tidigare än så lär man knappast komma på idén.

Som midsommar för nio år sedan. Vi skulle till Grekland på midsommardagen. Jag och min då ofödda dotters blivande mor. Lite mer än smakfullt på lyset slog jag mig för bröstet och utmanade en av gubbarna som redan stod i startposition strax efter att ha gått segrande ur en sumoduell. Det tog väl två sekunder efter att startskottet ljudit till att jag halkat i det daggvåta gräset, i fallet fält den 30 kilo tyngre motståndaren, landat på ryggen och fått denne över mig...

Jag bet ihop för att bevisa att det fan inte var så farligt. Smällen var nog värre än så. Någon timme senare påpekades min grönande hud och det blev en tripp till akuten. Två timmar innan taxin till flygplatsen var beställd kom jag hem med en spricka i revbenet och mängder av triangelförsedda piller utskrivna. Två timmar... Sumobrottning lät mig nästan missa resan. Istället orörliggjorde den mig och lät mig lägga på tio kilo på två veckor...

Alkohol... Vad vore man utan det? Hel?

Tur att jag nu redan hunnit avverka Greklandsresan.

Men vem vet. Jag kanske gör comeback på sumoarenan i år. En Farbror Blå ryktas närvara vid dagens festligheter och det vore väl en fjäder i hatten att fälla en sådan...

Andra bloggar om midsommar, midsommarafton, femkamp, lekar, sumobrottning, fylla, regn

Något jag dock kommer ihåg, som även var jäkligt roligt, var att vi lekte ordleken påväg till krogen. Ni vet, när man säger ett ord och den andra ska säga ett ord på den bokstav det första ordet slutade på. Vet ni vilken jag menar? Hur som helst så fick jag bokstaven H, och flamsade till med ordet "Hora". Varav J vänder sig om och säger: "Var det nån som sa mitt namn?" Helt hysteriskt roligt, om du frågar mig.

Men, verkligen. Inte bli så full igen. Inte göra så jäkla dumma grejer. Självrespekt finns det något som heter, och det har man verkligen inte om man är så full att man knappt kan prata rent.

                                      The drunken Nordbergs

Det var lite av kvällen och morgonen. The End..

/Henka

Från det att jag nånstans inom mig förstod att jag var illa ute när det gällde att kunna hantera alkohol, så kunde jag lukta mig till en annan alkoholist. Och då menar jag inte bokstavligt utan bildligt. Mina missbrukarantenner skulle kunnat pejla in en alkoholist på Mars om någon sådan funnits där.

På grund av det som förmedlades till mig utifrån om alkoholism och alkoholister kände jag mig som en paria, en alien som med största säkerhet skulle förskjutas och marginaliseras om någon någonsin fick veta hur det var med mig.

I hemlighet sög jag in allt som skrevs om människor som liksom jag bar på denna mörka hemska hemlighet. I synnerhet kvinnorna. Jag tog dom till mitt hjärta och jag tackade Gud för att jag inte var ensam. Jag behövde någon att kunna identifiera mig med. Någon som fortfarande till synes fungerade som människa, någon som ännu inte skyltade med hur det verkligen stod till och någon som bekräftade för mig att jag nog inte var så illa däran som jag ibland fruktade.

För nånstans inbillade jag mig att jag inte var nån vanlig alkoholist, jag var inte som dom. Dom som låg nerpissade bredvid en parkbänk bland spyor och trasigt glas. Jag var en som fungerade väl och kanske till och med bättre på grund av min stora mörka hemlighet. Jag kompenserade.

I mer än två decennier ägnade jag mig åt att mörka, att förminska eländet genom att kalla det livsstil, eller vinkultur eller nåt annat som jag trodde skulle maskera och legitimera vad jag egentligen höll på med. Det gick åt mycket energi till just detta maskerande och bakom alltihop grät jag dödens tårar. För jag visste vart jag var på väg, men inte hur jag kunde vända skutan. Jag hade turen att möta en människa som inte skyggade för mig och min sjukdom. Som vänligt men mycket bestämt lotsade in mig på en annan väg. Kapitulationens väg.

Det jag vill komma till är att jag med största säkerhet hade kunnat byta riktning tidigare i mitt liv, om synen på missbruk och i synnerhet missbruk hos kvinnor varit en annan. För det var skammen och det mest förbjudna som höll mig inlåst i min alkoholiserade fångenskap. Det var rädslan för hur omvärlden skulle betrakta mig, döma mig och kanske till och med avvisa mig, som hindrade mig från att be om den hjälp jag faktiskt behövde.

I dag är jag tacksam för att jag inte befinner mig i lögnen längre och jag har inget egentligt behov av att gå ut och skylta med min alkoholism. Men jag vill berätta för alla er andra, som fortfarande befinner er i plågan. Det går att komma vidare. Livet behöver inte vara slut för att du inte kan hantera det just nu.

Jag vill att människor med samma sjukdom som jag själv inte ska stanna längre än nödvändigt i skammen. Kom ut till mig och försök att se det som du tidigare kanske betraktade som ett misslyckande, som en tillgång istället. Det är din erfarenhet av livet och den erfarenheten kan bli en gåva och en skatt som du kan dela med dig av till andra. Min största önskan är att du ska sluta skämmas så att vi kan plocka ner skampålen och ge oss själva värdigheten tillbaka. 

Det enda som är skamligt med alkoholism är föreställningen om den. Värderingarna kring den och att vi inte vågar prata öppet om den. Är du alkoholist kan du antingen välja att vara aktiv i din sjukdom, eller att be om hjälp att hantera den. Den är förmodligen kronisk, men det är inte något skäl till att göra ingenting och låta den ta över ditt liv. För det kommer den med största säkerhet att göra om du ger den tillfälle till det.

Det går alldeles utmärkt att leva med den här sjukdomen, trots att den är kronisk. Så länge som du ser till att hålla dig symtomfri. Och för det finns det verktyg. Det kanske inte är nån quick fix, men medaljen har trots allt en baksida. I det här fallet är det baksidan som är det fina i kråksången.

Att vara nykter alkoholist innebär att du är ägare till en unik kompetens. Du har något som inte är alla människor förunnat, en fantastisk styrka och kapacitet att övervinna hinder och motgångar. Du har gjort myteri och tagit rodret över en skuta som med största säkerhet var på väg mot en sjunkande undergång.

Du har investerat i dig själv och hedrat livet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om alkohol, alkoholism, alkoholist, missbruk, droger, artist, förnekelse, skam, fylla, full, berusad, WitchBitch,

När det är slut på arbetsveckans stress och hets går luften ur mig totalt och det gillar jag inte alls för det är ju nu jag skulle kunna göra det som inte hinns med på vardagarna. Och så lyckas jag bara inte uppamma kraften, trots att tiden finns.

Jag försökte sova länge, käkade därefter min sedvanliga frukost på keso och fruktsallad och sedan blev jag liksom bara sittande. Höll halvt på att slå ihjäl mig på vägen till telefonen när väninnan ringde och mitt ben hade somnat.

Vi fastställde vårt gemensamma schema inför deltagandet i kvällens kombinerade inflyttnings- och schlagerfest och sedan började jag fundera över vad jag ska ta på mig. Kläderna tror jag nog fixar sig, men jag vill gärna ha lite festliga smycken och det är där någonstans som lyxproblemen börjar. För var finns mitt glittriga festhalsband? Hur och var är det nedpackat och... hur lång tid tar det att hitta det? Och så skulle jag behöva hitta roligare skor än mina vanliga walking-varianter. Jag både hoppas och inte hoppas att de påtänkta kläderna gått och blivit för stora.

Förresten tänker jag dricka alkohol ikväll. Vin. Det tänker jag tillåta mig att göra. Det ska bli intressant att se hurdan effekten blir - jag är ovan vid det här laget. Jag har ju inte fått i mig en droppe sedan den 9:e februari (ja, jag kollade!). Det blir 104 vita dagar, det. Nästan lite synd att bryta den sviten. Men bara nästan.

Annars har jag idag väldigt spända muskler i nacken, vilket nog kommer sig av gårdagens besök på Gröna Lund. Jag hängde med en väninna med pojkvän plus två kompisar, och åkte då Jetline (stora berg-och-dal-banan), Flygande mattan och Vikingaskeppet. Den förstnämnda var lite tuffare än jag väntat mig och jag var rätt matt i benen när vi steg av. Det var förmodligen där nacken tog stryk - jag antar att jag försökte dra in huvudet i skalet när det var som värst. Eller så är det nackonda ett resultat av den våldsamma tvärnit som bussen tvingades göra då en taxibil helt oväntat sneddade in framför nosen på den. Vissa stående passagare i bussen slog sig ganska ordentligt efter vad man kunde höra. Vi hade tur som satt ned (tack vare lite smart framförhållning från min sida) och klarade oss ganska bra. Jag satt på snedden så vem vet vad nacken utsattes för. Peppar, peppar.

Grönan har jag för övrigt en väldigt kluven inställning till. Stället luktar tonårsfylla. Många av tonåringarna ser ut att ha passerat 30-strecket, somliga med råge. Detta till trots såg jag ändå förvånansvärt många herrar i lagom ålder som såg lite intressanta ut. Det kanske också är något som ingår i själva Grönan-konceptet? Fylleri och raggande i en lössläppt miljö - vad mer kan man tänkas önska?

Apropå intressanta herrar så har jag alltså gått och fått vårkänslor igen. Det var väl cirka en månad sedan sist, så det kan säkert kopplas till hormonsvängningar. Jag skulle gärna känna så här oftare, för det gör faktiskt livet roligare att leva.

Vi ragglade ner på stan och mötte upp Erik Myrlund som kommit till Uppsala från sin fittiga stad Göteborg. Han ville få lite jävla sprit i sig, så vi drog in på första krog och beställde. 20 minuter senare ragglade vi vidare hem till Barås för att hämta mer dricka. 2 minuter efter det, var vi på väg till Andreas kompis Madde för att grilla lite. Där var det ett zoo med folk födda post 90-tal. Vi träffade bland annat en norsk kille som pratade svenska och babblade på om något viktigt som jag faktiskt inte kommer ihåg nu. Men han var ganska rolig har jag för mig. En jävligt god flintastek senare så begav vi oss mot Flogsta tror jag det hette, här blir minnet mycket mycket sämre faktiskt. Jag vet inte riktigt hur länge vi var där men så smångingom vände vi mot stan igen. Då gick vi på Etage (Det enda stället jag varit på i Uppsala). Dit hade även, till våran förvåning, bror och hans vänner tagit sig. Vi stannade på Etage till stängning, sen drog vi hem. Det var väl typ en bra summering av kvällen. Bjuder på lite fler bilder också då.

/Henka

Trots besökarrekordet var det dock – enligt Sydsvenskan – ovanligt lugnt. Inga större incidenter verkar ha ägt rum i parken, men värre har det varit runtom. Några smärre incidenter har väl ägt rum som alltid då det är allmänt fylletillstånd på g. Någon snubbe föll ner från en balkong på Malmö Nation, men verkar inte ha skadat sig alltför allvarligt. Då är det bra mycket värre, och det känns lite smått morbitt att rapportera om detta i en uppföljning av vad som hänt i samband med ”firande”, men jag kan inte annat än att fundera över om det inte har med den allmänna valborgsfyllan att göra. Tidigare idag kunde jag läsa att en person blivit påkörd av en buss och fått huvudet krossat. När jag kommit hem kunde jag följa upp nyheten ytterligare, och såg på både DNs och Sydsvenskans hemsida att den unga kvinnan misstänks ha blivit knuffad. Polisen undersöker nu om det är dråp eller mord, men har ingen misstänkt.

Vad kvällen har att vänta återstår väl att se, antar jag. Från Folkparken, som ligger tvärs över gatan, hör jag lite sporadiska ljud från Mora Träsk som spelar där nu ikväll. Kanske tar jag mig ut och tittar på brasan en sväng sedan, om inte annat bara för att få lite luft. Jag misstänker att Folkparken är stället att gå till på Valborg om jag vill slippa vara ensam nykter själ i min närmsta omgivning – om inte annat lär där väl finnas någon enstaka 7-åring som förhoppningsvis inte börjat smygsupa än.

Litt mer arbeid er også lagt inn i et forslag på kavesk tropp 1 sitt våpenskjold og her er første utkast.

Les hele posten for å lese om alt det spennende som skjedde her i dag.

I dag har det skjedd litt mer her. Vi har sette første episode av Band of Brothers, første femten minuttene av Kung Pow! og Minutemen på disney channel. Og som dere kanskje har lagt merke til har det dukket opp en avstemning på høyre side av bloggen som vi er ganske stolte av. I dag var det rislunsj til dessert og kanskje vi får se noen drastiske endringer i resultatene. Noen har vært å sett Manchester United bli most av Chelsea og andre har vært befalets private slaver, de trengte nemlig transport da de skulle på vors og til messa på minkefesten (St. Georgs dag og alt det der vi fortalte om for noen dager siden). En god del har dratt på stripa i kveld for å sløse bort det siste som er igjen av lønningen. Dragon Finne fant nettopp ut at han hadde 400kr og lurer på om han skal dra og drikke det opp. Vi kommer tilbake i morgen med oppdateringer om nattens hendelser. Takk for i kveld!

Dagens visdomsord:

Why pick the fruit from the tree when someone can pick it for you?

Nu är jag heligt förbannad på såväl Ronnebys inkompetenta socialtjänst som blekingepolisen som tydligen tycker det är helt i sin ordning att folk tillåts bli hotade, få sin egendom förstörd och allra värst att man inte vidtar några åtgärder när ett litet barn far illa . (se Ronnebyfallet) ovanstående bilder är tagna på min bil och är ett resultat utav en hämndaction mot mig och min politikerkollega Lillemor Parling (kd) för att vi visat civilkurage (däcken har skurits sönder en gång tidigare),och även ett resultat utav Ronneby socialkontors otroliga inkompetens(vad tänker ni göra åt det Jan-Anders Palmqvist (s) och Eira Bring ? ) och polisens flathet trots att de inblandade är välkända av såväl socialkontor och polis samt hela Ronneby.

Så jag sänder ut en varning till alla er som tänker anmäla eller har anmälningsplikt,mitt råd är att inte göra någon anmälan om ni inte vill ha er egendom förstörd,bli hotade till livet och andra tråkigheter som kan hända.Någon hjälp kan ni inte räkna med utav polis och socialkontoret lämnar ut alla uppgifter om er så det är bara för de berörda att gå till handling.Någon hänsyn till gällande sekretesslag har Ronneby socialkontor inte brytt sig om i detta fall varken mot mig eller Lillemor Parling. Detta trots att man väl känt till personalian på dessa personer sedan lång tid...

Sekretesskydd för anmälare (7 kap. 6 §)
Sekretess gäller i vissa fall inom såväl hälso- och sjukvården och annan medicinsk verksamhet som socialtjänsten om en enskild person har gjort anmälan eller på annat sätt uttalat sig om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Denna sekretess är till för anmälarens skull och gäller endast om anmälaren eller någon närstående till honom kan antas bli utsatt för våld eller annat allvarligt men om uppgifterna röjs.

Man ska även fråga sig ,vem som kommer att anmäla något efter att de får gå till så här  ?  Och vilka som får lida är ju ganska uppenbart...

 Ta även en titt på ( se Karlshamnsfallet)

http://www.sydostran.se/index.66565---1.html

http://blt.se/nyheter/ronneby/politiker-attackerar-socialen(521222).gm

http://www.blt.se/nyheter/ronneby/lansstyrelsen-granskar-socialen-i-barnavardsarende(615264).gm

Samtidigt i en annan del av rummet, stötte jag på min gamla lärare från gymnasietiden. Han flirtade lika bra som han lärde ut. Det började oskyldigt, med en drink. Senare lite lätt beröring och kanske en smekning. Och som vanligt på fyllan, blir jag alltid lite kinky, så jag drog med en kommentar att jag varit en stygg elev som borde straffas. Tydligen gick han igång ordentligt, för det var ingen liten pekpinne som han straffade mig med.

Dagen efter är aldrig lika rolig som kvällens eskapader. Det blev en liten "walk of shame" påvägen hem. Inte bara för mig, utan också för alla andra party-luder som vandrar nyknullade hem på stockholms gator i gryningen.

Länsstyrelsen kräver svar om misshandel.

"I oktober förra året attackerades och misshandlades en kvinna inne på socialtjänstens kontor i Karlshamn.
Hon har nu anmält socialnämnden för brister både i handläggningen av ett barnavårdsärende och uppföljningen efter miss­handeln.Myndigheten vill också veta vad nämnden gjort för att hjälpa det barn som den anmälande kvinnan var orolig för"

Källa:BLT

http://www.blt.se/nyheter/karlshamn/lansstyrelsen-kraver-svar-om-misshandel(675628).gm

http://www.aftonbladet.se/debatt/article2335589.ab

http://www.blt.se/nyheter/ronneby/socialchefen-eira-bring-ger-beskt-svar-pa-kritik(588647).gm

http://www.blt.se/nyheter/ronneby/lansstyrelsen-granskar-socialen-i-barnavardsarende(615264).gm

Å så vill ja hälsa mamma å pappa å lillbrorsan å om jag har nån mer familj, men jag tror inte det. Kanske farmor eller nåt också om det ska vara så jävla viktigt.

Jag drack öl förut så jag är helt väck azZo! *PAF*

Jag tillhör nog en konstig skara. Jag gillar att komma ihåg vad jag gjort och sagt. Jag tar mig gärna något glas vin och en god Single Malt. Jag kan gärna avrunda allt med en Tequila eller en Irish coffee. Det händer även att jag känner mig lite lagom rund under fötterna. De gånger jag har blivit så berusad att jag inte minns är lätträknade. Det har hänt och det är inget jag är stolt över. Roligast har man om man kan minnas allt det roliga som hänt, alla kul personer man träffat och pratat med. Minnas den där söta pojken man dansade en trevlig tryckare med. Då har det varit en lyckad fest.

Jag kan inte förstå hur dessa misslyckade personer kan anse sig ha haft kul när de inte kan komma ihåg vad som hände. Jag förstår inte heller att de kan anse det som en lyckad tillställning när de inte kommer ihåg hur de hamnade i fyllecellen eller på tillnyktringsenheten.

Den unga tjej eller kille som EN gång råkar ut för en sådan sak, men tar lärdom av det och som tycker det är skämsigt och ångrar sig, den personen kan jag förstå. Däremot anser jag att det dravel till folk som gång efter annan super sig så fulla att de totalt missköter sig och inte har en aning om det dagen efter, inte är värda det arbete och de resurser som samhället lägger ner på dem.

Jag har under de år jag levt varit berusad mer än en gång. Ska jag vara ärlig, och det ska jag, så har det hänt många gånger. Men jag har bara en enda gång blivit så full att jag dagen efter inte riktigt kom ihåg vad som hänt under kvällen. Det tog ett par dagar innan allt sakta kom tillbaka, med hjälp av mina vänner som jag intervjuade ordentligt för att få reda på vad som hänt. Jag hade tappat cirka en timme av kvällens händelser. Med andra ord så har jag varit med om det. Många gånger så borde jag nog ha glömt vad som hänt, med tanke på mängden av intagen alkohol, men inte då.

Jag misstänker att alla dessa, som säger sig ha glömt allt som hänt kvällen innan, säger detta eftersom de skäms för vad de gjort. Vad jag däremot inte förstår är att de sedan går och gör om allt igen och igen och igen helg efter helg.

Skulle det inte kunna bli en bra läxa om de första gången de blev intagna fick en varning och en natts tjänstgöring på en tillnyktringsenhet. Andra gången det hände kan de få en vecka i fängelse och tre helgnätters tjänstgöring på en tillnyktringsenhet. Tredje gången skulle kunna ge en månad i fängelse och indraget körkort/korkortslicens på 6 månader. Om det sedan händer fler gånger borde straffet vara rejält kännbart. Förutom ovanstående "straff" skulle de få betala kostnaden av de insatser som samhället har fått ställa upp med. Antingen i reda pengar eller genom samhällstjänst.

De "stackars" ungdomar som har det gott ställt, där pappa och mamma kan skyffla in pengar utan problem, skulle bli undantagna pengastraff. Det skulle vara alldeles för lindrigt för dem. De "stackarna" skulle absolut få göra samhällstjänst. Och då menar jag inte plocka skräp längs dikesrenarna utan riktig nyttig och välbehövlig tjänst.

Förbjud inte spriten
utan ge de som inte kan sköta sig möjligheter att
lära sig ha glädje av den i stället.