Det där lät ju intressant! tänkte jag och inte blev det sämre av att rubriken på sidan lydde

"Hur mentalt utvecklad är du? - Gör en checkup här! Del 3a"

Jag har alltid varit något av en testgalning! Inte ens i samband med arméns tester på tidigt 70-tal kunde jag vid mönstringen låta bli att göra mitt bästa, vilket resulterade i att jag höll på att förstöra inte bara en sommar med militärtjänstgöring, utan två!
Eftersom jag vid den här tidpunkten i mitt liv var övertygad kommunist och revolutionär ut i fingerspetsarna (KFML), så var det aldrig tal om vapenvägran, eftersom strategien för att förvandla/förbättra världen, gick ut på att blanda sig med målgruppen (de värnpliktiga) och genom samtal få mina soldatkamrater att dela min (och partiets) syn på hur tillvaron borde vara upplagd.
Så när mönstringsofficeren kallade fram mig till sitt skrivbord, möttes jag av en obehaglig kalldusch:
- Ja, det ser ju bra ut med dina testresultat, sa han. Vad sägs om att bli plutonsbefäl?
- Vad innebär det då? frågade jag misstänksamt.

Han visade mig papper ur vilka det framgick att jag skulle få offra tre månader av den svenska sommaren (som är kort nog som den är) år 1, för att sedan återvända följande år och göra min grundtjänstgöring som underofficer/plutonbefäl i ytterligare 11 månader
Jag antar att mönstringsofficeren blev besviken över min reaktion, för att istället för att bli glad och entusiastisk över att testresultaten hade lett till chansen att få en upphöjd position inom "gröna firman", så sade den oförskämde och otacksamme rekryten framför honom:
- I så fall är jag rädd för att jag allvarligt måste överväga att totalvägra.
Inte fan tänkte jag kasta bort två hela somrar inom armén!!
Jag var ju dessutom, i egenskap av kommunist, fylld av förakt över krigsmakten som institution betraktad. Dess funktion var ju att skydda kapitalets intressen.
Mönstringsofficeren suckade. Det verkade, trots allt, som om han inte var helt ovan vid den här typen av situationer heller, för han sköt över samtliga grundtjänstgöringsalternativ till mig på skrivbordet och sa sarkastiskt:
- Jaha, vad kan tänkas passa gunstig herrn, då?
Det slutade med att jag valde ett alternativ som gav mig 11 månaders "lump", istället för vanliga 10. Jag skulle rycka in en månad före mina meniga polare och utbildas till vicekorpral, eller vicepitt, som den mera populära benämningen lyder. :)

Så det här var mumma för en testgalning! Problemet är bara att jag sitter med en fruktansvärt slö uppkoppling. Min leverantör- Tele2- har uppenbarligen inte brytt sig om att hyra ledningar av Telia, för grannen surfar i svindlande hastighet jämfört med mig, även med sitt trådlösa. Det fördömda modemet orkar helt enkelt inte med alltför kraftig belastning! Det innebär att YouTube och videon i allmänhet är ett no-no för mig just för tillfället. Mycket frustrerande! :(
Men du som sitter därute med snabb lina kan ju i alla fall testa detta här lite närmare och se vad det här med BravePeople handlar om! Enligt bravedave tycks jag ha fallit offer för en missuppfattning när det gäller namnet Brave People. Det handlar tydligen om olika verksamheter. Han har kommenterat här nedanför.

Och så här ser alltså Brave Dave ut i den stora bildversionen. :)

Läs även andra bloggares åsikter om Frihet, Brave People, Revolutionärt, Anti-våld, Psykologi, Egoorienterat, Mönstring, Armén, Lumpen, Underofficer, Värnplikt, Vicekorpral, Vicepitt, KFML, Personlig utveckling, BraveDave, Länkar, Webben, NewAge

Jaha, det är det humöret jag är på idag alltså.... Fan.

Inatt kunde jag inte sova. Inte nog med att man ligger där och vrider sig och inte vet hur man ska ligga; det är för varmt med täcke och för kallt utan. I-landsproblem. Istället låg jag där och tänkte på saker som var bra. Jag har tak över huvudet, ett täcke att värma mig med om jag fryser(även om jag inte gjorde det då)och en säng med rena lakan. Jag hade vatten att dricka och kunde gå upp och käka om jag blev hungrig

men ibland känns det så banalt att vara tacksam för det man är så van vid. Om ni förstår. Man ska givetvis vara tacksam för allt man har ändå, men i min sömnlösa vånda så var det så likgiltigt för jag var varm och rastlös och visste att jag skulle vakna, om inte med huvudvärk så i alla fall med nått konstigt symtom på sömnbristen(spricka i läppen blev det. Smärtsamt, jajamänsan)och dessutom skulle jag bli mer stressad under dagen eftersom jag visste hur trött jag var

men jag är tacksam för det jag har. För jag har så mycket. Och det leder lite in på något Ozzy och Laanna kommenterade om nostalgi i ett inlägg några inlägg under detta: Det är som med nostalgin; tacksamheten. Jag försöker sätta fingret på det, men det finns där ändå. Man är någonstans tacksam för det nostalgiska för det är ens liv, och det kan vara nostalgi även om det hände igår för det rör sig in och ut ur ens sfär. Saker jag gör nu kanske är detsamma som jag gjorde för några år sedan
rörelserna och händerna som tar i tingen, tanken om något som följer kan vara samma tanke som då

för det är jag som rör

och i det enkla ligger tacksamheten; jag rör vid, berör, rör mig stilla genom tid
och sluter händerna runt mina minnen och min nutid som runt vagt fladdriga vingar

Hittade ju en i Uppsala som gått hälften av vad min Mazda gjort, men de hade semesterstängt tills på måndag. Dumt! Dock var det en 95:a, men det kanske inte spelar nån roll.

Hittade en i Sala också så den ringde jag på före den i Trollhättan. Med tanke på frakten och tiden. 720 pix inklusive frakt. Det är 1 månads garanti så om den ser lika jävlig ut som min så kan jag alltid skicka tillbaka den (och i och för sig jävlas en massa till :S). Men om den inte vore i bra skick så skulle de knappast montera loss den och sälja den. Eller? (:

Det är verkligen handikappat utan bil. Idag sitter jag liksom strandad hemma. Inte för att det gör nåt eftersom jag har en del att göra, men i alla fall! Fick be mamma och pappa köpa cigg igår utipåfallatt jag fick slut innan de kommer hem idag.

Har ju tagit körkortet för att få ha friheten att ta sig nånstans när man vill. Bussarna går ju som de gör här ute liksom...

Aja! Nu håller vi tummarna för att han ser betalningen idag och skickar den idag ;D

Biologen och ateisten PZ Myers gav en hånfull kommentar, på vilken Andrew Sullivan reagerade:

"It is one thing to engage in free, if disrespectful, debate. It is another to repeatedly assault and ridicule and abuse something that is deeply sacred to a great many people. Calling the Holy Eucharist a 'goddamned cracker' isn't about free speech; it's really about some baseline civility. Myers' rant is the rant of an anti-Catholic bigot. And atheists and agnostics can be bigots too."

Fallet aktualiserar frågan om det är fel att håna religion. Min syn är:

• att det ska vara lagligt att håna religion;
• att jag inte vill kritisera hån av religion; och
• att jag själv inte vill håna religion.

Dvs. jag tycker att PZ Myers ska få uttrycka sig om nattvarden på ett sätt som av katoliker uppfattas som stötande; givetvis får katoliker (och andra) kritisera honom för det; jag vill inte kritisera honom för det; men jag vill själv inte håna. Jag har för övrigt exakt samma syn på skämtteckningarna av Muhammed i Jyllands-Posten: jag skulle själv inte skapa eller sprida sådana, men jag anser att det ska vara tillåtet att göra det, och jag vill inte kritisera dem som gör det.

Kanske uppfattar vissa kristna det som att jag hånar dem och deras religion i mina religionskritiska inlägg, på denna blogg och annorstädes, men det är åtminstone inte min avsikt. Min avsikt är att leverera på argument baserad kritik av religion, vilket jag ser som något annat än hån.

Men det är inte alla som ansluter sig till yttrandefrihet på detta område. Den kristna aktivisten Tuve Skånberg vill att den som hånar religion ska straffas.

"Jeg har ikke funnet en person som får meg til å føle meg elsket", sa du til meg en gang. Jeg tror at for at man skal kunne føle seg elsket, må man først kunne elske seg selv. Du må tørre å sette deg fri. Og for å sette deg selv fri, må du tørre å slippe deg løs på alle måter. Du må la masken falle og tørre å gjøre deg sårbar og liten. Du må la friheten til å la sin egn sjel reise avgårde, være tilstede. Først da er tiden inne.
Men hey, jeg skal vel egentlig bare holde kjeft, for jeg klarer det jo ikke selv. Gjør jeg vel?

Jeg aksepterte ikke rollespillet, men jeg deltok som bare faen likevel. Jeg tror det er best slikt, er det ikke?

Jeg har et par ganger tatt strupetak på livet og ristet det. Da har jeg vært så langt nede at jeg var av typen om høflig spurte livet om det hadde noe i mot at jeg pustet. Jeg ønsker å gjøre noe med livet mitt og mens alle har det vondest med seg selv, har ingen det vondest med hverandre, for innimellom orker man ikke å gå rundt å passe på alle, så prøver jeg så godt jeg kan. Til tross for at jeg skaper endeløse setninger som knapt noen forstår seg på.

- Går det bra?, spurte hun.
- Ja, det gjør det. Jeg er bare litt sliten etter jobben, svarte han.
Hun tidde, men ansiktet fyltes av skepsis til alle hvite løgner som ikke var hennes egne.

Dagens spørsmål: Hva er din favoritting i hele verden?

Svenska kyrkan ordnar sagoläsning för barn under Stockholm Pride. Upprörande! Jag tycker att kyrkan ska lämna barnen i fred.

På ett mer principiellt plan är frågan om påverkan av barn intressant. Will Wilkinson menar att föräldrar inte bör försöka styra sina barn alltför hårt genom att skydda barnen från alla budskap som de själva kanske finner tveksamma:

"The principle here is that freedom is good, that psychological freedom is a kind of freedom, and that psychological freedom has some developmental preconditions — it requires the cultivation of certain moral and epistemic capacities. Part of that cultivation comes from practicing judgment in a complex world of moral diversity."

Föräldrar har vissa "minimala" skyldigheter mot barn: det bör inte vara tillåtet att hålla barn som slavar i källaren, inte heller att inte lära dem att läsa. Kanske är en grundförmåga till självständigt, kritiskt tänkande — motsatsen till indoktrinering och leverans av färdiga svar — också en del av det föräldrar bör ge sina barn.

En skillnad mellan USA och flera av ovannämnda länder är att det i större utsträckning handlar om jaktvapen i de senare och enhands- och automatvapen i USA (även om man inte ska underskatta antalet av dessa typer av vapen i Sverige heller).

Vapenfrågan är också i USA en klassisk vattendelarfråga mellan vänster och höger. Liberala krafter propagerar för begränsningar av individens rätt att beväpna sig, och konservativa tar avstånd från en sådan inskränkning. Men varför är det då en så het fråga i amerikansk politik? Å ena sidan handlar det givietvis om att USA har en hög andel dödsfall som orsakats av skjutvapen (mord såväl som olyckshändelser), å andra sidan handlar det om en sakrosankt tradition som är statsfäst i den amerikanska konstitutionen.

"A well regulated Militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear Arms, shall not be infringed."

Här i konstitutionens andra tillägg har vi hela grunden till den amerikanska diskussionen om rätten att äga vapen. Det handlar om en idé som hör hemma i den amerikanska revolutionens tidevarv. En ung nation med svag centralmakt hade frigjort sig från det brittiska imperiet. Det var en svårköpt frihet som hade skett med vapen i hand, en frihet som mycket väl åter måste försvaras med vapenmakt. Och eftersom USA inte hade en stående armé som kunde skydda det vidsträckta och glesbefolkade landet lades ansvaret och rätten att organisera försvaret på den enskilda medborgarna. Tillsammans skulle de gå samman i miliser för att försvara sina hem om någon hotade deras land.

Nu skulle man med viss rätt kunna hävda att USA har en "välreglerad milis" i form av såväl den amerikanska krigsmakten som en uppsjö av polisiära organisationer. Det borde väl göra att det andra tillägget har spelat ut sin roll? Nja, riktigt så enkelt är det inte. Den amerikanska traditionen innefattar inte bara idén om att försvara det nationella territoriumet. Det handlar också om att försvara konstitutionen och den amerikanska revolutionens ideal. I den amerikanska självständighetsförklaringens inledning ges det amerikanska folket rätten att göra sig av med ett despotiskt styre.

"Vi ser dessa sanningar som självklara:

att alla människor är skapade jämlika;

att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa;

att regeringar har inrättats bland människorna för att säkra dessa rättigheter och att regeringarna erhåller sina befogenheter genom de styrdas samtycke;

att närhelst någon styrelseform motverkar dessa mål så är det folkets rättighet att förändra eller upphäva denna styrelseform och att inrätta en ny enligt de principer som för folket framstår som de mest troliga att påverka deras trygghet och lycka. Klokheten påbjuder att styrelseformer som inrättats sedan lång tid tillbaka, inte bör ändras av alltför lättvindiga eller flyktiga skäl;

och likaledes har all erfarenhet visat att människor är mer benägna att lida, om det onda är uthärdligt, än att avskaffa de styrelseformer vid vilka de har vant sig. Men när en lång kedja av missbruk och övergrepp uppenbarar en medveten plan att försätta dem under total despotism, så är det folkets rättighet – det är deras plikt – att avskaffa en sådan styrelseform och att skapa nytt skydd för sin framtida säkerhet."

USA:s andra president Thomas Jefferson som var den huvudsakliga författaren till självständighetsförklaringen menade också i ett berömt citat att "frihetens träd måste tid efter annan förfriskas med patrioters och tyranners blod." Den amerikanska revolutionen skulle inte vara ett avslutat kapitel utan en pågående process. Ska man tala trotskistiska kan man tala om en permanent revolution. Därför har vapenförespråkarna också kött på bena när de argumenterar för rätten att bära vapen. Det är bara beväpnade medborgare som kan garantera de rättigheter som självständighetsförklaring och konstitution ger amerikanen. I en amerikansk diskurs skulle man hävda att despotism av den typen som Europa lidit under på 1900-talet i form av fascism och kommunism inte skulle vara möjlig i USA just därför att medborgarna skulle kunna försvara sig mot ett sådant förtryck. När en Demokratisk politiker för några år sedan försökte försvara sina försök att begränsa rätten för privatpersoner från att äga automatvapen med att han själv var jägare blev svaret från vappenlobbyn att det inte var rätten till ankjakt som grundlagsfäderna hade syftat till. Och i den kontext som har diskuterats här har de givetvis rätt, en hagelbössa är betydligt mer opraktisk i en revolutionär situation än en automatkarbin.

Därför är också vapenlobbyn - framförallt National Rifle Association (NRA) - en viktig aktör på den politiska scenen. I Politico kan man läsa att NRA planerar att satsa 40 miljoner dollar för att försäkra sig om att rätten att bära vapen inte ska begränsas. I klarspråk innebär det att man kommer att kampanja mot Barack Obama. Och det är en fråga som är känslig för Demokraterna. För trots den mer högflygande diskussionen om upprätthållandet av den amerikanska revolutionens ideal så är vapenkontrollfrågan något som skär rakt in bland Demokraternas kärnväljare. Jakt är populärt framförallt i den industialiserade mellanvästern och det är ett arbetarklassnöje. Frågan kan därför användas av Republikanerna för att kapa åt sig andelar av väljargruppen fackföreningsanslutna vita män, det enda segmentet av vita män varav en majoritet röstade på John Kerry i valet 2004. Så vapen fortsätter att vara en het fråga i amerikansk politik, trots att ingen riktigt vågar ta tag i den.

Lite reflektioner över veckan som har gått...

Personligen känner jag mig mycket kluven. Masade mig iväg 40 mil för en anställningsintervju där jag efter 5 minuter insåg att det nog inte var riktigt mig de sökte samtidigt som de hade haft en tjänst utlyst som passade mig som handen i handsken, vilken jag givetvis inte sökt. Satt därefter och våndades i en och en halv timma och funderade över ödets nycker. Bara att masa sig hem igen - 40 mil till. Resten av veckan har passerat som i ett töcken. mmm... fredag... sova hela helgen...aaaaa......

Har trots allt hunnit fundera lite över världens gång den senaste veckan. Jag tänkte prata både lite om öppenhet och övervakning, fotboll och ödmujkhet samt människans girighet - klokhetens antagonist.

Jag håller mig för god för att be herr tagg om ursäkt. Först måste han producera några artiklar med vettiga synpunkter. Däremot bockar jag mig och bugar inför det spanska landslaget och herr Aragones vars fotboll igår var bland det bästa jag sett under detta EM. Spanjorerna kan känna sig stolta över sitt landslag. Spelar de lika tätt bakåt och fantasifullt och fartfyllt framåt mot Tyskland som de gjorde mot Ryssland har de mer än väl förtjänat att kalla sig europeiska mästare.

Här hade jag tänkt lägga in en video med spanjorernas 1-0 mål, vilket var fantastiskt vackert med fart, fantasi och precision. Det går tyvärr dock inte att finna någon sådan video på youtube. Alla har blivit borttagna med förklaringen att uefa äger rättigheterna... wtf? Bra sätt att skjuta sig själv i foten. Nu blir de säkert jäääääättepopulära.

Från det ena till det andra. Frihet, vad är det?

Enligt vissa måste den försvaras till varje pris. Terrorister och illdådare finns överallt, mitt ibland oss. Som tur är har vi staten som vakar över oss och håller utkik så att de inte får ställa till med något fult och elakt. Till det har dem FRA som nu fått rätt att söka genom all epost och telefoni som passerar landets gränser på jakt efter illvilliga individer. Inte sagt att de inte gjort det förrut, men nu har de LAGLIG RÄTT att göra det.

Vem är då terrorist? Den staten inte gillar så klart! Vilken stat? Den stat som på något sätt faller svenska staten i smaken och har något att erbjuda i utbyte. Med andra ord: vem som helst kan klassas som terrorist!

Som tur är har vi även fina små politiker i EU såsom Marianne Mikko som tar initiativ för att rensa upp i bloggvärlden så att inget oanständigt och stötande, eller rent utav politisk inkorrekt skrivs där! För att följa hur detta utvecklar sig kan Henrik-Alexanderssons blogg rekommenderas...

Stopp ett tag. Känner du dig friare för att du är övervakad? Blir problemen med terrorism mindre för att vi begränsar öppenhet och friheten att säga, göra och tycka vad vi vill?

Eller är det kanske tvärtom? Leder inte öppenhet och vetskapen om att du inte är övervakad till en känsla av frihet. Om du känner dig fri och ohotad och har rätten att göra vad du vill var befinner sig då känslan av terror? Finns den? Om vi inte känner terror, finns terrorism?

Terrorismens mål är såvitt jag begriper att skapa känslan av osäkerhet, obehag, rädsla och ... som dom säger i norrland ... ofrihet. Vem och vad främjar vi genom att med demokratiska medel minska vår egen frihet och beröva oss själva frihetskänslan? (hur demokratiska de nu har varit kan givetvis diskuteras ***partipiskor, whapiiish...whaaacka***)

Det känns på något sätt som terroristerna redan vunnit. Tack Bush, Blair, Bodström och alla ni andra för ert stöd! They wouldn't have made it without you!!!

Mr. twoface-Federley känns knappt värd att kommentera. jag både känner med och mot honom. Som människa känner jag sympati. Stuck between a rock and a hard place, liksom... Men som medborgare undrar man ju... har han och resten av herrskapet noll väljarkontakt? En stor eloge till Camilla L. Det kallar jag integritet!

Till sist en liten fundering på hur det står till med oss. Hur länge planerar vi bo på denna jord egentligen? Ekonomin och produktionen verkar gå före allt annat. Oljeutvinningen i amazonas och vinthundarnas blodvittring i arktis har jag redan kommenterat. Tyvärr råder samma logiska världsordning här i vårt eget dockskåp, om än i mindre skala. Se regeringens visdom och vänta med bävan på nästa. Att det skall vara så förtvivlat svårt att enas om en miljömärkning kan också vara svårt att förstå. De kanske skulle hyra in MAX konsulter. De verkar vara driftigare.

Om man ska ge sig på en politisk karriär bör man ta utgångspunkten för sitt arbete utifrån det som främjar folkets frihet OCH jämlikhet. Och det låter ju fint, men jag vill därför understryka vad det var jag skrev ovan. Om vi talar om frihet vilken inte är självtolkande , vilken eller vad för slags frihet är det vi då förutsätter? Och om vi pratar om jämlikhet som inte heller är självtolkande, vilken eller vad för slags jämlikhet är det vi pratar om? Var och hur förankrar vi dessa begrepp? Vem eller vad ställer upp och kvalificerar frihet och jämlikhet? Och varför?  Det torde vara en truism i grundläggande politisk teori att de båda begreppen i grund och botten inte är kompatibla - kanske är de snarare varandras motsatser. Låt oss titta lite närmare på det.

Det ter sig som så att vi i dagens moderna samhälle slår vakt om vår individualitet vilken vi definierar vara en av frukterna av just vår frihet. Friheten att vara sin egen oberoende inflytande utifrån. Friheten att leva sitt liv efter egna önskningar, drömmar och mål. Samtidigt vill vi ju att alla andra ska ha samma möjligheter till frihet som oss själva och njuta av samma rättigheter. Därmed önskan om ett jämlikt samhälle.

Men nu uppstår det ett litet problem. Jämlikhet, om det överhuvudtaget ska bli tal om någon betydelsefull, kräver att jag avstår något från min frihet. Detta eftersom människor har olika förutsättningar, redskap och möjligheter att utnyttja sin frihet. Dvs. vi kan inte eftersträva jämlikhet om vi inte vid något tillfälle, någonstans gör avkall på en eller fler aspekter av vår frihet. Men om vi förväntas göra avkall på frihet, då kan vi väl inte hävda lika övertygande att vi har den kvar? Eller?

Jag upplever det som om att själva principen "frihet och jämlikhet" är fullkomligt begripligt rent formellt, men som något obskyrt och oförenligt i praktiken, åtminstonde om dessa begrepp betraktas vara självtolkande. För hur skulle detta faktiskt se ut? Jag föreställer mig ett samhälle där ett antal individer är bundna till ändlösa förhandlingar om att garantera varandra den största formen av "säkerhet" samtidigt som man är ointresserad att låta besluten påverka sin egen personliga frihet. Vad gör detta med relationen mellan stat och samhälle? Finns det en mening att ställa frågor om samhällets gemensamma strävan? Nej, det tycks inte så. För hur skulle ett samhälle kunna ha en gemensam strävan, som i sin tur måste grunda sig på något av en jämlik basis, när man är ointresserad att offra något av sin frihet?

Vad tycker ni?

Tre gånger i mitt liv kan jag nog säga att jag varit riktigt kär. Huvudlöst, bubblande, lyckligt, smärtsamt. Passionerat kär. Första gången när jag var 18. Gio, italienare, han bodde i italien och trodde inte på långdistansförhållanden. Inte jag heller för den delen. Vi njöt av det vi hade, begrät det när jag åkte hem, livet gick vidare och vi är fortfarande vänner. Andra gången var jag 22, också den här gången i en italienare. Marco. Jag skulle plugga italienska i 4 månader i florens, träffade honom redan andra dan, föll pladask och inom två veckor var mitt hjärta krossat. Hade nog aldrig anat att det kunde göra så ont. Tredje gången var jag 25, en svensk, Jonas, ja han den smarta opålitliga karln med stökigt hjärta. Men även här var italien med och spökade i bilden, jag var på väg dit.

Det som förvånar mig att jag inte tänkt på förut är ju mitt uppenbara mönster. Nej jag snackar inte det uppenbara italienspöket. De enda gångerna jag blivit kär är när jag varit på väg någon annanstans, när jag efter ett tag kunnat lägga Europa emellan oss, om jag ville. Ingen lever upp till mina ideal, men att leva i en drömvärld ett tag är inga problem. Kär har jag bara blivit, vågat bli, kunnat bli, när historien haft ett synligt slut. Nu drömmer vi ett tag så kan vi fejsa verkligheten någon annan gång. Olyckligtvis, för mig, har de alla sett igenom illusionen. Lämnat min dröm krossad. Lämnat mig i tårar.

Men det är egentligen lite samma sak som min dragning till opålitliga karlar. Förut trodde jag att det var för den ultimata bekräftelsen. Men det handlar egentligen inte om något annat än min egen rädsla för förhållanden. Jag är rädd för att jag ger så mycket av mig själv, jag är rädd för att ett förhållande ska sluka mig. Jag tror inte på förbindelser av det slaget.

Lägg din  hand i min om du har lust
jag är inte den som stannar kvar
att ur kärleken suga märg och must
jag är en som kommer och en som far
vers 1 Hjalmar Gullberg

Så om jag nu skulle bryta detta mönster. Visst kan jag älska någon som inte lever upp till mina ideal, men kan jag förälska mig i denna? Och kan jag förälska mig trots min rädsla för att vara två? Vågar jag vara två? Kan jag förälska mig och behålla min frihet? Är jag stark nog att behålla det som är mitt? Jag har ända sen Mattias förstått att jag inte tänker ge mig in i ett förhållande om jag inte är kär, men kan jag bli kär i någon som det faktiskt kan bli ett förhållande med? Tricky.. Vaddå mönster? Moment 22 kallar jag det.

Efter att vissa politiker sett hur en viss folkpartist i det närmaste hyllats av alla för att hon stod för sin åsikt så försöker flera hoppa på tåget. I DN skriver ett gäng politiker om att alliansen måste backaom FRA-lagen.

Regeringen bör lyssna på svenska folkets kritik och välgrundade argument. Det är ingen svaghet att ta intryck av goda argument och engagerade människor - det är en styrka.

Men sen läsar man vilka det är som skrivit under... Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster. Av dessa var det bara EN person som röstade NEJ. En la ner sin röst, två röstade JA. Med andra ord: eftersom bara EN röstade NEJ, så var de andra tre FÖR lagen vid dess införande.

Nu försöker de hoppa på tåget och fjäska för oss väljare igen genom att försöka spela berörda. Precis som centerpartisterna som ska ordna FRA-konferenser och skit.

Om lagen blir verklighet kommer frågan troligtvis att hamna i Europadomstolen, tror Maria Leissner. "Det tror jag säkert att det kommer att göra", säger hon till SvD.se.

Man kan alltid hoppas eftersom lagen omöjliggör regeringsformen OCH andra rättigheter omöjliga. Leissner har ju ingen cred att förlora på att kasta sig in i debatten nu långt efter att lagen godkändes. Sofia Nerbrand skriver i SVD:

Inte minst Fredrick Federley hade en hel kader unga supportrar som nu har tappat geisten fullständigt. Men besvikelsen är minst lika stor gentemot riksdagsledamöter som Henrik von Sydow, Anna Kinberg Batra, Fredrik Malm, Lars Lindblad och Gustav Blix som skaffat sig en välavlönad politisk karriär genom ungdomsförbund och profilering som liberala individualister. De har inte försökt att på allvar offentligt argumentera för sitt ställningstagande angående FRA-lagen när beslutet närmade sig. Deras tysta svek svider nästan mer än själva lagstiftningen.

Det är det stora problemet. Politikerna tänker med plånboken. De vill skydda sin gyllene inkomst eftersom de vet att de aldrig skulle tjäna hälvten om de tvingades arbeta för lönen. Nu försöker de som känner sig oroade över att de svek sina "ideal" vänder populistiskt kappan efter vinder och försöker efteråt komma med förklaringar och åsikter om vad de tror VI, folket, vill höra.

Tyvärr kära politiker. Att flipfloppa så där är bara mer genant. Det visar ju att ni inte ens står för ert röstande.  Vi vet att Fredrik Der Partiführer inte kan släppa bollen utan utmålar oss som idioter som inte förstår bättre. Att regeringen inte kan förklara lagen visar mer på inkompetensen på ER sida än hos oss drabbade medborgare. De KAN ju inte förändra förslaget för det vore ju bara att bevisa för svenska folket att de hade fel från början och sket i allas åsikter. Sket högaktningsfullt i ALLA som protesterade över kartläggningen.

Låt oss säga att vi definierar Gud med tre olika adjektiv i tre olika konstateranden:

Gud är allsmäktig

Gud är allvetande

Gud är allgod

Dessa tre komponenter utgör en helhet som inte är förenlig med vår verklighet. Varför? Vi tillför ett sista konstaterande, som grädde på vårt religiösa mos:

I världen finns ondska

Nu funkar inte idén om Gud längre och vi har fått ett klassiskt Teodicéproblem. För om Gud verkligen är allsmäktig, allvetande och allgod borde rimligen inte ondska exempelvis i form av massmord, massbögeri, svält eller Per Gessle förekomma. Gud är ju god, och han känner till ondskan. I sin allsmäktighet borde han väl kunna utrota den?

En tänkvärd lösning på detta problem är ett exempel jag hämtat ur boken Änglar & Demoner av Dan Brown.

Ponera att du har en liten pojke på tio år, som du älskar över allt annat. Låter du honom åka skateboard en vacker sommmardag? Naturligtvis, eftersom du inte vill låsa in honom i en isolerad, sockersöt kärleksbubbla som en paranoid socialist skulle ha gjort.

Med andra ord: Du är beredd att ta risken att han ramlar och slår sig, blöder lite grann eller kanske tappar fem tänder i en vertikal frontalkollision med en betongvägg, i utbyte mot att pojken får skörda frukterna av mänsklig frihet? Du vet den de skrev om så fint inom FN efter andra världskriget? Gud tänker nämligen på ungefär samma sätt, sägs det.

Och här är kopplingen, som körläraren sa till naive Pelle när han pekade på sin manslem. En stat är lite som Gud. Den bestämmer ganska mycket, och den vet ganska mycket om vad som händer i nationen. Men vad den inte ska göra är att utrota all ondska på bekostnad av människans frihet, individens integritet eller något annat pompöst klingande, av samma anledning som du inte låser in ditt barn i en videoövervakad cell för att det kanske skulle kunna hända honom något ute i stora, farliga världen.

Det är med andra ord okej att Pelle kör för fort ibland på sin skateboard eller rycker någon i kopplingen då och då, vi behöver inte övervakningskameror på hans toalett eller spionmikrofoner och krucifix i hans sovrum för det, eftersom brott respektive "ondska" är naturliga delar av mänskligheten.

Skulle det nu av någon ofattbar anledning i något krisläge behövas en titta-över-axeln-myndighet, så är sakliga, välutformade argument med en odiskutabelt klar koppling till verkligheten den grund man får bygga på. Inte ett mantra om "yttre hot" som ingen vet innebörden av, annat än att man får pisk av partiet om man avstår från att som en nedrökt drönare upprepa det i oändlighet.

Det är ett billigt pris att betala för liv i frihet att möjligheten till, säg, terroristdåd finns. Det är ett billigt pris om man tänker på hur många miljoner som blött, dött och kämpat för vår rätt att leva obevakade och otvungna. Det är nämligen min tro att en stat byggd på misstänksamhet gentemot samma folk man säger sig beskydda i varje givet fall kommer att avla ett samhälle präglat av rädsla, förföljelse, hyckleri och sönderfall.

Svenska Dagbladet kan nu avslöja att Ryssland är målet för FRA-lagen.

Lite löjligt. Den 17 Juni 2008 stod exakt samma information på IDG.se. Är det så att SVD läser gamla webbsidor och sen gör sina egna scoop? Men oavsett det är det ju bra att Makten erkänner syftet med FRA-lagen. Inte för att det blir bättre eftersom man fortfarande kommer kartlägga och övervaka Svenskarna. Men att det är för att tjäna pengar på att spionera på ryssarna som är huvudmålet.

De underrättelser som Sverige samlar in om det allt starkare Ryssland blir hårdvaluta i den byteshandel som sker med andra västländer.

Som IDG skrev för tre veckor sen:

Det ger Sverige ett unikt läge som avlyssningspunkt för Rysslands elektroniska kommunikation. Enligt CS källor, med god insyn i arbetet med signalspaningslagen, har det varit ett drivande argument för att ge Försvarets radioanstalt, FRA, rätt att avlyssna trafik som går i de svenska näten.

Visst, det låter bra att man vill spionera på ryssen men har man verkligen tänkt på alla konsekvenser? Fast man kanske kan se det positivt ur redundans-synpunkt. Att nu alla grannländerna bygger upp egna nät så att deras trafik inte längre passerar de svenska avlyssnade kablarna kanske är bra.

Finska TeliaSonera flyttar ut mailservrar. För i Finland har man något som inte finns i Sverige: en lag som garanterar kundernas privatliv.

Över 95 procent av all e-post från Finland till utlandet går via Sverige och enligt finländsk lag måste it- och telekombolagen skydda sina kunders privatliv och se till att internettrafik inte avlyssnas.

Norge funderar på om man ska kapa kabeln till Sverige och dra en egen lina till England.

Intresseorganisationen Svenska it- och telekomföretagen är orolig för att lagen inte enbart kommer att leda till att internationella bolag skräms bort från Sverige, utan även att inkomsterna minskar för svenska operatörer.

Nä.. men vad gör det när Staten kan dra in stora pengar på att avlyssna.. eh.. ja..just det.. om inte trafiken längre går genom våra nät.. vad ska de då avlyssna?

Då är det dags! Maudan ställer sig upp, slår näven i bordet och säger "käft!". Nu är det slut.l

Maud Olofsson har lyssnat färdigt på oppositionen i centerpartiet. Nu stänger hon dörren för fler uppgörelser om FRA - ett besked som skakar de interna kritikerna. - De har fått in just de förändringarna som de har efterfrågat, säger centerledaren.

Fin! Slut snackat om FRA. Nu ska de "duktiga" politikerna hålla käft och sluta opponera sig på vad den store Ledaren beslutat om.

Och Björklund gråter ut han med i media.

Vi borde ha försvarat detta bättre. Det gäller både mig själv, övriga partiledare och ansvariga statsråd.

Vadå försvara? Ge mig den politiker som ärligt kan säga att det är OK att övervaka och kartlägga svenskarnas kommunikation så ska jag peka på 2 personer som styrde länder under 30-talet. Och hela j*a östeuropa under Stasi-stövlarna.

- Jag håller med om att det finns en målkonflikt mellan underrättelsetjänst och skyddet av den personliga integriteten. Men som regering har vi skyldighet att göra en avvägning. Vad är alternativet till FRA? Det är att inte ha en underrättelsetjänst. Vi lagreglerar istället något som pågått i 60 år och tillför en rad ytterligare integritetsskydd för att möta den oro som finns, säger Jan Björklund.

Herr Björklund. Betyder det att FRA övervakat och kartlagt svenskarna i MER ÄN de 10 år vi nu känner till? Är det SÅ du menar??? Skrämmande i så fall!

Och allas vårat Übersturmbandführer Reinfeldt, säger

Trots den massiva opinionsstorm som krävt att lagen rivs upp, står han fast vid att det var rätt att anta den. Däremot har det varit omöjligt att förklara vad lagen handlar om, eftersom medieklimatet varit så upphetsat, säger statsministern.

Då är det inte bara skrämmande, då är det hemskt oroande för vår kommande framtid som Demokrati. Om politikerna inte kan förklara för folket vilka lagar de inför och varför de inför dem, då ska de tamme fan i mig de INTE införas. Förstår politikerna ens? Tvivlar på det när de inte ens kan förstå konsekvenserna av lagen.

Den 18 juni demonstrerade nästan 1.000 personer utanför Sveriges Riksdag, för att sätta press på politikerna inför omröstningen gällande FRA-lagen. Tyvärr sket den lagstiftande församlingen rätt löst i vad folket tycker, och flyttade fram omröstningen till kvällen istället, denna gång med lite fernissa - ett gult sidenband runt skitkorven - för att vi skulle tycka att det var en bra sak, ändå. Men det tycker vi inte.

Så demonstrationerna fortsätter. Och av alla de som har hållits runt om i landet har jag varit med på två - först den vid Riksdagen, och så Bananrepublik-demonstrationen vid Mynttorget i Stockholm, med bananutdelning och sambaorkester. Och så känns det rätt kul rent pedagogiskt att jag har fått med mig mina barn på demonstrationerna, så att de har fått se direkt ett viktigt uttryck och redskap för demokrati.

Jag aviserade här på min blogg redan samma dag som den första demonstrationen den 18 juni att jag skulle rapportera från den här på bloggen, fast lite senare, så i detta blogginlägg passar jag på att rapportera med bilder från båda två.
Jag vill gärna hålla vad jag lovar. :-)

Stoppa FRA! - Demonstration vid Riksdagshuset den 18 juni

Fullt med demonstranter, redan tidigt på morgonen

Flera riksdagsledamöter, inklusive språkrör och partiledare, företrädesvis från Vänstern och Miljöpartiet, kom ut på trappan och visade sitt stöd för demonstrationen

"Stoppa FRA! Stoppa FRA!"

Temat var vitt, och de flesta hade därför något vitt på sig - några kom i helvitt

Några kom långväga - här en ung bloggare (Johanna Sjödin), som liftat och plankat sig hela vägen från Norrland för att vara med och demonstrera. Respekt!

En megafon gick runt, och många talare fick uttrycka sig - även jag, i egenskap av en av alla de arga bloggarna som protesterat mot FRA

Ledningen i Piratpartiet sjunger en kampsång (We're not gonna take it, av Twisted Sister).

Bananrepubliken Sverige - Demonstration på Mynttorget den 3 juli

Samling på Mynttorget - hela eftermiddagen, inpå kvällen.

I skuggan av Riksdagen...?

Skönt sambasväng med ovanligt duktiga slagverkare.

Piratpartister med lila fanor.

Mårten Angner från Piratpartiet agerade entusiastisk konferencier, med megafonen i högsta hugg.

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand dundrade mot regeringen, och utropade Miljöpartiet till Sveriges enda liberala parti. Lite ofint kanske, med tanke på att Piratpartiets ledare Rick Falkvinge stod snett bakom henne. Det hade varit mer passande om hon hade sagt "enda liberala partiet i riksdagen". Men i övrigt sade hon mycket bra saker, och lovade att vilket parti som än vill ha stöd i nästa regering måste riva upp FRA-lagen med omedelbar verkan. Starkt.

Frida Johansson-Metso, ordförande i LUF, uttryckte sin djupa besvikelse över sina partikamrater i riksdagshuset.

Även denna gång fick jag ordet, i egenskap av arg bloggare.

Här mina gossar - Leonard och Caspian.

Sambaorkestern får folket att dansa och svänga sina lurviga...

Respektingivande "FRA-milis".

Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet, dansar fantastiskt fult, men talar desto bättre. Mycket substans, mycket fakta, medryckande och entusiasmerande. Bra kille.

Jag och min dotter Indra värmer upp demonstranterna med lite eldkonster...

Medlemmar i Sveriges Riksdag - lyssna eller brinn!

Samtliga bilder, utom de jag själv är med på, är tagna av mig.
De bilder som jag själv är med på är tagna av Caspian Rehbinder.
Fler bilder från demonstrationen vid Mynttorget finns att se på Rick Falkvinges blogg. Du kan även läsa om spektaklet på följande bloggar: Erik Laakso, opassande, Joshen, Integrity under threat m.fl.

Massiv protestaktion mot FRA idag, torsdag den 3 juli - fest för bananrepubliken Sverige i Stockholm. Jag och mina barn kommer att vara där, förstås! Vi ska dansa och äta bananer, och skandera mot FRA-lagen! Kanske göra lite cirkuskonster, och självfallet fotografera tillställningen!

Mellan kl 15:00-19:00 samlas vi, ungdomsförbund, politiska partier, privatpersoner och organisationer till en gemensam manifestation mot FRA-lagen på Mynttorget i Stockholm. Det är en fest för Bananrepubliken Sverige som gäller för att visa att vi kan ha kul samtidigt som vi protesterar mot FRA-lagen. En sambaorkester finns på plats och bananer kommer att delas ut till deltagarna.

Utöver detta så kommer tal att hållas av de deltagande organisationerna (för talarlista se slutet av pressmeddelandet). Bland de deltagande organisationerna återfinns Ung Vänster, SSU, Piratpartiet, Grön Ungdom, Liberala Ungdomsförbundet, Centerpartiets ungdomsförbund, Stekare mot FRA, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Moderaterna.

Läs mer information i ett pressmeddelande på Piratpartiets hemsida!

Kom och dansa och käka bananer - för demokrati, frihet och integritet!

Först och främst vill jag förklara att jag är iväg till Göteborg och spenderar tid med familj och vänner och därför har bloggandet fått vika en aning på foten, dock har det med anledning till händelseutvecklingen idag i FRA-frågan tvingat mig att söka upp en dator. Jag ville nämligen tacka för det oerhörda stöd och engagemang som människor har visat i den här frågan. Ni gör ett enormt jobb och det är viktigt att det fortsätter. Härligt också att se att advokatsamfundet går ut o agerar som samhällets samvete i den här frågan.

Jag är nog inte den enda som känner att en tung sten har lyfts en aning från våra axlar och istället för att de drivs lite skämtsamt av ”pirater” från Piratpartiet som nog snarare gett kritikerna rätt och med sin inställning skrämt bort de flesta över 35 år ifrån att överhuvudtaget ta i argumenten. Det är nämligen enkelt att få avsmak då frågor som denna ofta kapas av olika vingar av ”extrema” åsikter även om Piratpartiets ledning och dess ledamöter försökt att hålla debatten på en sansad nivå så är vissa av deras ”väljare” minst en aning paranoida. Det är nog inte troligt att staten är intresserad av eran guilds raidtaktik på nästa boss på World of Warcraft.

Själva principen dock att ni ska få yttra er fritt oavsett om det handlar om vart priesten eller warlocken ska stå till o handla om vilken politiskt parti ni favoriserar borde kunna göras utan statens ögon o öron. Nu har vi dock en instans som äntligen lyssnar, visserligen bestående av advokater men vilka andra vet bäst när det gäller lagen? Det är ofantligt skönt och för er som inte har satt er in i frågan p g a att det är ju trots allt semestertider och att solen har varit mer lockande än att sätta sig in i politik stiftat av några grådaskiga politiker i en bastu någonstans, så står vi här och väntar på er på barrikaderna, nu tillsammans med advokater och deras bruna portföljer.

Man undrar om inte Borgarna har den rollen i Sverige? Att spela korkade och dumma och på så sätt få igenom FRA-lagen om övervakningen.

Vi kan ju ta United States of Assholes som exempel. Där finner vi en journalist/författare vid namn Lawrence Wright. Han anses vara en av USA:s främsta experter på terrornätverket al-Qaida. Förra året belönades hans reportagebok Al-Qaida och vägen till den 11:e september med Pulitzerpriset.

Som Lars Berge skriver i SVD så hamnade han i FBIs nät. Eftersom han hade talat med folk som visste något så blev han ju direkt misstänkt. Dessutom hamnade han dotter i FBI-nätet.

Wright uttryckte sin oro för utvecklingen under en intervju med USA:s högste underrättelsechef Mike McConnell (New Yorker, 21/1-2008), eller närmare bestämt att hans egen dotter finns i FBI:s register för samröre med al-Qaida. Av honom fick Wright det märkliga svaret: "Det kan vara ett problem, eller så är det inte ett problem. Det är något du inte kan veta". Det fina med att vara hemlig är ju att ingen behöver veta att man inte har den blekaste aning om vad man sysslar med.

Det är lite funderligt. David Lindahl säger i AB att det handlar mer om kartläggningen än själva avlyssnandet som är det centrala i frågan.

– Om du har skickat din artikel till mig kommer även alla mina mejl att flaggas. Det spelar ingen roll om jag bara mejlar en kompis för att tala om att det är min tur att välja film ikväll.

På så vis kommer IP-adresser och mejlkonton att kartläggas, gissar David Lindahl.

– Det här är BARA spekulationer. Men om jag vore i deras kläder skulle jag sedan göra så kallade stjärndiagram över vem som skickar mejl till vem. Sedan handlar det om timing och vilka du skickar till för att man ska avgöra hur intressant någon är.

Det är ju exakt det som skedde med Wright. Samtidigt VET vi att EU kommer ge USA material om våra vanor. Enligt New York Times så är avtalet nästan underskrivet.

The United States and the European Union are nearing completion of an agreement allowing law enforcement and security agencies to obtain private information — like credit card transactions, travel histories and Internet browsing habits — about people on the other side of the Atlantic Ocean.

...

For example, the two sides have agreed that information that reveals race, religion, political opinion, health or “sexual life” may not be used by a government “unless domestic law provides appropriate safeguards.” But the accord does not spell out what would be considered an appropriate safeguard, suggesting that each government may decide for itself whether it is complying with the rule.

Skrämmande tanke som än en gång bekräftar att det är KARTLÄGGNING av oss medborgare det handlar om. Staten vill äga en detaljerad lista över vem vi talar med när. Vad vi talar om. Hur vi kommunicerar. Vart vi surfar och när vi gör det. All denna information är det viktiga för Staten. Det andra stycket visar på hela den inbyggda svagheten. För ta än en gång moderaternas drömland: United States of Assholes; regeringen får själv bestämma om de följer reglerna. Landet med en president som säger att "vi utför inte tortyr - för vi har omdefinerat vad som är tortyr. Andra utför tortyr, inte våra röda-vita-blå blonda små gossar".

Ingvar Åkesson, FRA-Führer gråter ut i SVD om hur synd det är om honom och hans spionorganisaton.

Han försöker förklara hur FRA:s kabelspaning ska kunna skydda de svenska soldaterna.

–Det skulle alltså vara kommunikation mellan personer som utgör hotet, talibaner främst, om aktiviteter som de planerar.

Oja.. alla talibaner i sina afghanska grottor använder Telia som mail-leverantör. Nä, avlyssning i all ära men det viktigaste för staten blir att samla en roadmap över hur medborgarna agerar, tänker och gör. Sen kan de sälja informationen till USA som kan komma hit och hämta några stackare som flygs till Egypten där de torteras ihjäl. Kan tänka mig moderaternas nya devis 2010: "Lite svinn får man tåla".

Bland de värsta förklaringarna under detta år toppade "skyddet för de svenska soldaterna i Afghanistan". Politikerna tror alltså att det sitter små talibaner i sina grottor och mailar sina svenska kollegor om VEM de ska spränga idag? Herregud säger jag.

Eftersom vi dock har borgerliga stjärnor som Eskil Erlandsson som pratar i riksdagen om man ska tillåta att

- Är det, och ska det vara, lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott, för att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet? Ska det vara tillåtet att smeka en tik på spenarna av kärlek, eller ska det räknas som ett sexuellt nyttjande av djur?

Nu har det inget med FRA att göra men ändå ger det en viss förståelse för vilka det var som röstade JA till Stasi och övervakningen. Det är den typ av politiker vi har. Och nu idagarna har det dykt upp en NY stjärna på Moderathimlen: Olof Lavesson, gift med Christofer och husse till Kasper. På sin blog så ondgör han sig över Expressens kampanj där folk kan skicka mail för att klaga på FRA-lagen.

Därför kommer jag både vidarebefordra alla mail jag får till dig så att du kan se hur det går. Vore ju roligt om mina kollegor gör detsamma så att du får en heltäckande och samlad bild av kampanjresultatet. Jag tänkte bespara dig de mail jag redan fått, men för din kännedom är det hittills 4737 stycken.

Det är härligt med pre-pubertal politikerhumor. "Du är dum mot oss så då ska vi vara dumma mot dig." Vad ska man säga? En politiker som inte vill höra från folket?  Snacka om totalt korkad politiker!! Olof har inte fattat ett endaste av klagokören. Det är inte expressen som "mailbombar" er. Det är VI MEDBORGARE som skickar breven till Er. Jag fattar att det är värsta lyxlivet och att glassa runt och lyfta 50-60.000 kr i månaden när majoriteten av er inte skulle få ens hälften på en öppen marknad. För ditt blogginlägg visar ju att du inte kan ha ett tänkande arbete. Visst, du försöker ta udden av kritiken med humor Olof men det fungerar inte! Man måste kunna ironi om man ska vara lite vitsig.

Sen har vi FP-gubben Johan Pehrson som anser att expressen-läsarna kan lägga ner sina aktiviteter eftersom det redan är kört.

Men protestbreven riskerar att hamna i papperskorgen.

Ursäkta mig herr Übergruppenführer Pehrson.  det är inte endast fullt lagligt att skicka e-post till myndigheter och deras representanter — dylik myndighetskontakt måste även sparas och diarieföras. (selig).

Det är inte bara att kasta mailen i papperskorgen kära borgerliga politiker. Jag kommer att ta kopior på all min korrespondas mer er för att sen begära ut kopior. Sen man kan anmäla er om man finner att ni kastat något.

Enligt 2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen (TF) är en handling allmän om den förvaras hos myndighet och enligt 6 eller 7 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten.

Med handling förstås enligt 2 kap. 3 § första stycket TF inte endast konventionella handlingar på papper, utan även upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Av paragrafens andra stycke framgår att en sådan upptagning anses förvarad hos myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. /…/

En handling som är adresserad direkt till t.ex. en förtroendevald är en allmän handling, om handlingen gäller ärende eller annan fråga som ankommer på myndigheten och ej är avsedd för mottagaren endast som innehavare av annan ställning, se 2 kap. 4 § TF.

Av dessa bestämmelser följer att ett e-postmeddelande som har kommit in till en befattningshavare i dennes e-postbrevlåda hos myndigheten kan utgöra en allmän handling om de angivna förutsättningarna är uppfyllda.

Jag undrar bara Johan.. VISA VART STÖDET FINNS????

- När man förklarar hur det ser ut, att det handlar om signalspaning och inte massavlyssning av svenska folket, så finns det ett stöd, säger Johan Pehrson.

Tidningen Vi i villa har gjort en undersökning, som visar att någon vidare ledighet blir det inte för villaägarna.  Och Aftonbladet berör saken här.

De som inte ska måla om ska gräva i trädgården. Stackare. På min semester vill jag vila. Alternativt ringa hyresvärden, så att denne inte får vila. På frågan om vad jag ska göra på min semester ska jag svara: hyra mig fri.

//Kenneth

Den frågan diskuterade jag med några intelligenta människor på ett välkänt forum. De flesta tänkte lägga ner sin röst, eller protest rösta. Flera på SVERIGEDEMOKRATERNA (Ja, du läste rätt). Detta tyckte jag lät idiotiskt till en början, men sen började jag fundera. Om jag lägger ner min röst, kommer det inte betyda någonting alls, förutom ett lägre valdeltagande. Det är väl inte mycket till protest?

Om jag istället röstar på ett WTFparti då kommer sossarna/borgarna att inse vem som verkligen styr:folket. Om vi inser att det är vi som styr får vi makten. Då kanske vi kan bli ett nytt Sverige. Då kanske vi vaknar upp ur våra dvalor och skriker ut vår besvikelse och demonstrerar mot förslag/lagar som FRA.

Jag hoppas verkligen att vi kommer göra det. Året är 2008, jag är nitton år gammal och FRA -förslaget har gått igenom. Hoppas detta är året då vi vaknade upp och inte året då Sverige tog sitt första steg mot ett övervakningssamälle.

Denna scenen från Network visar tydligt vad vi behöver göra.

Tack för mig

Jag kommer aldrig någonsin under några som helst omständigheter att registrera min blogg någonstans i ett statligt eller överstatligt register. Jag kommer aldrig att på något sätt gå med på att låta denna befarade lagstiftning att påverka MIN absoluta rätt till yttrandefrihet och jag kommer på inga villkor låta min blogg och dess innehåll att ställas under någon som helst yttre auktoritet. Jan Myrdal kan begära formell replik hur mycket han vill eller vem som helst annan. Glöm det. Och när Blogglicens, Kiruna, kommer att ringa eller besöka mig kommer dom att få precis samma svar. Och jag är beredd att ta eventuella konsekvenser.

Jag hoppas att alla besökt europaparlamentarikern Christoffer Fjellners hemsida och stödjer honom i kampen mot detta bisarra post-sovjetiska kina-inspirerade förslag. Socialdemokraten från Estland som lagt fram initiativbetänkandet längtar uppenbarligen tillbaka till "fornstora dar". Detta måste stoppas, helst långt innan det går så långt som med FRA-lagen. Låt oss stoppa det nu, i god tid och inte med en kamp som kommer i gång dagarna innan det klubbas. Se också "EU och bloggarna - detta kan du göra!" och EU och bloggarna: en bit på vägen.

Det som oroar mig mest med dessa förslag om statlig reglering och beskattning av internet är konsekvenserna detta kommer få för internet och den teknologiska utvecklingen. För att inte säga vår ekonomi i stort. Redan i dag flyr IT-företag Sverige eller skyr investeringar och etableringar här på grund av FRA-lagen. Fram tills nyligen har internet varit en ganska så frihetlig zon i våra liv. Statens reglering har missat cyberrymden och se vad det har gjort för oss alla, dig, mig och alla andra på den här planeten. Inte bara personlig kommunikation och tanke- och meningsutbyte utan även politisk, kulturell och ekonomisk utveckling som inte möjliggjorts annars. Förtryckta människor i diktaturer har kunnat att med endast en dator bekämpa sin regering och uppbåda världsopinion mot dess ledare, till exempel. Ekonomiskt har vi sett enorma framgångar som vi inte hade haft utan denna teknologis applicering. Teknologiskt har det fria internet gett oss teknologi och applikationer för personlig, nöjes- eller nyttoanvändning vi inte skulle ha sett annars. Det är inte min absoluta rätt till att blogga hur jag vill och som jag vill som ligger i potten här först och främst. Det är inte bara en fråga om yttrandefrihet eller att Storebror inte har något existensberättigande (som i fallet FRA, och PKU), det handlar lika mycket om att rädda oss själva från politisk, ekonomisk och kulturell stagnation där vi lämnar över ännu ett område till mjukhjärnade men kallhamrade auktoritära byråkrater med tillhörande ödesdigra konsekvenser.

Det är absolut högst talande att de som gått i bräschen för en reglering av internet är Kina. Det är ingen slump. Det är heller ingen slump att post-sovjetiska byråkrater nu försöker införa detta även i Europa och det i ett EU som mer och mer liknar en sönderreglerad planekonomi långt bort från den fria inre marknad som var en stor del av idéen och en av de verkliga hörnstenarna när Europeiska Unionen grundlades. Jag vill dock inte påskinna att Det Nya Europa är anti-liberalt, tvärtom är de europeiska forna kommunistdiktaturerna ett riktigt hopp för frihetligare lagstiftning men vi ska också komma i håg att gamla tankemönster och även lagstiftning fortfarande utgör ett stort problem i många av dessa länder. Man har ofta heller inte gjort upp med brotten mot mänskligheten och de gamla regimerna på ett tillfredsställande vis (se bland annat The Prague Declaration, metapublicerad på denna blogg i ett tidigare inlägg).

Vi ska inte heller glömma att liknande tankar som den estländska politruken nu lagt fram dryftats även här i Sverige. Maria Wetterstrand, ett av Miljöpartiets språkrör, ville ju ha något väldigt liknande nyligen när hon konfronterades med Blondinbellas blogg och när drevet mot denna unga self-made bloggtjej gick som starkast. Så post-sovjetisk auktoritär byråkrati finner vi inte bara i Estland och Bryssel, den finns redan i ett riksdagshus, med rätt att stifta lagar, nära dig.

Maria Wetterstrands och Marianne Mikko avslöjar med sin retorik och sina initiativ endast hur låga tankar dessa har om medborgarna (för att inte tala om yttrandefriheten), eller som dom säkert själva refererar till oss: "de underlydande", de anser helt enkelt att människor inte skulle vara kapabla till källkritisk granskning, intelligenta nog att fatta egna rationella beslut i sina liv eller att sålla information på egen hand. Skrämmande nog vill dom tänka åt oss. Vi har sett exempel på var detta slutar många gånger tidigare i historien.

Läs mer:

hos Henrik Alexandersson (bland annat):

"Marianne Mikko tar till orda..", "Annons", "Konsten att slingra sig", "Hur sa?", "Fredagssamanfattning", "Det blir reglering!", " Motspinn med stora luckor", "Hör upp!".

i svensk press:

SVD: "EU föreslår hårdare kontroll av bloggare", DN: "Ett angrepp på fri opinionsbildning", DN "EU vill registrera bloggare".

Har du precis blivit apatiskt inställd till politiker pga FRA-lagen? Röstade du blått i förra riksdagsvalet men känner att du fick rött? Är du besviken på påstådda liberaler som agerar på ett kollektivistiskt sätt i strid med sina "ideal" och fina ord? Vill du ha ändring? Vill du sluta stödja ett system som verkar hopplöst att förändra?

Är du liberal? Verklig sådan. Klassiskt liberal. Nyliberal. Libertarian. Liberal.

Senaste tiden har många av Sveriges liberaler tappat tilltron till både politikerna personligen och till de borgerliga partiernas kapacitet att leva upp till sina epitet som liberaler. Många av oss känner, mig själv inkluderad, att inte ens en röst på Moderaterna eller ett av de andra allianspartierna kan eller kommer att få bort socialdemokratin och den enorma "välfärdsstat" som dagligen inskränker våra liv och vår frihet. Detta är en känsla som dels delas av många samt, tyvärr, är högst verklig och sann.

Det är dags att alla vi liberaler slutar att föda monstret som går bärsärkagång på våra rättmätiga friheter. Det är dags att vi organiserar oss och skapar något som en dag kan få bort det ogräs som kallas socialdemokrati som förpestar allas våra liv.

Klassiskt Liberala Partiet är ett svenskt liberalt parti som kandiderade till riksdagen 2006. Cirka 200 röster fick man då, märk väl att dom var nystartade. Det må verka futtigt men jag har en stark känsla av att många av oss är beredda att 2010 på ett eller annat sätt markera våra verkliga ståndpunkter, må så vara att det är i brist på några som helst alternativ. Kom också i håg att andra partier börjat med ödmjuka siffror till att växa till inflytande!

"Liberalismens förbannelse" till trots så finns det poänger med att organisera sig. Frivilliga kollektiv är inte kollektivism, märk väl. En punkt är dock också viktig att poängtera: Liberala Partiet kompromissar inte med övertygelsen (vilket andra så kallade "liberaler" verkar villiga att göra. Inte heller låter vi oss köras över på något sätt om den dagen skulle komma.).

Lyckas LP komma in i riksdagen kommer vi att lägga in motioner för avregleringar, skattesänkningar och privatiseringar i enlighet med vår sakpolitik som den är definierad i nästa avsnitt. LP är dock mer intresserat av att långsiktigt i grunden ändra inställningen inom politiken, än av att få någon form av småskaliga resultat nu med en gång. Det kräver att vi är noggranna med att behålla vår ideologiska integritet och inte kompromissar med den för att uppnå tillfälliga framgångar. Det innebär att LP inte kommer att kohandla om sina röstmandat. Vi kommer inte att stödja förslag om ökad reglering i något avseende i utbyte mot någon obetydlig skattesänkning eller annan avreglering. Endast förslag som klart går i rätt riktning, utan större negativa komponenter kommer att få ett stöd av LP i riksdagen. Detta gäller även om LP hamnar i en position där vi kan ingå i en koalitionsregering med andra partier. Vi vore endast intresserade av att ingå i en regering som tar seriösa steg i liberal riktning, och som inte kompenserar detta med några nya regleringar, eller utökning av statens engagemang, i något annat område än de legitima. Det kan tyckas att vi därmed begränsar våra möjligheter att påverka, men om vi bara blir ett kompromissande parti bland alla andra, med en ideologisk bakgrund som är där för syns skull, så kommer vvår effektiva påverkan att vara obetydlig.

Från Liberala Partiets broschyr, sidan 5. kan laddas ner på deras hemsida (LÄNK).

Om du vill ha en verkligt liberal förändring av Sverige tycker jag att Liberala Partiet förtjänar din riksdagsröst 2010. Du kan också bli medlem genom att sätta in medlemsavgiften på 100 kronor på BG 5492-7660 (uppge namn och adress).

Liberala Partiets hemsida hittar du på: http://www.liberalapartiet.se

Fairfax, VA - Leaders of the National Rifle Association (NRA) praised the Supreme Court's historic ruling overturning Washington, D.C.'s ban on handguns and on self-defense in the home, in the case of District of Columbia v. Heller.

"This is a great moment in American history. It vindicates individual Americans all over this country who have always known that this is their freedom worth protecting," declared NRA Executive Vice President Wayne LaPierre. "Our founding fathers wrote and intended the Second Amendment to be an individual right. The Supreme Court has now acknowledged it. The Second Amendment as an individual right now becomes a real permanent part of American Constitutional law."

Last year, the District of Columbia appealed a Court of Appeals ruling
affirming that the Second Amendment to the Constitution guarantees an individual right to keep and bear arms, and that the District's bans on handguns, carrying firearms within the home and possession of functional firearms for self-defense violate that fundamental right.

"Anti-gun politicians can no longer deny that the Second Amendment guarantees a fundamental right," said NRA chief lobbyist Chris W. Cox. "All law-abiding Americans have a fundamental, God-given right to defend themselves in their homes. Washington, D.C. must now respect that right."

View the Opinion Here:
http://www.nraila.org/media/PDFs/HellerOpinion.pdf

Reason Online har också en artikel om detta beslut som är lite mer skeptiskt hållen. Man slår dock fast att beslutet innebär åtminstone följande:

So what's the real practical effect of today's ruling? Seems to me, it's limited to the following:

• A future Congress is barred from passing a uniform federal ban on handguns or rifles in the home. Just about any other federal regulation would probably still be okay, provided it meets the minimal Commerce Clause test in U.S. v. Lopez.

• The 600,000 residents of Washington, D.C. and residents of other federal protectorates now have the constitutional right to own a handgun, provided they meet a set of conditions put forth by the city council—the limits of which will be litigated at a future date. Also, even this right for this small group of people extends only to handguns or rifles kept in the home.

Länk: http://www.reason.com/blog/#127227

Detta är en framgång även om det kanske inte är den framgång vi kräver och som också det andra tillägget innebär, en absolut rätt för medborgaren att äga och bära vapen samt att skydda sig mot våldsverkare och tjuvar vare sig de operar i statlig eller privat regi. Reason har dock lite rätt i att vara skeptiska till beslutet, det är inget definitivt utslag ÄVEN om det är ett starkt stöd för det andra tillägget och den individuella medborgarens rätt till vapenägande som sådan. Man ger i beslutet utrymme för att vissa former av vapenkontroll är legitima och detta kommer med all säkerhet att vara en stor tvistefråga i framtida prejudicerande rättsfall:

This is because the majority opinion clearly provides room for the survival of gun laws which do not offend the fundamental self defense purpose of the Second Amendment. Thus, as with other rules of law, the real meat and potatoes, so to speak, will be found in the many lawsuits to come. Accordingly, the anti-gun groups have already taken up the gauntlet and broadly asserted that today’s decision affirms the validity of “reasonable” efforts by governments to control crime. Well, not so fast.

What the decision does recognize is that the right to keep and bear arms is not absolute. So far that’s nothing controversial. Notwithstanding the fact that some folks would have liked a decision that swept away gun laws en masse, I doubt that anyone seriously following this issue expected that there was any likelihood of that. Instead, those watching this issue were keenly interested in the scope of the right and the standard of review to be applied. Well, we got some information on both of those.

Länk: http://www.jpfo.org/alerts02/alert20080627.htm

Jpfo.org säger också:

On June 26, 2008, the Supreme Court of the United States handed down a landmark decision in District of Columbia v. Heller. This case represents the first time the Court has considered in detail the nature and scope of the Second Amendment.

At issue were the District of Columbia’s laws which largely ban all handgun possession within the city and which require all long arms to be unloaded and either disassembled or fitted with a trigger lock, rendering them essentially unavailable for self defense as “functional firearms.”

The Court, in a 5-4 decision which struck down both the outright handgun ban and the “functional firearms” ban, held that the Second Amendment guarantees a strong individual right to keep and bear arms, which includes the right to have arms for self defense in the home.

There should be no doubt in anyone’s mind that this is an excellent result which gun owners should be very pleased with. The decision clearly and unambiguously establishes the strong and fundamental nature of the individual right to keep and bear arms.

Significantly, however, the Court noted that the right to keep and bear arms is not without limitations, just as the right to free speech is not unlimited. The Court stated that its decision should not be read to cast doubt on such laws as long standing prohibitions on the possession of firearms by felons or the mentally ill, or in such sensitive places as schools or government buildings and the like. Thus, the Court clearly signaled that there are a variety of gun laws which are permissible under the Second Amendment.

This has two significant implications for the future. First, it will take many future lawsuits to establish precisely what sort of laws are and are not permissible under the Second Amendment. Both sides will likely find themselves fighting that battle vigorously.

Second, those laws that are, in fact, permitted under the Second Amendment will form the fertile ground upon which future political activity will rest. It will remain the province of law abiding gun owners to oppose, politically, gun laws which, though constitutional, are nevertheless unwise and harmful to liberty and safety.

Länk: http://www.jpfo.org/alerts02/alert20080626.htm

Det andra tillägget i The Bill of Rights lyder:

Amendment II
A well regulated Militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear Arms, shall not be infringed.

Läs JPFO:s för detta högst relevanta förklaring av det andra tillägget och dess innebörd (vilket är vad domstolsutslaget och den politiserade debatten om detta handlar och handlat om): "The Six Things Americans Should Know About the Second Amendment" (A must read!)

Dess innebörd och ordalydelse har länge varit en tvistefråga för diverse politiska intressen. JPFO slår dock fast och alltså nu även i viss mån författningsdomstolen, att de argument som presenterats mot att det andra tillägget innebär en individuell frihet för den amerikanska medborgaren att äga och bära vapen är gravt okunniga samt endast är ett försök till att inskänka friheten.

I svensk press:

Enligt Dagens Nyheter (man kan inte lita på DN och deras rapportering överhuvudtaget, deras journalistiska förtroende är kört i botten efter bland annat deras rapportering om Israel och DN Kulturs utsvävningar i lögnernas värld. Deras rapportering från andra sidan atlanten och politiken där är också väldigt ofta bristfällig eller inkorrekt) så kan vi läsa uttalanden från de båda amerikanska presidentvalskandidaterna i respektive demokraternas och republikanernas parti. Här ser vi hur Obama spinner vidare på de svagare sidorna av domstolsutslaget, något han säkerligen kommer fullfölja hårdare vid en eventuell seger i höst (vilket också kan påverka den juridiska batalj som med all säkerhet kommer att följa). Det är som vanligt, "frihet är bra MEN jag kan tänka mig att godtyckligt och efter eget huvud inskränka den om jag råkar få för mig det".

Demokraternas Barack Obama, vars parti haft en mer restriktiv syn i vapenfrågan än republikanerna och Bush, uttryckte sitt stöd för författningens andra tillägg och domstolens beslut.
- Men jag ser också ett behov för brottshärjade samhällen att med sunt förnuft och effektiva åtgärder rädda sina barn undan det våld som plågar våra gator, sade Obama.
Enligt Obama anser HD visserligen att Washington D C gick för långt med sina strikta vapenlagar, men domstolen medger att lokalsamhällen har rätt att vidta "rimliga åtgärder" för att hålla gator trygga.
Republikanernas kandidat John McCain applåderade precis som partivännen Bush domslutet, men tog sikte på sin rival.
- Till skillnad från senator Obama...har jag utryckt mitt stöd och krav för dagens utlåtande.
- Till skillnad från det elitiska synsättet att amerikaner klamrar sig fast vid vapen av förbittring, så bekräftar dagens avgörande att vapenägande är en grundläggande rättighet - okränkbar, precis som rätten till yttrandefrihet...
- Det här markerar slutet på vår kamp mot dem som försöker begränsa laglydiga medborgares rättigheter.

Tidigare i bloggen om rätten att äga och bära vapen:

"Amerikanerna stöder medborgarens rätt att bära och inneha vapen"