Pusselbitar faller på plats, saker börjar utkristalliseras... Veckan som gått har varit "off the hook" minst sagt.

• Mange gick och dog. Ja, DÖD. Pulsen slutar slå och själen drar vidare. Fortfarande ingen som vet vad som hänt, obduktionen kanske kan ge svar. Hur som... Kommer sakna Dig mannen... Men vi ses snart igen, det vet Du. Se ya on the other side. Vila i frid medans Du kan, snart är även jag klar på den här planeten.
• NR eller a.k.a. ARNOLD visade sig inte spela med rätta kort. Fiender är alltid fiender. Du vet var Du har dem.... men vänner... eller den DU TROR är din vän sticker kniven i ryggen på Dig när Du minst anar det. Oskön erfarenhet, men nyttig.
• SS har visat sig hittat kärleken, blivit gravid och vill till Skåne. Från HJÄRTAT.... Jag är så glad för Din skull så Du anar inte eftersom jag vet vad DU VILLE med livet. Evig kärlek. ;-)
• Och BB Enköping. Vi KAN bättre !!!
• AA, vart var Du idag ? När jag väl sätter min fot på Rörstransgatan på "hundra år" så är Du inte där... Vill ju sätta mig ner å prata med Dig... Det vet Du.
• Och musikvideon ?!?! Ja, det finns en anledning till varför den dyker upp på STHLM Eternal.

Vad ska man säga ?!?!

Oktober 2008, vi är långt ifrån klara. Låååångt ifrån...

Detta påmindes jag också om direkt på morgonen. Den högraste vicepresidentkandidaten i USA, Sarah Palin, har blivit utfrågad om sin utrikespolitiska linje. Se här några pärlor hon slängde åt oss svin: hon säger sig tro på guds stora plan med världen, vilken givetvis ska verkställas av USA. Irakkriget är "rättfärdigt" och ska därmed fortsätta. Hennes egen son åker snart till Irak som soldat och det är tydligen vad gud väntar sig, för såhär kommenterar fru Palin saken: "jag tror att det finns en plan för den här världen och att den planen för den här världen är av godo". Om Georgien går med i Nato och dess konflikt med Ryssland fortsätter kan Palin inte utesluta att USA går i krig mot Ryssland.

Jag tycker det är jävligt beklagligt hur många som idag är utvalda av Gud i olika konflikter för att göra Hans Stora Verk. Men man kunde väl inte ha väntat sig bättre av Herr Gud...

Denna konflikt mellan Georgien och Ryssland verkar också ha kommit som en skänk från Ovan för all världens maktgalna regimer. Om det stämmer att Georgien beskjutit sin ryska minoritet så hade Ryssland ett relativt legitimt officiellt skäl att gå in i Georgien. Det inofficiella, men antagligen betydligt viktigare, skälet att tillgripa militära krigshandlingar istället för diplomati, stavas förstås OLJA. Som vanligt. Georgien är ett fotsteg på väg ner till ett område med oljereserv. Georgien å sin sida hade inte behövt svara separatisterna så krigiskt och aggresivt. Istället kunde man ha dämpat konflikten genom att tex ge visst regionalt självstyre (som sametinget eller åländska självstyret), gjort ryska till officiellt minoritetsspråk, avsatt lite godwill-pengar till regionen och så vidare. Men Georgiens regering har också en agenda, man vill bli invald i Nato och vet att Ryssland ogillar detta. Genom att provocera Ryssland till våldshandlingar har man med största sannolikhet velat provocera också Nato att aktivt ta ställning för Georgien genom att gå in i konflikten på landets sida. Nato, USA och Europa har inte fysiskt gått in i kriget. Ryssland är inte en ofarlig militär fiende. Däremot gör man det mesta möjliga av propagandakriget. Samma olja som intresserar Ryssland intresserar självklart även dessa makter.

Det verkar även som att många är mer än nöjda att ha den gamla fienden Ryssland tillbaka på banan igen. Och det är sant att få saker befrämjar demagogi och ursäktar totalitära åtgärder mot den egna befolkningen mer än den kollektiva skräcken för en mäktig yttre fiende. Kriget mot terrorn har hittills fått duga, men en stor nation, med en stark militär och ekonomi, är givetvis ett betydligt starkare kort än ett vagt terrorhot från de fattiga och desperata. Och som sagt, man måste inte avpoletera sina intressen i mellanöstern för det. Kriget i Irak är fortsatt "rättfärdigt".

Missförstå mig rätt nu. Jag påstår inte att Ryssland skulle vara mindre imperialistiskt eller oresonligt än det så kallade väst. Det jag påstår att det är vi civilbefolkningar överallt som är de verkliga förlorarna i detta urgamla spel om makten. Och personligen tycker jag det är trist att se det kalla kriget återkomma i någon form. Jag är ju gammal nog att minnas den tiden. När vi barn var rädda för neutronbomben och för kärnvapenkriget som skulle utplåna allt, fick lära oss känna igen kriget-kommer-signalen och höll reda på vart närmaste skyddsrum låg (idag får man förmoda att de flesta av dessa skyddsrum är ombyggda till klubblokaler eller liknande).

Apropå något annat som ligger i tiden, tvångsarbete (ja det kan väl fan inte jag hjälpa att det mesta som ligger i tiden just nu är så negativt, låg roliga saker i luften skulle jag vara den förste att vilja skriva om dem). Här är ett old school punkcollage av bloggaren Andrea Dorea. Om detta finns inte mycket att orda. Om ett arbete behöver göras så ska det också betalas. Anställ de arbetslösa och betala normal lön, sociala avgifter och arbetsgivaravgift istället.

Apropå denna form av tvångsarbete, i gråzonen mellan arbete och direkt slaveri, har jag ett helgtips för er i Stockholmstrakten. I morgon lördag kl.13, besöker förtattaren och historikern Dick Harrison Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Han ska prata om, och signera, tredje boken i sin serie om Slaveriets historia. Den delen som handlar om vår närhistoria fram till idag. Jag tror det kan bli intressant. Slaveriet är tyvärr en mycket viktig och omfattande bit av mänsklighetens historia, och lika levande än idag. Jag har inte läst dessa böcker men däremot Stora Döden, Harrisons bok om digerdöden. En spännande bok där man får veta i princip allt om denna sjukdoms ingrepp i den europeiska historien (och även lite om dess framfart på andra kontinenter).

Wilmer attackerar och besegrar en inbillad fiende!!

Krigets grundprincip är att bevara sig själv och förinta fienden

Innan frågan om strategin i guerillakrig diskuteras i konkreta ordalag, är det nödvändigt att säga några ord om krigets grundproblem.

Alla de för militära operationer vägledande principerna härrör ur den enda grundprincipen: att göra sitt bästa för att bevara sin egen styrka och förinta fiendens. I ett revolutionärt krigt är denna princip direkt förbunden med politiska grundprinciper. Den politiska grundprincipen i Kinas försvarskrig mot Japan, dvs. dess politiska syfte, är att driva ut den japanska imperialismen och bygga upp ett självständigt, fritt och lyckligt Kina. Uttryckt i den militära aktionens termer innebär denna princip användningen av väpnat våld för att försvara vårt fosterland och driva ut de japanska inkräktarna. För att uppnå detta syfte kommer de väpnade förbandens operationer att ta formen av att de gör sitt yttersta både för att bevara sin egen styrka och förinta fiendens. Hur kan vi då rättfärdiga uppmuntan till heroiska offer i krig? Varje krig betingar sitt pris, ibland ett ytterligt högt pris. Står detta inte i motsättning till "bevara sig själv"? I verkligheten finns här ingen motsättning alls; mera exakt uttryckt: offer och självbevarelse både står i mottsättning och kompletterar varandra. Ty sådana offer är nödvändiga, inte blott för att förinta fienden tuan också för självbevarelsen -- partiellt och tillfälligt "icke-bevarande" (offer, eller betalning av priset) är nödvändigt för det allmänna och beständiga bevarandets skull. Från denna grundprincip stammar hela raden av principer, som vägleder de militära operationerna, vilka allesammans -- från principen för skjutning (ta skydd för att bevara dig själv och uttnyttja eldkraften till fullo för att förinta fienden) och till de strategiska grundprinciperna -- är genomsyrade av andan i denna grundprincip. Alla tekniska, taktisk och strategiska principer är exempel på tillämpningen av denna grundprincip. Principen att bevara sig själv och förinta fienden är grunden för alla militära principer.

(sid. 198f. "Strategiska problem i guerillakriget mot Japan (Maj 1938)", Militärpolitiska skrifter I)

Fast jag vet inte hur lämpligt det är att läsa Mao Tse-Tung allegoriskt, men om man kan med allegorin avnjuta Homeros, varför inte Mao?

Jeg elsker disse menneskene. Takk.

det enda sättet att få slut på ett krig är att sluta hata fienden.

det värsta som hatet gör mot dig, det är att den ger din fiende ett stort övertag över dig. din svaga punkt är just ditt hat. tills man förstår det, kommer man egentligen ingen vart. du måste i princip kunna säga till din värsta fiende att du vill honom gott, att du vill att han ska hitta en ro inom sig själv, så han slutar hata också. att kunna säga till sin fiende att “vi kommer inte överens, och vi behöver inte gilla varandra, men jag hoppas att du får ett bra liv ändå, och att du också kan sluta hata dina fiender.”

hat är ett starkt ord, och många av oss säger att vi väl inte riktigt hatar något eller någon. är det verkligen sant så är det ju fantastiskt. jag försöker så gott jag själv kan att inte hata, men ändå har det nog hänt ett par gånger, så är det ju bara. människor som sårat mig rejält, ja det tar lite tid att komma över. man måste ju ändå försöka vara ärlig mot sig själv när det händer, för annars lär man sig ju ingenting heller. till hatet kommer andra känslor som på beställning, som att man sätter sig själv i som offret, bitterhet över ens egen situation och så vidare. tänk så ofta man ändå säger “åh, vad jag hatar…” och i slutet på den meningen kan det komma allt mellan blodpudding och chefen på jobbet. även om du själv inte skulle definiera något som rent och rasande hat så kan ett “starkt ogillande” egentligen vara samma sak.

det är inte gjort i en handvändning. man är så invand vid beteendet att ogilla just en viss sak att man tillslut kanske inte ens tänker på att man gör det. nazisterna jag har träffat på senaste tiden brukar hävda att de egentligen inte hatar invandrarna, de är till och med polare med några av dem. men de vill ha en annorlunda invandrarpolitik, och det vet de att de får med sverigedemokraterna. men faktum är att jag har fått flera av dem att inse att många andra partier försöker faktiskt förändra invandrarpolitiken till det bättre. vad man sen anser är bra får man ju avgöra själv, men man måste ju ändå läsa igenom partiernas åsikter i frågan om det nu är det som ligger en närmast om hjärtat. vad skulle då hända om de faktiskt tog till sig detta på allvar, slutade hata fienden, arbetade för en bättre politik, och dömde folk som individer? vad skulle hända om de två mest bittra blogg-fiender kunde erkänna att den andre faktiskt skriver vettiga inlägg då och då? om de skulle skippa de syrliga antydningarna och beska kommentarerna till både det ena och det andra, och istället skita i att skriva något - eller ännu bättre, komma med något konstruktivt?

ja, vad skulle hända om man tog hatet man bär inom sig, tog ett steg tillbaka, och tittade på den från avstånd… och tänkte, “ja, där har vi en liten bunt hat & bitterhet, den vill jag nog inte gå och bära på längre, den är ganska tung.” vi skulle kunna omvandla denna känsla till en mer accepterande och förlåtande känsla, där vi känner att “okej, det här har varit min fiende. han är inte min bästa kompis, men han ska få leva sitt liv ifred ändå. och jag hoppas att livet är snällt mot honom och att han kommer få det bra.” att acceptera att man helt enkelt inte passar ihop med alla, och inte låta det ligga och koka inom en istället. för faktum är att du själv bestämmer hur mycket hat du vill bära på. och vad vill du helst vara uppfylld av, kärlek eller hat?

tjejen som väger sig varje timme, och helst inte vill titta sig i spegeln för hon hatar sin spegelbild så… tänk om hon kunde ge det ett försök att inte bli så övermannad av äcklet och hatet, utan snarare tänka “okej. jag gillar inte min kropp. men jag är liksom fast med den. vad gör jag nu istället?” jag förstår ju naturligtvis att det inte bara är att vända på ett mynt för att få slut på ett krig eller ätstörningar, och det är inte det jag vill ha fram heller. det kommer alltid finnas grupperingar av människor som tycker si eller så. och åsikter är bra! de ska man ha, man ska bara inte låta dem äta upp en totalt.

det enda du kan förändra i en negativ situation är dig själv, och hur du själv förhåller dig till den. bidrar du till det mänskliga lidandet eller arbetar du emot det? hatet arbetar nämligen inte med dig själv, även om du gärna vill tro att hatet står på din sida. hatet lägger dig själv i underläge. det är så väldigt jobbigt att vara i underläge och försöka sparka och slå sig uppåt, när du egentligen bara kan resa dig upp, borsta av dig och stå upp.

nej, det här är ingen lätt uppgift, men man kan ju i varje fall försöka. man vill ju ändå inte tillhöra skaran av människor som sprider negativ energi omkring sig, som hatar, skitsnackar, misshandlar, mördar, och allt vad som nu pågår i världen. vad vill du bidra med? vad vill du att folk ska se när de ser på dig?

du kommer med största sannolikhet inte skapa världsfred, men du kan ju skapa fred i din värld. och det är ju ett steg på vägen, bara det.