I Sverige har vi valt en annan väg som mer använder morot än piska (vilket inte mack-ägarna håller med om). Alla nya bilar som säljs till privatpersoner och som uppfyller kriterierna för miljöbil får en rabatt på 10 000 kr av staten. Företag går inte heller lottlösa eftersom tjänstebilar får ett reducerat förmånsvärde (20-40% rabatt). Jag har tidigare skrivit om att jag tycker att den svenska miljöbilsdefinitionen bör nyanseras eller åtminstone kompletteras. Man kan jämföra med EU som strävar efter samma mål som den bränslesnåla delen av den svenska definitionen av miljöbil utan att använda ett så knepigt begrepp som ”miljöbil”.

EU satsar alltså, helt rätt enligt min mening, på en minskning av utsläppen genom effektivisering. Tyvärr visar alla tidigare erfarenheter att besparingarna snabbt äts upp av ökat utnyttjande och därmed uteblir effekten. Hur man ska tackla det problemet har jag inte sett att de funderar på, men attityd och beteendeförändringar behövs för att få framgång (ett högt oljepris kanske också hjälper till).

Ett kompletterande sätt att minska på koldioxidutsläppen är att använda förnyelsebara drivmedel, något som EU inte tar hänsyn till när de räknar på koldioxidutsläppen från bilarna. Detta har EU fått mycket kritik för från framför allt svensk sida. I klimatstrategin ingår också att det ska det införas ett certifieringssystem för biobränslen och låginblandning av biobränslen i bensin respektive diesel. Förutom låginblandningen gör certifieringen det möjligt för varje enskilt medlemsland att införa skatteregler som gynnar biobränslen som garanterat är bättre för klimatet än bensin och diesel. På så sätt kan vi (förhoppningsvis) få en dubbel minskning av koldioxidutsläppen från våra bilar. Sedan kan vi komma ännu längre om vi förändrar vårt beteende också!

/Markus Paulsson

Jeg så for meg følgende realistiske situasjon; Jeg jobber i Oslo og må på møte i Stavanger, flybilletten koster 3.368.- tur retur, (sjekket på SAS). Jeg må ha taxi fra jobb om morgenen, det er fort 1.200 begge veier i Oslo og 800 begge veier i Stavanger. Hotellet for ett døgn koster 1.695 for ett vanlig Rom. Var jeg ansatt i Staten fikk jeg Statens satser i tillegg, - De direkte kostnadene er altså 7.523.-.

Men vi må ikke glemme lønna. Mye går vekk i reisetid og da får jeg ikke gjort noe annet produktivt for lønna mi, så vi må trekke den fra, hver fall for all den inneffektive tiden. Overtid Sosiale utg. Det blir fort dyrt. Total pris for turen er alt i alt 9.616. Det lyder veldig kostbart å være miljøgris.

Men spørsmålet var jo egentlig det motsatte, hva koster det å være miljøvennlig? Jeg må jo betale klimakostnadene: De direkte og virkelige klimakostnadene er ”Klimakvoten”. I følge www.mittklima.no er det 326Kg Co2 for min flytur frem og tilbake som skal betales og den koster 63 kroner! Co2 utslippene mellom Tromsø og Bergen er 754Kg Co2 og koster hele 145 kroner.

Om jeg slipper å reise en gang for kr. 9.616 + miljøkvotekostnaden på 63 kroner, da koster det meg jo i virkeligheten – 9.679 kroner, altså (minus)

For nærmere 10.000 for EN tur mellom Oslo og Stavanger, kan jeg snakke på webkonferansen til meetcon hver dag, hele dagen og natta med om jeg orker - for mindre enn dette i over to mnd. sammenhengende og da har jeg ikke brukt en eneste kg. ekstra Co2. Og det gjelder ikke bare meg, andre på jobben min vil også kunne gjøre dette. Jeg orker ikke engang å regne ut hvor miljøvennlig det er. Andre har gjort det før meg og har funnet ut at i snitt sparer man minst 25% av de årlige reisekostnadene. Det gjør meg til en mer effektiv medarbeider (i snitt opp mot 10%) og jeg kan være i mye tettere dialog med mine samarbeidspartnere i eks. Stavanger.

Jeg fant ut at det koster meg ikke noe å være miljøvennlig, tvert om jeg sparer min bedrift for en svær sum penger. Er ikke den kostnadsbesparelsen for miljøet og bedriften min verd en aldri så liten lønnsforhøyelse? Hei sjef – hørte du?

Geir Stene, Seniorrådgiver Gazette as