Talibaner, världsekonomisk härdsmälta, protester i Bangkok mot en hyfsat fungerande demokrati och allt det andra. Ljuset i mörkret är att jag har avslutat en kurs för programledare som gick väldigt bra. Är faktiskt lite stolt... Nästa vecka kör vi kurs om lyssnarundersökning. Magnus Anshelm är Kung.

På BBC säger dom att vi är inne i ett paradigmskifte, va faan de nu betyder. Är det dags att byta skjorta ?

Och var är Kim Jong-Il?

Allt blir säkert bättre i morgon.

Man dyrkar Gud, Jesus sonen och den helige ande. Kristna har genom tiderna försökt fläta in någon form av logik i denna klara motsägelse. Det vill säga att bibeln och de kristna själva alltid sagt att det är en gud, men att när man räknar dem så går inte matematiken ihop.

Man har därför hävdat att alla tre är en och samma. Uppenbarligen menar man inte att de ska ses som en i det att det är en grupp av oberoende entiteter. Utan EN entitet som består av flera.

Det här blir mera löjligt än själva läran i sig när det är meningen att man ska tro att gud inför jesu födelse talade med sin son och sa till honom, "Min son, jag ska skicka ner dig till jorden, fast du är egentligen jag så jag ska skicka mig till jorden, och tyvärr kommer de döda dig, fast det är ingen fara för du är jag."

Men skämt å sido så om de nu ska vara en och samma, så borde de inte kunna ha separata upplevelser som inte de andra känner till eller hur? Om deh ar det så är det tveklöst tre unika individer. Ja, men så tittar man då på denna vers ur markusevangeliet om Jesus påstådda återkomst till jorden.

Mark - Kapitel 13, vers 32
"Och när den dagen kommer vet ingen, inte ens änglarna i himmelen, inte ens sonen, utan enbart fadern."

Okej. Denna vers tycks sätta den sista käppen i hjulet för treenigheten. Om gud och jesus är en och samma, hur kan då gud veta när jesus återkommer men inte jesus, som är gud, och gud är jesus.
Så gud vet men han vet inte. Tydligt tecken på personlighetsklyvning, en diagnos som visserligen skulle förklara mycket av "guds" beteénde genom första testamentet.

Om Alfred en dag fick reda på att Bruce Wayne vet saker som inte Batman vet och tvärtom, skulle han förmodligen ringa första bästa psykolog.

Döm min förvåning när jag slog upp tidningen och läste innehållsförteckningen, på sidan 22 fanns ett reportage om Aspergers syndrom! Ett bra reportage till råga på allt. Det här visste jag inte, att Jehovas vittnen accepterar neuropsykiatriska diagnoser och det utan att försöka få till det så att de går att BE bort med hjälp av deras enda sanna och obestridliga tro! Sånt där hålls en del andra fanatiska samfund på med. Livets Ord, tex. Där blir man botad från alla möjliga sjukdomar via deras pastorer. I allafall blev man det förr. Ulf Ekman minns ni väl? Vet inte var de står vad gäller NPF-diagnoser.

Jag skannade in hela artikeln men iddes inte lägga den här, om någon är intresserad maila mig på tantrasch snabela live.se

Några länkar:

Jehovas vittnen Officiell hemsida

En hemsida OM Jehovas vittnen
En annan om stödgrupper för dem som lämnat JV

Varför jag tar upp det här? Jo, jag tänkte att det här dörrknackandet borde fungera åt andra hållet också. Damptanter och övriga som känner att ni önskar att fler känner till mer om de här diagnoserna; Nästa gång JV ringer på, prata lite med dem (om det finns tid) Ta reda på vad de själva som personer vet om NPF, berätta mer för dem om Asperger, ADHD och andra NP-funktionshinder.

De går ut för att ge oss de "goda nyheterna", varför inte passa på att förkunna lite tillbaka, om sånt som de faktiskt själva anammar och är intresserade av att lära sig mer om? Som tex hur man bemöter en person med Asperger;

Ur artikeln Leva med Aspergers syndrom (VAKNA september 2008)

************************************

Jag är jätteintresserad av att studera tro överlag. Särskilt de extrema trosinriktingarna. Har deltagit i religionscirklar när jag pluggat, läst mycket religionshistoria bara för att det är så mycket jag vill förstå och dessutom har jag läst bibeln ett antal gånger från pärm till pärm, även om jag inte skulle kunna citera ett enda ord från den så här på rak arm. Vad gäller min egen tro så plockar jag lite som jag har lust. Jag är en slags religiös vilde på det vis att jag känner att en del religioner och trosriktiningar har nåt som känns är vettigt för mig, för någon vild sökare är jag INTE. Snarare en hittare. Och förkastare.

Jag har haft förmånen att möta många människor med sånt som kan uppfattas som udda idéer och/eller trosuppfattningar. Med möta menar jag att jag på något sätt har fått ut något av det, kunskap, självinsikt eller ännu fler fördomar (hur nu det har fått plats), ja ni vet nog allesamman vad jag pratar om.

Minns en Livets Ord-kille som jag jobbade med för säkert 20 år sedan, som berättade hur det gick till när han träffade sin fru och friade till henne. Det är så romantiskt! Nästan som en saga. Och verkligen helknäppt.

Jari, min jobbarkompis,var  så fruktansvärt blyg. Nästan sjukligt blyg. Och så fruktansvärt KÄR. Han brann! Kvinnan i hans liv, som tillhörde samma församling, såg honom inte. Hon visste inte ens om att han fanns.Han höll sig undan så långt bort från henne som han kunde men ändå kunde skymta henne.

Jari bad på sina bara knän i flera veckor, ja månader, att hon skulle upptäcka honom men ingenting hände. Hans knän blödde bokstavligt! Han förbannade sin Gud och hade så när förlorat sin tro när en annan kille i församlingen som inte hade en aning om hur det stod till plötsligt dök upp en kväll hos honom och frågade om han behövde hjälp med något. Han tog det som ett tecken på att Gud hade skickat honom hjälp och de bad tillsammans. Den andra killen bad för att min arbetskompis skulle våga ta kontakt, att han skulle få ett modigt hjärta och jag minns inte allt. Men hur det nu var så kände Jari sig så stärkt av de där bönerna (de bad högt, ropade, rabblaade berättade han) att han hade sin bönepolare att följa med till den här tjejer samma kväll. När de kom dit ställde Jari sig på sina knän och friade till henne! Och hon sa ja! De gifte sig tre veckor senare.

Jag retades jämt med honom om det där att de gifte sig direkt.

- Du var säkert bara kåt och ville bara ha henne i säng, sa jag och skrattade, för han hade varit oskuld innan de gifte sig.

-  Japp, sade han utan att blinka, klart jag ville. Men mest ville jag ligga med henne för att jag älskar henne så galet och oerhört mycket.

Sin  bröllopsnatt berättade han, hade de ägnat timmar åt att be på sina bara knän och tacka Gud för att de funnit varandra. Jag är fortfarande helt faschinerad över hans berättelse, även om jag inte fattade varför de måste ha så bråttom med att gifta sig eftersom de inte kände varandra alls. Men det var väl nån kärleksbön som blev uppfylld för dem bägge då - eller nåt.

;-)

-----------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om aspergers syndrom, adhd, npf, neuropsukiatriska funktionshinder, jehovas vittnen, livets ord, extrema religioner, trossamfund, sekter, sex före äktenskapet, bibeln, vakna september 2008, reportage om asperger

Ingen (förhoppningsvis inte ens Blondinbella)  har ju kunnat undgå att börserna rekordrasat och att den globala ekonomin är i rejäl gungning. Man har pratat om finansvärldens egna "nine-eleven" o.s.v.* 

I dagens Aftonbladet kan man läsa att Honkongbörsen fortsätter rasa trots att man gått in med otroliga 15 miljarder dollar på penningmarknaden för att lindra den finansiella krisen. E24 bland många andra skriver om att Island genom rysk hjälp skall räddas från nationell konkurs. DN rapporterar om att de brittiska bankerna nu förstatligas efter ett kapitaltillskott på sjuka 600 miljarder kronor.

Summa summarum är att något stort är på väg att hända. Vän av ordning undrar då om inte detta är "stort nog" eftersom hela världen kastats in i denna kris ? Personligen är jag övertygad om att detta bara är början.

I många år har moderaterna och kapitalisterna hyllat den fria marknaden. Planekonomi, statligt ägande och socialism har man skytt som pesten. Släpp kapitalet fritt så blir det tillväxt och alla blir rika och glada. Avreglera och sälj ut det som är statligt. Yada yada. Typ. Nu när situationen blivit en annan så skall givetvis staten med enorma skattemedel rädda dessa "luftslott".

Givetvis kommer inte detta att gå.

Det säger sig själv.

USAs budgetunderskott var INNAN denna kris så gigantiskt så att de aldrig skulle kunna hamna på plus någonsin. Det vi ser nu är inget annat än de sista elchockerna på en patient som är på väg att dö. Vi har ju kunnat läsa om att Island riskerat gå mot nationell konkurs. Det är ingenting mot vad USA är på väg mot i ett längre perspektiv. Man behöver inte vara utbildad ekonom för att räkna ut det, bara en aning bra på siffror. Således är detta bara början på en helt ny ekonomisk världsordning.

För den dagen (och den kommer) då USA totalkollapsar så kommer resten av världen (förutom Nord-Korea, Kina och Kuba) gå samma väg. Om resultatet blir världskrig eller bara allmänt lidande återstår å se men det kommer inte bli någon "fest på Stureplan" precis.

Det fascinerande i hela den här soppan är att Bibeln mer eller mindre förutspått detta. De som kan sin Bibel vet vad som står i Jeremia, Hesekiel och i Uppenbarelseboken. Vare sig man är troende eller inte så är det i alla fall häftigt att så mycket slagit in och och fortfarande gör det. Och om det fortsätter så som Bibeln förutspår så står vi inför ett sällan skådad globalt kaos som kommer sakna motstycke.

Vi på Stockholm Eternal hoppas givetvis att Bibeln får rätt.

Än så länge verkar ju saker löpa enligt "plan".

Det här är som sagt bara början.

Det gäller bara att se sakerna från en annan synvinkel och i andra proportioner än vad media vill. Just nu försöker man intala allmänheten att läget är under kontroll och att man skall bringa ordning med insättningsgarantier och blaha blaha. Ännu mera panik är ju det sista man vill ha. Men, men... panik kommer det att bli. Belive that.

Redaktionen på Stockholm Eternal vet vad som väntar och är beredd och undertecknad kommer stå med ett glatt smile och säga...

"Vad var det jag sa ?"

*

*

*

klicka på pilen

➥

*

*

*

*

(Bilden är klickbar)

Den finns under "Min undersida"

och där bubblar jag lite om vad som står i Bibeln.

-----------------------------------------------------------

Om du vill skriva en kommentar så gör det under den sidan. På denna enkla infosida har jag stängt för kommentarer för att få dem på rätt ställe.

I detta fall är det inget annat än tortyr av bibliska proportioner som kanske skulle kunna ge denna stackars kvinna någon sorts känsla av tillfredsställelse då hennes hämndbegär säkert är högre än George Bushs på Osama. Det förbannat idiotiska helvetet borde få höra orden "öga för öga, läpp för läpp" samtidigt som man trycker in en smällare i hans mun och hoppas att både hans ögon och läppar trasas sönder.

Vad är det för äcklig människa som gör något sådant? Jag hoppas att han skäms, jag hoppas att han skäms så mycket så att han mår dåligt resten av livet och drömmer mardrömmar även efter att hans i förtid ruttnade inre förmultnar under jord.

Ja, jag låter väldigt arg. Jag fattar bara inte hur man kan få för sig att göra något sådant och jag ryser till lite när jag försöker tänka mig hur han (och förmodligen några medhjälpare - den typen av människa vågar aldrig agera själv skrattretande nog) lyckades med detta avskyvärda dåd.

Huliganer alltså... Fans i all sin ära, det är väl trevligt, men när de blir huliganer och låter det gå så långt så handlar det fan inte om fotboll längre, då handlar det bara om äckliga människor som gör äckliga saker mot oskyldiga offer.

Av en person som bevittnade huliganernas väg till matchen på tåget mellan Helsingborg och Malmö hörde jag att dessa män som inbillar sig att de är "Männens män", i ena stunden sjungit högt (i den rätta fascistiska andan): Alla i Malmö är bögar. För att i andra stunden sjunga: Vi ska knulla hela Malmö.

Okej, det säger sig självt vilken typ av människa vi snackar om.

Till alla er som trodde att allt var över.  

Ace of Base finns och har ikväll spelat live i Singapore på en av alla krogar i staden ”IndoChine”. Säga vad man vill om de gamla ”liken” men visst var dom bra! Kanske till och med bättre än när de var som populärast. Men frågan är om inte publiken var bäst! Alla tyckets kunna varenda textrad.

Men,Varför dyker Ace of Base upp i Singapore? Jo för att det verkar finnas massor av Hem längtande Svenskar här i stan som inte har fattat att Stureplan och Ace of Base är historia! Dessutom har dom MASSOR av pengar, så dom har råd att hyra in Bandet.

Om ni vill veta mer om musiken och historien kring Ace of Base, lyssna på Radio Stockholms serie och om Cheiron.

Vi får se hur vicepresidentkandidat Sarah Palin drabbas av att ha blivit belagd med åtminstone tolv lögner. Om inte väljarna straffar henne lär Jahve göra det.

”ÖP har helt klart ansvar för innehållet” säger Pressombuds- mannen Yrsa Stenius till svt.se.

Det var några matannonser från Ica som föranledde artiklarna. I annonserna föreslår Ica att man ska anordna en eid-fest (traditionellt muslimskt firande) i samband med Ramadans avslutning. En bloggare har efter annonserna skrivit att ”Hitler är att betrakta som rena dagis jämfört med islam…... Islam, en religion som bara är en dålig kopia av Bibeln, dessutom står den för ondska... Jag anser också att islam är en riktigt farlig religion som faktiskt lever på att människor som oss alla här i Sverige ska vara rädda, t o m rädda för att de ska ta livet av oss!!!”

Jämtlandsnytt uppmärksammade bloggen och kontaktade ÖPs chefredaktör. Bloggen togs bort idag vid lunchtid."

En läsare av tidningen Journalisten har lämnat följande kommentar:

Kommentar, med rädsla för att såra, MEN vem då egentligen och vågar man överhuvudtaget yttra sig av rädsla för “att såra och skapa försörjningsrubriker”. Sluta upp med denna urvattning av yttrandefriheten – i de fall där avsikten inte alls är att såra och kränka. OM det nu är så som det refereras här om bloggen i ÖP, so What? Namnet Hitler nämns och förmodligen är det detta enda namn som räknas som hets mot folkgrupp. Låt oss därför utplåna detta namn från jordens yta.
Denne bloggare har, vad jag kan förstå, velat framföra sin uppfattning ( kanske också rädsla) om islam. Får han det, utan att klassas som rasist och avgrundens råtta? OM det nu är så som det refereras om bloggen här är det inte ens minsta grund för att oroa sig – inte mer än trösta bloggaren för hans eller hennes oro.
Bloggare attackerar islam på ÖPs hemsida, Tidningen Journalisten

Läs också Nima D. "Ramadumb", I Mitt Sverige angående "islamreklam" i Metro.
Antiislam kallas högerextremism i Sydsvenskan

Jesus är min frälsare - för att jag behöver det!

Det sa Stefan Wildung i sin predikan idag i Stora Skedvi kyrka.

Jag tyckte att det var så bra, för även om det är självklart att för att någon skall kunna vara en frälsare så måste det ju finnas något att bli räddad från, så är det lätt att glömma. Det är oxå lätt att glömma att det är JAG som behöver en frälsare, det är jag som har en skuld till "världen" för allt ont jag gjort, både människor och miljön. Det är min skuld som jag behöver bli förlåten för.

Tack Gud för att Du har gjort det möjligt, allt det som jag inte kan. Till Dig tillhör äran!

Efter att ha kollat på några YouTube filmer med henne idag så funderar jag på varför. Visst, hon har, i alla fall på scenen, mer energi än de flesta, men det är ju inte en anledning att kalla henne galen.

Jag funderar på om det kan ha att göra med att Medel Svensson inte är van att se och höra bekännande kristna i tv? Det är ju sällan man hör människor med en så tydlig kristen tro, och en sådan självklarhet i tron som Carola uttrycker. Enda andra tillfällen jag kan minnas är dokumentärer som ofta är kritiska till tron eller i alla fall dem som bekänner den så självklart.

Så om det är så, varifrån kommer då denna situation? / Vems är felet att det är så?

Självklart har journalisterna en sida av detta, och det finns ibland en brist på respekt när det pratas om troende kristna i media. Det borde verkligen inte vara så, men jag tror också att vi kristna har ett ansvar där. Vad gör vi för att motverka detta?

Jag tror att vi ofta drar oss tillbaka och slickar våra sår i våra egna cirklar, och snackar om hur dåligt det är. Ärligt talat är det inte så? Var det inte så de flesta av oss reagerade i besvikelsen över den minimala rapporteringen om Jesusmanifestationen förra året?

Varför är det så att vi drar oss undan? Skäms vi? Skäms vi för vad som brukar sägas eller tror vi inte att det vi lever för är värt något för andra? Jag skriver detta som en ärlig fråga, även til mig själv och jag vet att jag många gånger har skämts, men det är mindre nu för tiden, för jag har lärt mig att det som är värt att leva för också är värt att dö för.

Vad kan vi göra åt det? Vi har lärt oss att två mejl till en tidning inte räcker om man vill ha bevakning, det handlar om kontakter och möten. Frimodighet och ödmjukhet samtidigt. Men det behövs även karriärsval. Kristna behöver finnas överalt i samhället – i företagen, i politiken, i media, i konsten och musiken, i skolan. Överallt och tro, inte bara på Gud utan också på oss själva, att vi är bra på det vi gör.

Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.  Mark 12:30

Vi får tänka mer på det här, hur kan vi älska Gud med hela vårt förstånd?

Tillsist vill jag säga ett Tack till Carola, som jag inte tror är galen, trots rubriken, för att hon i alla situationer pekar på Gud och sin tillit till Honom. Tack för att du orkar Carola! Och tack för att du är ett föredöme i att vara den du är, var du än är! Tack!

Själv kommer jag åka vidare till kibbutzen Ein Hashofet, vilket ligger i södra ("lägre") Galileen, vid foten på syd-östra sidan av berget (bergskedjan?...jag vet inte) Karmel, alldeles i närheten av Megiddo, i Bibeln mer känd som "Armageddon." För er som inte lyckas lokalisera detta på en karta, så kan ni söka syd-sydöst om staden Haifa.

På denna kibbutz kommer jag stanna i ca tre månader. Förhoppningsvis kommer jag fortsätta bloggningen därifrån, och om det blir riktigt som jag vill, kommer jag även kunna göra några turer till platser som för oss kristna är intressanta, exempelvis ovan nämnda Megiddo, Karmel etc. Isf kommer ni få läsa om det här.

För övrigt kan jag berätta att vi dessa senaste dagarna, förlåt mig då jag ej bifogar många foton, har hunnit med en hel del som jag ej orkat blogga om: vi har besökt Caesarea, Kapernaum, kibbutzen Ein Dor (där Saul försökte framkalla profeten Samuel från dödsriket), Galileiska sjön, Tabor (berget där Jesus förklarades), gästat Svenska Teologiska Institutet, ätit med en vanlig israelisk "svensson"-familj, fått en guidning runt Ecole Biblique av direktorn själv - och mycket, mycket mer.

Allt detta man besökter tär på ens krafter; där är anledningen till mitt mycket sporadiska och kortfattande rapporterande.

Jag vill bara tillägga, att vid Kapernaum finns det en - arkitektoniskt sett - mycket spännande katolsk kyrka rest över St. Petrus hus. Oroa er dock inte: varken husresterna eller de bysantinska kyrkoruinerna på platsen är skadade - kyrkan står på pelare, så att den s.a.s. "svävar" ovanför ruinerna.

Inte långt från denna kyrka ligger ett ortodoxt kloster, med tillhörande kyrka: de tolv apostlarnas kyrka. Den är i sin nuvarande form från 90-talet, och är en av de vackraste kyrkor jag stött på. Själva trädgården är lika vacker, med trädgrenar som bildar en skugggivande tak, frigående påfåglar, en åsna, ankor etc. Det var som om Gud hade placerat en bit från Edens Lustgård, mitt ute i öknen.

Jag ska försöka publicera några bilder från allt detta imorgon.

Shalom!

]]> http://holtter.wordpress.com/?p=884 Wed, 27 Aug 2008 19:27:47 +0000 LeoH http://holtter.no.wordpress.com/2008/08/27/de-fattiga-har-ni-alltid-hos-er/ Sen den där tidiga morgonen 1 advent 1991, då jag på ett förunderligt sätt bytte identitet från en sekulär till en kristen på några sekunder, har jag ofta haft anledning att sno skägget i förundran över många företeelser inom kristenheten, som jag inte riktigt förstår. Jag skrev för en tid sedan ett inlägg, "Lyser staden på berget?" om min upplevelse av ett sorgearbete inom kyrkan, som jag försökte förstå orsaken till.

En ytterligare kulturkrock jag stött på, för att uttrycka det milt. Jag skriver kulturkrock, för jag vill inte tro, att det i grunden rör sig om en trosfråga, är frågan om fattigdom och rättvisa. Jag trodde under de första åren i kyrkan att jag uttryckte mig naivt och oklart, när mina funderingar om kristnas ansvar att bekämpa fattigdom och orättvisor, ofta möttes av misstänksamhet och mummel om att Jesus minsann inte var socialist. Han hade ingen politisk agenda. Jag har genom åren försökt förfina mina argument och också hitta stöd för min argumentering i Bibeln. Genomslaget är ofta lika nedslående! Jag brukar lite skämtsamt tänka att det är lite konstigt, att så många kristna män, (för det är oftast män) verkar ta sig åt bakfickan för att kontrollera att plånboken är kvar, när jag påminner om att de första kristna ansåg egendomsgemenskap vara ett kristet ideal.

Jag vet inte hur många tokdiskussioner jag deltagit i, där jag under timmar försökt förklara att privat äganderätt inte står i någon som helst rimlig motsättning till fattigdomsbekämpning och en rättvis ekonomisk världsordning. Samtalen slutar ofta med att jag lite uppgivet erkänner, att om det mot förmodan är så, att den privata äganderätten står i motsättning till fattigdomsbekämpning, så är jag personligen givetvis beredd att offra äganderätten! Nu är det ändå så väl ordnat att Kyrkorna i världen inte behöver ta ställning till världsliga organisationsfrågor. Det räcker med att de med kraft och myndighet påtalar för världens politiska och ekonomiska makthavare, att de inte kan fortsätta och administrera en värld av svält, ekonomisk nöd, förtryck av fattiga och svaga. En sådan världsordning strider både mot Guds och människors rättskänsla. Ja, det är, utan att ta till överord, ett brott mot hela skapelseordningen. Det är inte för inte att det finns en folklig dikt som säger: "När Adam grävde och Eva spann. Vem var väl då en herreman?"

Vid ett par tillfällen har jag konfronterats med ett märkligt Jesuscitat, som tydligen skall visa att jag har fel. Har också i bloggvärlden sett, att även andra blivit bemötta med samma Jesuscitat, när de argumenterat för kristnas ansvar att bidra till en rättvisare värld. I Matteusevangeliets kapitel 26 finns berättelsen om kvinnan med balsamflaskan. Jesus säger bl. a "De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Jag har aldrig riktigt förstått varför det förväntas, att jag ska krypa in hörnet med de andra missunnsamma lärjungarna och riktigt känna skam och skuld. Jag för min del hör bara hur Jesus säger till lärjungarna, inför vetskapen om sin snara död, uppståndelse och himmelsfärd, att inte vara oroliga. Tider kommer då de kan ta sig an de fattiga. De fattiga försvinner inte, utan det finns arbetsuppgifter till övermått.

Berättelsen ger i sig ingen principiell vägledning om kristnas ansvar för fattiga, annat än det uppfodrande "De fattiga har ni alltid hos er." Är det inte så idag, att vi alltid har Jesus hos oss? För jag har väl inte missuppfattat något, när jag tycker mig förstå, att Jesus lovar att där två eller tre är samlade i hans namn, då är han också där? Det är väl också så, som Kyrkan lär, att varje gång jag deltar i mässan, är också Jesus närvarande i brödet och vinet? Nu har vi väl all anledning att med liv och lust och med stor frustande glädje ta oss an de fattiga i världen? Vi har ju Jesus med oss, vem kan då vara mot oss?

 Trots att jag ofta säkert framstått som både självsäker och kaxig i diskussioner och samtal, har det ändå funnits en liten gnagande osäkerhet innerst inne. Jag som inte varit sammanväxt med kristenheten från barnsben. Inte läst bibeln på över trettio år och tänker inte heller i framtiden läsa den från pärm till pärm. Kyrkans muntliga undervisning hade jag inte hört sen jag konfirmerades. Det är klart att med en sådan bakgrund känns det lite pirrigt att påstå att kristna med längre erfarenhet än jag, har missuppfattat Bibelns budskap.

Därför var det med stor glädje jag för en tid sedan hos Teologibloggen, läste en recension skriven av Klas Corbelius. Recensionen ägnas åt en ny bibelutgåva på engelska, "The Poverty and Justice Bible." I bibelutgåvan är alla verser som handlar om hur Gud ser på fattigdom och rättvisa rödmärkta. Ser man till antalet understrykning, så framstår inte frågorna som några bisaker, utan mer som ett mycket uppfodrande påpekande till oss kristna. Vi bör nog lyssna och ta till oss! Enligt recensionen är 2130 verser i GT och 718 verser i NT rödmarkerade! Nu ska det, trots dåliga kunskaper i engelska, studeras med två biblar bredvid varandra! Jag ska inte bara lita till andrahandsuppgifter, utan i god luthersk anda, själv bilda mig en uppfattning om vad som är rätt undervisning och vad som är felaktig! En spännande tid förestår.

Jag inhandlade Bibelutgåvan hos Svenska Bibelsällskapets Bibelbutik.

Andra intressanta bloggar om: Fattigdom, Rättvisa, Gud, Jesus, Bibeln, The Poverty and Justice Bible,  Matteusevangeliet, Klas Corbelius, Svenska Bibelsällskapet,

Matteusevangeliet, kapitel 7, vers 13:

"Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den."

Kom på att den här versen är något av en självmotsägelse. Vilken är världens största religion? Inte islam. Inte buddhism. Inte hinduism. Inte ens asatron. Nej, kristendomen är den största religionen. Det vill säga den vidaste porten, den bredaste vägen, den port vilken flest går in genom. Det är helt klart inte längre den trängsta porten.

Vad ska man tolka detta som? Det är nog upp till var och en. Jag tycker det var intressant dock. Har inte reflekterat över den så här tidigare.

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.

Jag hinner inte svara på alla kommentarer just nu. Men igår när jag gick o. lagt mig, så slog det mig hur ihåligt den här anmälarens argument är.

Han jämför handen med halvmånen o. judestjärnan. Det är lite att förenkla verkligheten, OM jag inte har missat något vesäntligt.

Hade det varit ett kors man ska trycka på för att komma säkert över vägen då skulle den här jämförelsen ha varit relevant, men en hand....

Nä, fast jag själv inte är religiös, så tycker jag nog att det här är himla löjligt.

Enligt artikeln pga att handen symboliserar vägen upp till honom.

Men jag funderade, borde inte Gud i stället anmälas för det som Jan Lund säger: "Det här företaget lever på grund av Guds nåd. Alltihop är till 100 procent hans förtjänst".

Det betyder ju i praktiken att Gud hemfallit till att tjäna mammon, genom att använda sina gudomliga krafter för att driva ett vinstmaximerande företag. Kommit bort från sitt uppdrag lixom.

You want a book of rules, while I think that when one reaches a certain age one ought to be ashamed of having one to use [because] the truly free man creates his own morality.

Jämför med ekonomipristagaren James Buchanans syn.

Annat är det dock med Predikaren.

"Tomhet, idel domhet, säger Predikaren, tomhet, idel tomhet, allt är tomhet."

- Pred 1:2

Hopplöst, ja. Deprimerande, ja. Verklighetsnära, ja. Predikaren talar om det meningslösa med livet och allt som sker däri. "Det finns ingenting nytt under solen" är ett annat exempel på uttalanden av Predikaren.

Nu är det inte så att jag till fullo håller med om att livet är meningslöst, men det finns perioder i mitt liv då det är just så jag känner, och därför vill jag ge ett erkännande till Predikaren. För att den på ett sätt som övriga bibeltexter inte klarar av knyter an till verkligheten. I alla fall till min verklighet.

En liten observation jag gjort om Predikaren är att huvudpesonen däri (som är just Predikaren) provar olika livsvägar för att försöka finna lycka och mening. Han prövar visdom och måttlighet, lättja och slösaktighet med mera och kommer i slutänden fram till att visdom förvisso är bättre än dårskap, men allt är ändock tomhet. Observationen, om än att den är långsökt och troligen betydelselös, är att detta tillvägagånssätt påminner mycket om Siddharta Gautama (bättre känd under titeln Buddha) när denne förkastade sitt skyddade liv bakom palatsmurarna för att finna meningen med allt. Siddharta prövade även han olika extrema levnadssätt men han, till skillnad från Predikaren, kom fram till att den goda vägen är, kort sagt, medelvägen. Mycket mer kom han fram till, men det tänker jag inte ta upp här.

Predikaren. Om man har möjlighet tycker jag att man ska läsa den. Självklart innehar den en sedvanlig dos av kvinnoförakt och en del tankar som inte fungerar ihop med vårt modernare samhälle, men den är ändå värd att läsa, tycker jag.

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.

Jag vågar påstå att det inte ens skulle diskuteras om det gällde flickor. Det skulle aldrig komma på tal att legalisera stympning av små flickebarn.

Idioti, säger jag bara...