Hösten

Den siste turen opp så langt, da sammen med kona, ble mer strabasiøs enn vi hadde regnet med. Men for en fin dag vi hadde. Mandag 6. november viste kalenderen, og allerede nede fra dalen så vi melis på toppene. Fargerike skoglier og fjelltopper med hvitlua på, satte stemningen enda før vi startet hjemmefra. Etter ti-tolv minutter i bil var vi framme på Jønnbu, hektet på oss sekker og grep vandringsstavene, og så småpratet og svettet vi oss oppover fra 750 til 1100 moh. Fra skogli til snaufjell.

Strabasene møtte oss på cirka 950 moh. Først som litt snø her og der, snart labbende i 20-30 cm snø. Vannene lå isfrie, mens småpyttene var islagte. Og mange steder var snøen skaret nok til å bære oss. Vi opplevde rene påskestemningen. Men stien var umulig å se, og en smule engstelse for å skulle tråkke gjennom og ned mellom steiner, måtte vi føle på. Vi tok det derfor rolig, og turen gikk uten uhell av noe slag. Det skumleste var da vi støkket et titalls ryper på vingene få meter fra “stien”, siden rypene støkket oss da de brått og støyende tok til vingene. En opplevelse i seg selv.

Kanskje var det årets siste fjelltur i lette klær og fjellsko. Eller, om forholdene frister, kan jeg snike meg til nok et par turer. Det vil de kommende dager vise. Høsten er allerede reddet hva angår fjellturer. Med hodet fullt av inntrykk og minnebrikka rik på bilder, har det blitt næring for både kropp og sjel. En god ballast nå som dagene kortes, vedrøyk stiger opp fra skorsteinene, og med snøen sakte krypende ned mot bygda. Men, enn så lenge lever fargespillet i skog og fjellier. Det er bare å suge til seg før høstvinden igjen grer fargene bort med sin usynlige kam.

Jag glömmer alltid de där fina höstdagarna då löven ändrar färg,
då solens strålar letar sig ner bland träden i skogen
och lyser upp gläntan med de betande dovhjortarna.

Jag glömmer hur glad jag blir av att leka med kameran,
att hitta ljus där jag trodde det skulle vara mörkt,
liv där jag trodde det skulle vara dött.

Så går jag ut just en sådan dag och påminns.
Låter solen värma mitt ansikte och makens hand i min sprida sprittande värme genom min kropp.
Jag minns att jag älskar när årstiderna skiftar.
Att det är fantastiskt vackert just nu, just sådana här dagar.

....är väl ett passande namn på det fotografiska konstverket här ovan? Och eftersom motivet är silhuettbonsen Simon i motljus, kunde jag inte motstå frestelsen att anspela på den engelska motsvarigheten till vår Följa John-lek... :)
Läs även andra bloggares åsikter om Djur, Eksta, Följa John, Foto, Höst, Höstsol, Katter, Motljus, Photoshop, Simon, Simon says.., Slihuettbild

Tindersticks - Buried bones

Anthony and the Johnsons - Fistful of love

The White Stripes - In the cold cold night

Leonard Cohen -If it be your will

Bjørk - Unravel

Med Mine Hænder
her i mørket er det mere end kulden der bider
jeg vender mit ansigt mod stjernerne og tæller
jeg når kun til ti
der er flere end jeg kan tælle på et liv
alligevel
på den anden side af gaden går en mand forbi
med sin hund, han skutter sig i jakken og hunden
den hopper bare lystigt hen ad fortovet, som om
den er glad for at gå tur
med sin mand
i en snor
jeg er også glad for at gå
på det seneste
har jeg opsøgt
ensomheden en masse
har jeg vandret i gaderne
med mine hænder som skåle
kolde, åbne over lommerne på min frakke
med mit ansigt som himmel
og månen i kroppen
har jeg vaklet
i mørket og mærket 
stilheden
bide mig til marven
som en hund

     *  *  *

sneen danser blidt
på fortovet dækker den
duften af sommer

Igår var det höstdagjämning. Dag och natt var lika långa över hela jorden. Nu blir dagarna allt kortare. Redan idag några minuter mindre ljus.

Träden skiftar färg. Det gröna går allt mer över i gult och rött. I trädgården mognar frukten, faller från träden.

Sommarens fågelbad har gått sönder.

Det är höst.

1 Great Lake Swimmers - Your Rocky Spine

2 Okkervil River - Our Life Is Not A Movie

3 Lykke Li - Little Bit

4 Martha Wainwright - When The Day Is Short

5 Loretta Lynn - Miss Being Mrs

Fika på jobb

Igår satt vi ute på jobbet på eftermiddagen och käkade äppelkaka och drack kaffe. Det var hur varmt som helst och jag satt och gnällde om att jag ville ha svalare väder....

Det uttalandet fick jag ångra idag när det var så kallt att jag frös rejält om fingrarna när jag var ute och cyklade eftermiddags....

Det var ju inte kallt, grått och blåsigt jag var ute efter när jag tyckte det var för varmt igår....

Det var mer nåt sånt här jag var ute efter.......

Det här är Benzo och Freddie en härlig höstdag 2004 i Dalby som var hemma då!

Sopp har også frøbærende frukter. Mellom skivesoppenes tallrike lameller under fargerike og kjøttfulle hatter, eller i rørsoppenes tallrike munner, befinner tusentalls soppsporer seg. De skal drysse ut og fly med vinden, feste seg til en klebrig snegl, eller de fargerike hattene skal lokke elg til festmåltid for å benytte seg av den til spredning og gjødsling av frø. Kopier av liv skal spres til nye områder. Det er hva det handler om for artene. Bli tallrike og få god geografisk spredning for å bestå som arter også de neste tusen år. De neste titusener av år. Livet i sin mest grunnleggende og primitive form, handler i bunn og grunn om dette ene; ivareta, videreføre og videreutvikle livsformene. Det handler om konkurransen for å overleve som art. Om kontinuitet.

Verdens største, levende organisme, er en Honningsopp (Armillaria ostoyae) funnet i Oregon i Amerika. Den anslås å være mellom 2.500 og 8.500 år gammel, og den lever under jorden over et område på 11 kvadratkilometer. Jeg har hørt eller lest at vekten anslås til mer enn 50 tonn. Det er noe å tenke på når du plukker en sopp, eller rettere sagt fruktlegemet til en sopp. Selve sopplegemet befinner seg under jorden eller inni trær, røtter og vegetasjon, i form av tynne hyfer (sopptråder) som danner mycel (nettverk av sopptråder). I disse dager, når amatørfruktdyrkere skjelver og turner i vaklevorne gardintrapper og stiger under innhøstingen i eplehagen, skulle nok mange ønsket at apalene også befant seg under jorda, og at kun eplene stakk opp. (Foto: Honningsopp, Armillariella mellea).

Sopp har ikke klorofyll. De produserer ikke karbohydrater til eget underhold. De er parasitter. Lever på døde og levende organismer, både på overflaten av og inni vertene. De er eksperter på å bryte ned dødt organisk materiale og på å snylte, og de finnes over alt. De kan være symbiotiske eller sykdomsfremkallende, spiselige eller uspiselige for dyr og mennesker. Og noen (slimsopparter) befinner seg i et stadium mellom vekster og dyr; de kan forflytte seg på underlaget. (Foto: Søsken-fiolbeger, Ascocoryne sarcoides). 

Det er godt soppår denne høsten, et fint påskudd til å kombinere skogtur med matauk. Jeg kan litt om sopp og plukket gjerne sopp til bruk i gryteretter og sauser tidligere. Men litt kunnskap kan vise seg å være dårlig kunnskap når det gjelder høsting av matsopp. Her holder det ikke å være nesten sikker. Og sopp-håndbøker er slett ikke alltid tilstrekkelig hjelp for amatører. Jeg har tre ulike slike håndbøker, men likevel er det mange sopper jeg ikke klarer å artsbestemme. Bildene avviker ved å vise samme soppart i ulike stadier, og teksten er heller ikke alltid samsvarende. Så jeg anbefaler soppkurs for de som vil utvide antall arter utover de mest kjente til matbruk, eller aller helst be om å få slå følge i skogen med en som kan sopp. Soppkontrollører er også en fint tilbud og en ekstra sikkerhet, samt en kilde til tips og veiledning. (Foto: Rimsopp, Rozites caperata).

Bilder holder som sagt ikke i soppskogen. De er kun ledetråder til videre undersøkelser (kjøttfarge, endringer i kjøttfarge ved eksponering for luft, fargeendringer etter fingertrykk på hatt eller stengel, glatt eller trevlet stengel og kjøtt, spore-farge, ring/ikke ring og slire/ikke slire (dette er rester av innpakningen når fruktknollen skjøt opp av jorden), klebrig hatt, glatt hatt, tørr hatt, ru hatt, hattens form, stilkens lengde, tykkelse, farge og form, osv.). Tryggest er det å velge noen få, lett gjenkjennelige sopper, og så holde seg til disse. Rørsoppene er jevnt trygge. Unntaket her i Norge er Ildrørsopp (Boletus luridus) som er giftig i rå tilstand og særlig sammen med alkohol, men som ved vanlig tilberedning trolig kan spises (dårlig matkvalitet). En annen boletusart, Satansopp (B. satanas), er ikke funnet i Norge, men denne kalsifile (trives på kalkrik grunn) soppen finnes i Danmark og Sverige (Gotland). Skivesoppene krever mer kunnskap. Giftige forvekslingsarter følger noen av de gode matsoppene, og jeg vil tro mange sliter med for eksempel å skille de gode matsoppene Storkremle (Russula paludosa) og Sildekremle (R. xerampelina) fra Giftkremle (R. emetica) uten å gå nøye til verks. Artsnavnet emetica er for øvrig hentet fra gresk og betyr brekkmiddel. Det er mange gode matkremler, men de er ikke alltid like lette å skille fra de dårlige eller giftige. Det samme gjelder risker. (Foto: Storkremle, Russula paludosa).

Mitt liv som soppsanker endte etter at jeg hadde servert kone og datter gryterett med, blant andre sopper, en såkalt Gul korallsopp (Ramaria flava). Problemet var at det ikke var Gul korallsopp, men Giftkorallsopp (Ramaria formosa). Til all lykke er vi en liten familie på tre, og dessuten var det bare noen ganske få soppgreiner av giftsoppen, for det var nok til å lage mageknip og dokø. Så nå nøyer jeg meg med å ta bilder av soppene, slikker meg rundt munnen og nyter synet av dem. Det får holde, selv om jeg går glipp av mye god matsopp. Selv kantarellen lar jeg stå. Men for all del, la meg ikke skremme noen fra å sanke sopp. Jeg vil bare understreke hvor viktig det er å forsikre seg om at man velger de rette. Det er bedre å kaste eller la noen stå, selv om de skulle vise seg å være gode matsopper, dersom man er i minste tvil. Vis soppvett! (Foto: Rød fluesopp, Amanita muscaria).

Loreena McKennit - Marco Polo

Iron and Wine - Boy with a coin

Magnolia Electric Company - Don't fade on me

Feist - My moon, my man

David Sylvian - Orpheus

Ibland är det svårt att beskriva hur detta ter sig för mig. Det är en mångfald av olika upplevelser via sinnena och små händelser i livet.  Sunnas ljus som  vinklar sig  annorlunda,  Natt som varar längre hos oss och hennes  bror Dag som blir tydligt kortare hos oss.

Efter Midsommar så börjar Megin sjunka mot Jord efter att ha stigit, stigit och STIGIT från Julmånad och vintersolståndet. Så nu sjunker kraften ned mod Jord och detta upplever jag tydligt.

Det luktar jord ibland, mustigare än innan sommarvändan.

Höstblot hölls i helgen som gick(23 aug) Friggan fick sitt offer för att låta hemmakraften och hemmavarandet omhändertagandet av hemmet svälla.

Barn och tonåringar tillika ungavuxna börjar sin skoltermin. Gårdsplanen fylls på eftermiddagen av barnen med sina skolryggsäckar. För mig som inte har barn av min egna kropp är grannarnas barn till stor glädje. Många är lekarne som vi har gjort tillsammans på gården. Mer lär det bli när jag minns de glada:

- Hej SkallePer, med glädje och buslek i blicken, av så många av människorna med de mindre kropparna och ännu större själarna på gårdplanen.

Hösten innehåller även höstträff inom Sveriges Asatrosamfund, som är bokat och information utlagt på hemsida.
Temat och innehållet kan du läsa mer om på hemsidan.

Jag inser mer och mer att jag älskar livet i Sverige, i Norden med alla de skiftningar under åretsring. Alla har sin smak, lukt, beröring, ljud och syn intryck.  Det är mig en glädje att bo  där jag bor.

Där, på andra sidan de senaste inläggen, ser ni några rader på japanska.
Det är "årstidens haiku" (季節の俳句), enligt den japanska kalendern med 24 årstider (二十四節気, nijūshisekki).
Den nuvarande heter 処暑, shosho och årstiden infaller ungefär den 23:e augusti (vilket var i lördags).
Nästa haiku/årstid heter 白露, hakuro och kommer dyka upp runt den åttonde september.
Bara så att ni vet.

Hösten är min årstid. Slutet av augusti, september och början av oktober.
Snart kommer vi in i den tiden när löven faller stillsamt mot marken var man än går, när molnen rör sig snabbt med de bestämda vindarna och när momentet i morgonljuset är mer gudomligt än något annat. Sedan kommer den melankoliska delen av hösten i slutet av oktober och i början på november, tider av requiem och begynnande mörker som är så tätt att man i det kan sträcka ut handen och känna en kall visshet om att allting andas.

Jag har alltid tyckt mer om hösthalvan av året. Självklart är våren välkommen när den väl tar vid, men det är något visst med hösten.
Dessutom är det engelska ordet "fall" för höst så vackert...

Adrian

Om man ska leka lite tonårsflicka, o. ha favoriter av allt möjligt, så måste jag säga att hösten är min favoritårstid. Våren är yrvaken, omogen o. omdömmeslös, sommaren är överspelad, ytlig o. upphypad, vintern är deprimerad, likgiltig o. hopplös, men hösten är rogivande, som en bra gonattsaga. Hösten är ärlig, pålitlig o. har ett gott omdöme. Hösten är inte populistisk, utan säger det som måste sägas fast det trampar någon på tårna.

Dagene lukter ennå av sommer. Vannet holder badetemperatur ennå noen dager, og man kan slentre barbeint på kveldsstranda mens skyene rødmer. Men når sola dukker ned bak horisonten, er det godt å hente fram kofta når bålet tennes og den nytrukne kaffen skal nytes til gresshoppenes gnissende toner. Slik er august. Den bærer med seg smaken av sommer og duften av høst.

Jeg tok klokelig med meg jakke da jeg gikk ut i skogen i dag. Himmelen besto av blekblå flekker mellom tusen gråfarger, og noen av skyene var så mørke og vomtunge at de ga løfter om regn. En allværshimmel, med solstreif mellom bygene. En riktig klam dag, med høy temperatur og luftfuktighet. Så da regnet begynte å yre ned, var det som ventet.

Jeg skjulte fotokameraet innunder jakkeslaget og plystret av gårde. Stanset jevnlig for å knipse et og annet bilde av insekt og blomster, eller en blinkende vanndråpe på et blad. Det var helt vindstille, og jeg nøt faktisk det sommervarme duskeregnet. Det ga meg andre motiver. Et regnvått løvblad er aldri kjedelig sett gjennom makrolinsa. Den forstørrer og åpenbarer detaljer vi altfor ofte og altfor lett overser i en raskt pulserende hverdag.

August er definitivt sommer. Mange blomster lyser ennå opp, og sommerfugler flagrer lett over blomstrende røsslyng. Men det er en annen modenhet over sensommeren. De sterke duftene av blomster er ikke lenger der. Duftene er mer dempet. Som forskjellen mellom en sterkt og billig parfymert ungejente og en lett parfymert moden kvinne. En lett og behagelig ange, nærmest bare en aning. August er moden, og august er raus. Den byr på bær og sopp, frukter og alskens grøde.

Om få døgn vil klare netter presse kvikksølvsøyla ned mot null, og ved det akselerere endringene. September og oktober vil igjen by på fargeprakt og skarp, klar luft. Det er noe jeg finner stor glede ved og kan se fram til. Turer opp bratta da, fra blandingsskog, gjennom fjellbjørkeskogbeltet og opp på snaufjellet, er en årlig sansereise som gjødsler sinnet før vinteren kommer og brer sin sterile, hvite kappe over landet. Endringene har bare så vidt begynt. Alt ligger der og venter på meg - og på deg. God høst!

Ett hösttecken: Mamma klippte ner rosenbuskarna idag.

Jag har längtat efter hösten. Och jag älskade Hans för att han tog orden ur min mun när jag sa det - den friska luften. Krispigheten. Det är inte många man stöter på som delar den åsikten. De flesta suckar och stönar och tänker att "nu kommer ännu en mörk vinter".

Men vinter är också skönt. När det är riktig vinter alltså. Lukten av första snön.

Men hösten är ändå vackrast. Jag vet inte varför. Det är kanske för att jag är ett höstbarn. Född i oktober som jag är. När löven sprakar som eld. Och den där lukten av blöta löv. Lika vacker som lukten av sommarregnsvåt asfalt.