Text från Amnestys hemsida:

Den 8 mars, på den internationella kvinnodagen, genomförde Amnestygrupper på mer än 30 orter runt om i Sverige en enkät om människors attityder till våldtäkt.
Undersökningen bygger på drygt 2 600 enkätsvar. Det är ingen vetenskaplig studie, men undersökningens resultat ger en tydlig fingervisning om några av de attityder kring våldtäkt som finns i vårt samhälle.

Frågorna ställdes utifrån fyra områden:
a) problemets omfattning i Sverige
b) frågor rörande offrets ansvar vid våldtäkt
c) eventuella förmildrande omständigheter för gärningsmannen
b) förtroendet för rättsväsendet.

En mycket övertygande majoritet, 96 % anser att våldtäkt är ett stort eller ganska stort problem i Sverige. De flesta avvisar tanken på att kvinnor som våldtas själva har ett ansvar för övergreppen. Ännu fler avvisar tanken på att män som våldtar inte bär det fulla ansvaret för sina handlingar

Det finns dock stora skillnader i hur man har besvarat frågorna kring kvinnans respektive mannens ansvar, beroende på kön och åldersgrupp.

Anmärkningsvärt är att den yngsta åldersgruppen, personer mellan 15-25 år, i stor utsträckning anger att kvinnan i någon grad har ett ansvar vid våldtäkt beroende på hennes beteende före eller under våldtäkten. På frågan om det är en förmildrande omständighet för gärningsmannen om han har ett fast förhållande med kvinnan svarar 17% av de unga männen ja, och 10% av de unga kvinnorna. Personer över 66 år är mest benägna att tycka att kvinnan har ett eget ansvar vid våldtäkt och att det kan finnas förmildrande omständigheter för gärningsmannen. I den svarsgruppen anser 21,6% att det kan vara en förmildrande omständighet om parterna har ett fast förhållande.

Hela rapporten finns att ladda hem här!

Amnestys hemsida om rapporten finns här.

//Erik

Under aktionen på torget i Nyköping den 8 mars inom kampanjen Stoppa våldet mot kvinnor besvarades 54 enkäter om våldtäkt. Nu väntar en rapport med en sammanställning av alla enkätsvar i landet. Grupp 183 kommer att uppmärksamma publiceringen av rapporten med någon aktion nere på stan.

Redan den 9 april är det dags att ägna en helkväll åt arbetet med kampanjen OS i Peking. Under april månad riktar kampanjen speciellt in sig mot godtyckliga frihetsberövanden i Kina.

Nästa ordinarie Amnestymöte för grupp 183 hålls den 21 april.

Kvinnodagen i Norra Kurdistan och Turkiet firades med en strävan efter sin frihet som kurder och jämlikhet som kvinnor. Här är bilder från  evenemangen från vissa städer.

Amed (Diyarbakir) 

 Batman

Wan (Van) 

Siirt

Sirnak

Nusaybin

Hakkari

Igdir

Gaziantep

Dersim

Istanbul

Adana

Ankara 

Izmir

 Mersin 

Tänk på att 54 svar inte räcker för att säga att detta är Nyköpings allmänna åsikter...

//Erik

---

Nu tänker jag istället skriva om bråket mellan mitt fackförbund IF Metall och Planekonomens dito Kommunal.
Det handlar givetvis om jämställdhetspotten (populärt kallat "kvinnopotten") som LO-förbunden kom överrens om att driva inför avtalsrörelsen 2007

Potten fungerade så att förbunden krävde 205kr/person i förhållande till andelen kvinnor inom avtalsområdet som hade en månadslön lägre än 20.000kr.

"Det kvinnodominerade Handels hade till exempel innan avtalet 62 procent kvinnor som tjänade mindre än 20000 och krävde följaktligen 62 procent av 205 kronor till potten: 128 kronor per person. Efter segdragna förhandlingar fick de 110 kronor, och ett avtal som för första gången ledde till högre påslag i procent än industrin." I början av mars i år släppte IF Metall sin rapport "Lönepolitiskt vägval, Starka tillsammans - för rättvisa lokalt och globalt".

I den står det bl.a. att
"Likvärdiga arbeten ska ge likvärdig lön. Lönerna ska vara
jämställda. Inga löneskillnader ska förekomma till följd av
skillnader i kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell läggning
eller religion. Om diskriminering eller andra omotiverade
löneskillnader förekommer ska de elimineras."

Men längre ner i rapporten kommer det som får media att intressera sig och Kommunal att anklaga verkstadsfacket att kasta "...ett köttben till arbetsgivarna". Inte bara Kommunal är kritiska till att IF Metall sätter ner foten så här lång tid innan LO-kongressen i sommar utan även andra röster från LO och arbetarrörelsen. LO:s avtalssekreterare Erland Olauson, Sekos ordförande Janne Rudén och S-kvinnoras ordförande Anne Ludvigsson ställer sig bakom Kommunals kritik, om än med lite mildare ordval. Livs är i alla fall överens med IF Metall i frågan.

Så här står det ordagrant i rapporten:

"...IF Metall bör däremot inte ställa sig bakom en upprepning
av 2007 års LO-samordning. Ett så detaljerat
regelverk bakbinder parterna på ett sätt som kommer
att omöjliggöra alla former av förbundsförhandlingar.
Risken är då stor att arbetsgivarna återigen försöker
bryta sönder systemet med riksavtalsförhandlingar. En
LO-samordning som är alltför detaljerad äventyrar också
tjänstemännens deltagande i en industrisamverkan.
Sammantaget innebär detta en risk för att Industriavtalet
faller. För IF Metalls medlemmar är det viktigt att
slå vakt om fortsatta förbundsförhandlingar inom ramen
för Industriavtalet."

Margaretha Holmqvist, politiskt sakkunnig för IF Metall försvarar rapporten mot protesterna sig genom att skriva:
"Låt mig ändå säga att jag är bekymrad över att debatten om kvinnosatsningen blivit så onyanserad. Rubrikerna och argumenten mot mig har utgått ifrån att jag inte vill ha någon extra satsning på lågavlönade kvinnor, vilket är fel. Detta har jag också framfört flera gånger, både i LO-styrelsen och i den offentliga debatten. Låt mig därför säga det en gång till: vårt förbund är helt överens med de andra förbunden i LO om att lågavlönade kvinnor ska kunna kräva större löneökningsutrymme. Men det finns inte bara en enda given metod, det finns flera olika möjligheter att åstadkomma mer jämställda löner. Jag vill ha en lösning som blir logisk även för vårt förbunds lågavlönade medlemmar, en lösning som tar hänsyn till både kvinnornas situation och lågavlönade mer generellt. Jag trivs helt enkelt inte med en argumentation där lågavlönade kvinnor ställs mot andra lågavlönade kvinnor. I en sådan strid finns inga vinnare. Varför ska just IF Metalls lågavlönade kvinnor få lägre löneökningar?"

Ja, det kan man ju fråga sig?
IF Metall är LO:s tredje största kvinnoförbund (inte det näst största som jag sagt tidigare, sorry) och har enligt egen uppgift "...närmare 80.000 kvinnor - och män - som har en relativt låg inkomst."

Så argumentet att IF Metall är emot jämställdhetspotten pga att förbundet bara består av män håller ju inte. Många av mina arbetskamrater är ju kvinnor.

Jag förstår bara inte varför vi låginkomstagare inom industrin och den offentliga sektorn ska behöva slåss om vem som ska få störst del av kakan? Kan vi inte bara kräva en större kaka istället? Hur svårt är det egentligen, Kommunal och Lärarförbundet är ju kända för att ställa "rimliga" lönekrav istället för mänskliga eftersom man är så månna om kommunens pengar, fråga mig inte varför. Pengarna gör ju ingen nytta hos nån kommunalpamp precis.

Men jag känner mig kluven. Min fackförening säger en sak och mina omsorgsvänner en annan. Morsan sliter hårt för sin låga förskolelön medan farsans industritjänstemannafack Unionen samarbetar med mitt. Jag ser fortfarande barnomsorgen som min huvudnäring men gillar Holmqvists retorik mer än Thörns, för även om jag inte är kvinna så fick jag såklart ändå låg lön som barnskötare.

Jag vill inte lägga hela skulden på Kommunal. Men förra strejken var en katastrof. En kompis mamma som jobbar inom psykvården fick t.ex. bara hundra spänn mer i månaden när parterna till slut kom överens (hon kommenterade det hela med ett bittert: "Enda anledningen till att jag fortfarande är medlem i facket är för att jag inte vill leva i en värld utan fackföreningar").

Industriarbetarna har alltid vetat att de har makten att stoppa hela sektorn med sina stridsåtgärder och inte tvekat med att hota med det i förhandlingar eller skita i facket och gå ut i strejk i alla fall, som t.ex. hände på mitt jobb på 70-talet (då lyckades man få upp det lokala avtalet till rekordnivå). Detta har lett till att arbetsgivare är så rädda för sin motpart att de går med på högre lönehöjningar bara de får kila in kraftiga fredsplikter i avtalen för att vara säkra på att slippa konflikter.
För omsorgsarbetarna är det tvärtom. De har under alla år fått höra från både kommun och fack att de arbetar för allas bästa och att det är osolidariskt att inte utföra sina arbetsuppgifter.

Det har givetvis en förklarelse. Det är lätt att som lagerarbetare skita i om du glömt packa ett paket som skulle vara på väg mot Sydkora för en timme sen men destå svårare för en barnskötare att strunta i lilla Olle som av misstag lämnats kvar i skogen när ni gick tillbaka för mellis.
Men det förklarar INTE varför många förskolor har lappar på toaletten där det står: "glöm inte släcka lampan - tänk på budgetten!".
Varför i helvete ska vi bry oss om budgeten? Vi får ju inte bestämma över den!

Nej den enda lösningen som finns är att Kommunal och de andra kvinnodominerade förbunden lär sig av sina bröder och systrar inom industrin och tar fajten på riktigt och ställer högre krav. Ett tips är ju att använda samma strategi som sjuksyrrorna i Finland och varslar om massuppsägning, eller kanske slutar klaga på sina fackliga utbrytare bland brandmännen och gör samma sak och vägrar behandla sjuka landstingspolitiker och deras familjer så länge det inte är livshotande.

I vilket fall så måste det finnas en bättre lösning än att jiddra med varandra. För när till och med bloggande liberaler oroas över bristen på solidaritet inom LO, ja då är det dags att se upp. En sak är i alla fall säker, att privatisera kommunal verksamhet får inte upp några löner, men vad kan man förvänta sig från en genusblogg utan klassperspektiv.

Läs mer!

Dom ljuger skriver om låglönereserven, Red Metal bloggar om hårdrock (suprise!), Slutstadium om Sahlin och Petter om skolan.

Intressant?

Les femmes entre allégeance et débauche

Le défilé marquant les célébrations de la journée internationale de la femme s’est déroulé le 8 mars dernier à Yaoundé. Sous la présidence de la 1ere dame.

C’est désormais une tradition. La célébration de la Journée internationale de la femme (Jif) s’achève dans la débauche. La 23e édition célébrée samedi dernier à Yaoundé n’a pas fait l’exception. Dans la soirée du 8 mars 2008, discothèques, bar et autres lieux de plaisir ont vibré au rythme du sexe féminin. Dès 14h, filles et femmes avaient pris position dans les bars et snacks avoisinant le boulevard du 20 mai. Toutes habillées de tenues cousue avec le tissu dédié à la fête. « On est en haut. C’est notre jour aujourd’hui », lance une femme entre deux gorgées de bière, en bordure de l’avenue maréchal Foch. Le spectacle est similaire dans d’autres quartiers. Une cinquantaine de femme sont assises sur des casiers en face du Ces de Ngoa Ekele, presque sur la chaussée. Entre bières et le bavardage à tue-tête. Piétons et voitures se débrouillent.

Au lendemain des festivités, l’Hôpital central seul enregistre vingt-sept accidents de la circulation. Mais avant, les femmes ont fait allégeance à la première dame de la République. Cette dernière « a présidé » le défilé organisé à l’occasion. Direction de la sécurité présidentielle, garde présidentielle, protocole d’Etat, Hymne national devant les forces de sécurité…étaient là pour Chantal Biya. En plus de la fourchette des membres du gouvernement des deux sexes, et des quarante mille femmes (selon le ministère de la promotion de la femme et de la famille) ayant bravé la canicule pour marcher. Elle se sont succédé sur le boulevard du 20 mai pendant près de 3h d’horloge. Ce en onze wagons d’après les précisions du Comité d’organisation.

Ce Comité s’est voulu strict sur la tenue. Raison pour laquelle les fameux « kabas cellulaires », et autres tenues laissant apparaître le ventre ou le dos n’y ont pas été aperçu. Les défileuses se sont donc consacrées à rivaliser d’imagination pour marquer leur passage. A l’exemple des femmes de la société Le Bus conduisant un bus, et simulant une panne ensuite réparée par un mécano femme. Celles de la Société de développement du Cacao (Sodecao) exhibant des plants de cacao. Ou encore la Société nationale des eaux du Cameroun (Snec) dont le carré était menée par une femme portant un canari, comme sur le logo de l’entreprise. Carré après carré, les messages allaient dans le sens su thème retenue cette année : « Investir dans la femme et la fille ». Mis à part exceptions comme « ensemble pour un panier de la ménagère plus fourni ».

Autre constante, les images de Paul et Chantal Biya. La plupart des ministères, entreprises publiques, parapubliques et privées, associations et autres organisations en avaient. Pour le bonheur de la première dame qui n’a eu cesse d’applaudir à tout rompre et même de crier. Surtout lorsque Zakougla, célèbre humoriste de la chaîne Canal 2 International, a effectué son passage. C’est une visite de la foire de la femme au même boulevard qui a clôturé ce défilé. Occasion aussi de voir une certaine… Sarah Etonge dans la suite de Chantal Biya.

Edouard TAMBA

Det gick ganska bra tycker jag, 54 personer svarade på enkäten.
Ett stort tack till alla som svarade!
Kanske lyckades vi intressera någon för Amnesty och/eller för vår grupp?

Jag sitter och sammanställer svaren i diagram för att se "vad Nyköping tycker", visserligen räcker inte 54 svar för att statistiskt säga att svaren representerar Nyköpings invånare, det blir mer "vad Nyköping svarade"...
Diagrammen kommer snart ut här på bloggen, ni får tolka dem hur ni vill.

Viktigare är att jag i morgon ska skicka enkätsvaren via post till Amnesty Sverige så att de kan börja sammanställa svaren. Deras rapport kommer givetvis att publiceras här på bloggen så snart den är klar.

I övrigt så blev artikeln om vår grupp publicerad i SN tillsammans med andra intressanta artiklar om jämställdhet.
Annars så var det svårt att se att det var Internationella Kvinnodagen i går i Nyköping...

//Erik

Très belle réussite, même si je pense qu'il y avait trop de participants par rapport à la population présente sur les lieux. Le problème quand on freeze c'est qu'on ne peut pas se rendre compte du phénomène, on ne voit pas la posture des autres participants (on ne peut pas prendre de photos sauf "l'avant-l'après"); mais beaucoup de caméras étaient là pour immortaliser le moment. Toutes les photos et vidéos sont taguées avec "freezeparis" afin d'avoir un accès plus rapide et easy.

En attendant le film officiel, voici la bande-annonce

Après avoir discuté de dossiers d'éducation, j'ai osé poser à Mme Marois une question qui me brûlait les lèvres depuis longtemps :

« Vous avez tellement voulu être chef du parti, depuis tellement longtemps. Avec tout le respect que j'éprouve pour vous, je ne peux m'empêcher de vous demander ce que vous avez, selon vous, à offrir de tellement différent au Québec.

- Tu vois ce cadre, Claude, derrière moi ? me dit-elle, en pointant l'immense tableau dont je vous ai parlé plus tôt. Il s'agit du texte de la proclamation de la modification constitutionnelle que j'ai obtenue, avec l'accord d'Ottawa, afin de pouvoir créer les commissions scolaires linguistiques, alors que j'étais ministre de l'éducation. Depuis 1867, je suis la seule ministre à avoir obtenu l'accord d'Ottawa pour une modification constitutionnelle, à la demande du Québec. Ça, je l'ai fait sans crise, sans coup de force, sans descendre dans la rue, sans cogner sur la table. J'y suis arrivé en discutant, en présentant mes arguments, en faisant valoir le gros bon sens. C'est ça, me dit-elle, le leadership que j'ai envie d'offrir au Québec et dont je pense qu'il a besoin. »

On le dit souvent, peut-être trop, mais les femmes n'ont pas les mêmes façons de faire que les hommes. Aussi, les qualités que nous attribuons au leadership, c'est-à-dire la fermeté, l'autorité, une certaine agressivité et parfois un peu d'arrogance, s'apparentent plus naturellement au caractère des mecs.

Quand on dit qu'il est difficile pour les femmes de percer en politique donc, je ne pense pas qu'il faille parler de discrimination, mais bien de préjugés. C'est-à-dire que l'on est moins porté à reconnaître le leadership d'une femme que d'un homme, parce qu'il ne correspond pas à l'idée que l'on s'en fait. Et c'est vrai, je pense, de la part de gens des deux sexes. Et c'est dommage parce que cette façon de faire, la politique en a besoin aussi.

Ce que je vais dire est gros donc, mais oui, je pense qu'il y a encore, de la part des gars de ma génération, un certain fond de misogynie. Ho ! Jamais il ne nous viendrait à l'esprit de penser : « Pas de danger que je vote pour une fille ! » C'est beaucoup plus insidieux. Une espèce de préjugé, enrichi d'un certain paternalisme, qui nous amène à penser qu'une fille est trop fragile, trop sensible ou trop frivole pour occuper ce genre de fonction.

Combien de fois, par exemple, a-t-on accusé Pauline Marois d'être hautaine, superficielle, rancunière ou envieuse ? Pourtant, pour citer un candidat de la course au leadership de 2005, qui avait permis l'élection d'André Boisclair, « sur les neuf candidats, c'est loin d'être Pauline la plus snob de la gang... »

Vous savez, quand il y a des enquêtes sur le racisme, on pose souvent la question suivante : « Accepteriez-vous d'engager un noir ? » Au Québec, heureusement, le taux de réponse favorable est très élevé, encore que les statistiques sur l'emploi des noirs nous montrent qu'il y a encore des progrès à faire en ce domaine. Quoi qu'il en soit, moi, il y a une question que je serais encore plus curieux de voir posée : « Accepteriez-vous de travailler pour un noir ? » Ce n'est plus la même chose ici ! Engager quelqu'un, le faire travailler, passe encore, mais accepter d'être subordonné à un noir, est-ce que tous les gens qui se disent ouverts seraient aussi motivés ? Je suis loin d'être sûr de ça.

Il en va de même pour les femmes je crois. Les hommes de ma génération sont tous convaincus que les femmes ont leur place en politique et qu'elles peuvent occuper toutes les fonctions. Mais s'incliner devant une femme, l'appuyer, lui céder la place parfois, accepter en somme d'être dirigé par l'une d'entre elles ? Je suis loin d'être sûr que c'est tout le monde qui est à l'aise avec ça.

En conclusion donc, je dirais que voter pour une candidate parce qu'elle est une femme, c'est un peu insultant pour elle et ses capacités à la limite. Mais nous devons reconnaître qu'il arrive encore qu'une candidate soit écartée à cause de son sexe, sans même que l'on s'en rende compte. Et nous devons réaffirmer, finalement, que si aucune femme ne mérite d'être élue précisément parce qu'elle en est une, voter pour une femme demeure encore un puissant geste en faveur de l'égalité.

Pensez à ça donc et permettez moi de souhaiter, à tous ces merveilleux êtres qui rendent notre quotidien meilleur, qui nous émeuvent, nous touchent et nous font parfois faire des folies, une formidable journée de la femme. Le 8 mars ne doit pas seulement être leur fête à elles, mais aussi celle de ceux qui les aiment ! (Oui, j'admets que je demeure encore un peu macho...)

Bonne journée les filles !

Nå har jeg kommet meg inn under tak og tenkte jeg ville dele litt tanker og bilder fra denne minneverdige kvelden.

Klokken 17.15 samlet store deler av venstresiden seg på torget i Stavanger. Det var ikke et klokt valg av appell-sted, ettersom det regnes for å være Stavangers mest utsatte plass når det kommer til vind. Hovedappellant var SVs egen Tora Aasland, som er høyere utdannings- og forskningsminister som snakket varmt om feminisme og likestilling. Det var en slående og bra appell.

Bildene er litt uskarpe, ettersom de er tatt med en ikke så altfor moderne og "high-tech" mobil, men det får dere leve med. Etter at Tora var ferdig så kom tidligere EU-parlamentariker Marianne Eriksson. Hun hadde en fantastisk appell, og jeg tror det er en av de beste jeg har hørt. Hun holdt også festtalen på Folkets Hus etter at vi hadde gått i 8. mars-tog rundt Breiavatnet. I morgen (9. mars) skal hun også delta på et åpent møte om hvordan kriminaliseringsprosessen i Sverige har foregått og hvordan det har virket. Det håper jeg så mange som mulig kan komme på, jeg tror det blir veldig interessant. Det finner sted på Kult. Kafeen klokken 19.00 - og det er fri entre. Så det finnes ingen unnskyldning til ikke å møte.

I år var det mange gode paroler å velge mellom. Jeg tenkte lenge og grundig over hvilken jeg mest ønsket å gå under og jeg kom til slutt frem til at jeg ville gå under "Kriminaliser horekundene" - som jeg endte opp med å bære... vind og regn gjorde det vanskelig, men omsider så nådde vi Folkets Hus.

Men det er jo alltid noen som vil ødelegge moroa for alle oss andre. Og som det ofte er var det også i kveld Fremskrittpartiets Ungdom (FpU). Under apellene på torget delte de ut en løpeseddel med tittelen "Kvotering = Diskriminering". De hadde også to paroler som de sprang frem og tilbake med og stilte seg på siden av togets rute. Men la oss se litt på hva som sto i løpeseddelen:

"Kvotering = Diskriminering

Kvotering undervurderer kvinners evne til å klare seg på egne ben.

FpU mener at kvinner er sterke individer og klarer å komme seg fram på egnehånd, det er da de blir tatt på alvor.

Fjern pornosladden! Det bør være opp til hver enkelt menneske å avgjøre hva de ønsker å gjøre med kroppen sin!

FpU er for likestilling, så derfor vil vi ikke kvotere mennesker inn i posisjoner i arbeidslivet basert på verken kjønn, rase, religion og etnisk opprinnelse, men at hvert menneske skal få posisjoner på bakgrunn av kompetanse og egenskaper!"

På disse fire linjene så føler jeg det er mye å påpeke... Kvotering er et virkemiddel som brukes ettersom men posisjoneres inn  i de aller fleste jobber, fremfor kvinner. Porno er filmet prostitusjon. Det burde forbys ettersom det er mennesker som blir betalt for å ha sex, men forskjellen mellom prostitusjon og porno er at det er et kamera tilstede i sistnevnte situasjon. Det er et interessant moment i siste setning: de sier først "rase" og siden "etnisk opprinnelse". Jeg synes bruken av ordet rase er feil. For meg finnes kun en rase: menneske!

Men heldigvis krøllet de fleste som mottok løpeseddelen den og ga den tilbake til FpUeren. Bak meg gikk et par som diskuterte parolene til FpU. Det var en ting han sa som jeg synes jeg burde ta med her:

"FpU har mangel på analytisk innsikt"

Så kom vi til Folkets Hus, hvor vi hørte på noen som sang. Marianne Eriksson holdt festtalen og så ble det sosialt rundt bordene. Det var en flott kveld med mye gode mennesker samlet på et lite sted. Alle dere som ikke  stilte opp kan altså angre dypt og inderlig. Og til alle dere kvinner og jenter: Gratulerer med dagen! Kampen er lang og hard - men når vi står sammen så vil vi vinne!

parlons en un petit peu de cette journée de la femme ! qui est ,et je suis navré d'avoir à le dire une aberrations sans nom ! attendez avant de commencé à me fustiger ;)

je ne vois pas pourquoi il devrais y avoir une journée de la Femme , pour la simple et bonne raison qu'il n'y à pas de journée mondial de l'Homme ;)

je vous entend d'ici "ah...la réflexion machiste et misogyne à souhait !!"

la femme sans lequel l'homme ne serait pas , à le droit à sa journée ce qui veut dire que le reste de l'année elle est sensé être inexistante et les premières personnes qui devrais protesté est renié cette journée c'est bien vous mesdames !

la femme à et cela depuis des temps immémoriaux combattue pour cette bonne vielle "égalité des sexes" , et du moment que cette journée existera , cette égalité n'aura pas lieu d'être, à quoi bon laissé les femme pour conte toute l'année , pour ensuite lui fourré une journée dans la bouche pour qu'elle la boucle !?

et le plus étonnant dans tout cela c'est que pour la plupart ce ces demoiselles et dames, cette journée est synonyme de fête ... mon œil oui !!!

la femme devais être fêté toute l'année (quand même pas ;) ) restons logique messieurs , quant nous sommes en présence de femmes , nous leurs parlons et quant elles ne sont pas là , nous parlons d'elles ;) et cela toute l'année .

pour faire simple mesdemoiselles bonne fête en espérant que l'an prochain cette journée aura disparue du calendrier ;)

Dagen till ära har jag här på bloggen vaskat fram två sköna videos på YouTube som en hyllning till KVINNAN genom tiderna och till alla girlz i detta nu som kämpar på därute!!!!!!!!!

Först ut - Inspiration & perspektiv: En bunt riktigt sköna och glammiga 1920-tals-brudar:

Och så en riktigt skön hyllningssång till KVINNORNA och deras vackra ögon signerad kvinnocharmören Adolf Jahr:

Så enjoy & var stolt brud idag!!!!!!! och tänk sen lite extra på alla medsystrar som har det svårt därute (ja, förutom att vi alla är allmänt förtryckta av ett patriarkat där män inte har lust att lämna ifrån sig sina fördelar i första taget, men DET är vi ju vana vid by now.. ;) )

Ps. Endast två böcker behöver du läsa (om du inte redan gjort det) som visar varför jämställdhetskampen fortfarande behövs, om du nu känner dig lite tveksam (oavsett om du är kvinna eller man): Under det rosa täcket av Nina Björk och Med uppenbar känsla för stil - ett reportage om manlighet av Stephan Mendel-Enk (fuska nu inte och läs bara en..! ;) ) Ds.

Det vore välan att häda om jag inte uppmärksammar att idag, den 8 mars är den Internationella Kvinnodagen.Jag vet faktiskt inte riktigt HUR jag ska uppmärksamma den bara.
Men om jag inte tänker alls så ser jag framför mig en rad med kvinnor som jag beundrar eller ser som banbrytare på olika vis. Därför får det bli en av dem jag skriver om idag.

Nej, jag ska inte skriva om Carolina Gynning här till höger, även om den tjejen är en banbrytare som jag inte kan låta blir att vara fascinerad av numera.

Svarta Björn, är n långt mer fascinerande kvinna, en legendarisk och mytomspunnen rallarkocka från nordnorge som föddes 1878 och var inte mer än en flickunge på bara 20 år när hon slet i ödemarken med att utfodra rallarna som byggde järnvägen mellan Kiruna och Narvik på i princip ingen lön alls.

Idag skulle man nog kalla det hon gjorde en slags mycket avancerad mat och bakcatering med tillhörande tvättbyk, läkar- och psykolog mottagning, systuga etc, om man nu vill underskatta den kvinnans arbete. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur hårt det måste ha varit för en kvinna (eller man för den delen) att arbeta på fjället under de omständigheterna. Isande kyla om vintern och myggplågan om sommaren. Och i fjällen kan man ha 8 årstider om dygnet mitt i allt. Tänk att inte ha tillgång till rinnande vatten och disk- och tvättmaskiner, kylar, frysar, spis och you name it och sköta en vildmarksrestaurang. Den tjejen var extremt tuff även för den tiden. Att laga mat, baka, tvätta, skaffa ved och vatten och hålla gubbarnas tassar borta så gott det gick krävde förmodligen femtioelva lager skinn på näsan, en rejäl kniv och ett sjuhelsikes humör.

Enligt sägnen ska Anna Hofstad som hon hette, ha varit jäkligt smart, vacker, mörk och mystisk, mycket självständig och med stor integritet. Livet på fjället var hårt, man överlevde de värsta depressionerna och pinan med hembränt och hon blev snart lika alkoholiserad som karlarna. Hon ska även ha förlustat sig med flera rallare per natt sägs det.

Jo schhååår, det tror jag absolut - om man stryker "förlustat", för jag kan ju tänka mig hur det gick till. En tungt grovarbetande kvinna som ska upp och styra med de lika hårt arbetande karlarnas frukost under de omständigheterna före fan på morgonen, och slita med kvinnogöra till sena kvällen FÖRLUSTAR sig knappast med ett gäng rallare om nätterna. Och om dagarna kan hon inte haft tid helt enkelt. Men vi låtsas att det är sant... då gissar jag att hon sov sig igenom eländet med hjälp av det hembrända och såg till abortera graviditeterna med vad som fanns till hands. Självaborter har kvinnor gjort i alla tider. Med mer eller mindre lyckade resultat. Karlarna gillade henner hur som haver, jag antar att hon hade en viss respekt med sig eftersom livet var som det var för dem "på rallen" och hon var visst den bästa kocka man kunde ha. Med den tidens mått var hon femstjärnig.

Hon hade trots allt romantiska drömmar som vilken ung kvinna som helst. Hennes rörde sig om en man som blev hennes käresta. Ådals-Kalle hette han. Men så kom den leda Maja, en annan kocka på rallarleden och slog klorna i honom. Det låter kanske mycket romantiskt det här, men faktum är att de båda kvinnorna slogs nästan till döds om honom och Maja vann. Jag hoppas att den mannen var värd det. Svarta björn hamnade på sjukstugan på grund av skallskadan som Maja ställt till så det måste ha varit illa med Anna. Ni vet, det finns folk i stugorna här uppe i norr som fortfarande lagar sina benbrott själva om de bara kan. Den leda Maja blev enligt legenden kallad Björndödaren" efter misshandeln så den måste ha varit det slagsmålet som avgjorde Annas sista dagar.

Nåni, den dumpade, misshandlade och olyckligt kära Anna var nu svårt alkoholiserad, och förmodligen gick hon omkring med obotliga veneriska sjukdomar efter alla "förlustelser" och fick nån lungsjukdom till sist. Hon ska ha dött av den och det tror jag absolut att hon gjorde, dog alltså. Men hon kämpade som fan innan dess. Det beundrar och hyllar jag henne för.
TROTS att man egentligen inte vet om hon alls fanns på rikt! Hon kan lika gärna ha varit många rallarkockerskor i en och samma Svarta Björn.

Men ändå, tänker ni liksom jag, att idag liksom alla andra dagar, lever kvinnor runt omkring i världen som försöker försörja sig själv och sina barn så gott de kan under liknande omständigheter.

.

Googleresultat på Svarta Björn
Svarta Björn, Vinterfestuke

.

Andra har också har skrivit intressanta ting om internationella kvinnodagen:
Läs andras bloggares åsikter om 8 mars, internationella kvinnodagen, rallare, svarta björn, kvinnors försörjning

...och en man.

Tillsammans i en värld.

Vi behöver varandra.

Vad vore livet utan olikheter?

Woman.

Och så alla dessa fantastiska män...

Internationella kvinnodagen idag; 8 mars.

Svara via internet...
www.amnesty.se

Parmi les passants sous cette tente, vous êtes nombreux à chercher ce bijou de court-métrage par le Tunisien Farès Naanaa. Comme c'est le 8 mars, je le reposte:-). Mais attention, ces femmes ne forment pas la majorité de la gente féminine de la planète. La majorité, elle, ne colle pas à ces stéréotypes.

[dailymotion id=x3iuj]

A toi qui ploies sous le poids du bois que tu transportes pour nourrir ta famille et la garder au chaud. A toi qui pétris la pâte alors que tout le monde dort encore. A toi qui ne rechignes pas à faire des kilomètres pour aller puiser l'eau dont les tiens dépendent. A toi qui défies les froids intenses et les chaleurs torrides pour apporter amour aux tiens. A toi qui rêves encore de voir tes enfants vivants au lieu de les enterrer quotidiennement. A toi qui n'as pour voeu que voir tes enfants aller à l'école. A toi qui te résignes à voir tes enfants travailler alors qu'ils sont encore en âge de jouer. A toi qui pleures en silence quand tes enfants rêvent d'El Norte. A toi qui fais la rue, fermes les yeux, ravales les larmes pour quelques pesos, roupies, dirhams ou autre devise. A toi qui trimes à laver les sous-vêtements des autres, à écouter leurs complaintes et leurs remontrances. A toi, dont les petits disparaissent pour aller nourrir les fantasmes de débris humains. A toi qui n'a pas peur de vendre un rein, de risquer une infection pour venir en aide aux tiens. A toi dépossédée de ton pouvoir décisionnel. A toi qu'on viole dans l'obscurité ou en plein jour. A toi que l'on stigmatise, que l'on déshumanise. A toi qui souffre de voir les hommes mourir et souffre encore plus quand les tiens retournent leurs frustrations contre toi. A toi qui te contentes d'un rien et qui donnes tout. A toi qui te bats pour rétablir le droit de tes enfants. A toi qui n'a pas peur des tyrans et manifestes en silence. A toi qui t'opposes à la guerre et qu'aucun puissant ne veut écouter. A toi qui passes des nuits blanches à soigner tes enfants fiévreux. A toi qui donnes sans jamais rien demander. A toi, où que tu te trouves, quelles que soient ta croyance, la couleur de ta peau, ton origine, ta langue ou ton statut social.

Et finalement, à Mia, mes nièces et ma fille puissent vos lendemains être empreints de santé, de sécurité et de droits garantis et nullement bafoués.

Sur une musique de Bob Marley

//Erik

 Tsy lavitra teo koa anefa, saingy niniako tsy nalaina sary kosa, dia nisy vehivavy iray hafa mamo tampona tsy naharay tena, mitsinkasina anaty loto sy dikadikain'ny akoho sy alika (ara-bakiteny io). Ireo vehivavy sendra nandalo dia samy tezitra sy nanome tsiny avokoa hoe "manala-baraka vehivavy, tsy misaina"
 Isan-taona dia omena azy ireo ho andro tsy iasany ny 8 mars. Raha ny orinasa iasako manokana izao dia sady mbola omena vola Ar15.000 tsirairay izy ireny. Saingy moa ve izay andro sy vola no tena hampiaka-danja ny vehivavy, sa asa maharitra sy
tontolo feno  fitsinjovana tsy mitsahatra omena azy isan'andro hanatanterahany ny adidiny? Angamba ny tena fitiavana azy dia ny fanampiana azy amin'ny fiainana isan'andro, ary amin'ny lafiny rehetra mihitsy tsy asiana faritra na fetra (na fitsaboana io, na fampitoviana karama ho an'ny asa mitovy ataon'ny lehilahy na vehivavy, sns...).
Ekena fa misy ny asa vatana tsy ho efany velively mihitsy kosa aloha e! Ary tsy mampitombina ny resaka fitovian-jo io lafiny iray io. Fa dia noho ilay fitiavana azy sy ny fandeferana dia mba mody mangiana ery ny lehilahy! Araka ilay fiteny hoe "Ny lehilahy raha mandingana in-telo, mahazo hevitra, ny vehivavy kosa raha miondrika in-efatra, mahazo saina". Izany hoe mifameno eo foana ilay malefadefaka sy ilay maozamaozatra.
Izy ireo kosa (ny vehivavy), ho tambin'izany, dia tokony ho mendrika izay fijerena sy fitsinjovana azy manokana izay. Fa tsy sanatria hidingin-drambo ka hanao akohovavy maneno, na ao an-tokantrano na any amin'ny sehatra hafa anatin'ny fiaraha-monina. Satria misy tokoa mantsy ny vehivavy, rehefa mba tafasondrotra izay, ka tonga amin'ilay hoe "manana ny maha-izy azy" no lasa toy ny soavaly tapaka lamboridy (miala tsiny amin'ny ohatra masiaka). Ajanoko eo ny fitanisana izay mety ho lafy ratsy fa ndeha hitodika kosa amin'izay tombon-dahiny ananan'ny vehivavy isika.

Ekena fa "amboan'olona,kofehy manara-panjaitra, vady andefimandry, taranak'i Eva, haingo mipetraka ho ravaky ny tanana, ary voarabe ho endriky ny saha, mandeha ravaky ny lalana, akohovavy maneno" , ireo rehetra ireo dia mirakitra ny fomba fiheverana sy fiantso ny vehivavy, na amin'ny ratsy na amin'ny tsara, na amin'ny fomba fiheverana maro. Raha ny resaka fanabeazana no horesahana dia tsy toy ny any amin'ireo firenena silamo sy ny hafa izay manavaka manokana ny vehivavy intsony ny eto Madagascar.Efa rava tanteraka io fanavakavahana io, na dia mbola misy aza ilay pi-maso an'ila voalazako ery ambony any amin'ny faritra sasany izay mihevitra fa ny lehilahy no handimby anaran-dray ka tsy maintsy omena tombon-dahiny manokana eo amin'ny fianarana. Fa ny vehivavy kosa dia olo-manaraka, andraikitr'olona ka tsy tokony handaniana mondron-kely sy vary iraiventy.
Manomboka izao dia ndeha hiara-hientana isika mba hampihàrana ny zo mitovy ho an'ny fahafahana mahazo fanabeazana mitovy, fahafahana manatratra tanjona mitovy ary azo tratrarina amin'izany fanabeazana izany. Maro amintsika no nampianarin'ny mpampianatra  vehivavy. 65% mahery amin'ny mpampianatra Malagasy no vehivavy, raha ny tatitry ny Ministera misahana izany no raisina. Midika izany fa na eo anivon'ny firenena, na eo anivon'ny fiaraha-monina ary indrindra moa fa miainga ao an-tokantrano dia singa iray tsy azontsika tsinontsinoavina ny vehivavy, fa manana ny lanjany tsy azon'ny saina refesina. Talenta manokana nomen-janahary azy ireny ny fahaizana manabe. Tena tsinjon'ny mpianatra ho hafa kokoa ny manoloana mpampianatra vehivavy  noho ny manoloana mpampianatra lehilahy na dia sanmy mpanabe izao aza. Raha eo amin'ny lafiny fanabeazana izany dia mazava fa tsy
vitan'ny hoe mira lenta intsony ny lahy sy ny vavy, fa tena efa nihoaran'ny vehivavy lavitra ny lehilahy.
Mankasitraka anareo Andriambavilanitra!

L’impression que j’ai de cette journée c’est qu’un jour par année on se souvient que la situation des femmes dans le monde n’est pas rose, qu’il y a encore des inégalités mais une fois la journée finie, c’est comme aux émission de lignes ouvertes, on passe à un autre appel. Le problème n’est pas de se rappeler un jour par année que les femmes représente la moitié de la planète et que leurs voix ne portent pas aussi fort que celles des hommes mais plutôt qu’est que l’on fait du problème les 364 autres jours (365 cette année) pour que ça change vraiment. Qu’est ce qui est le plus important, manifester une fois par an ou faire évoluer les choses. Est-ce qu'une Journée internationale comme ça fait avancer les choses ? Il y en a trop de ces journées de çi ou jour de ça et à force de trop en avoir on finit par banaliser le tout. En mars seulement il y a 11 Journée mondiale ou internationale du genre dont la Journée mondiale du théâtre le 27 mars (cliquez ici pour la liste complète). Je trouve que c’est le genre de journée pour se donner bonne conscience, faire des beaux discours politiques mais on s’en contre-fou un peu une fois minuit arrivé.

Pour ceux et surtout celles qui pensent que la parité est atteinte, détrompez vous, je pourrais vous faire un essai de 73 pages, écrit en Times new roman 10 à simple interligne recto-verso sur toute les inégalités que doivent supporter au quotidien les femmes et ce pour le Québec seulement. Et s’il y a des terrains où la femme et l’homme sont égaux, rappelez qu’un pas vers l’arrière est beaucoup plus facile à faire qu’un pas vers l’avant. Quand je vois des filles trouvez ça cool de se faire installer des boules en plastique à 5000 $, se faire passer par dessus pour une promotion parce qu’elle risque d’avoir un enfant d'ici 2 ans et qu’elles ne savent même pas qu’il y a peine 25 ans il y avait des métiers qui n’étaient même pas ouverts aux femmes et ce au Québec. Il y a encore du chemin à faire et pas mal en plus. Samedi, le 8 mars Journée internationale des femmes je vais certainement avoir une pensée pour les excisées du Burkina Faso, aussi une pour les Afghanes brûlée vive parce qu’elles ont porté atteinte à l’honneur de leurs conjoints et même une pensée pour une femme Indoue qui se fera tuer pour avoir eu le malheur de tomber en amour avec un homme de caste différente que la sienne. Et si la tendance se maintient je pourrais même avoir une pensée pour les Québécoises qui forment trop souvent le noyau des familles monoparentales et qui le font sous le seuil de la pauvreté ........ Et tout ça même si je ne crois pas trop en cette Journée internationale des femmes ....... Mais ce que je vais faire aussi c’est d’avoir ces mêmes pensées le lendemain, le surlendemain, le lendemain de surlendemain etc. Etc. Etc. Etc. Parce que ces choses là, on ne peut pas s'en rappeler qu'un seul jour par année, c'est 365 jours par an qu'il faut faire évoluer les choses.

Pour plus d'information sur Thérèse Casgrain première femme chef de parti politique au Québec cliquez ici

"Paese che vai, usanza che trovi" dicevano così i nostri nonni... certo è che questi russi non si lasciano sfuggire nulla. Più tamarri di Ghost Rider, più kitch dei pantaloni in pelle di D&G, trend come il fucsia abbianato con rosso passione... insomma, arriva l'8 marzo e loro cosa fanno? Pensano alla vodka 'rosa', dedicata alle donne ovviamente e come se non bastasse sembra essere tra i regali più pubblicizzati nella terra della matrioska.

Si chiama Damskaia vodka, la vodka per le dame, ed è reclamizzata nelle metropolitane con l'immagine di una bottiglia vestita con una gonna alzata dal vento che richiama inequivocabilmente quella della celeberrima icona di Marilyn Monroe.

Beh, io spero solamente una cosa se proprio volete farmi un regalo non arrivate con la vodka rosa... presentatevi anche con una tessera del metrò, con un guizaglio del cane ma vedermi la Monroe a me verrebbe voglia di suicidarmi e non passa nemmeno il Volga....

Feministfestivalen är det mest radikala alternativet och också de som satsar mest på det politiska. Redan fre 7 mars drar det igång med spelning och folkkök på Revolt, Nobelv 17, där Howdie Ho, Beauty and the Beat (helsingborgare med låtarna Pussy song och Gubbslem) och Feministkören uppträder, krönt med en Vi tar natten tillbaka-demo kl 23, samling på Möllevångstorget. Obs att rubbet är separatistiskt!
Lördagens demonstration är öppen för alla, med start på Gustav Adolfs torg kl 13. Hela dagen 8 mars är det också arr på Kulturhuset Mazetti, Lagret, några tips är: Paneldebatt om samarbete och organisering (kl 16.15), Lady grab the mic - öppen scen (kl 17.30), Lulu och Lola show (kl 18.30). Även på Café Glassfabriken är det aktiviteter.

Även V och SSU mfl arrar en demonstration 8 mars, från Gustav Adolfs torg, kl 18, under parollerna Kvinnors rätt till oberoende – rätt till a-kassa, rätt till heltid – lika lön för lika arbete – rätt till makt över sin egen kropp – nej till vårdnadsbidrag, satsa på förskola åt alla.
Efter demon ordnar V gratisfest på Bodoni, med skrönor av Fabulebbs & the Sensational Stage Dyke, countrytjim av Howdie Ho, skönsång av både Miranda Gjerstad och Feministkören samt snärtig elektro av Miss Mimi & The Mysticals, därefter brudbeats, damelektro och grrlpunk med dj Slacker till 03.00.

De rena festarrangemangen står RFSL Malmö samt Combustion från Stockholm för. De förra har extended tjejfest, dvs öppet hus för snubbar som grubblar över vad tjejerna gör när de inte är där. Combustion i sin tur premiärar i Malmö och har bjudit in lokala Shame Factory, elektropunkiga 64Revolt och Dragonkings, till det kommer Soviac samt kvällens topp, hiphopduon Goddes and She med L-wordsången Lick It. Från USA kommer även dj Lauren Flax, såväl hon som Katja och Helena från Combustion lirar elektro, hiphop och riot natten lång.

UPPDATERING:
Lite bilder från kvällen på Bodoni.